Vingarna (skulptur)

Blasieholmsleden var en planerad sexfilig motortrafikled i Stockholms innerstad som skulle förbinda Stadsgården via Blasieholmen med Strandvägen. Planen fanns med i City 67, men blev aldrig genomförd. Redan i 1962 års cityplan fanns ett förslag att anlägga den så kallade Blasieholmsleden, som var en del i ett större nät av huvudleder för motortrafik i Stockholms innerstad. I City 67 redovisades två alternativa förslag för trafikföringen i östra citydelen. Från Skeppsbron passerade leden i båda alternativ Norrström i en tunnel, som kom upp till ytan ungefär vid Nationalmuseets norra hörn. Därifrån fortsatte leden i alternativ A med en dubbelbro rakt över Nybroviken, där den knöts ihop med Strandvägen i höjd med Skeppargatan. I alternativ B fördes leden runt hela Nybrovikens inre del och knöts ihop med Strandvägen söder om Dramatiska teatern. I båda alternativen skulle Strömbron rivas. Ärendet behandlade i generalplaneberedningen, som tillstyrkte alternativ A, broförslaget. Blasieholmsleden ingick i deletapp fem för genomförandet av Norrmalmsregleringen och skulle förverkligas i mitten av 1970-talet. Deletapperna tre, fyra och fem kom dock aldrig till utförande. Med den så kallade Almstriden i Kungsträdgården 1971 kulminerade protesterna mot stadens saneringspolitik, detta i kombination med minskade finansiella resurser ledde till en inbromsning av byggandet av nya stadskvarter och stadsmotorvägar. I cityplan 1977 tillkom inga fler trafikleder i Stockholms city utöver de som redan var byggda och man menade att privata biltrafiken fick "anpassa sig till den lägre kapacitet som gatunätet erbjuder".

Stockholms ström, eller Strömmen, är ett vattenområde som utgör den västligaste delen av Saltsjön i Stockholm där utloppet från Mälaren efter Norrström strömmar in i Östersjön, vilket gör vattnet strömt. Området saknar formell avgränsning, och olika uppfattningar råder om var dess gränser går. Utmed Strömmens norra sida återfinns kajen vid Kungsträdgården och Blasieholmen. Den södra sidan av strömmen domineras av slottets nordöstra sida.

Skeppsholmsbron är en bro i Stockholm som går mellan halvön Blasieholmen på Norrmalm och Skeppsholmen. Den första bron på platsen uppfördes 1638-1640 och bekostades av amiralitetet. Denna bro var av trä, stod på pålar och var försedd med en vindbrygga. År 1765 försågs Skeppsholmsbron med en ny vindbrygga. 1789 togs vindbryggan bort och ersattes med en klaff vid brons norra del. En slussavgift infördes som tillföll Galäreskaderns kassa och som kom att användas till brons reparationer. Bron, som även kallades Holmbron, förstördes i en brand år 1822. Efter branden användes en provisorisk flottbro. Provisoriet fanns kvar till 1861, då den ersattes av nuvarande konstruktion som bekostades av staten. Bron är en stålkonstruktion i fem fack med en total längd av 165 meter, bredden är ungefär 9,5 (körbanan 5,5 meter och två gångbanor à 2 meter). Denna bro tillverkades av Motala Verkstad och uppvisade redan efter 15 år vissa förskjutningar som gjorde att den blev krokig. Den rätades upp och kompletterades med diagonalstag som saknades. I början på 1950- och 1980-talen utfördes ytterligare förstärkningsarbeten. Mötande fordonstrafik på bron är ej möjligt och trafiken är reglerad med trafiksignaler. Broräcket är smyckat med gyllene kronor, som ibland blir till turistsouvenirer. Regeringen beslutade 1935 att Skeppsholmsbron tillsammans med andra byggnadsverk på Blasieholmen och Kastellholmen skulle klassas som statligt byggnadsminne. Detta innebar att bron inte fick flyttas, rivas eller byggas om till sitt yttre. Detta förhållande kom att ifrågasättas och ändras på 1990-talet. Statens fastighetsverk skrev 1997 att "Smidesjärnskonstruktionen är svårt sönderrostad och flera oberoende experter som Fastighetsverket anlitat har konstaterat att den inte går att rädda. Även om man i framtiden bara skulle tillåta gångtrafik över bron så skulle den ändå behöva demonteras i sina minsta beståndsdelar och sedan återsättas i hop med mer än hälften av stålkonstruktionen utbytt. Det skulle innebära ett oerhört tidskrävande arbete som knappast ens går att kostnadsberäkna." En ny bro projekterades och skulle ersätta den gamla. Stora protester mot rivningen gjorde dock att beslutet ändrades och den gamla bron restaurerades.

