Schlossbrücke (Berlin-Mitte)

Museumsinsel är en tunnelbanestation i centrala Mitte, Berlin, vid Museumsinsel och Berlins stadsslott. Stationen ligger på linje U5 och invigdes 2021. Museumsinsel har en central plattform och ligger i den östra änden av Unter den Linden, mellan Deutsches Historisches Museum och Humboldtforum vid Museumsinsel. En del av stationen ligger strax söder om Schlossbrücke under Spree. Entréer finns vid Museumsinsel, Humboldtforum, Kronprinzenpalais och Deutsches Historisches Museum. Stationens dekor formgavs av Max Dudler och inspirerades av Karl Friedrich Schinkels berömda scendekor från 1816 för en uppsättning av operan Trollflöjten av Wolfgang Amadeus Mozart och Emanuel Schikaneder. Taket över spåren är utformat med en akvamarin stjärnhimmel med 6662 små lampor som lyser upp taket. Väggarna utformades med utgångspunkt i den klassicistiska arkitekturen hos de omkringliggande byggnaderna och är inklädda i ljus natursten med granit från Fichtelgebirge. Väggarna bakom spåren visar fotografier av Stefan Müller föreställande byggnaderna vid Museumsinsel.

Schlossfreiheit är ett tidigare namn på platsen mellan Berliner Stadtschloss och Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal, två byggnadsverk som båda revs 1950. Platsen kallas från 1994 Schlossplatz, vilket ursprungligen var namnet på den plats som låg söder om slottet. Eftersom kurfursten Fredrik Vilhelm I av Brandenburg ville ha mer folkliv i närheten av slottet, lät han från 1672 uppföra en bebyggelse längs Spreekanalen, vilken kallades Schlossfreiheit. Husen blev dyra att bygga, då marken låg på sumpig mark och kurfursten hade därför befriat ägarna från olika skatter och förpliktelser. I husen bodde hovfolk och adliga under så kallad "Burgfreiheit" fram till upprättandet av Königlichen Residenz Berlin 1709. Kejsaren Vilhelm II tyckte inte om de förhållandevis små hus, som störde utsikten från Berlins stadsslott. De revs från juni 1894 för uppförandet av Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal till minne av hans farfar Vilhelm I.

Lustgarten är en två hektar stor park i centrala Berlin, belägen på Museumsinsel i stadsdelen Mitte. Vid parken ligger Berliner Dom i öster, Altes Museum i norr, Schlossplatz och det rekonstruerade Berlins stadsslott med Humboldt Forum i söder samt Spreekanalen i väster. Trädgården på platsen anlades 1573 på order av kurfurst Johan Georg av Brandenburg, och fungerade då som slottets köksträdgård. Parkytan norr om slottet kom flera gånger att omgestaltas under följande sekler och gavs sin nuvarande inramning på 1820-talet i samband med Karl Friedrich Schinkels och Peter Joseph Lennés utformning av parkytan mellan slottet och Altes Museum. Under Weimarrepubliken användes platsen ofta för politiska möten av arbetarrörelsen och därefter av nazisterna, som lät stenlägga ytan till ett öppet torg. Parkens grönytor återställdes av landskapsarkitektfirman Loidl med inspiration från Schinkels ursprungliga planer 1998–1999, då parken fick sitt nuvarande utseende. I parken framför Altes Museum finns sedan 1831 en granitskål med 6,91 meters diameter i ett enda stycke Karlshamnsgranit, tillverkad av en del från flyttblocket Grosser Markgrafenstein nära Rauen öster om Berlin. Skålen är världens största i sitt slag och sågs under 1800-talet som tekniskt underverk. Skålen var ursprungligen blankpolerad men har med tiden nötts av vittring och krigsskador, så att det idag finns synliga lagningar på flera ställen. Den ryttarstaty av Fredrik Vilhelm III av Preussen som restes i Lustgarten 1863 skadades i andra världskriget och resterna monterades ned under DDR-tiden.

Spreeinsel är en ö i Berlins centrum, omgiven av floden Sprees huvudfåra på sin nordöstra sida och av Spreekanal i sydost och väst.

Kronprinzenpalais, Kronprinspalatset, under 1800-talet även känt som Königliches Palais, är ett palats i centrala Berlin, på adressen Unter den Linden 3, strax väster om platsen för Berlins stadsslott. Det ursprungliga palatset uppfördes 1663 i barockstil och var 1732-1918 residens för medlemmar av den preussiska kungaätten Hohenzollern. Under Weimarrepubliken inrymde huset Berlins moderna konstmuseum. Den nuvarande byggnaden är en rekonstruktion från 1969 av den ursprungliga byggnaden som förstördes 1945.

Zeughaus är en byggnad på Unter den Linden i Berlin som inhyser Deutsches Historisches Museum Zeughaus byggdes som vapenarsenal (tyghus) och här lagrades en gång i tiden 150 000 gevär. Byggnaden började uppföras 1694 under ledning av arkitekten Johann Arnold Nering, övertogs därefter av Andreas Schlüter och fick sin slutliga gestalt av Jean de Bodt.

