place

Telegrafgränd

Gator och torg i Gamla stan
Telegrafgränd D 070405
Telegrafgränd D 070405

Telegrafgränd är en gata i Gamla stan i Stockholm. Den fick sitt nuvarande namn 1876 efter Stockholms telegrafstation som uppfördes 1869 i kvarteret Æolus. Gränden hade många skiftande namn. 1502 var det en gränd i den medeltida stadsdelen Våmbefjärdingen och kallades efter en skeppare Lindvid för Lindhwidz grend. År 1689 omtalas gränden som Salt Compagnie gränden (Saltkompanigränden) efter det packhus, Saltkompaniets hus, som Västerviks skeppskompani (även kallat Stora Saltkompaniet) lät uppföra 1647 i kvarteret Æolus mot Skeppsbron.I och med tillkomsten av Stockholms telegrafstation begärde några företagare i området att gränden skulle kallas "Telegrafgränd", de ansåg att ordet "Saltkompanigränd" var "lång, tung att uttala samt svårt att bibehålla i minnet", dessutom fanns en förväxlingsrisk med Saltmästaregränden (nuvarande Gåsgränd). Stockholms stadsfullmäktige hade inga synpunkter mot förslaget. 1953 gjorde Hembygdsföreningen Gamla stan ett fruktlös försök att återuppliva namnet "Saltkompanigränd".

Utdrag från Wikipedia-artikeln Telegrafgränd (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Telegrafgränd
Telegrafgränd, Stockholms kommun Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: TelegrafgrändLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.326083333333 ° E 18.07475 °
placeVisa på kartan

Adress

Telegrafgränd 1A
111 30 Stockholms kommun, Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

Telegrafgränd D 070405
Telegrafgränd D 070405
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Västerviks skeppskompani
Västerviks skeppskompani

Västerviks skeppskompani var ett rederi som bildades år 1646 och upphörde 1680, som mest sysslade med saltimport från Portugal. Kompaniet, som även kallades Stora saltkompaniet var hemmahörande i nuvarande Gamla Stan i Stockholm, men skeppen byggdes i Västervik och det var en tid Sveriges största skeppsredare.. År 1666 hade rederiet en fartygskapacitet på 2 700 skeppsläst. Utöver import av salt från Portugal och ibland från Frankrike importerades även vin från Rouen. Detta skedde då med rederiets mindre fartyg, (bojorter), eftersom Rouens hamn var för grund för de större skeppen. Frakten på utresan bestod oftast av beck och tjära, ofta med järn som barlast. Som för många andra rederier vid denna tid hyrdes även fartyg ut till staten för krigstjänst, bland annat vid Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660 där minst tre av rederiets fartyg (Småland, Östergötland och Leoparden) gjorde tjänst.En av delägarna i företaget var Maria Sofia De la Gardie som var en av dåtidens största företagare i Sverige. Andra tidiga delägare var Axel Oxenstierna, amiral Erik Ryning, Joachim Lillienhoff, Louis De Geer samt köpmannen Jakob Momma, som senare adlades som Jakob Reenstierna.I och med Jakob Momma-Reenstiernas inträde som delägare och meddirektör 1665 blev det oenighet mellan ägarna, och företaget delades 1666. Bland de som utträdde var Maria Sofia De La Gardie och arvingarna efter Louis De Geer.I Stockholm köpte Västerviks skeppskompani 1647 en tomt i kvarteret Aeolus, söder om Slottsbacken med adress Skeppsbron 2 och uppförde där ett packhus för sin verksamhet. Här hade företaget magasin och kontor. Packhuset var granne till Flemingska palatset och kallades Saltkompaniets hus. Företagets verksamhet (bland annat saltimport) gav även namn till gränden som begränsade tomten mot syd; Saltkompaniegränden. År 1868 revs Saltkompaniets hus för att ge plats åt Stockholms telegrafstation och 1876 döptes Saltkompaniegränden om i Telegrafgränd.