place

Skeppsholmsbron

BlasieholmenBlåmärkta byggnader i StockholmBroar i StockholmSkeppsholmen

Skeppsholmsbron är en bro i Stockholm som går mellan halvön Blasieholmen på Norrmalm och Skeppsholmen. Den första bron på platsen uppfördes 1638-1640 och bekostades av amiralitetet. Denna bro var av trä, stod på pålar och var försedd med en vindbrygga. År 1765 försågs Skeppsholmsbron med en ny vindbrygga. 1789 togs vindbryggan bort och ersattes med en klaff vid brons norra del. En slussavgift infördes som tillföll Galäreskaderns kassa och som kom att användas till brons reparationer. Bron, som även kallades Holmbron, förstördes i en brand år 1822. Efter branden användes en provisorisk flottbro. Provisoriet fanns kvar till 1861, då den ersattes av nuvarande konstruktion som bekostades av staten. Bron är en stålkonstruktion i fem fack med en total längd av 165 meter, bredden är ungefär 9,5 (körbanan 5,5 meter och två gångbanor à 2 meter). Denna bro tillverkades av Motala Verkstad och uppvisade redan efter 15 år vissa förskjutningar som gjorde att den blev krokig. Den rätades upp och kompletterades med diagonalstag som saknades. I början på 1950- och 1980-talen utfördes ytterligare förstärkningsarbeten. Mötande fordonstrafik på bron är ej möjligt och trafiken är reglerad med trafiksignaler. Broräcket är smyckat med gyllene kronor, som ibland blir till turistsouvenirer. Regeringen beslutade 1935 att Skeppsholmsbron tillsammans med andra byggnadsverk på Blasieholmen och Kastellholmen skulle klassas som statligt byggnadsminne. Detta innebar att bron inte fick flyttas, rivas eller byggas om till sitt yttre. Detta förhållande kom att ifrågasättas och ändras på 1990-talet. Statens fastighetsverk skrev 1997 att "Smidesjärnskonstruktionen är svårt sönderrostad och flera oberoende experter som Fastighetsverket anlitat har konstaterat att den inte går att rädda. Även om man i framtiden bara skulle tillåta gångtrafik över bron så skulle den ändå behöva demonteras i sina minsta beståndsdelar och sedan återsättas i hop med mer än hälften av stålkonstruktionen utbytt. Det skulle innebära ett oerhört tidskrävande arbete som knappast ens går att kostnadsberäkna." En ny bro projekterades och skulle ersätta den gamla. Stora protester mot rivningen gjorde dock att beslutet ändrades och den gamla bron restaurerades.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Skeppsholmsbron (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare).

Skeppsholmsbron
Skeppsholmsbron, Stockholms kommun Skeppsholmen (Norra Innerstaden)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: SkeppsholmsbronLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.327222222222 ° E 18.079166666667 °
placeVisa på kartan

Adress

Skeppsholmsbron

Skeppsholmsbron
111 48 Stockholms kommun, Skeppsholmen (Norra Innerstaden)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

linkWikiData (Q5261596)
linkOpenStreetMap (660513753)

Dela erfarenheter

Närliggande platser

Vingarna (skulptur)
Vingarna (skulptur)

Vingarna eller Gosse med örn är en skulptur av Carl Milles. Den komponerades 1908 och utfördes i större skala 1910. Skulpturen föreställer en naken yngling på knä på ett stenblock, som på sina uppsträckta armar lyfter en örn med utbredda vingar. Motivet är hämtat från grekisk mytologi och föreställer den vackre Ganymedes som rövades bort av Zeus som lät sig förvandlas till en örn. Skulpturen är i sin monumentalversion 270 centimeter hög och är i sin tur placerad på en hög kolonn som mäter olika på olika platser. Denna skulptur finns i flera exemplar: utanför Göteborgs konstmuseum på Götaplatsen, på Millesgården i Lidingö och utanför Nationalmuseum i Stockholm. Skulpturen finns också utan kolonn i Uplands nations trädgård i Uppsala och på Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm. Göteborgsskulpturen donerades 1916 av Caroline Wijk, född Dickson, och placerades först utan kolonn på Bastionsplatsen innanför Vallgraven. Den flyttades till Götaplatsen någon gång under 1940-talet. Milles lät även gjuta en upplaga av en mindre variant i brons på 60 centimeter hos Herman Bergmans konstgjuteri i Stockholm. Denna bronsskulptur placerades sedan på en 110 centimeter hög mahognypelare. År 1914 byggdes en villa vid Korsvägen 9 vid hörnet av Klövervägen 16 i Äppelviken i Bromma. Ett exemplar av Carl Milles skulptur Vingarna eller Gosse med örn stod då i trädgården och man döpte villan till Villa Vingarna. I villan bodde civilassessor Waldemar Robert Ditzinger (1876-1955) och då han dog testamenterade han villan till Sveriges Författarförbund. Enligt Ditzingers vilja skulle villan användas såsom hedersbostad av en förtjänt skönlitterär författare. Nu är denna skulptur flyttad från villaträdgården i Äppelviken och finns idag utanför Nationalmuseum på Strömkajen i Stockholm. År 1916 spelade Mauritz Stiller in filmen Vingarne som baserades på Herman Bangs roman Mikaël från 1904. I romanen står en tavla i handlingens centrum, men Stiller ansåg att man borde byta ut tavlan till en mer bildmässig skulptur och valde då skulpturen Vingarna av Milles.

