Festvåningen på Stockholms slott

Bernadottevåningen är en representationsvåning i den 1:a våningen, norra längan på Stockholms slott, och bär namn efter Sveriges regerande kungaätt Bernadotte. Namnet kommer av den samling porträtt av kungaättens medlemmar som finns i Bernadottegalleriet, våningens största rum. Rummen ligger huvudsakligen i slottets norra länga, och används vid audienser, utdelning av medaljer och vid sammanträden i Utrikesnämnden. Bruttoarean är cirka 2 650 m². Rummen visas också för allmänheten. Våningen inreddes ursprungligen på 1730- och 1740-talen med Carl Hårleman som arkitekt. Kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in 1754, och då inreddes rummen med möbler tillverkade av de främsta hantverkarna i Stockholm vid den tiden. Det sista kungapar som använde Bernadottevåningen som bostad var Oscar II och Sofia. Därefter har vissa rum återställts till det ursprungliga utseendet på 1700-talet, medan andra rum har kvar inredningen från 1700-talet.

Lejonbacken är en anläggning av grusade uppfarter till norra entrén på Stockholms slott. Anläggningen är en integrerad del av slottsbyggnaden, och fick sitt namn på 1780-talet av de båda Slottslejonen som pryder den nedre delen av den övre stenbalustraden. Anläggningen slutfördes under ledning av Carl Fredrik Adelcrantz. Slottets norra fasad får mycket sin prägel av den stentäckta sidan av uppfarterna, som kröns av en platå som överblickar Norrbro och Gustav Adolfs torg.

Slottslejonen är två bronsskulpturer av lejon som står på Lejonbacken nedanför Stockholms slotts norra fasad i Stockholm. Lejonen är inte helt identiska eller bara spegelvända: De har huvudet mot öst respektive väst (alltså bort från varann) och blickar båda mot norr, men håller båda sin vänstra tass på ett klot. Skulpturerna mäter 1,7 × 2,7 × 1,0 meter och granitsocklarna 1,9 × 2,7 × 1,2 meter.

Museum Tre Kronor är ett museum om det gamla slottet Tre Kronor öppnat 28 december 1999 i Stockholms slott. Museet är inrättat i de bevarade källardelarna av slottet Tre kronor, de äldsta rummen dateras tillbaka till 1300-talet.Museet är beläget i källarvalven under den norra slottslängan, med ingång under Lejonbacken genom den tjocka försvarsmuren från 1200-talet. I museet finns flera modeller som visar Stockholms slotts utseende vid olika tidpunkter från försvarsborg till slottsbranden 1697. Dessutom visas föremål som räddades undan branden, exempelvis nedre delen av marmorkolonner med beslagsverksornamentik. De fanns på 1570-talet i Johan III:s slottskyrka som då låg i norra längan. Från museets entréhall leder en trappa ner till en delvis bevarad underjordisk gång, som via en träbro över vattnet, gick över till hovstallet på Helgeandsholmen. Det var Karl XI som lät bygga den för att han skulle kunna gå osedd från slottet till stallet.

