Spreekanal

Denkmal für Freiheit und Einheit (Minnemärket över frihet och enhet) är ett planerat nationellt tyskt minnesmärke framför Humboldt Forum i Berlin, vilket ska hylla Tysklands fredliga återförening 1990 samt tidigare enhetsrörelser under 1700-, 1800- och 1900-talen. Minnesmärket beslöts av Bundestag den 9 november 2007. I förbundsdagens dekret föreslås platsen för det tidigare Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal på Schlossfreiheit som lokalisering för det nya monumentet, invid Berlins stadsslott i sin nya inkarnation som Humboldt Forum. Monumentet antas ha inskriptioner med den slogan som användes vid 1989 års demonstrationer: "Wir sind das Volk, Wir sind ein Volk" ("Vi är folket, vi är ett folk").Förbundsdagen beslutade i juli 2017 att påbörja uppförandet av minnesmärket framför Humbolt Forum. Då det av Johannes Milla och Sebastian Letz utarbetade förslaget liknar en gungbräda, och ska ha en viss sådan funktion, har det i folkmun kommit att kallas Einheitswippe (enhetsgungbräda).Invigningen var först planerad till 30-årsjubileet av Berlinmurens fall den 9 november 2019, men ett antal förseningar gjorde att bygget kom igång först i maj 2020.

Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal var en ryttarstaty över den tyske kejsaren Vilhelm I, som stod på Schlossfreiheit mittemot Eosanderportalen på västra sidan av Berliner Stadtschloss i Berlin mellan 1897 och 1950. Monumentet skapades av Reinhold Begas.

Spreeinsel är en ö i Berlins centrum, omgiven av floden Sprees huvudfåra på sin nordöstra sida och av Spreekanal i sydost och väst.

Schlossfreiheit är ett tidigare namn på platsen mellan Berliner Stadtschloss och Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal, två byggnadsverk som båda revs 1950. Platsen kallas från 1994 Schlossplatz, vilket ursprungligen var namnet på den plats som låg söder om slottet. Eftersom kurfursten Fredrik Vilhelm I av Brandenburg ville ha mer folkliv i närheten av slottet, lät han från 1672 uppföra en bebyggelse längs Spreekanalen, vilken kallades Schlossfreiheit. Husen blev dyra att bygga, då marken låg på sumpig mark och kurfursten hade därför befriat ägarna från olika skatter och förpliktelser. I husen bodde hovfolk och adliga under så kallad "Burgfreiheit" fram till upprättandet av Königlichen Residenz Berlin 1709. Kejsaren Vilhelm II tyckte inte om de förhållandevis små hus, som störde utsikten från Berlins stadsslott. De revs från juni 1894 för uppförandet av Kaiser-Wilhelm-Nationaldenkmal till minne av hans farfar Vilhelm I.

Palast der Republik ("Republikens palats") var en byggnad i Berlin (före detta Östberlin) som bland annat inhyste Östtysklands parlament Volkskammer. Palast der Republik byggdes 1973–1976 på platsen där Berlins stadsslott stod fram till 1950. Mellan 2006 och 2008 revs byggnaden.

Petrikyrkan (tyska: Petrikirche) var en kyrkobyggnad i centrala Berlin, belägen vid Petriplatz på Spreeinsel och namngiven efter aposteln Petrus. Kyrkans äldsta föregångare var en av Berlins äldsta kyrkor, grundad av premonstratensmunkar från domkyrkan i Brandenburg an der Havel och uppförd i romansk stil i början av 1200-talet. År 1237 omnämns en kyrkoherde i kyrkan, som från denna tid fungerade som stadsförsamlingskyrka för den dåvarande staden Cölln, som senare slogs samman med Berlin. Denna kyrka kom senare att följas av nybyggen i gotisk stil och barockstil. Kyrkans anslutande kyrkogård var i bruk fram till 1717. Petrikyrkan skadades svårt i bränder 1730 och 1809. Vid den senare branden brann kyrkan helt ned till grunden och stod i ruiner i många år, innan den åter byggdes upp i nygotisk stil 1847–1853, efter ritningar av Heinrich Strack. Denna blev den fjärde och sista kyrkan på platsen. Den nygotiska byggnaden överlevde större delen av andra världskrigets bombningar av Berlin men skadades allvarligt i samband med slaget om Berlin 1945, då de SS-enheter som förskansat sig i kyrkan kom under beskjutning. Efter kriget kom kyrkan att stå i ruiner, och eftersom DDR-myndigheterna inte ville finansiera en återuppbyggnad utan istället bygga en trafikled över platsen, kom ruinerna slutligen att rivas 1964. Kyrkans församling flyttade till nya lokaler på Neue Grünstrasse några kvarter längre söderut. 2007 påbörjades arkeologiska utgrävningar på platsen, då kyrkans grund och kyrkogården grävdes ut. Vid platsen för den tidigare kyrkan är ett interreligiöst centrum med bönerum för kristendom, judendom och islam planerade att färdigställas under 2018, det så kallade House of One.

