Strömbron

Strömgatan är en gata i stadsdelen Norrmalm i centrala Stockholm. Gatan sträcker sig i öst-västlig riktning längs Norrström från Kungsträdgårdsgatan/Strömbron till Rosenbad och Fredsgatan.

Bernadottebiblioteket är den svenska kungaätten Bernadottes släktbibliotek på Stockholms slott. Biblioteket vårdas av Kungliga Husgerådskammaren och är idag ett forskningsbibliotek. Biblioteket förvarar de kungliga boksamlingarna, cirka 100 000 böcker, inom Bernadotteätten. Förutom böcker finns även en stor samling av musikalier. Även den Bernadotteska fotosamlingen, landets största fotosamling, förvaras i biblioteket. Lokalen på slottet ritades av Carl Johan Cronstedt och stod färdig 1796, dekoren kommer dock från ett äldre, ej färdigbyggt bibliotek av Carl Hårleman. Lokalen byggdes ursprungligen för Kungliga biblioteket som dock snabbt växte ur lokalen och 1877 flyttade till ett nytt bibliotekshus i Humlegården. Livrustkammaren nyttjade bibliotekssalen under slutet av 1800-talet. Vid Oscar II:s bortgång skapades ett släktbibliotek i lokalerna. Till en början gick biblioteket under namnet H.M. Konungens bibliotek. Under 50-talet ändrades det till Bernadottebiblioteket. På uppdrag av kung Carl XVI Gustaf visas även biblioteket för allmänheten. Konserter, föredrag och seminarier hålles också i bibliotekssalen. BBC-produktionen "Nobel Minds" (Snillen spekulerar) brukar spelas in i biblioteket.

Jussi Björlings allé är ett promenadstråk i Kungsträdgården i stadsdelen Norrmalm i Stockholm. Allén sträcker sig längs västra sidan av Kungsträdgården från Karl XII:s torg i söder till Hamngatan i norr. Den 10 mars 1998 blev den västra allén i Kungsträdgården döpt efter operasångaren Jussi Björling och år 2007 fick den östra allén, Birgit Nilssons allé, sitt namn efter operasångerskan Birgit Nilsson. Det innebär att det skapades ett namnpar med anknytning till Kungliga Operan som finns i närheten.

Logårdstrappan är en stentrappa nedanför Stockholms slott som förbinder Skeppsbron med Logårdskajen och Saltsjön. Logårdskajen och Logårdstrappan används sedan 1844 som paradentré för viktiga besök som sjövägen anländer till Stockholms slott. Ibland kallas den eleganta dubbeltrappan i två lopp som leder från Skeppsbron upp till Logården för "Övre Logårdstrappan".

Logården är en trädgård vid Stockholms slott, belägen mot Skeppsbron och Saltsjön mellan slottets sydöstra och nordöstra flyglar. En förklaring till namnet kan vara att man höll vilda djur i gården, vargar, lodjur, rävar och även lejon. Även det gamla slottet Tre Kronor hade en liknande "gård" men där hette den Lejongården eller Leopardgården. Enligt en annan tolkning härrör namnet från den ”lodgården” som låg utanför nordöstra delen av Slottet Tre kronor. I bottenvåningen innanför hade artilleriet sina förråd och verkstäder. Kanonkulorna, som kallades ”lod”, lagrades i lodgården. Senare förvanskades namnet till ”Logården”.År 1798 anlades den "Kungl. Slottsträdgården" som var en engelsk park i miniatyr efter Fredrik Magnus Pipers ritningar. Under åren 1922 till 1930 byggdes Logården om, från dåtidens parkanläggning till dagens mera öppna yta med vattenspeglar på vardera sidan om gången från östra valvet ut till Skeppsbron. Axel Magnus Fahlcrantz utformade Logårdsmuren, även kallad Logårdsbarriären, och järnstaketet vid Logården, vilka uppfördes 1820–1822. Barriären med sina balusterdockor är tillverkade av Stockholmsgranit. I Logården finns två amforor i marmor, som Gustav III importerade från Italien för utplacering i Hagaparken i Solna kommun. Höjden på dem är 1,70 meter (exklusive granitsockeln) och den största diametern är cirka 0,75 meter. Av de ursprungligen fyra importerade amforor finns två kvar i Hagaparken (se Hagaparkens urnor). Nedanför Logården ligger slottets brygga vid Skeppsbron och båtburna gäster kan tas emot uppför Logårdstrappan in till slottet.

Gustav III:s antikmuseum är Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, och ett av de äldsta i Europa. Det öppnades 1794 i en av slottsflyglarna på Stockholms slott, som ett offentligt äreminne över det skydd Gustav III lämnat alla grenar av de fria konsterna. Det innehåller antika skulpturer som denne köpte under sin resa till Italien 1783–1784. Det återinvigdes 1958.