Stockholms slott, officiellt Kungliga slottet, har funnits på samma plats vid Norrström på nordöstra Stadsholmen i Stockholm sedan senare hälften av 1200-talet. Dess första århundradens historia tillhör den medeltida slottsanläggningen Tre Kronor. I modern tid avser begreppet byggnaden som heter Kungliga slottet, det av de kungliga slotten i landet som ligger i stadsdelen Gamla stan i Stockholm. Slottet är den svenske monarkens officiella residens och på denna plats har befästningar legat sedan medeltiden. Den nuvarande slottsbyggnaden är ritad av Nicodemus Tessin den yngre och uppfördes på platsen efter att det gamla slottet Tre Kronor hade totalförstörts i en brand den 7 maj 1697. På grund av det Stora nordiska kriget, som inleddes av Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland 1700 och tog oerhörda svenska resurser i anspråk, avstannade byggnadsarbetena helt 1709 och återupptogs först 1727 – sex år efter krigets slut. Då Tessin avled 1728 färdigställdes slottet under ledning av Carl Hårleman, som ritade många av slottets ursprungliga rokokointeriörer. Slottet kunde inte tas i bruk förrän 1754, då kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika flyttade in men en del invändiga arbeten pågick fortfarande ända fram till 1770-talet. Efter att det nya slottet färdigställdes har inga större ombyggnader av anläggningen företagits, bortsett från en rad anpassningar, nya inredningar, moderniseringar och ommöbleringar för olika regenter och deras familjer samt fasadernas färgsättning och tillkomsten av slottets olika museer. Exteriört omges slottet som utgör kvarteret Tre Kronor av Lejonbacken och Norrbro i norr, Logården och Skeppsbron i öster, Slottsbacken och Storkyrkan i söder, samt yttre borggården och Högvaktsterrassen i nordväst. Interiört omfattar slottet för närvarande (2009) 1 430 rum, varav 660 med fönster. Förutom de kungliga bostadsvåningarna rymmer slottet representations- och festvåningar av olika slag, däribland Festvåningen, Stora gästvåningen och Bernadottevåningen. I slottet ligger också Rikssalen, Slottskyrkan, Gustav III:s antikmuseum, Skattkammaren med riksregalierna, Livrustkammaren och Museum Tre Kronor med källarvalv från den gamla borgen. Fram till 1878 fanns också Kungliga biblioteket inrymt i den nordöstra flygeln, den så kallade Biblioteksflygeln hyser idag Bernadottebiblioteket. I Kansliflygeln återfinns Slottsarkivet. Kungliga Hovstaterna har sina lokaler i slottet, som utgör arbetsplats för cirka 200 fast anställda personer. Högvakten har bevakat slottet och kungafamiljen sedan 1523. Slottet är 42 000 m² stort.Sedan 2011 pågår en omfattande fasadrenovering, som innebär bland annat reparationer av vittringsskadade sandstensdetaljer. Arbetet beräknas vara klart år 2050.Kungliga slottet ägs av Svenska staten genom Statens fastighetsverk som svarar för fastighetsdrift och underhåll medan Ståthållarämbetet förvaltar den kungliga dispositionsrätten.

Slottskajen är en gata och kaj i Gamla stan i Stockholm, den löper norr om Stockholms slott, nedanför Lejonbacken, parallellt med Strömmen och Stallkanalen. I öst anslutar Slottskajen till Strömbron och Skeppsbron, i väst till Mynttorget. Norrbro leder rakt på Slottskajen. Gatan fick sitt nuvarande namn år 1925. Den äldsta dokumenterade beteckningen är Stall bakkan (Stallbacken) från 1400-talets andra hälft som då även avsåg Slottsbacken och den öppna platsen på slottets sydsida. För kajområdet norr om slottet föreslog Namnberedningen 1921 namnet Slottsstranden, men det ändrades fyra år senare av Byggnadsnämnden till Slottskajen.

Gästvåningen (även Stora gästvåningen) återfinns två trappor upp i västra längan på Stockholms slott och används sedan 1870-talet som bostad för gästande statsöverhuvuden vid statsbesök till Sverige. Rummen fick sin ursprungliga inredning på 1760-talet under Jean Eric Rehns ledning, då de inreddes för Gustav III:s bror Fredrik Adolf. Bruttoarean är cirka 510 m².I Gästvåningen ligger en del av de rum som visas för allmänheten i den entresolerade rumsfilen, med fönster mot inre borggården. Tre av våningens utställda rum ligger i den mindre entresolerade rumsfilen, med fönster mot inre borggården.

