Nya Synagogan i Berlin

Kunst-Werke Berlin (KW Institute for Contemporary Art) är en konstinstitution i Berlin som både har utställningar med samtidskonst och verksamhet för konstnärligt skapande.

Schloss Monbijou (svenska: Slottet Monbijou) var ett kungligt slott i Berlin, Tyskland, mellan 1703 och 1959 beläget norr om Spree på platsen för den nuvarande Monbijouparken i stadsdelen Mitte. Mellan 1877 och andra världskriget var slottet säte för det kejserliga Hohenzollernmuseet, även under Weimarrepubliken och Nazityskland, efter monarkins avskaffande. Slottet brandskadades svårt vid ett bombanfall 1943 under andra världskriget och ruinerna revs på order av Östberlins magistrat 1959.

Bodemuseum är ett tyskt museum på Museumsinsel i Berlin, vilket ligger bredvid Pergamonmuseet. Museet återinvigdes i oktober 2006 efter sex års renovering. Museet har bland annat ett stort myntkabinett som grundlades av Julius Friedländer.

Ej att förväxla med Oranienstrasse i stadsdelen KreuzbergOranienburger Strasse (tyska: Oranienburger Straße) är en av Berlins mest kända gator. Här finns olika sevärdheter och många restauranger och kaféer. Gatan är även känd för prostitution som pågår under natten. Sitt namn fick gatan efter staden Oranienburg i den tyska delstaten Brandenburg. Oranienburger Strasse börjar vid platsen Hackescher Markt och fortsättar åt nordväst till gatan Friedrichstrasse, där den historiska stadsporten Oranienburger Tor låg. Ungefär i mitten står synagogam som är andligt centrum för Berlins judar. Den byggdes mellan 1859 och 1866 och kännetecknas av ett delvis guldbelagt kupolvalv. I närheten av Friedrichstrasse står ruinen av ett gammalt köpcentrum. Egentligen skulle huset rivas men 1990 ockuperade ett antal konstnär byggnaden och omvandlade den till ett kulturcentrum med namnet Tacheles. In på 2010-talet kunde man här hitta kaféer, ateljéer, utställningsrum och diskotek, innan all verksamhet tvingades bort av husets ägare. Sedan 1877 går spårvagnstrafik på gatan. Trafiken var bara avbruten mellan 1945 och 1951 på grund av andra världskrigets skador. Vid korsningen med gatan Tucholskystraße finns Oranienburger Strasse station från 1936 som trafikeras av Berlins pendeltåg.

Monbijoupark är en omkring fyra hektar stor park i stadsdelen Mitte i Berlin, belägen norr om floden Spree. Den har sitt namn efter slottet Monbijou som från början av 1700-talet fram till andra världskriget stod på platsen. Parken avgränsas i väster av Monbijoustrasse, i norr av Oranienburger Strasse och i öster av Monbijouplatz, samt i sydost av stadsbanans järnvägsviadukt. Parken ligger i ett populärt utelivs- och flanörstråk i Berlin och är välbesökt under sommarsäsongen.

Clärchens Ballhaus är en känd danslokal med restaurang i Berlin, belägen på Auguststrasse i det kulturminnesmärkta området Spandauer Vorstadt i stadsdelen Mitte. Lokalen öppnades 1913 av Clara "Clärchen" Bühler (1886–1971) och hennes man Fritz Bühler (1862–1929), och Clara drev lokalen som privatägd danslokal fram till 1967 även under Östberlinepoken. Hennes ättlingar drev lokalen fram till 2003, då verksamheten såldes vidare. Huset förstördes delvis under andra världskriget, men danslokalerna har fortfarande en huvudsakligen oförändrad inredning sedan öppnandet 1913. Lokalen är sedan 1980-talet välkänd i Tyskland och har flera gånger använts vid inspelningar av dokumentärer och spelfilmer, bland andra Stauffenberg (2004) och Inglourious Basterds (2009).

Spandauer Vorstadt är ett historiskt område i norra delen av stadsdelen Mitte i Berlin. Området är i sin helhet skyddat som kulturminne, i egenskap av ett av de bäst bevarade områdena av förkrigsbebyggelse i Berlin. Spandauer Vorstadt begränsas i söder av floden Spree och stadsbanans järnvägsviadukt, i öster av Karl-Liebknecht-Strasse, i norr av Torstrasse och i väster av Friedrichstrasse. Den östra delen av Spandauer Vorstadt är även känd som Scheunenviertel, en beteckning som ibland felaktigt används om hela Spandauer Vorstadt. Spandauer Vorstadt hade från 1700-talet fram till början av 1900-talet en stor judisk befolkning, vilket bland annat den gamla judiska kyrkogården vid Grosse Hamburger Strasse, Berlins nya synagoga och flera judiska kulturella institutioner fortfarande idag påminner om, och i området finns många s.k. snubbelstenar till minne av deporterade och mördade judiska invånare under Nazityskland. Sedan 1990-talet har området genomgått en omfattande gentrifiering, och idag är området känt för sitt bar- och restaurangliv och sina många modebutiker.

Pergamonmuseet är ett arkeologiskt museum, beläget på Museumsinsel i Berlin. Bland museets mest kända utställningsobjekt finns den blå Ishtarporten och Pergamonaltaret. Museet ritades av Alfred Messel och uppfördes efter dennes död 1910–1930 under ledning av Ludwig Hoffmann. Museet brukar ha cirka 1,4 miljoner besökare per år vilket gör det till Berlins samt Tysklands mest besökta museum.

Kupfergraben (Koppargraven) är den nedre och nordvästligaste delen av Spreekanal i centrala Berlin. Kupfergraben är 400 meter lång och går från Eiserne Brücke, längs gatan Am Kupfergraben och västra sidan av Museumsinsel, innan den mynnar ut i floden Spree. Bodemuseet och Pergamonmuseet har ingångar mot Kupfergraben. Namnet antas komma av ett kopparverk som låg här från 1500-talet. Kopparverket lades ned 1885 då kanalen utvidgades till följd av Spreeregleringen.

Museumsinsel är en benämning på norra delen av ön Spreeinsel i floden Spree i centrala Berlin, Tyskland. Den har fått sitt namn av de statliga museerna på ön, som anses tillhöra de mest betydelsefulla i världen.

James-Simon-Galerie är ett besökscentrum för museerna på Museumsinsel i Berlin. Centret, som ritades av David Chipperfield, invigdes 2019. Det står på den plats där det av Karl Friedrich Schinkel ritade Neuer Packhof stod fram till 1938, mellan Neues Museum och Kupfergraben. Det är namngivet efter 1800-tals tyskjudiske mecenaten James Simon (1851–1932).

Neues Museum är ett museum i Berlin som ligger på Museumsinsel. Det byggdes 1843–1855 efter Friedrich August Stülers planer. Museet förstördes helt under andra världskriget men är numera återuppbyggt och öppnades åter för allmänheten 2009. Här finns bland annat ett egyptiskt museum med en stor papyrussamling (däribland Berlin-papyrusen) och bysten av Nefertiti i Ägyptisches Museum und Papyrussammlung.