place

Ruuthska palatset

Privatpalats i StockholmSkeppsbron
Skeppsbron 4, 2009a
Skeppsbron 4, 2009a

Ruuthska palatset är en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 4 i Stockholm. Huset uppfördes i mitten av 1600-talet av Israel Lagerfelt d.ä.. Han var vid tidpunkten för bygget vice president i kommerskollegiet och vice president i Åbo hovrätt. Efter Israel Lagerfelts död år 1684 såldes fastigheten till kammarrådet Bartold Ruuth. Efter honom kallas byggnaden idag “Ruuthska palatset”. Ruuthska palatset uppfördes som packhus som så många andra byggnader i Skeppsbroraden. Mot gårdssidan syns fortfarande lastbommen över takfönstret, även gatusidans höga, mittersta vindsfönster indikerar att det användes en gång i tiden för inlastning av varor. Byggnadens fasad mot Skeppsbron med text “Huma Nova” är tre fönsteraxlar bred och fyra våningar hög inklusive en lägre attikavåning. Taket är utformat som ett säteritak och täckt med glaserat svart taktegel. Fasadfärgen går i varmvit och bottenvåningen i ljusgrå. Huset har ombyggts på 1700- och 1800-talen, en grundförstärkning genomfördes 1973. Idag (2009) har bland annat Huma Nova sina lokaler i huset.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Ruuthska palatset (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Ruuthska palatset
Skeppsbron, Stockholms kommun Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Ruuthska palatsetLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.32605 ° E 18.074836111111 °
placeVisa på kartan

Adress

Skeppsbron 4
111 30 Stockholms kommun, Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

Skeppsbron 4, 2009a
Skeppsbron 4, 2009a
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Västerviks skeppskompani
Västerviks skeppskompani

Västerviks skeppskompani var ett rederi som bildades år 1646 och upphörde 1680, som mest sysslade med saltimport från Portugal. Kompaniet, som även kallades Stora saltkompaniet var hemmahörande i nuvarande Gamla Stan i Stockholm, men skeppen byggdes i Västervik och det var en tid Sveriges största skeppsredare.. År 1666 hade rederiet en fartygskapacitet på 2 700 skeppsläst. Utöver import av salt från Portugal och ibland från Frankrike importerades även vin från Rouen. Detta skedde då med rederiets mindre fartyg, (bojorter), eftersom Rouens hamn var för grund för de större skeppen. Frakten på utresan bestod oftast av beck och tjära, ofta med järn som barlast. Som för många andra rederier vid denna tid hyrdes även fartyg ut till staten för krigstjänst, bland annat vid Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660 där minst tre av rederiets fartyg (Småland, Östergötland och Leoparden) gjorde tjänst.En av delägarna i företaget var Maria Sofia De la Gardie som var en av dåtidens största företagare i Sverige. Andra tidiga delägare var Axel Oxenstierna, amiral Erik Ryning, Joachim Lillienhoff, Louis De Geer samt köpmannen Jakob Momma, som senare adlades som Jakob Reenstierna.I och med Jakob Momma-Reenstiernas inträde som delägare och meddirektör 1665 blev det oenighet mellan ägarna, och företaget delades 1666. Bland de som utträdde var Maria Sofia De La Gardie och arvingarna efter Louis De Geer.I Stockholm köpte Västerviks skeppskompani 1647 en tomt i kvarteret Aeolus, söder om Slottsbacken med adress Skeppsbron 2 och uppförde där ett packhus för sin verksamhet. Här hade företaget magasin och kontor. Packhuset var granne till Flemingska palatset och kallades Saltkompaniets hus. Företagets verksamhet (bland annat saltimport) gav även namn till gränden som begränsade tomten mot syd; Saltkompaniegränden. År 1868 revs Saltkompaniets hus för att ge plats åt Stockholms telegrafstation och 1876 döptes Saltkompaniegränden om i Telegrafgränd.