Ordenssalarna (tidigare Rådsvåningen) består av fyra salar, med tillhörande smårum, en trappa upp i den västra längan på Stockholms slott. Ursprungligen var den största salen avsedd för Kungl. Maj:ts Orden och de tre mindre för riksrådet. De inreddes av Carl Fredrik Adelcrantz. År 1866 fick salarna nya väggbeklädnader av papier-maché ritade av Fredrik Wilhelm Scholander efter de fyra svenska kungliga riddarordnarnas insignier. Riksrådet flyttade in i samband med riksdagens högtidliga öppnande år 1755 och hade sitt första sammanträde i dem den 4 september samma år. Efter att kung Gustav III avskaffat rådet år 1789 stängdes våningen och togs i bruk igen först efter kungens död. Högsta domstolen disponerade de tre yttre salarna till och med år 1948. Idag har Kungl. Maj:ts Orden sitt kansli och sammanträdeslokaler i våningen. Sedan år 1993 visas i salarna en permanent utställning om det svenska ordensväsendet.

Gustav III:s antikmuseum är Sveriges äldsta offentliga konstmuseum, och ett av de äldsta i Europa. Det öppnades 1794 i en av slottsflyglarna på Stockholms slott, som ett offentligt äreminne över det skydd Gustav III lämnat alla grenar av de fria konsterna. Det innehåller antika skulpturer som denne köpte under sin resa till Italien 1783–1784. Det återinvigdes 1958.

Rikssalen på Stockholms slott togs i bruk för Riksdagen 1755–1756 som öppnades i salen den 17 oktober 1755. Salen utformades av arkitekt Carl Hårleman. Han utgick från Nicodemus Tessin d y:s ritningar. I salens nedre del behölls Tessins idéer med halvkolonner och en kraftig bärande fris. Väggarnas utformning mellan kornischen och taket förändrades dock i rokokostil, med mjukt rundade kartuschprydda fönsteröppningar mellan vilka allegoriska kvinnofigurer och putti placerats. Rikssalens stora entré är från Södra valvet. Rikssalen och Slottskyrkan ligger på var sida om valvet, vilket är en symbol för att kungen fått sitt ämbete av Gud. Rikssalen upptar två och ett halvt våningsplan i slottets södra länga.

Solsångaren är en skulptur av Carl Milles. Skulpturen är i brons och avtäcktes 21 oktober 1926 längst ut på Strömparterren i Stockholm till minne av Esaias Tegnér. Statyn skall gestalta Tegnérs dikt Sång till solen. På skulpturens postament mot sjösidan finns en medaljong i grön kolmårdsmarmor visande Esaias Tegnér i profil.

Olaus Petri är en bronsskulptur av den svenske konstnären Theodor Lundberg från 1898. Statyn avbildar kyrkohedern och reformatorn Olaus Petri. Han var verksam i Storkyrkan där han också är begraven. Statyn är uppställd vid kyrkans östgavel i Gamla stan i Stockholm. Statyn var planerad att avtäckas 1893, på 400-årsdagen av Olaus Petri födelse, men projektet blev försenat och först 1897 blev Lundberg klar med statyn. Den avtäcktes den 6 januari 1898, på Olaus Petris 405-årsdag. Inget samtida porträtt av Olaus Petri är känt, men i det allmänna medvetandet förknippas bilden av honom nog oftast med denna staty. Det har spekulerats vem som stod modell för Lundberg. Kanske var det Fredrik Fehr som var kyrkoherde (pastor primarius) i Storkyrkan vid statyns tillkomst. Det har också föreslagits att det ska ha varit ett underbefäl i Kungliga Livgardet. Sockeln av marmor formgavs av Fredrik Lilljekvist. På den finns följande inskriptioner: "Olaus Petri, 1493-1552, Guds ord, Predikare, Kyrkoprest, I ST. Nickolai" och "Wij Swenske höre och Gudh till sa wel som annat folk och thet maal wij haffve thet haffver Gudh giffvit oss". Den undre inskriptionen är från Olaus Petris "Then Swenska Messan" som gavs ut år 1531 och är hans motivering varför mässan i kyrkan ska hållas på svenska och inte latin. Skriften bakom statyn skildrar på latin kyrkans öden fram till 1743.