Södra Blasieholmshamnen är en gata på Blasieholmen inom stadsdelen Norrmalm i centrala Stockholm. Den sträcker sig från Skeppsholmsbron till Kungsträdgårdsgatan, där den övergår i Strömgatan. Här ligger bland annat Nationalmuseum och Grand Hôtel. Södra Blasieholmshamnen fick sitt namn 1876 och ersatte då beteckningen Blasieholmshamnen.

M/S Baltic Star är ett kryssningsfartyg som byggdes 1951 som S/S Birger Jarl på Finnboda Varv i Nacka. Mellan 1979 och 2013 trafikerade hon rutten Stockholm–Mariehamn, varefter fartyget på grund av bristande ekonomi gjordes om till vandrarhem vid kajplatsen på Skeppsbron i Stockholm. Mellan 2015 och 2020 låg hon vid Stadsgården. I april 2020 flyttades hon till Vivstavarv i Timrå kommun.

Gustav III:s staty är en skulptur som visar Sveriges kung Gustav III. Den skapades av Johan Tobias Sergel, och dess kajanläggning och postament ritades och restes av byggmästaren Jonas Lidströmer. Den står på Skeppsbrokajen nedanför Slottsbacken i Stockholm och avtäcktes den 24 januari 1808.

Kadous hus var en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 8 i Stockholm. Byggnaden revs 1901. Huset uppfördes förmodligen 1652, eftersom det har samma formgivning som det grannhuset Wittmarckska huset som det var hopbyggd med. En fasadritning från 1761 visar båda husen. Varje byggnad hade motsvarande fyra fönsteraxlars bredd. På 1600-talets slut ägdes huset av handelsmannen Erik Kadou och senare av Lydert Adelschiöld. På Nordiska museet finns bevarat ett portalöverstycke från huset med inskriften: År 1901 revs huset för att bereda plats för Mälareprovinsernas Enskilda Bank. Nya Skeppsbron 8 ritades av arkitekt Erik Josephson i en totalt avvikande arkitekturstil. I nuvarande byggnad bevaras gipsavgjutningar på de portaler som fanns på Kadounska huset.

Mälareprovinsernas Enskilda Bank var en svensk affärsbank grundad 1847 i Västerås. Banken upplöstes 1902 och istället tog Aktiebolaget Mälareprovinsernas bank över verksamheten. 1901-1902 uppfördes ett nytt huvudkontor ritat av Erik Josephson på Skeppsbron 8 i Stockholm. Kontoret på Skeppsbron fick bli avdelningskontor då banken 1909 flyttade huvudkontoret till Skånebankens lokaler på Drottninggatan. 1917 förvärvade man Helsinglands Enskilda Bank. 1922 bytte man namn till Mälarbanken AB. 1926 uppgick banken i Svenska Handelsbanken.

Wittmarckska huset, även Josef Månssons hus, är en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 6 i Stockholm.

Sjöfartshuset är ett byggnad i kvarteret Orpheus på Skeppsbron 10 i Gamla Stan i centrala Stockholm uppfört 1667–1670 på initiativ av myntmästaren Isaac Kock, adlad Cronström. Huset bevarar en klassisk barockfasad och värdefulla, påkostade sengustaviansk inredningar. Det var tidigare känt som Scharpska huset efter släkten Scharp som ägde huset 1802–1902 och fick sitt nuvarande namn 1958 när fyra sjöfartsorganisationer tog över det nedgångna huset genom ett gemensamt bolag.

Ruuthska palatset är en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 4 i Stockholm. Huset uppfördes i mitten av 1600-talet av Israel Lagerfelt d.ä.. Han var vid tidpunkten för bygget vice president i kommerskollegiet och vice president i Åbo hovrätt. Efter Israel Lagerfelts död år 1684 såldes fastigheten till kammarrådet Bartold Ruuth. Efter honom kallas byggnaden idag “Ruuthska palatset”. Ruuthska palatset uppfördes som packhus som så många andra byggnader i Skeppsbroraden. Mot gårdssidan syns fortfarande lastbommen över takfönstret, även gatusidans höga, mittersta vindsfönster indikerar att det användes en gång i tiden för inlastning av varor. Byggnadens fasad mot Skeppsbron med text “Huma Nova” är tre fönsteraxlar bred och fyra våningar hög inklusive en lägre attikavåning. Taket är utformat som ett säteritak och täckt med glaserat svart taktegel. Fasadfärgen går i varmvit och bottenvåningen i ljusgrå. Huset har ombyggts på 1700- och 1800-talen, en grundförstärkning genomfördes 1973. Idag (2009) har bland annat Huma Nova sina lokaler i huset.

Angolas ambassad i Stockholm är belägen på Skeppsbron 8 i Gamla stan i centrala Stockholm och fungerar som Angolas diplomatiska representation i Sverige, de nordiska länderna samt Estland och Litauen. Ambassadör sedan 2019 är Apolinário Jorge Correia. Ambassaden upprättades 1976 och diplomatkoden på beskickningens bilar är AG.