Gustav III (staty)

Stockholms telegrafstation (även kallad Ridderstolpska huset) är en byggnad i kvarteret Aeolus vid Skeppsbron 2 i Stockholm. Fastigheten avser hörnhuset Skeppsbron/Slottsbacken och är ihopbyggd med Flemingska palatset vid Slottsbacken 8. Telegrafstationen gav 1876 namnet till Telegrafgränd som begränsar kvarteret mot syd. Fastigheten är statligt byggnadsminne sedan 1935.

Västerviks skeppskompani var ett rederi som bildades år 1646 och upphörde 1680, som mest sysslade med saltimport från Portugal. Kompaniet, som även kallades Stora saltkompaniet var hemmahörande i nuvarande Gamla Stan i Stockholm, men skeppen byggdes i Västervik och det var en tid Sveriges största skeppsredare.. År 1666 hade rederiet en fartygskapacitet på 2 700 skeppsläst. Utöver import av salt från Portugal och ibland från Frankrike importerades även vin från Rouen. Detta skedde då med rederiets mindre fartyg, (bojorter), eftersom Rouens hamn var för grund för de större skeppen. Frakten på utresan bestod oftast av beck och tjära, ofta med järn som barlast. Som för många andra rederier vid denna tid hyrdes även fartyg ut till staten för krigstjänst, bland annat vid Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660 där minst tre av rederiets fartyg (Småland, Östergötland och Leoparden) gjorde tjänst.En av delägarna i företaget var Maria Sofia De la Gardie som var en av dåtidens största företagare i Sverige. Andra tidiga delägare var Axel Oxenstierna, amiral Erik Ryning, Joachim Lillienhoff, Louis De Geer samt köpmannen Jakob Momma, som senare adlades som Jakob Reenstierna.I och med Jakob Momma-Reenstiernas inträde som delägare och meddirektör 1665 blev det oenighet mellan ägarna, och företaget delades 1666. Bland de som utträdde var Maria Sofia De La Gardie och arvingarna efter Louis De Geer.I Stockholm köpte Västerviks skeppskompani 1647 en tomt i kvarteret Aeolus, söder om Slottsbacken med adress Skeppsbron 2 och uppförde där ett packhus för sin verksamhet. Här hade företaget magasin och kontor. Packhuset var granne till Flemingska palatset och kallades Saltkompaniets hus. Företagets verksamhet (bland annat saltimport) gav även namn till gränden som begränsade tomten mot syd; Saltkompaniegränden. År 1868 revs Saltkompaniets hus för att ge plats åt Stockholms telegrafstation och 1876 döptes Saltkompaniegränden om i Telegrafgränd.

Telegrafgränd är en gata i Gamla stan i Stockholm. Den fick sitt nuvarande namn 1876 efter Stockholms telegrafstation som uppfördes 1869 i kvarteret Æolus. Gränden hade många skiftande namn. 1502 var det en gränd i den medeltida stadsdelen Våmbefjärdingen och kallades efter en skeppare Lindvid för Lindhwidz grend. År 1689 omtalas gränden som Salt Compagnie gränden (Saltkompanigränden) efter det packhus, Saltkompaniets hus, som Västerviks skeppskompani (även kallat Stora Saltkompaniet) lät uppföra 1647 i kvarteret Æolus mot Skeppsbron.I och med tillkomsten av Stockholms telegrafstation begärde några företagare i området att gränden skulle kallas "Telegrafgränd", de ansåg att ordet "Saltkompanigränd" var "lång, tung att uttala samt svårt att bibehålla i minnet", dessutom fanns en förväxlingsrisk med Saltmästaregränden (nuvarande Gåsgränd). Stockholms stadsfullmäktige hade inga synpunkter mot förslaget. 1953 gjorde Hembygdsföreningen Gamla stan ett fruktlös försök att återuppliva namnet "Saltkompanigränd".

Ruuthska palatset är en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 4 i Stockholm. Huset uppfördes i mitten av 1600-talet av Israel Lagerfelt d.ä.. Han var vid tidpunkten för bygget vice president i kommerskollegiet och vice president i Åbo hovrätt. Efter Israel Lagerfelts död år 1684 såldes fastigheten till kammarrådet Bartold Ruuth. Efter honom kallas byggnaden idag “Ruuthska palatset”. Ruuthska palatset uppfördes som packhus som så många andra byggnader i Skeppsbroraden. Mot gårdssidan syns fortfarande lastbommen över takfönstret, även gatusidans höga, mittersta vindsfönster indikerar att det användes en gång i tiden för inlastning av varor. Byggnadens fasad mot Skeppsbron med text “Huma Nova” är tre fönsteraxlar bred och fyra våningar hög inklusive en lägre attikavåning. Taket är utformat som ett säteritak och täckt med glaserat svart taktegel. Fasadfärgen går i varmvit och bottenvåningen i ljusgrå. Huset har ombyggts på 1700- och 1800-talen, en grundförstärkning genomfördes 1973. Idag (2009) har bland annat Huma Nova sina lokaler i huset.

