Bernadottebiblioteket

Logården är en trädgård vid Stockholms slott, belägen mot Skeppsbron och Saltsjön mellan slottets sydöstra och nordöstra flyglar. En förklaring till namnet kan vara att man höll vilda djur i gården, vargar, lodjur, rävar och även lejon. Även det gamla slottet Tre Kronor hade en liknande "gård" men där hette den Lejongården eller Leopardgården. Enligt en annan tolkning härrör namnet från den ”lodgården” som låg utanför nordöstra delen av Slottet Tre kronor. I bottenvåningen innanför hade artilleriet sina förråd och verkstäder. Kanonkulorna, som kallades ”lod”, lagrades i lodgården. Senare förvanskades namnet till ”Logården”.År 1798 anlades den "Kungl. Slottsträdgården" som var en engelsk park i miniatyr efter Fredrik Magnus Pipers ritningar. Under åren 1922 till 1930 byggdes Logården om, från dåtidens parkanläggning till dagens mera öppna yta med vattenspeglar på vardera sidan om gången från östra valvet ut till Skeppsbron. Axel Magnus Fahlcrantz utformade Logårdsmuren, även kallad Logårdsbarriären, och järnstaketet vid Logården, vilka uppfördes 1820–1822. Barriären med sina balusterdockor är tillverkade av Stockholmsgranit. I Logården finns två amforor i marmor, som Gustav III importerade från Italien för utplacering i Hagaparken i Solna kommun. Höjden på dem är 1,70 meter (exklusive granitsockeln) och den största diametern är cirka 0,75 meter. Av de ursprungligen fyra importerade amforor finns två kvar i Hagaparken (se Hagaparkens urnor). Nedanför Logården ligger slottets brygga vid Skeppsbron och båtburna gäster kan tas emot uppför Logårdstrappan in till slottet.

Logårdstrappan är en stentrappa nedanför Stockholms slott som förbinder Skeppsbron med Logårdskajen och Saltsjön. Logårdskajen och Logårdstrappan används sedan 1844 som paradentré för viktiga besök som sjövägen anländer till Stockholms slott. Ibland kallas den eleganta dubbeltrappan i två lopp som leder från Skeppsbron upp till Logården för "Övre Logårdstrappan".

Gustav III:s antikmuseum är Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, och ett av de äldsta i Europa. Det öppnades 1794 i en av slottsflyglarna på Stockholms slott, som ett offentligt äreminne över det skydd Gustav III lämnat alla grenar av de fria konsterna. Det innehåller antika skulpturer som denne köpte under sin resa till Italien 1783–1784. Det återinvigdes 1958.

Prinsessan Sibyllas våning, ligger en trappa upp i den östra längan på Stockholms slott. Historiskt kallad bland annat Drottning Victorias våning och efter dess senast kända invånare prinsessan Sibylla. Den har under slottets historia varit en del av slottet där kungen eller någon nära släkting har haft sin privata bostad. Våningen används idag som kungaparets vardagliga representationsvåning, och är inte öppen för allmänheten. Avdelningen ligger exakt under Prins Bertils våning och har samma bruttoarea; cirka 500 m². Rummen uppkallades "blå", "gul" och "röd" efter den inredning som fanns under en viss period och bytte namn till en annan färg, när en ny inredning skapades. Så hette exempelvis dagens Gula salongen tidigare Röda salongen. Våningen disponerades ursprungligen av kronprins Gustav (III). Oscar I:s drottning Josefina bodde i våningen fram till sin död, och Victoria av Baden flyttade in i våningen efter sitt bröllop med kronprins Gustaf (V) 1881; Gustaf disponerade den sedermera Prins Bertils våning ovanför. Prinsessan Sibylla och hennes barn flyttade in från Haga slott 1950, efter att hennes make Gustaf Adolf omkommit 1947. Den användes då för representation men hade även en privat del. Våningen står till stor del som prinsessan Sibylla lämnade den efter sin bortgång 1972. Carl XVI Gustaf och drottning Silvia bodde här fram till 1981, då familjen flyttade ut till Drottningholms slott. Ett av rummen är känt som Blå salongen (tidigare prinsessan Sibyllas Yttre salong) där förlovningarna eklaterades för såväl Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath 1976 som kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2009. Åren 1754 till 1771 var det kronprinsen Gustav III:s förmak. Bland våningens övriga rum märks Gula salongen (tidigare prinsessan Sibyllas Inre salong), som var ursprungligen Gustav III:s audiensrum och hette Röda salongen under perioden 1823 till 1872. Rummet har kvar Carl Hårlemans inredning med pilastrar och dörröverstycken.I anslutning låg också kronprins Gustavs sängkammare (nr. 1 på orienteringsplanen). Mellan 1872 och 1907 fungerade det som sovrum för kronprinsparet Gustav V och Victoria, därefter var det drottning Victorias skrivrum. Under prinsessan Sibyllas tid var det matsalen.

