Bodemuseum

Kupfergraben (Koppargraven) är den nedre och nordvästligaste delen av Spreekanal i centrala Berlin. Kupfergraben är 400 meter lång och går från Eiserne Brücke, längs gatan Am Kupfergraben och västra sidan av Museumsinsel, innan den mynnar ut i floden Spree. Bodemuseet och Pergamonmuseet har ingångar mot Kupfergraben. Namnet antas komma av ett kopparverk som låg här från 1500-talet. Kopparverket lades ned 1885 då kanalen utvidgades till följd av Spreeregleringen.

Pergamonmuseet är ett arkeologiskt museum, beläget på Museumsinsel i Berlin. Bland museets mest kända utställningsobjekt finns den blå Ishtarporten och Pergamonaltaret. Museet ritades av Alfred Messel och uppfördes efter dennes död 1910–1930 under ledning av Ludwig Hoffmann. Museet brukar ha cirka 1,4 miljoner besökare per år vilket gör det till Berlins samt Tysklands mest besökta museum.

Schloss Monbijou (svenska: Slottet Monbijou) var ett kungligt slott i Berlin, Tyskland, mellan 1703 och 1959 beläget norr om Spree på platsen för den nuvarande Monbijouparken i stadsdelen Mitte. Mellan 1877 och andra världskriget var slottet säte för det kejserliga Hohenzollernmuseet, även under Weimarrepubliken och Nazityskland, efter monarkins avskaffande. Slottet brandskadades svårt vid ett bombanfall 1943 under andra världskriget och ruinerna revs på order av Östberlins magistrat 1959.

Monbijoupark är en omkring fyra hektar stor park i stadsdelen Mitte i Berlin, belägen norr om floden Spree. Den har sitt namn efter slottet Monbijou som från början av 1700-talet fram till andra världskriget stod på platsen. Parken avgränsas i väster av Monbijoustrasse, i norr av Oranienburger Strasse och i öster av Monbijouplatz, samt i sydost av stadsbanans järnvägsviadukt. Parken ligger i ett populärt utelivs- och flanörstråk i Berlin och är välbesökt under sommarsäsongen.

Nya Synagogan (tyska: die Neue Synagoge) byggdes 1859–1866 efter ritningar och planer av Eduard Knoblauch och Friedrich August Stüler, i österländska former med modern järnkonstruktion. Den är belägen på Oranienburger Straße i Berlin, Tyskland. Det är den största och bygghistoriskt mest betydande av de bestående synagogorna i staden. Under kristallnatten (Kristallnacht) den 9 november 1938 förstördes synagogans inre och raserades senare av de allierades bombräder. Idag har synagogan blivit restaurerad och används åter för gudstjänster. I närheten av synagogan finns många institutioner och inrättningar med judisk anknytning.

Museumsinsel är en benämning på norra delen av ön Spreeinsel i floden Spree i centrala Berlin, Tyskland. Den har fått sitt namn av de statliga museerna på ön, som anses tillhöra de mest betydelsefulla i världen.

James-Simon-Galerie är ett besökscentrum för museerna på Museumsinsel i Berlin. Centret, som ritades av David Chipperfield, invigdes 2019. Det står på den plats där det av Karl Friedrich Schinkel ritade Neuer Packhof stod fram till 1938, mellan Neues Museum och Kupfergraben. Det är namngivet efter 1800-tals tyskjudiske mecenaten James Simon (1851–1932).

Neues Museum är ett museum i Berlin som ligger på Museumsinsel. Det byggdes 1843–1855 efter Friedrich August Stülers planer. Museet förstördes helt under andra världskriget men är numera återuppbyggt och öppnades åter för allmänheten 2009. Här finns bland annat ett egyptiskt museum med en stor papyrussamling (däribland Berlin-papyrusen) och bysten av Nefertiti i Ägyptisches Museum und Papyrussammlung.

Ägyptisches Museum und Papyrussamlung, ungefär Egyptiska museet och papyrussamlingen, är ett museum i Berlin, Tyskland som utgör en del av Neues Museum. Museet är specialiserat och inriktat på antikens Egypten, och innehåller bland annat statyer, reliefer hantverk och papyrus som är funna i tempel och gravar i Egypten och Sudan. Museet har en känd byst av Nefertiti, Nefertitibysten, som fortfarande har kvar färgdetaljer, och dess samlingar är bland de viktigaste i världen när det kommer till antika egyptiska artefakter.Museet har sin bakgrund i kungliga samlingar från preussiska kungar under 1700-talet. Alexander von Humboldt rekommenderade skapandet av en egyptisk sektion, och de första objekten togs till Berlin 1828 under Fredrik Vilhelm III. Museet skadades svårt under andra världskriget, och efter kriget delades museet mellan Östberlin och Västberlin, för att återförenas efter Tysklands återförening.

