Stockholms slott

Festvåningen är en våning två trappor upp i den norra längan på Stockholms slott, och används[sedan när?] för kungaparets representation. I Karl XI:s galleri hålls officiella middagar, bland annat vid statsbesök, efter riksdagsval och för nobelpristagarna. Några gånger varje år hålls konselj med regeringen i konseljsalen.I ritningarna till slottet var våningen tänkt som kungaparets bostad, men när kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in 1754 kom de att bo i nuvarande Bernadottevåningen. Däremot bosatte sig kronprins Gustav (III) och kronprinsessan Sofia Magdalena i våningen efter sitt bröllop 1766. Bruttoarean är cirka 2 650 m². Våningen har inte använts som bostad sedan Oscar I:s tid.

Bernadottevåningen är en representationsvåning i den 1:a våningen, norra längan på Stockholms slott, och bär namn efter Sveriges regerande kungaätt Bernadotte. Namnet kommer av den samling porträtt av kungaättens medlemmar som finns i Bernadottegalleriet, våningens största rum. Rummen ligger huvudsakligen i slottets norra länga, och används vid audienser, utdelning av medaljer och vid sammanträden i Utrikesnämnden. Bruttoarean är cirka 2 650 m². Rummen visas också för allmänheten. Våningen inreddes ursprungligen på 1730- och 1740-talen med Carl Hårleman som arkitekt. Kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in 1754, och då inreddes rummen med möbler tillverkade av de främsta hantverkarna i Stockholm vid den tiden. Det sista kungapar som använde Bernadottevåningen som bostad var Oscar II och Sofia. Därefter har vissa rum återställts till det ursprungliga utseendet på 1700-talet, medan andra rum har kvar inredningen från 1700-talet.

Lejonbacken är en anläggning av grusade uppfarter till norra entrén på Stockholms slott. Anläggningen är en integrerad del av slottsbyggnaden, och fick sitt namn på 1780-talet av de båda Slottslejonen som pryder den nedre delen av den övre stenbalustraden. Anläggningen slutfördes under ledning av Carl Fredrik Adelcrantz. Slottets norra fasad får mycket sin prägel av den stentäckta sidan av uppfarterna, som kröns av en platå som överblickar Norrbro och Gustav Adolfs torg.

Slottslejonen är två bronsskulpturer av lejon som står på Lejonbacken nedanför Stockholms slotts norra fasad i Stockholm. Lejonen är inte helt identiska eller bara spegelvända: De har huvudet mot öst respektive väst (alltså bort från varann) och blickar båda mot norr, men håller båda sin vänstra tass på ett klot. Skulpturerna mäter 1,7 × 2,7 × 1,0 meter och granitsocklarna 1,9 × 2,7 × 1,2 meter.

Rikssalen på Stockholms slott togs i bruk för Riksdagen 1755–1756 som öppnades i salen den 17 oktober 1755. Salen utformades av arkitekt Carl Hårleman. Han utgick från Nicodemus Tessin d y:s ritningar. I salens nedre del behölls Tessins idéer med halvkolonner och en kraftig bärande fris. Väggarnas utformning mellan kornischen och taket förändrades dock i rokokostil, med mjukt rundade kartuschprydda fönsteröppningar mellan vilka allegoriska kvinnofigurer och putti placerats. Rikssalens stora entré är från Södra valvet. Rikssalen och Slottskyrkan ligger på var sida om valvet, vilket är en symbol för att kungen fått sitt ämbete av Gud. Rikssalen upptar två och ett halvt våningsplan i slottets södra länga.

Gustav III:s antikmuseum är Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, och ett av de äldsta i Europa. Det öppnades 1794 i en av slottsflyglarna på Stockholms slott, som ett offentligt äreminne över det skydd Gustav III lämnat alla grenar av de fria konsterna. Det innehåller antika skulpturer som denne köpte under sin resa till Italien 1783–1784. Det återinvigdes 1958.

Ordenssalarna (tidigare Rådsvåningen) består av fyra salar, med tillhörande smårum, en trappa upp i den västra längan på Stockholms slott. Ursprungligen var den största salen avsedd för Kungl. Maj:ts Orden och de tre mindre för riksrådet. De inreddes av Carl Fredrik Adelcrantz. År 1866 fick salarna nya väggbeklädnader av papier-maché ritade av Fredrik Wilhelm Scholander efter de fyra svenska kungliga riddarordnarnas insignier. Riksrådet flyttade in i samband med riksdagens högtidliga öppnande år 1755 och hade sitt första sammanträde i dem den 4 september samma år. Efter att kung Gustav III avskaffat rådet år 1789 stängdes våningen och togs i bruk igen först efter kungens död. Högsta domstolen disponerade de tre yttre salarna till och med år 1948. Idag har Kungl. Maj:ts Orden sitt kansli och sammanträdeslokaler i våningen. Sedan år 1993 visas i salarna en permanent utställning om det svenska ordensväsendet.