Norrström är insjön Mälarens primära utlopp i Östersjön, i centrala Stockholm. Det går mellan Riddarfjärden och Stockholms ström, med Norrmalm i norr och Stadsholmen (Gamla stan) i söder. I Norrström återfinns öarna Strömsborg och Helgeandsholmen, och Norrström korsas av Vasabron, Riksbron, Norrbro och Strömbron. Norrströms södra fåra kallas Stallkanalen. Norrström bildades förmodligen under 1200-talet, som en effekt av landhöjningen, och blev då även den enda passagen mellan Mälaren och Östersjön. Detta skapade det strategiska läge som ledde till att staden Stockholm placerades och växte fram där.. Det Stocksundet som Snorre Sturlasson nämner i en berättelse om i Heimskringla, i en berättelse om Olof den helige, antas vara identiskt med Norrström.

Prinsessan Sibyllas våning, ligger en trappa upp i den östra längan på Stockholms slott. Historiskt kallad bland annat Drottning Victorias våning och efter dess senast kända invånare prinsessan Sibylla. Den har under slottets historia varit en del av slottet där kungen eller någon nära släkting har haft sin privata bostad. Våningen används idag som kungaparets vardagliga representationsvåning, och är inte öppen för allmänheten. Avdelningen ligger exakt under Prins Bertils våning och har samma bruttoarea; cirka 500 m². Rummen uppkallades "blå", "gul" och "röd" efter den inredning som fanns under en viss period och bytte namn till en annan färg, när en ny inredning skapades. Så hette exempelvis dagens Gula salongen tidigare Röda salongen. Våningen disponerades ursprungligen av kronprins Gustav (III). Oscar I:s drottning Josefina bodde i våningen fram till sin död, och Victoria av Baden flyttade in i våningen efter sitt bröllop med kronprins Gustaf (V) 1881; Gustaf disponerade den sedermera Prins Bertils våning ovanför. Prinsessan Sibylla och hennes barn flyttade in från Haga slott 1950, efter att hennes make Gustaf Adolf omkommit 1947. Den användes då för representation men hade även en privat del. Våningen står till stor del som prinsessan Sibylla lämnade den efter sin bortgång 1972. Carl XVI Gustaf och drottning Silvia bodde här fram till 1981, då familjen flyttade ut till Drottningholms slott. Ett av rummen är känt som Blå salongen (tidigare prinsessan Sibyllas Yttre salong) där förlovningarna eklaterades för såväl Carl XVI Gustaf och Silvia Sommerlath 1976 som kronprinsessan Victoria och Daniel Westling 2009. Åren 1754 till 1771 var det kronprinsen Gustav III:s förmak. Bland våningens övriga rum märks Gula salongen (tidigare prinsessan Sibyllas Inre salong), som var ursprungligen Gustav III:s audiensrum och hette Röda salongen under perioden 1823 till 1872. Rummet har kvar Carl Hårlemans inredning med pilastrar och dörröverstycken.I anslutning låg också kronprins Gustavs sängkammare (nr. 1 på orienteringsplanen). Mellan 1872 och 1907 fungerade det som sovrum för kronprinsparet Gustav V och Victoria, därefter var det drottning Victorias skrivrum. Under prinsessan Sibyllas tid var det matsalen.

Södra Blasieholmshamnen är en gata på Blasieholmen inom stadsdelen Norrmalm i centrala Stockholm. Den sträcker sig från Skeppsholmsbron till Kungsträdgårdsgatan, där den övergår i Strömgatan. Här ligger bland annat Nationalmuseum och Grand Hôtel. Södra Blasieholmshamnen fick sitt namn 1876 och ersatte då beteckningen Blasieholmshamnen.

Gubbens gård och Gummans gård är en inofficiell beteckning för två platser vid norra respektive södra sidan om Slottsbacken i Gamla stan i Stockholm. Enligt traditionen avses med ”Gubben” Oscar II som brukade gå ut här för en promenad i slutet av 1800-talet.

Solsångaren är en skulptur av Carl Milles. Skulpturen är i brons och avtäcktes 21 oktober 1926 längst ut på Strömparterren i Stockholm till minne av Esaias Tegnér. Statyn skall gestalta Tegnérs dikt Sång till solen. På skulpturens postament mot sjösidan finns en medaljong i grön kolmårdsmarmor visande Esaias Tegnér i profil.

Kungliga Hovförsamlingen är en icke-territoriell församling inom Svenska kyrkan, omfattande Kungahuset samt anställda vid hovet och deras anhöriga. Församlingskyrka är Slottskyrkan i Stockholms slott. Församlingen är organiserad under hovkonsistoriet och ligger utanför den gängse stiftsorganisationen. Den som är kyrkoherde i församlingen har av tradition officiellt titeln "pastor i Hovförsamlingen".