place

Kadous hus

Byggnader och anläggningar i Gamla stanEj längre existerande byggnader i Gamla stanSkeppsbron
Wittmarckska huset 1761
Wittmarckska huset 1761

Kadous hus var en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 8 i Stockholm. Byggnaden revs 1901. Huset uppfördes förmodligen 1652, eftersom det har samma formgivning som det grannhuset Wittmarckska huset som det var hopbyggd med. En fasadritning från 1761 visar båda husen. Varje byggnad hade motsvarande fyra fönsteraxlars bredd. På 1600-talets slut ägdes huset av handelsmannen Erik Kadou och senare av Lydert Adelschiöld. På Nordiska museet finns bevarat ett portalöverstycke från huset med inskriften: År 1901 revs huset för att bereda plats för Mälareprovinsernas Enskilda Bank. Nya Skeppsbron 8 ritades av arkitekt Erik Josephson i en totalt avvikande arkitekturstil. I nuvarande byggnad bevaras gipsavgjutningar på de portaler som fanns på Kadounska huset.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Kadous hus (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Kadous hus
Skeppsbron, Stockholms kommun Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Kadous husLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.325888888889 ° E 18.075083333333 °
placeVisa på kartan

Adress

Skeppsbron 8
111 30 Stockholms kommun, Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

Wittmarckska huset 1761
Wittmarckska huset 1761
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Bredgränd, Stockholm

Bredgränd är en gränd i Gamla stan i Stockholm. Det är den tredje gränden, räknad från Slottsbacken som börjar vid Skeppsbron och går upp till Österlånggatan. I början av gränden, vid Skeppsbron, ligger Hotel Reisen och Sjöfartshuset Bredgränd var en vanligt förekommande benämning för flera olika gränder i Gamla stan, bland annat för Drakens gränd, och Funckens gränd. I början på 1700-talet stabiliserade gatornas sig namnskick och från 1711 används nuvarande namn Bredgränd. Innan dess hette gränden även Tunnbindargränden och under slutet av 1500-talet kallades gränden först Lille Olof Larssons gränd och sedan Gamle Olof Larssons gränd. Det sägs att Hans Vindrank som bodde i Bredgränd år 1536, ska ha kommit hem berusad till gränden och avslöjat planerna till en granne hur hans kompanjoner skulle mörda Gustav Vasa - i vad som idag kallas för Krutkonspirationen. Hovkocken Cort Tönies, kökschef hos kung Gustav II Adolf, ägde tidigare huset Orpheus 1 som angränsar till Bredbränd, år 1626 sålde han fastigheten för 500 riksdaler till en Anders Nilsson vid Tullkontoret. Samma Anders Nilsson hade år 1628 en tvist med Nils Bielke, (Tänkebok 1628 18/2) ägare av Marsyas 1, gula huset närmaste Österlånggatan, om vem som ägde själva valvet som gränsar till Österlånggatan. Tvisten slutade med att båda fastigheterna delade på valvet, något som gällde fram till år 1866, då valvet helt och hållet tillföll fastigheten Orpheus 1. Hugo Alfvén växte upp i huset vid Bredgränd 2.

Västerviks skeppskompani
Västerviks skeppskompani

Västerviks skeppskompani var ett rederi som bildades år 1646 och upphörde 1680, som mest sysslade med saltimport från Portugal. Kompaniet, som även kallades Stora saltkompaniet var hemmahörande i nuvarande Gamla Stan i Stockholm, men skeppen byggdes i Västervik och det var en tid Sveriges största skeppsredare.. År 1666 hade rederiet en fartygskapacitet på 2 700 skeppsläst. Utöver import av salt från Portugal och ibland från Frankrike importerades även vin från Rouen. Detta skedde då med rederiets mindre fartyg, (bojorter), eftersom Rouens hamn var för grund för de större skeppen. Frakten på utresan bestod oftast av beck och tjära, ofta med järn som barlast. Som för många andra rederier vid denna tid hyrdes även fartyg ut till staten för krigstjänst, bland annat vid Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660 där minst tre av rederiets fartyg (Småland, Östergötland och Leoparden) gjorde tjänst.En av delägarna i företaget var Maria Sofia De la Gardie som var en av dåtidens största företagare i Sverige. Andra tidiga delägare var Axel Oxenstierna, amiral Erik Ryning, Joachim Lillienhoff, Louis De Geer samt köpmannen Jakob Momma, som senare adlades som Jakob Reenstierna.I och med Jakob Momma-Reenstiernas inträde som delägare och meddirektör 1665 blev det oenighet mellan ägarna, och företaget delades 1666. Bland de som utträdde var Maria Sofia De La Gardie och arvingarna efter Louis De Geer.I Stockholm köpte Västerviks skeppskompani 1647 en tomt i kvarteret Aeolus, söder om Slottsbacken med adress Skeppsbron 2 och uppförde där ett packhus för sin verksamhet. Här hade företaget magasin och kontor. Packhuset var granne till Flemingska palatset och kallades Saltkompaniets hus. Företagets verksamhet (bland annat saltimport) gav även namn till gränden som begränsade tomten mot syd; Saltkompaniegränden. År 1868 revs Saltkompaniets hus för att ge plats åt Stockholms telegrafstation och 1876 döptes Saltkompaniegränden om i Telegrafgränd.