Blasieholmsleden
Blasieholmsleden

Blasieholmsleden var en planerad sexfilig motortrafikled i Stockholms innerstad som skulle förbinda Stadsgården via Blasieholmen med Strandvägen. Planen fanns med i City 67, men blev aldrig genomförd. Redan i 1962 års cityplan fanns ett förslag att anlägga den så kallade Blasieholmsleden, som var en del i ett större nät av huvudleder för motortrafik i Stockholms innerstad. I City 67 redovisades två alternativa förslag för trafikföringen i östra citydelen. Från Skeppsbron passerade leden i båda alternativ Norrström i en tunnel, som kom upp till ytan ungefär vid Nationalmuseets norra hörn. Därifrån fortsatte leden i alternativ A med en dubbelbro rakt över Nybroviken, där den knöts ihop med Strandvägen i höjd med Skeppargatan. I alternativ B fördes leden runt hela Nybrovikens inre del och knöts ihop med Strandvägen söder om Dramatiska teatern. I båda alternativen skulle Strömbron rivas. Ärendet behandlade i generalplaneberedningen, som tillstyrkte alternativ A, broförslaget. Blasieholmsleden ingick i deletapp fem för genomförandet av Norrmalmsregleringen och skulle förverkligas i mitten av 1970-talet. Deletapperna tre, fyra och fem kom dock aldrig till utförande. Med den så kallade Almstriden i Kungsträdgården 1971 kulminerade protesterna mot stadens saneringspolitik, detta i kombination med minskade finansiella resurser ledde till en inbromsning av byggandet av nya stadskvarter och stadsmotorvägar. I cityplan 1977 tillkom inga fler trafikleder i Stockholms city utöver de som redan var byggda och man menade att privata biltrafiken fick "anpassa sig till den lägre kapacitet som gatunätet erbjuder".

Bredgränd, Stockholm

Bredgränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm. Det är den tredje gränden, räknad från Slottsbacken som börjar vid Skeppsbron och går upp till Österlånggatan. I början av gränden, vid Skeppsbron, ligger Hotel Reisen och Sjöfartshuset Bredgränd var en vanligt förekommande benämning för flera olika gränder i Gamla stan, bland annat för Drakens gränd, och Funckens gränd. I början på 1700-talet stabiliserade gatornas sig namnskick och från 1711 används nuvarande namn Bredgränd. Innan dess hette gränden även Tunnbindargränden och under slutet av 1500-talet kallades gränden först Lille Olof Larssons gränd och sedan Gamle Olof Larssons gränd. Det sägs att Hans Vindrank som bodde i Bredgränd år 1536, ska ha kommit hem berusad till gränden och avslöjat planerna till en granne hur hans kompanjoner skulle mörda Gustav Vasa - i vad som idag kallas för Krutkonspirationen. Hovkocken Cort Tönies, kökschef hos kung Gustav II Adolf, ägde tidigare huset Orpheus 1 som angränsar till Bredbränd, år 1626 sålde han fastigheten för 500 riksdaler till en Anders Nilsson vid Tullkontoret. Samma Anders Nilsson hade år 1628 en tvist med Nils Bielke, (Tänkebok 1628 18/2) ägare av Marsyas 1, gula huset närmaste Österlånggatan, om vem som ägde själva valvet som gränsar till Österlånggatan. Tvisten slutade med att båda fastigheterna delade på valvet, något som gällde fram till år 1866, då valvet helt och hållet tillföll fastigheten Orpheus 1. Hugo Alfvén växte upp i huset vid Bredgränd 2.