Schlossfreiheit

Spreeinsel är en ö i Berlins centrum, omgiven av floden Sprees huvudfåra på sin nordöstra sida och av Spreekanal i sydost och väst.

Denkmal für Freiheit und Einheit (Minnemärket över frihet och enhet) är ett planerat nationellt tyskt minnesmärke framför Humboldt Forum i Berlin, vilket ska hylla Tysklands fredliga återförening 1990 samt tidigare enhetsrörelser under 1700-, 1800- och 1900-talen. Minnesmärket beslöts av Bundestag den 9 november 2007. I förbundsdagens dekret föreslås platsen för det tidigare Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal på Schlossfreiheit som lokalisering för det nya monumentet, invid Berlins stadsslott i sin nya inkarnation som Humboldt Forum. Monumentet antas ha inskriptioner med den slogan som användes vid 1989 års demonstrationer: "Wir sind das Volk, Wir sind ein Volk" ("Vi är folket, vi är ett folk").Förbundsdagen beslutade i juli 2017 att påbörja uppförandet av minnesmärket framför Humbolt Forum. Då det av Johannes Milla och Sebastian Letz utarbetade förslaget liknar en gungbräda, och ska ha en viss sådan funktion, har det i folkmun kommit att kallas Einheitswippe (enhetsgungbräda).Invigningen var först planerad till 30-årsjubileet av Berlinmurens fall den 9 november 2019, men ett antal förseningar gjorde att bygget kom igång först i maj 2020.

Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal var en ryttarstaty över den tyske kejsaren Vilhelm I, som stod på Schlossfreiheit mittemot Eosanderportalen på västra sidan av Berliner Stadtschloss i Berlin mellan 1897 och 1950. Monumentet skapades av Reinhold Begas.

Schlossbrücke är en bro i centrala Berlin över Spreekanal, som är en utbyggd sidogren av floden Spree. Bron sammanbinder Karl-Liebknecht-Strasse och ön Spreeinsel med avenyn Unter den Linden väster om kanalen. Den nuvarande bron tillkom mellan 1821 och 1824 efter ritningar av Karl Friedrich Schinkel. Grundkonstruktionen är en stenvalvsbro med tre bågar. Den ersatte en mindre träbro (Hundebrücke) som fanns på plats sedan 1500-talet. På norra och södra ände av varje bropelare placerades en sockel i röd granit för skulpturerna, som dock tillkom senare. Mellan socklarna monterades broräcket i målat gjutjärn. Gjutjärnets utsmyckning visar hippokampos, tritoner och delfiner. Mellan 1842 och 1857 kompletterades bron med de åtta statyerna i vit Carraramarmor. De består av ett postament med en cirkelformig medaljong som visar en örn samt av de egentliga skulpturerna. Skulpturerna utfördes av olika bildhuggare efter Schinkels ursprungliga planläggning. Bildhuggarna var elever till Johann Gottfried Schadow och Christian Daniel Rauch. Skulpturerna föreställer de grekiska gudinnorna Nike, Athena och Iris tillsammans med krigshjältar under olika tidpunkter av den militäriska karriären. Under andra världskrigets slutskede flyttades skulpturerna till en depå i en stadsdel som senare tillhörde Västberlin. De återfördes 1983/1984.

Museumsinsel är en tunnelbanestation i centrala Mitte, Berlin, vid Museumsinsel och Berlins stadsslott. Stationen ligger på linje U5 och invigdes 2021. Museumsinsel har en central plattform och ligger i den östra änden av Unter den Linden, mellan Deutsches Historisches Museum och Humboldtforum vid Museumsinsel. En del av stationen ligger strax söder om Schlossbrücke under Spree. Entréer finns vid Museumsinsel, Humboldtforum, Kronprinzenpalais och Deutsches Historisches Museum. Stationens dekor formgavs av Max Dudler och inspirerades av Karl Friedrich Schinkels berömda scendekor från 1816 för en uppsättning av operan Trollflöjten av Wolfgang Amadeus Mozart och Emanuel Schikaneder. Taket över spåren är utformat med en akvamarin stjärnhimmel med 6662 små lampor som lyser upp taket. Väggarna utformades med utgångspunkt i den klassicistiska arkitekturen hos de omkringliggande byggnaderna och är inklädda i ljus natursten med granit från Fichtelgebirge. Väggarna bakom spåren visar fotografier av Stefan Müller föreställande byggnaderna vid Museumsinsel.