Neue Wache är en byggnad vid Unter den Linden i Berlin som numera tjänar som en allmän minnesplats över offer för krig och våldsherravälde. Sedan 1993 är Neue Wache Förbundsrepubliken Tysklands minnesplats för offer för krig och våldsherravälde. Vid svenska statsbesök i Berlin brukar man genomföra en kransnedläggning vid Neue Wache till minne av de svenskar i Fusiler Regiment 34 Viktoria von Schweden (Pommerches) som dog under första världskriget.[1]

Humboldt-Universität zu Berlin (förkortas HU Berlin), på svenska även Humboldtuniversitetet, är Berlins äldsta och näst största universitet. Universitetet grundades 1810 som Universität zu Berlin genom beslut av kung Fredrik Vilhelm III av Preussen på initiativ av Wilhelm von Humboldt, vars universitetsmodell kan sägas vara grunden för det moderna forskningsuniversitetet. Under perioden 1828–1945 bar universitetet namnet Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin, efter sin kunglige grundare. Efter andra världskriget låg universitetet i Östberlin och kallades till en början enbart Universität Berlin. 1948 splittrades universitetet till följd av ideologiska konflikter mellan väst och öst i det ockuperade Berlin, och många lärare och studenter lämnade universitetet för att istället grunda Freie Universität Berlin. Den östtyska kvarvarande delen av universitetet kom 1949 att uppkallas efter Wilhelm von Humboldt och hans bror, naturforskaren Alexander von Humboldt. Bådas porträtt finns idag i universitetets sigill. Efter Tysklands återförening kom universitetets tidigare kommunistiska ideologiska dominans att reformeras genom omfattande uppsägningar inom lärarkåren och avskaffandet av obligatoriska ideologiska inslag. Idag har universitet drygt 32 000 studenter vid de 9 fakulteterna som befinner sig i de egna lokalerna i stadsdelarna Mitte och Adlershof i Berlin. Förutom dessa tillkommer drygt 5000 av de de omkring 7000 studenterna vid den elfte fakulteten vid universitetssjukhuset Charité, som drivs gemensamt med Freie Universität Berlin. Huvudbyggnaden är inrymd i det efter kriget rekonstruerade Palais des Prinzen Heinrich på Berlins paradgata Unter den Linden i stadsdelen Mitte, där universitetets huvudcampus också befinner sig. Universitetet har även ett modernt campus i förorten Adlershof sydost om Berlins centrum. I juni 2012 utsågs Humboldtuniversitetet genom det så kallade Exzellenzinitiative officiellt till ett av Tysklands elva elituniversitet för särskilda forskningssatsningar.

Altes Museum (fram till 1845 Königliches Museum) är en museibyggnad i Berlin som byggdes mellan 1825 och 1828 efter ritningar av Karl Friedrich Schinkel i klassicistisk stil. Museet och fyra andra museer på Museumsinsel listas sedan 1999 i Unescos världsarvslista. I museet visas huvudsakligen antika föremål. Museibygget initierades av kungen Fredrik Vilhelm III av Preussen. Byggnaden står på en sockel och har två våningar. Huset är 87 meter långt och 55 meter brett. Förhallens avslut mot Lustgarten består av 18 joniska kolonner. På tvärbalken över varje pelare finns en örn av sandsten. Tvärbalkens framsida visar följande skrift: FRIDERICVS GVILHELMVS III. STVDIO ANTIQVITATIS OMNIGENAE ET ARTIVM LIBERALIVM MVSEVM CONSTITVIT MDCCCXXVIII (Fredrik Vilhelm III stiftade museet 1828 för studiet av antiken och av de fria konsterna). Trappan upp till ingången kantas av ryttarstatyer föreställande en amason i strid med en panter (till höger) och en krigare i strid med ett lejon (till vänster). I museets centrum finns ett runt rum som sträcker sig över bägge våningar. Vid väggarna står 20 korintiska kolonner med antika statyer mellan sig. Rummet eftersträvar Pantheon i Rom och täcks liksom denna byggnad av ett kupolvalv. Alla övriga rum är grupperade kring det runda rummet.