Denkmal für Freiheit und Einheit (Minnemärket över frihet och enhet) är ett planerat nationellt tyskt minnesmärke framför Humboldt Forum i Berlin, vilket ska hylla Tysklands fredliga återförening 1990 samt tidigare enhetsrörelser under 1700-, 1800- och 1900-talen. Minnesmärket beslöts av Bundestag den 9 november 2007. I förbundsdagens dekret föreslås platsen för det tidigare Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal på Schlossfreiheit som lokalisering för det nya monumentet, invid Berlins stadsslott i sin nya inkarnation som Humboldt Forum. Monumentet antas ha inskriptioner med den slogan som användes vid 1989 års demonstrationer: "Wir sind das Volk, Wir sind ein Volk" ("Vi är folket, vi är ett folk").Förbundsdagen beslutade i juli 2017 att påbörja uppförandet av minnesmärket framför Humbolt Forum. Då det av Johannes Milla och Sebastian Letz utarbetade förslaget liknar en gungbräda, och ska ha en viss sådan funktion, har det i folkmun kommit att kallas Einheitswippe (enhetsgungbräda).Invigningen var först planerad till 30-årsjubileet av Berlinmurens fall den 9 november 2019, men ett antal förseningar gjorde att bygget kom igång först i maj 2020.

Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal var en ryttarstaty över den tyske kejsaren Vilhelm I, som stod på Schlossfreiheit mittemot Eosanderportalen på västra sidan av Berliner Stadtschloss i Berlin mellan 1897 och 1950. Monumentet skapades av Reinhold Begas.

Altes Museum (fram till 1845 Königliches Museum) är en museibyggnad i Berlin som byggdes mellan 1825 och 1828 efter ritningar av Karl Friedrich Schinkel i klassicistisk stil. Museet och fyra andra museer på Museumsinsel listas sedan 1999 i Unescos världsarvslista. I museet visas huvudsakligen antika föremål. Museibygget initierades av kungen Fredrik Vilhelm III av Preussen. Byggnaden står på en sockel och har två våningar. Huset är 87 meter långt och 55 meter brett. Förhallens avslut mot Lustgarten består av 18 joniska kolonner. På tvärbalken över varje pelare finns en örn av sandsten. Tvärbalkens framsida visar följande skrift: FRIDERICVS GVILHELMVS III. STVDIO ANTIQVITATIS OMNIGENAE ET ARTIVM LIBERALIVM MVSEVM CONSTITVIT MDCCCXXVIII (Fredrik Vilhelm III stiftade museet 1828 för studiet av antiken och av de fria konsterna). Trappan upp till ingången kantas av ryttarstatyer föreställande en amason i strid med en panter (till höger) och en krigare i strid med ett lejon (till vänster). I museets centrum finns ett runt rum som sträcker sig över bägge våningar. Vid väggarna står 20 korintiska kolonner med antika statyer mellan sig. Rummet eftersträvar Pantheon i Rom och täcks liksom denna byggnad av ett kupolvalv. Alla övriga rum är grupperade kring det runda rummet.

Ägyptisches Museum und Papyrussamlung, ungefär Egyptiska museet och papyrussamlingen, är ett museum i Berlin, Tyskland som utgör en del av Neues Museum. Museet är specialiserat och inriktat på antikens Egypten, och innehåller bland annat statyer, reliefer hantverk och papyrus som är funna i tempel och gravar i Egypten och Sudan. Museet har en känd byst av Nefertiti, Nefertitibysten, som fortfarande har kvar färgdetaljer, och dess samlingar är bland de viktigaste i världen när det kommer till antika egyptiska artefakter.Museet har sin bakgrund i kungliga samlingar från preussiska kungar under 1700-talet. Alexander von Humboldt rekommenderade skapandet av en egyptisk sektion, och de första objekten togs till Berlin 1828 under Fredrik Vilhelm III. Museet skadades svårt under andra världskriget, och efter kriget delades museet mellan Östberlin och Västberlin, för att återförenas efter Tysklands återförening.

Uppslagsordet Berlins domkyrka omdirigeras hit. För den katolska domkyrkan, se Sankta Hedvigskatedralen, Berlin.Berliner Dom, formellt Oberpfarr- und Domkirche zu Berlin, är en luthersk katedral belägen i Berlin, Tyskland. Den är även den största protestantiska kyrkan i staden. Den nuvarande kyrkobyggnaden uppfördes mellan 1894 och 1905 efter ritningar av Julius Raschdorff.

Neue Wache är en byggnad vid Unter den Linden i Berlin som numera tjänar som en allmän minnesplats över offer för krig och våldsherravälde. Sedan 1993 är Neue Wache Förbundsrepubliken Tysklands minnesplats för offer för krig och våldsherravälde. Vid svenska statsbesök i Berlin brukar man genomföra en kransnedläggning vid Neue Wache till minne av de svenskar i Fusiler Regiment 34 Viktoria von Schweden (Pommerches) som dog under första världskriget.[1]