Mälareprovinsernas Enskilda Bank

Kadous hus var en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 8 i Stockholm. Byggnaden revs 1901. Huset uppfördes förmodligen 1652, eftersom det har samma formgivning som det grannhuset Wittmarckska huset som det var hopbyggd med. En fasadritning från 1761 visar båda husen. Varje byggnad hade motsvarande fyra fönsteraxlars bredd. På 1600-talets slut ägdes huset av handelsmannen Erik Kadou och senare av Lydert Adelschiöld. På Nordiska museet finns bevarat ett portalöverstycke från huset med inskriften: År 1901 revs huset för att bereda plats för Mälareprovinsernas Enskilda Bank. Nya Skeppsbron 8 ritades av arkitekt Erik Josephson i en totalt avvikande arkitekturstil. I nuvarande byggnad bevaras gipsavgjutningar på de portaler som fanns på Kadounska huset.

Skeppar Karls gränd är en gränd i östra delen av Gamla stan i Stockholm, som går från Österlånggatan till Skeppsbron. Namnet finns redan 1564 som Skepper Karls grändh efter en skeppare Karl som ägde ett hus i denna gränd 1564. Gamla stans östra stadsmur gick rakt genom gränden och ett av tornen kallades 1581 för Skeppar Karls torn. På Skeppar Karls gränd, nere vid Skeppsbron ligger Wittmarckska huset från 1652 och Sjöfartshuset från 1670.

Angolas ambassad i Stockholm är belägen på Skeppsbron 8 i Gamla stan i centrala Stockholm och fungerar som Angolas diplomatiska representation i Sverige, de nordiska länderna samt Estland och Litauen. Ambassadör sedan 2019 är Apolinário Jorge Correia. Ambassaden upprättades 1976 och diplomatkoden på beskickningens bilar är AG.

Skeppsbron 8 är en kulturhistoriskt värdefull före detta bankfastighet belägen i Kvarteret Bootes vid Skeppsbron i Stockholm. Byggnaden är ritad av arkitekt Erik Josephson och uppförd 1901–1902 som huvudkontor för Mälareprovinsernas Enskilda Bank. Byggnaden inrymmer idag kontor samt Angolas ambassad i Stockholm.

Wittmarckska huset, även Josef Månssons hus, är en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 6 i Stockholm.

Kvarteret Orpheus är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Skeppar Karls gränd i norr, Österlånggatan i väster, Skeppsbron i öster och Bredgränd i söder. Kvarteret består av fem fastigheter: Orpheus 1–3 samt Orpheus 5 och 6. I Orpheus 3 ligger Sjöfartshuset, ett välbevarat barockpalats från 1660-talet.

Sjöfartshuset är ett byggnad i kvarteret Orpheus på Skeppsbron 10 i Gamla Stan i centrala Stockholm uppfört 1667–1670 på initiativ av myntmästaren Isaac Kock, adlad Cronström. Huset bevarar en klassisk barockfasad och värdefulla, påkostade sengustaviansk inredningar. Det var tidigare känt som Scharpska huset efter släkten Scharp som ägde huset 1802–1902 och fick sitt nuvarande namn 1958 när fyra sjöfartsorganisationer tog över det nedgångna huset genom ett gemensamt bolag.

Ruuthska palatset är en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 4 i Stockholm. Huset uppfördes i mitten av 1600-talet av Israel Lagerfelt d.ä.. Han var vid tidpunkten för bygget vice president i kommerskollegiet och vice president i Åbo hovrätt. Efter Israel Lagerfelts död år 1684 såldes fastigheten till kammarrådet Bartold Ruuth. Efter honom kallas byggnaden idag “Ruuthska palatset”. Ruuthska palatset uppfördes som packhus som så många andra byggnader i Skeppsbroraden. Mot gårdssidan syns fortfarande lastbommen över takfönstret, även gatusidans höga, mittersta vindsfönster indikerar att det användes en gång i tiden för inlastning av varor. Byggnadens fasad mot Skeppsbron med text “Huma Nova” är tre fönsteraxlar bred och fyra våningar hög inklusive en lägre attikavåning. Taket är utformat som ett säteritak och täckt med glaserat svart taktegel. Fasadfärgen går i varmvit och bottenvåningen i ljusgrå. Huset har ombyggts på 1700- och 1800-talen, en grundförstärkning genomfördes 1973. Idag (2009) har bland annat Huma Nova sina lokaler i huset.

Bredgränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm. Det är den tredje gränden, räknad från Slottsbacken som börjar vid Skeppsbron och går upp till Österlånggatan. I början av gränden, vid Skeppsbron, ligger Hotel Reisen och Sjöfartshuset Bredgränd var en vanligt förekommande benämning för flera olika gränder i Gamla stan, bland annat för Drakens gränd, och Funckens gränd. I början på 1700-talet stabiliserade gatornas sig namnskick och från 1711 används nuvarande namn Bredgränd. Innan dess hette gränden även Tunnbindargränden och under slutet av 1500-talet kallades gränden först Lille Olof Larssons gränd och sedan Gamle Olof Larssons gränd. Det sägs att Hans Vindrank som bodde i Bredgränd år 1536, ska ha kommit hem berusad till gränden och avslöjat planerna till en granne hur hans kompanjoner skulle mörda Gustav Vasa - i vad som idag kallas för Krutkonspirationen. Hovkocken Cort Tönies, kökschef hos kung Gustav II Adolf, ägde tidigare huset Orpheus 1 som angränsar till Bredbränd, år 1626 sålde han fastigheten för 500 riksdaler till en Anders Nilsson vid Tullkontoret. Samma Anders Nilsson hade år 1628 en tvist med Nils Bielke, (Tänkebok 1628 18/2) ägare av Marsyas 1, gula huset närmaste Österlånggatan, om vem som ägde själva valvet som gränsar till Österlånggatan. Tvisten slutade med att båda fastigheterna delade på valvet, något som gällde fram till år 1866, då valvet helt och hållet tillföll fastigheten Orpheus 1. Hugo Alfvén växte upp i huset vid Bredgränd 2.

Telegrafgränd är en gata i Gamla stan i Stockholm. Den fick sitt nuvarande namn 1876 efter Stockholms telegrafstation som uppfördes 1869 i kvarteret Æolus. Gränden hade många skiftande namn. 1502 var det en gränd i den medeltida stadsdelen Våmbefjärdingen och kallades efter en skeppare Lindvid för Lindhwidz grend. År 1689 omtalas gränden som Salt Compagnie gränden (Saltkompanigränden) efter det packhus, Saltkompaniets hus, som Västerviks skeppskompani (även kallat Stora Saltkompaniet) lät uppföra 1647 i kvarteret Æolus mot Skeppsbron.I och med tillkomsten av Stockholms telegrafstation begärde några företagare i området att gränden skulle kallas "Telegrafgränd", de ansåg att ordet "Saltkompanigränd" var "lång, tung att uttala samt svårt att bibehålla i minnet", dessutom fanns en förväxlingsrisk med Saltmästaregränden (nuvarande Gåsgränd). Stockholms stadsfullmäktige hade inga synpunkter mot förslaget. 1953 gjorde Hembygdsföreningen Gamla stan ett fruktlös försök att återuppliva namnet "Saltkompanigränd".

Västerviks skeppskompani var ett rederi som bildades år 1646 och upphörde 1680, som mest sysslade med saltimport från Portugal. Kompaniet, som även kallades Stora saltkompaniet var hemmahörande i nuvarande Gamla Stan i Stockholm, men skeppen byggdes i Västervik och det var en tid Sveriges största skeppsredare.. År 1666 hade rederiet en fartygskapacitet på 2 700 skeppsläst. Utöver import av salt från Portugal och ibland från Frankrike importerades även vin från Rouen. Detta skedde då med rederiets mindre fartyg, (bojorter), eftersom Rouens hamn var för grund för de större skeppen. Frakten på utresan bestod oftast av beck och tjära, ofta med järn som barlast. Som för många andra rederier vid denna tid hyrdes även fartyg ut till staten för krigstjänst, bland annat vid Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660 där minst tre av rederiets fartyg (Småland, Östergötland och Leoparden) gjorde tjänst.En av delägarna i företaget var Maria Sofia De la Gardie som var en av dåtidens största företagare i Sverige. Andra tidiga delägare var Axel Oxenstierna, amiral Erik Ryning, Joachim Lillienhoff, Louis De Geer samt köpmannen Jakob Momma, som senare adlades som Jakob Reenstierna.I och med Jakob Momma-Reenstiernas inträde som delägare och meddirektör 1665 blev det oenighet mellan ägarna, och företaget delades 1666. Bland de som utträdde var Maria Sofia De La Gardie och arvingarna efter Louis De Geer.I Stockholm köpte Västerviks skeppskompani 1647 en tomt i kvarteret Aeolus, söder om Slottsbacken med adress Skeppsbron 2 och uppförde där ett packhus för sin verksamhet. Här hade företaget magasin och kontor. Packhuset var granne till Flemingska palatset och kallades Saltkompaniets hus. Företagets verksamhet (bland annat saltimport) gav även namn till gränden som begränsade tomten mot syd; Saltkompaniegränden. År 1868 revs Saltkompaniets hus för att ge plats åt Stockholms telegrafstation och 1876 döptes Saltkompaniegränden om i Telegrafgränd.

Stockholms telegrafstation (även kallad Ridderstolpska huset) är en byggnad i kvarteret Aeolus vid Skeppsbron 2 i Stockholm. Fastigheten avser hörnhuset Skeppsbron/Slottsbacken och är ihopbyggd med Flemingska palatset vid Slottsbacken 8. Telegrafstationen gav 1876 namnet till Telegrafgränd som begränsar kvarteret mot syd. Fastigheten är statligt byggnadsminne sedan 1935.