Humboldt Forum är ett hus för både museer, tillfälliga utställningar, restauranger, caféer och olika evenemang. Det ligger sedan 2020 på Spreeinsel, i anslutning till Museumsinsel i Berlin-Mitte. På platsen låg tidigare Berlins slott (1442–1950) och Palast der Republik (1976–2006). Byggnaden har längs tre sidor en fasad som liknar det tidigare slottets, om än inte helt trogen originalet, och inrymmer bland annat Ethnologisches Museum och Museum für Asiatische Kunst. Det invigdes den 15 december 2020, på grund av coronapandemin med en digital ceremoni.För projektet bildades Stiftung Humboldt Forum im Berliner Schloss som ansvarat för byggandet och står som ägare. Museichef är sedan 2018 Hartmut Dorgerloh, som tog över efter en tremannakommitté under ledning av Neil MacGregor och med arkeologen Hermann Parzinger och konsthistorikern Horst Bredekamp.Humboldt Forum öppnade i juli 2021.

Schlossplatz, tysk stavning: Schloßplatz, är en plats på Museumsinsel i Berlin i Tyskland. Dess långsida ligger utmed en sydvästlig-nordöstlig axel. Vid dess västra hörn ligger Schlossbrücke, från vilken Unter den Linden sträcker sig västerut till Brandenburger Tor. Från samma hörn sträcker sig Karl-Liebknecht-Strasse nordöst längs platsen till Alexanderplatz. Schlossplatz var den plats där Berlins stadsslott låg. Mellan 1949 och 1990 låg den i Östberlin, som var huvudstad i Östtyskland. År 1950 undanröjdes resterna av stadsslottet och 1951 omdöptes platsen till Marx-Engels-Platz efter Karl Marx och Friedrich Engels. Nya byggnader uppfördes, däribland Palast der Republik och Utrikesministeriets hus. Östtysklands statsråds byggnad från 1974 vid Schlossplatz har inbyggt i sig en sektion med en balkong från det tidigare stadsslottet, den balkong varifrån Karl Liebknecht utropade en socialistisk republik den 9 november 1918. Efter Tysklands återförening 1990, återtogs namnet Schloßplatz 1994. Parlamentet beslöt att återuppföra ett rekonstruerat stadsslott vid Schlossplatz med en likadan fasad som det preussiska slottet, men en ny interiör. Palast der Republik revs 2008. Det nya stadsslottet beräknas invigas under 2020 och då under namnet Humboldt Forum inhysa Ethnologisches Museum, Museum für Asiatische Kunst och scen- och möteslokaler.

Berlins stadsslott, tyska: Berliner Schloss, var ett slott på Spreeinsel i centrala Berlin, ursprungligen grundlagt 1443 som residens för kurfurstarna av Brandenburg och sedermera även officiellt residens för Preussens kungar och de tyska kejsarna. Slottet låg i ruiner efter andra världskriget och resterna sprängdes 1950. På dess plats byggde Östtyskland 1973–1976 parlamentsbyggnaden Palast der Republik, vilket revs 2006–2008, och 2020 invigdes på samma plats museibyggnaden Humboldt Forum, som på tre sidor har en något modifierad rekonstruktion av slottets fasad.