Kungliga Hovförsamlingen är en icke-territoriell församling inom Svenska kyrkan, omfattande Kungahuset samt anställda vid hovet och deras anhöriga. Församlingskyrka är Slottskyrkan i Stockholms slott. Församlingen är organiserad under hovkonsistoriet och ligger utanför den gängse stiftsorganisationen. Den som är kyrkoherde i församlingen har av tradition officiellt titeln "pastor i Hovförsamlingen".

Slottskyrkan är en kyrkosal uppförd under 1700-talet på Stockholms slott och invigdes den 8 december 1754, med kungafamiljen i spetsen, samtidigt med slottets invigning, av kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika. Naturligtvis fyllde hovet många bänkrader, men alla som fick plats i de övriga bänkarna var välkomna. Kyrkan är belägen i den östra hälften av slottets södra länga och upptar hela dess bredd samt två och en halv våningar i höjd, den sträcker sig från södra valvet till längans östra gavel. Entrén är från södra valvet, Slottsbacken nr 1. Slottskyrkan skapades huvudsakligen enligt ritningar av arkitekterna Nicodemus Tessin d.y. och Carl Hårleman i en blandning av barock- och rokokostil. Hårleman utformade även kyrkorummet i huvudsak enligt Tessins ritningar. Slottskyrkan har samma mått som Rikssalen. Slottskyrkan är utformad i nära anslutning till Nicodemus Tessin den yngres planer, men har genom efterföljaren Carl Hårlemans insats fått en dekor präglad av den franska rokokons ideal. Kyrkans inredning fullbordades vid 1700-talets mitt av Carl Hårleman efter Nicodeumus Tessin den yngres ritningar. Tyvärr upplevde varken Hårleman eller Bouchardon kyrkans invigning, båda dog 1753. Slottskyrkan är församlingskyrka för Hovförsamlingen och används av kungafamiljen vid kyrkliga ceremonier. Varje söndag och helgdag hålls gudstjänst i Slottskyrkan. Hovförsamlingen är icke-territoriell, det vill säga de drygt 300 församlingsmedlemmarna är bosatta på olika håll i Stockholm samt i Solna kommun och på Lovön, såsom kungafamiljen, anställda vid hovet och en del personal vid Stockholms slott, Ulriksdals slott och Drottningholms slott. Hovförsamlingen har kyrkoråd och kyrkostämma, pastor och överhovpredikant.

Livrustkammaren är ett svenskt statligt historiskt museum, sedan 1978 inrymt i Kungliga slottet i Stockholm. Museet förvaltar en stor samling av föremål med anknytning till de olika kungliga dynastierna i Sveriges historia, ett kulturarv som berättar om kungahusets roll i den historiska utvecklingen genom århundradena.

Skattkammaren är ett museum i källarvalven under Rikssalen på Stockholms slott, där Sveriges riksregalier och andra värdefulla föremål visas för allmänheten. Skattkammaren öppnades 1970 efter ett riksdagsbeslut och planerades efter slottsarkitekten Sven Ivar Lind. Innan dess kunde riksregalierna bara beskådas vid Riksdagens högtidliga öppnande och andra ceremonier. Skattkammaren nås via en ingång i södra slottsvalvet.

