place

Strömbron

1946 i SverigeBroar i StockholmBroar invigda 1946Byggnader och anläggningar i Gamla stanNorrmalm
Strömbron 1946
Strömbron 1946

Strömbron i centrala Stockholm är en 140 meter lång gatubro över Norrström mellan Norrmalm och Gamla stan, som förbinder Strömgatan med Slottskajen och Skeppsbron. År 1928 byggdes en temporär pontonbro på platsen i samband med reparationsarbeten på Norrbro. Den nuvarande Strömbron togs i bruk den 22 november 1946 varefter trafiken mellan Kungsträdgårdsgatan och Skeppsbron slapp omvägen via Norrbro. Denna omläggning inkluderade även spårvagnstrafiken. Eftersom bron betraktades som en provisorisk lösning gjordes den mycket enkel och ingen möda lades ned på det estetiska. Efter en lång debatt i Stockholms stadsfullmäktige antogs broförslaget med 43 röster för och 39 emot. Eftersom det var tänkt som ett kortvarigt provisorium på cirka 10 år togs bron inte med i stadsplanen. Konstruktionen består av en 20 meter bred betongplatta (körbanan) på stålbalkar, upplagda på betongplintar, som i sin tur grundlades på träpålar. Träpålarna slutar cirka en meter över vattenytan, vilket är ovanligt för den typen av konstruktion. Normalt ska pålskallarna vara täckta med vatten för att undvika rötskador. Men här var det ett villkor av bromotståndarna, och motivet var att efter några år skulle rötskadorna på pålarna vara så svåra att bron måste rivas. Efter tio år fanns inga rötangrepp. 1964 förstärktes pålgrundläggningen, och man vidtog åtgärder för att skydda pålarna mot rötangrepp.I generalplanen för Stockholm från 1962 och 1967 (1962 års cityplan och City 67), föreslogs här en tunnel under Norrström, som skulle förbinda Strandvägen med Skeppsbron, den så kallade Blasieholmsleden. Planen slopades senare i Cityplan 1977. Bron står därför fortfarande kvar, dess hållbarhet har kontrollerats med jämna mellanrum och varit över förväntan bra, vilket kunde konstateras vid senaste renoveringen 2007–2009. Provisoriet fyller ännu sin uppgift.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Strömbron (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Strömbron
Strömbron, Stockholms kommun Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Webblänkar Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: StrömbronLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.328833333333 ° E 18.073055555556 °
placeVisa på kartan

Adress

Strömbron

Strömbron
103 27 Stockholms kommun, Gamla stan (Södermalms stadsdelsområde)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

linkWikiData (Q4993037)
linkOpenStreetMap (389548369)

Strömbron 1946
Strömbron 1946
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Logården
Logården

Logården är en trädgård vid Stockholms slott, belägen mot Skeppsbron och Saltsjön mellan slottets sydöstra och nordöstra flyglar. En förklaring till namnet kan vara att man höll vilda djur i gården, vargar, lodjur, rävar och även lejon. Även det gamla slottet Tre Kronor hade en liknande "gård" men där hette den Lejongården eller Leopardgården. Enligt en annan tolkning härrör namnet från den ”lodgården” som låg utanför nordöstra delen av Slottet Tre kronor. I bottenvåningen innanför hade artilleriet sina förråd och verkstäder. Kanonkulorna, som kallades ”lod”, lagrades i lodgården. Senare förvanskades namnet till ”Logården”.År 1798 anlades den "Kungl. Slottsträdgården" som var en engelsk park i miniatyr efter Fredrik Magnus Pipers ritningar. Under åren 1922 till 1930 byggdes Logården om, från dåtidens parkanläggning till dagens mera öppna yta med vattenspeglar på vardera sidan om gången från östra valvet ut till Skeppsbron. Axel Magnus Fahlcrantz utformade Logårdsmuren, även kallad Logårdsbarriären, och järnstaketet vid Logården, vilka uppfördes 1820–1822. Barriären med sina balusterdockor är tillverkade av Stockholmsgranit. I Logården finns två amforor i marmor, som Gustav III importerade från Italien för utplacering i Hagaparken i Solna kommun. Höjden på dem är 1,70 meter (exklusive granitsockeln) och den största diametern är cirka 0,75 meter. Av de ursprungligen fyra importerade amforor finns två kvar i Hagaparken (se Hagaparkens urnor). Nedanför Logården ligger slottets brygga vid Skeppsbron och båtburna gäster kan tas emot uppför Logårdstrappan in till slottet.

Prinsessan Sibyllas våning
Prinsessan Sibyllas våning

Prinsessan Sibyllas våning, ligger en trappa upp i den östra längan på Stockholms slott. Historiskt kallad bland annat Drottning Victorias våning och efter dess senast kända invånare prinsessan Sibylla. Den har under slottets historia varit en del av slottet där kungen eller någon nära släkting har haft sin privata bostad. Våningen används idag som kungaparets vardagliga representationsvåning, och är inte öppen för allmänheten. Avdelningen ligger exakt under Prins Bertils våning och har samma bruttoarea; cirka 500 m². Rummen uppkallades "blå", "gul" och "röd" efter den inredning som fanns under en viss period och bytte namn till en annan färg, när en ny inredning skapades. Så hette exempelvis dagens Gula salongen tidigare Röda salongen. Våningen disponerades ursprungligen av kronprins Gustav (III). Oscar I:s drottning Josefina bodde i våningen fram till sin död, och Victoria av Baden flyttade in i våningen efter sitt bröllop med kronprins Gustaf (V) 1881; Gustaf disponerade den sedermera Prins Bertils våning ovanför. Prinsessan Sibylla och hennes barn flyttade in från Haga slott 1950, efter att hennes make Gustaf Adolf omkommit 1947. Den användes då för representation men hade även en privat del. Våningen står till stor del som prinsessan Sibylla lämnade den efter sin bortgång 1972. Carl XVI Gustaf och drottning Silvia bodde här fram till 1981, då familjen flyttade ut till Drottningholms slott. Ett av rummen är känt som Blå salongen (tidigare prinsessan Sibyllas Yttre salong) där förlovningarna eklaterades för såväl Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath 1976 som kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2009. Åren 1754 till 1771 var det kronprinsen Gustav III:s förmak. Bland våningens övriga rum märks Gula salongen (tidigare prinsessan Sibyllas Inre salong), som var ursprungligen Gustav III:s audiensrum och hette Röda salongen under perioden 1823 till 1872. Rummet har kvar Carl Hårlemans inredning med pilastrar och dörröverstycken.I anslutning låg också kronprins Gustavs sängkammare (nr. 1 på orienteringsplanen). Mellan 1872 och 1907 fungerade det som sovrum för kronprinsparet Gustav V och Victoria, därefter var det drottning Victorias skrivrum. Under prinsessan Sibyllas tid var det matsalen.