Lustgarten är en två hektar stor park i centrala Berlin, belägen på Museumsinsel i stadsdelen Mitte. Vid parken ligger Berliner Dom i öster, Altes Museum i norr, Schlossplatz och det rekonstruerade Berlins stadsslott med Humboldt Forum i söder samt Spreekanalen i väster. Trädgården på platsen anlades 1573 på order av kurfurst Johan Georg av Brandenburg, och fungerade då som slottets köksträdgård. Parkytan norr om slottet kom flera gånger att omgestaltas under följande sekler och gavs sin nuvarande inramning på 1820-talet i samband med Karl Friedrich Schinkels och Peter Joseph Lennés utformning av parkytan mellan slottet och Altes Museum. Under Weimarrepubliken användes platsen ofta för politiska möten av arbetarrörelsen och därefter av nazisterna, som lät stenlägga ytan till ett öppet torg. Parkens grönytor återställdes av landskapsarkitektfirman Loidl med inspiration från Schinkels ursprungliga planer 1998–1999, då parken fick sitt nuvarande utseende. I parken framför Altes Museum finns sedan 1831 en granitskål med 6,91 meters diameter i ett enda stycke Karlshamnsgranit, tillverkad av en del från flyttblocket Grosser Markgrafenstein nära Rauen öster om Berlin. Skålen är världens största i sitt slag och sågs under 1800-talet som tekniskt underverk. Skålen var ursprungligen blankpolerad men har med tiden nötts av vittring och krigsskador, så att det idag finns synliga lagningar på flera ställen. Den ryttarstaty av Fredrik Vilhelm III av Preussen som restes i Lustgarten 1863 skadades i andra världskriget och resterna monterades ned under DDR-tiden.

Spreekanal (svenska: Spreekanalen) är en 1,8 km lång kanal som går längs sydöstra och västra sidan av ön Spreeinsel i centrala Berlin. Den är sedan 2000 avstängd för all genomfartstrafik, men från mitten av 1500-talet till 1894 gick all båttrafik genom staden via Spreekanal. Spreekanal har tre namngivna avsnitt. I ordning från inloppet i sydost är dessa: Friedrichsgracht från inloppet vid Inselbrücke till Gertraudenbrücke Schleusengraben från Gertraudenbrücke till Schleusenbrücke vid Werderscher Markt, eventuellt även fram till Schloßbrücke vid Unter den Linden Kupfergraben längs gatan Am Kupfergraben från Eiserne Brücke till utmynnandet i Spree vid Museumsinsels nordspets

Uppslagsordet Berlins domkyrka omdirigeras hit. För den katolska domkyrkan, se Sankta Hedvigskatedralen, Berlin.Berliner Dom, formellt Oberpfarr- und Domkirche zu Berlin, är en luthersk katedral belägen i Berlin, Tyskland. Den är även den största protestantiska kyrkan i staden. Den nuvarande kyrkobyggnaden uppfördes mellan 1894 och 1905 efter ritningar av Julius Raschdorff.

Kronprinzenpalais, Kronprinspalatset, under 1800-talet även känt som Königliches Palais, är ett palats i centrala Berlin, på adressen Unter den Linden 3, strax väster om platsen för Berlins stadsslott. Det ursprungliga palatset uppfördes 1663 i barockstil och var 1732-1918 residens för medlemmar av den preussiska kungaätten Hohenzollern. Under Weimarrepubliken inrymde huset Berlins moderna konstmuseum. Den nuvarande byggnaden är en rekonstruktion från 1969 av den ursprungliga byggnaden som förstördes 1945.

Palast der Republik ("Republikens palats") var en byggnad i Berlin (före detta Östberlin) som bland annat inhyste Östtysklands parlament Volkskammer. Palast der Republik byggdes 1973–1976 på platsen där Berlins stadsslott stod fram till 1950. Mellan 2006 och 2008 revs byggnaden.

Altes Museum (fram till 1845 Königliches Museum) är en museibyggnad i Berlin som byggdes mellan 1825 och 1828 efter ritningar av Karl Friedrich Schinkel i klassicistisk stil. Museet och fyra andra museer på Museumsinsel listas sedan 1999 i Unescos världsarvslista. I museet visas huvudsakligen antika föremål. Museibygget initierades av kungen Fredrik Vilhelm III av Preussen. Byggnaden står på en sockel och har två våningar. Huset är 87 meter långt och 55 meter brett. Förhallens avslut mot Lustgarten består av 18 joniska kolonner. På tvärbalken över varje pelare finns en örn av sandsten. Tvärbalkens framsida visar följande skrift: FRIDERICVS GVILHELMVS III. STVDIO ANTIQVITATIS OMNIGENAE ET ARTIVM LIBERALIVM MVSEVM CONSTITVIT MDCCCXXVIII (Fredrik Vilhelm III stiftade museet 1828 för studiet av antiken och av de fria konsterna). Trappan upp till ingången kantas av ryttarstatyer föreställande en amason i strid med en panter (till höger) och en krigare i strid med ett lejon (till vänster). I museets centrum finns ett runt rum som sträcker sig över bägge våningar. Vid väggarna står 20 korintiska kolonner med antika statyer mellan sig. Rummet eftersträvar Pantheon i Rom och täcks liksom denna byggnad av ett kupolvalv. Alla övriga rum är grupperade kring det runda rummet.

Zeughaus är en byggnad på Unter den Linden i Berlin som inhyser Deutsches Historisches Museum Zeughaus byggdes som vapenarsenal (tyghus) och här lagrades en gång i tiden 150 000 gevär. Byggnaden började uppföras 1694 under ledning av arkitekten Johann Arnold Nering, övertogs därefter av Andreas Schlüter och fick sin slutliga gestalt av Jean de Bodt.