Stockholms slott, officiellt Kungliga slottet, har funnits på samma plats vid Norrström på nordöstra Stadsholmen i Stockholm sedan senare hälften av 1200-talet. Dess första århundradens historia tillhör den medeltida slottsanläggningen Tre Kronor. I modern tid avser begreppet byggnaden som heter Kungliga slottet, det av de kungliga slotten i landet som ligger i stadsdelen Gamla stan i Stockholm. Slottet är den svenske monarkens officiella residens och på denna plats har befästningar legat sedan medeltiden. Den nuvarande slottsbyggnaden är ritad av Nicodemus Tessin den yngre och uppfördes på platsen efter att det gamla slottet Tre Kronor hade totalförstörts i en brand den 7 maj 1697. På grund av det Stora nordiska kriget, som inleddes av Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland 1700 och tog oerhörda svenska resurser i anspråk, avstannade byggnadsarbetena helt 1709 och återupptogs först 1727 – sex år efter krigets slut. Då Tessin avled 1728 färdigställdes slottet under ledning av Carl Hårleman, som ritade många av slottets ursprungliga rokokointeriörer. Slottet kunde inte tas i bruk förrän 1754, då kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in men en del invändiga arbeten pågick fortfarande ända fram till 1770-talet. Efter att det nya slottet färdigställdes har inga större ombyggnader av anläggningen företagits, bortsett från en rad anpassningar, nya inredningar, moderniseringar och ommöbleringar för olika regenter och deras familjer samt fasadernas färgsättning och tillkomsten av slottets olika museer. Exteriört omges slottet som utgör kvarteret Tre Kronor av Lejonbacken och Norrbro i norr, Logården och Skeppsbron i öster, Slottsbacken och Storkyrkan i söder, samt yttre borggården och Högvaktsterrassen i nordväst. Interiört omfattar slottet för närvarande (2009) 1 430 rum, varav 660 med fönster. Förutom de kungliga bostadsvåningarna rymmer slottet representations- och festvåningar av olika slag, däribland Festvåningen, Stora gästvåningen och Bernadottevåningen. I slottet ligger också Rikssalen, Slottskyrkan, Gustav III:s antikmuseum, Skattkammaren med riksregalierna, Livrustkammaren och Museum Tre Kronor med källarvalv från den gamla borgen. Fram till 1878 fanns också Kungliga biblioteket inrymt i den nordöstra flygeln, den så kallade Biblioteksflygeln hyser idag Bernadottebiblioteket. I Kansliflygeln återfinns Slottsarkivet. Kungliga Hovstaterna har sina lokaler i slottet, som utgör arbetsplats för cirka 200 fast anställda personer. Högvakten har bevakat slottet och kungafamiljen sedan 1523. Slottet är 42 000 m² stort.Sedan 2011 pågår en omfattande fasadrenovering, som innebär bland annat reparationer av vittringsskadade sandstensdetaljer. Arbetet beräknas vara klart år 2050.Kungliga slottet ägs av Svenska staten genom Statens fastighetsverk som svarar för fastighetsdrift och underhåll medan Ståthållarämbetet förvaltar den kungliga dispositionsrätten.

Strömbron i centrala Stockholm är en 140 meter lång gatubro över Norrström mellan Norrmalm och Gamla stan, som förbinder Strömgatan med Slottskajen och Skeppsbron. År 1928 byggdes en temporär pontonbro på platsen i samband med reparationsarbeten på Norrbro. Den nuvarande Strömbron togs i bruk den 22 november 1946 varefter trafiken mellan Kungsträdgårdsgatan och Skeppsbron slapp omvägen via Norrbro. Denna omläggning inkluderade även spårvagnstrafiken. Eftersom bron betraktades som en provisorisk lösning gjordes den mycket enkel och ingen möda lades ned på det estetiska. Efter en lång debatt i Stockholms stadsfullmäktige antogs broförslaget med 43 röster för och 39 emot. Eftersom det var tänkt som ett kortvarigt provisorium på cirka 10 år togs bron inte med i stadsplanen. Konstruktionen består av en 20 meter bred betongplatta (körbanan) på stålbalkar, upplagda på betongplintar, som i sin tur grundlades på träpålar. Träpålarna slutar cirka en meter över vattenytan, vilket är ovanligt för den typen av konstruktion. Normalt ska pålskallarna vara täckta med vatten för att undvika rötskador. Men här var det ett villkor av bromotståndarna, och motivet var att efter några år skulle rötskadorna på pålarna vara så svåra att bron måste rivas. Efter tio år fanns inga rötangrepp. 1964 förstärktes pålgrundläggningen, och man vidtog åtgärder för att skydda pålarna mot rötangrepp.I generalplanen för Stockholm från 1962 och 1967 (1962 års cityplan och City 67), föreslogs här en tunnel under Norrström, som skulle förbinda Strandvägen med Skeppsbron, den så kallade Blasieholmsleden. Planen slopades senare i Cityplan 1977. Bron står därför fortfarande kvar, dess hållbarhet har kontrollerats med jämna mellanrum och varit över förväntan bra, vilket kunde konstateras vid senaste renoveringen 2007–2009. Provisoriet fyller ännu sin uppgift.

Gubbens gård och Gummans gård är en inofficiell beteckning för två platser vid norra respektive södra sidan om Slottsbacken i Gamla stan i Stockholm. Enligt traditionen avses med ”Gubben” Oscar II som brukade gå ut här för en promenad i slutet av 1800-talet.

Slottsbacken är en gata och öppen plats i Gamla stan i Stockholm som går utmed slottets södra sida. Gatan går från Skeppsbron upp för backen mot väster. Vid norra sidan ligger Stockholms slott och i fonden mot väster märks Storkyrkan med den obelisk som Gustav III lät resa för att tacka Stockholms borgerskap för vakthållningen under kriget 1788–1790.