Gästvåningen (även Stora gästvåningen) återfinns två trappor upp i västra längan på Stockholms slott och används sedan 1870-talet som bostad för gästande statsöverhuvuden vid statsbesök till Sverige. Rummen fick sin ursprungliga inredning på 1760-talet under Jean Eric Rehns ledning, då de inreddes för Gustav III:s bror Fredrik Adolf. Bruttoarean är cirka 510 m².I Gästvåningen ligger en del av de rum som visas för allmänheten i den entresolerade rumsfilen, med fönster mot inre borggården. Tre av våningens utställda rum ligger i den mindre entresolerade rumsfilen, med fönster mot inre borggården.

Museum Tre Kronor är ett museum om det gamla slottet Tre Kronor öppnat 28 december 1999 i Stockholms slott. Museet är inrättat i de bevarade källardelarna av slottet Tre kronor, de äldsta rummen dateras tillbaka till 1300-talet.Museet är beläget i källarvalven under den norra slottslängan, med ingång under Lejonbacken genom den tjocka försvarsmuren från 1200-talet. I museet finns flera modeller som visar Stockholms slotts utseende vid olika tidpunkter från försvarsborg till slottsbranden 1697. Dessutom visas föremål som räddades undan branden, exempelvis nedre delen av marmorkolonner med beslagsverksornamentik. De fanns på 1570-talet i Johan III:s slottskyrka som då låg i norra längan. Från museets entréhall leder en trappa ner till en delvis bevarad underjordisk gång, som via en träbro över vattnet, gick över till hovstallet på Helgeandsholmen. Det var Karl XI som lät bygga den för att han skulle kunna gå osedd från slottet till stallet.

Obelisken i Stockholm är ett minnesmärke som kung Gustav III beslöt att uppföra som ett tack till Stockholms borgerskap för dess vakthållning under ryska kriget 1788–1790. Den invigdes den 3 oktober 1800. År 2017 monterades obelisken ned och ersattes 2020 med en nytillverkad kopia.

Olaus Petri är en bronsskulptur av den svenske konstnären Theodor Lundberg från 1898. Statyn avbildar kyrkohedern och reformatorn Olaus Petri. Han var verksam i Storkyrkan där han också är begraven. Statyn är uppställd vid kyrkans östgavel i Gamla stan i Stockholm. Statyn var planerad att avtäckas 1893, på 400-årsdagen av Olaus Petri födelse, men projektet blev försenat och först 1897 blev Lundberg klar med statyn. Den avtäcktes den 6 januari 1898, på Olaus Petris 405-årsdag. Inget samtida porträtt av Olaus Petri är känt, men i det allmänna medvetandet förknippas bilden av honom nog oftast med denna staty. Det har spekulerats vem som stod modell för Lundberg. Kanske var det Fredrik Fehr som var kyrkoherde (pastor primarius) i Storkyrkan vid statyns tillkomst. Det har också föreslagits att det ska ha varit ett underbefäl i Kungliga Livgardet. Sockeln av marmor formgavs av Fredrik Lilljekvist. På den finns följande inskriptioner: "Olaus Petri, 1493-1552, Guds ord, Predikare, Kyrkoprest, I ST. Nickolai" och "Wij Swenske höre och Gudh till sa wel som annat folk och thet maal wij haffve thet haffver Gudh giffvit oss". Den undre inskriptionen är från Olaus Petris "Then Swenska Messan" som gavs ut år 1531 och är hans motivering varför mässan i kyrkan ska hållas på svenska och inte latin. Skriften bakom statyn skildrar på latin kyrkans öden fram till 1743.

Kungliga Hovförsamlingen är en icke-territoriell församling inom Svenska kyrkan, omfattande Kungahuset samt anställda vid hovet och deras anhöriga. Församlingskyrka är Slottskyrkan i Stockholms slott. Församlingen är organiserad under hovkonsistoriet och ligger utanför den gängse stiftsorganisationen. Den som är kyrkoherde i församlingen har av tradition officiellt titeln "pastor i Hovförsamlingen".