Schlossbrücke är en bro i centrala Berlin över Spreekanal, som är en utbyggd sidogren av floden Spree. Bron sammanbinder Karl-Liebknecht-Strasse och ön Spreeinsel med avenyn Unter den Linden väster om kanalen. Den nuvarande bron tillkom mellan 1821 och 1824 efter ritningar av Karl Friedrich Schinkel. Grundkonstruktionen är en stenvalvsbro med tre bågar. Den ersatte en mindre träbro (Hundebrücke) som fanns på plats sedan 1500-talet. På norra och södra ände av varje bropelare placerades en sockel i röd granit för skulpturerna, som dock tillkom senare. Mellan socklarna monterades broräcket i målat gjutjärn. Gjutjärnets utsmyckning visar hippokampos, tritoner och delfiner. Mellan 1842 och 1857 kompletterades bron med de åtta statyerna i vit Carraramarmor. De består av ett postament med en cirkelformig medaljong som visar en örn samt av de egentliga skulpturerna. Skulpturerna utfördes av olika bildhuggare efter Schinkels ursprungliga planläggning. Bildhuggarna var elever till Johann Gottfried Schadow och Christian Daniel Rauch. Skulpturerna föreställer de grekiska gudinnorna Nike, Athena och Iris tillsammans med krigshjältar under olika tidpunkter av den militäriska karriären. Under andra världskrigets slutskede flyttades skulpturerna till en depå i en stadsdel som senare tillhörde Västberlin. De återfördes 1983/1984.

Museumsinsel är en tunnelbanestation i centrala Mitte, Berlin, vid Museumsinsel och Berlins stadsslott. Stationen ligger på linje U5 och invigdes 2021. Museumsinsel har en central plattform och ligger i den östra änden av Unter den Linden, mellan Deutsches Historisches Museum och Humboldtforum vid Museumsinsel. En del av stationen ligger strax söder om Schlossbrücke under Spree. Entréer finns vid Museumsinsel, Humboldtforum, Kronprinzenpalais och Deutsches Historisches Museum. Stationens dekor formgavs av Max Dudler och inspirerades av Karl Friedrich Schinkels berömda scendekor från 1816 för en uppsättning av operan Trollflöjten av Wolfgang Amadeus Mozart och Emanuel Schikaneder. Taket över spåren är utformat med en akvamarin stjärnhimmel med 6662 små lampor som lyser upp taket. Väggarna utformades med utgångspunkt i den klassicistiska arkitekturen hos de omkringliggande byggnaderna och är inklädda i ljus natursten med granit från Fichtelgebirge. Väggarna bakom spåren visar fotografier av Stefan Müller föreställande byggnaderna vid Museumsinsel.

Lustgarten är en två hektar stor park i centrala Berlin, belägen på Museumsinsel i stadsdelen Mitte. Vid parken ligger Berliner Dom i öster, Altes Museum i norr, Schlossplatz och det rekonstruerade Berlins stadsslott med Humboldt Forum i söder samt Spreekanalen i väster. Trädgården på platsen anlades 1573 på order av kurfurst Johan Georg av Brandenburg, och fungerade då som slottets köksträdgård. Parkytan norr om slottet kom flera gånger att omgestaltas under följande sekler och gavs sin nuvarande inramning på 1820-talet i samband med Karl Friedrich Schinkels och Peter Joseph Lennés utformning av parkytan mellan slottet och Altes Museum. Under Weimarrepubliken användes platsen ofta för politiska möten av arbetarrörelsen och därefter av nazisterna, som lät stenlägga ytan till ett öppet torg. Parkens grönytor återställdes av landskapsarkitektfirman Loidl med inspiration från Schinkels ursprungliga planer 1998–1999, då parken fick sitt nuvarande utseende. I parken framför Altes Museum finns sedan 1831 en granitskål med 6,91 meters diameter i ett enda stycke Karlshamnsgranit, tillverkad av en del från flyttblocket Grosser Markgrafenstein nära Rauen öster om Berlin. Skålen är världens största i sitt slag och sågs under 1800-talet som tekniskt underverk. Skålen var ursprungligen blankpolerad men har med tiden nötts av vittring och krigsskador, så att det idag finns synliga lagningar på flera ställen. Den ryttarstaty av Fredrik Vilhelm III av Preussen som restes i Lustgarten 1863 skadades i andra världskriget och resterna monterades ned under DDR-tiden.