Wittmarckska huset, även Josef Månssons hus, är en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 6 i Stockholm.

Angolas ambassad i Stockholm är belägen på Skeppsbron 8 i Gamla stan i centrala Stockholm och fungerar som Angolas diplomatiska representation i Sverige, de nordiska länderna samt Estland och Litauen. Ambassadör sedan 2019 är Apolinário Jorge Correia. Ambassaden upprättades 1976 och diplomatkoden på beskickningens bilar är AG.

Skeppsbron 8 är en kulturhistoriskt värdefull före detta bankfastighet belägen i Kvarteret Bootes vid Skeppsbron i Stockholm. Byggnaden är ritad av arkitekt Erik Josephson och uppförd 1901–1902 som huvudkontor för Mälareprovinsernas Enskilda Bank. Byggnaden inrymmer idag kontor samt Angolas ambassad i Stockholm.

Kadous hus var en byggnad i kvarteret Bootes vid Skeppsbron 8 i Stockholm. Byggnaden revs 1901. Huset uppfördes förmodligen 1652, eftersom det har samma formgivning som det grannhuset Wittmarckska huset som det var hopbyggd med. En fasadritning från 1761 visar båda husen. Varje byggnad hade motsvarande fyra fönsteraxlars bredd. På 1600-talets slut ägdes huset av handelsmannen Erik Kadou och senare av Lydert Adelschiöld. På Nordiska museet finns bevarat ett portalöverstycke från huset med inskriften: År 1901 revs huset för att bereda plats för Mälareprovinsernas Enskilda Bank. Nya Skeppsbron 8 ritades av arkitekt Erik Josephson i en totalt avvikande arkitekturstil. I nuvarande byggnad bevaras gipsavgjutningar på de portaler som fanns på Kadounska huset.

Mälareprovinsernas Enskilda Bank var en svensk affärsbank grundad 1847 i Västerås. Banken upplöstes 1902 och istället tog Aktiebolaget Mälareprovinsernas bank över verksamheten. 1901-1902 uppfördes ett nytt huvudkontor ritat av Erik Josephson på Skeppsbron 8 i Stockholm. Kontoret på Skeppsbron fick bli avdelningskontor då banken 1909 flyttade huvudkontoret till Skånebankens lokaler på Drottninggatan. 1917 förvärvade man Helsinglands Enskilda Bank. 1922 bytte man namn till Mälarbanken AB. 1926 uppgick banken i Svenska Handelsbanken.

Skeppar Karls gränd är en gränd i östra delen av Gamla stan i Stockholm, som går från Österlånggatan till Skeppsbron. Namnet finns redan 1564 som Skepper Karls grändh efter en skeppare Karl som ägde ett hus i denna gränd 1564. Gamla stans östra stadsmur gick rakt genom gränden och ett av tornen kallades 1581 för Skeppar Karls torn. På Skeppar Karls gränd, nere vid Skeppsbron ligger Wittmarckska huset från 1652 och Sjöfartshuset från 1670.

Kvarteret Bootes är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Österlånggatan i väst, Telegrafgränd i norr, Skeppsbron i öst och Skeppar Karls gränd i syd. Området för dagens kvarter Bootes kom till efter 1640-talet då Östra stadsmuren revs och ny byggbar mark anlades på delvis utfylld mark längs Skeppsbron. Dagens kvarteret Bootes ligger mitt i den medeltida stadsdelen Våmbafjärdingen mellan Skepper Karls grändh (dagens Skeppar Karls grend) och Lindhwidz grend (dagens Telegrafgränd).

Kvarteret Æolus (även AEolus eller Aeolus) är ett kvarter i Gamla stan i Stockholm. Kvarteret omges av Österlånggatan i väster, Slottsbacken i norr, Skeppsbron i öster och Telegrafgränd i söder. Området för dagens kvarter Æolus kom till efter 1640-talet då Östra stadsmuren revs och ny byggbar mark anlades på delvis utfylld mark längs Skeppsbron. Æolus är Skeppsbroradens nordligaste kvarter med Stockholms slott som granne. Dagens kvarteret Æolus är norra delen av den medeltida stadsdelen Våmbafjärdingen mellan Sanden (dagens Slottsbacken) och Lindhwidz grend (dagens Telegrafgränd).