Hoff gård

Skabo Jernbanevognfabrik AS var en norsk mekanisk verkstad, vilken utvecklade och tillverkade järnvägsfordon. Företaget bildades i Drammen 1864 av Hans Skabo (1823–1923) och blev Norges första fabrik för tillverkning av järnvägsfordon. Företaget började tillverka vagnar för Kongsvingerbanen. Med företagets tillväxt, flyttade det tillverkningen till "Tyskerstranden" mellan Bestumkilen och Frognerkilen vid Skøyen i dåvarande Kristiania i 1873. Fabriken samarbetade nära med grannföretagen Norsk Elektrisk & Brown Boveri och Thunes mekaniske Værksted och var 1895 med i konstruktionen av den första norgebyggda elektriska spårvagnen. Eftersom order på järnvägsvagnar lades oregelbundet, producerade Skabo jernbanevognfabrik en mängd varor. Bland annat tillverkades också bilkarosser under 1920- och 1930-talen. Företaget tillverkade också tekniska apparater och parkett. Skabo Jernbanevognfabrik köptes 1959 av Norsk Elektrisk & Brown Boveri och Strømmens Værksted, varefter tillverkningen efter hand flyttade ut 1988–1983.

Thunes mekaniske verksted var en norsk mekanisk verkstad, som bland annat tillverkade lokomotiv. Företaget har sina rötter i den verkstad som grundades 1815 i Drammen av smeden Anders Paulsen Thune (1787–1879). Sonen Halvor Thune tog över företaget och flyttade det 1851 till Kristiania. Från 1870 låg fabriken på Ruseløkkveien 8–10. År 1871 togs företaget över av Halvor Thunes son Andreas Lauritz Thune, under vars tid produktionen utökades och moderniserades. Företaget flyttade Munkedamsveien 3b–5b, där en stor produktion upptogs av lantbruksmaskiner och så småningom också av tvättmaskiner och lokomotiv. När lokalerna blev för små inköptes egendomen Kjellebekk i Skøyen i grannkommunen, dåvarande landsbygdskommunen Aker, Norge. Thunes mekaniske verksted flyttade till Skøyen 1901 och all verksamhet på Munkedamsveien avvecklades 1903. Thunes började också tillverka turbiner i de nya lokalerna. Under 1900-talets första decennium var Thune och Hamar Jernstøberi og Mekaniske Verksted de största leverantörerna av lokomotiv till järnvägarna i Norge. Mellan 1901 och 1920 levererade dessa två företag omkring 250 lokomotiv till statsbanornarna. Ånglokstillverkningen kulminerade med de så kallade "Dovregubbarna", NSB type 49, som byggdes tillsammans med Hamar Jernstøberi. Thune och Hamar levererade fem sådana lokomotiv från 1935 till 1941, då produktionen avbröts på grund av andra världskriget. Thune hade sopm mest omkring 600 arbetare på 1950-talet. Å 1969 slogs företaget samman med Eureka Mekaniske Værksted till Thune–Eureka, och flyttade till Tranby 1976. Thune-namnet försvann 1988, efter det att Myrens Verksted och Kværner Kulde fusionerats med Thune–Eureka under namnet Kværner Eureka.

Bygdøy kulturmiljø är ett norskt kulturskyddat område på Bygdøy i Oslo, som är skyddat enligt regeringsbeslut i februari 2012. Det är en av tolv (2021) skyddade kulturmiljøer i Norge. Bygdøy kulturmiljø omfattar 2,2 km², varav 1,8 km² land och gäller landskapsutseende, naturelement, byggnader och andra kulturminnen. Området ligger på den nordvästra delen av Bygdøy. I omedelbar anslutning till Bygdøy kulturmiljø ligger Hengsåsen naturreservat och Dronningberget naturreservat samt Bygdøy Kongsgård. Kungsgården ingår inte i kulturskyddet. Värdet i knutet till historiken med kungligt sommarresidens, kungsgård med jordbruk, folkpark, friluftsområde på land och i havet och museer. I området ligger bland annat: Norsk Folkemuseum Vikingskipshuset Bygdøy kirke Bygdøy Sjøbad, öppnat 1880 och restaurerat 2008 Kongeskogen Hengsengen, gård Killingen

Bygdøy Kongsgård är en kunglig egendom på Bygdøy vid Oslo i Norge. Egendomen tycks under 1100-talet ha legat under Hovedøya kloster. Kung Håkon Magnusson gav den år 1305 i morgongåva åt Eufemia. Den blev sedan återigen klostergods, fram till att den vid reformationen år 1532 ännu en gång blev kunglig egendom. Som kunglig egendom låg den som jordbruksgård under Akershus slott och kallades Ladegårdsøens hovedgård. Omkring 1630 uppfördes ett jakthus här. År 1733 uppfördes den nuvarande herrgårdsbyggnaden på egendomen av den dåvarande kungliga ståthållaren greve Christian Rantzau, och därefter användes det som sommarställe av den danske kungens högste ämbetsman i Oslo. Kristian VIII av Danmark bodde här under sin tid som norsk kung år 1814. Karl XIV Johan köpte egendomen av staten 1837, och Oscar I uppförde Oscarshall i närheten. År 1863 blev egendomen ett kungligt gods ägt av staten. Under den svensk-norska tiden intresserade sig kungarna mycket för jordbruket och uppförde flera mindre byggnader på egendomen. Efter unionsupplösningen 1905 blev Bygdøy Kongsgård sommarresidens för kungafamiljen.

Bestum är ett bostadsområde i stadsdelen Ullern i Oslo. Det gränsar till Bestumkilen i syd, Vækerø i sydväst (vid fjorden), Sollerud i väster, Ullern i nordväst och norr, Abbediengen i nordöst, och Skøyen i öster och sydöst (här vid Skøyens underområde Sjølyst). Före utbyggnaden till bostadsområde var Bestum jordbruksmark. Namnet Bestum (också Bestun) härstammar från mitten av nordisk medeltid och är känt från så tidigt som 1200-talet. Egennamnet Furulund finns också i området; detta är bland annat namnet på en väg och en spårvagnshållplats på Lilleakersbanan. Här byggdes också bunkern Festung Furulund, som under andra världskriget var tillhåll för polischef Heinrich Fehlis. Tidigare var också Bestum en hållplats på Lilleakersbanan, men den lades ner. Området består av villor, har mycket grönt och är relativt dyrt. Bestum Vel stiftades 1892 och är bland Norges äldsta grannföreningar.

Vestre gravlund är Oslos största begravningsplats, belägen i västra Oslo. Den ligger precis norr om Frognerparken. Begravningsplatsen invigdes 1902. Gravkapellet, ritat av Alfred Christian Dahl, invigdes samtidigt. Här finns även en särskild internationell avdelning för stupade i andra världskriget.

Gol stavkirke är en stavkyrka från Gols kommun, Buskerud fylke i Norge. Den står numera på Norsk Folkemuseum på Bygdøy i Oslo och tillhör den vid var tid regerande monarken i Norge. Dendrokronologiska undersökningar indikerar att delar av byggnaden är uppförda efter 1216, men den har också delar som härstammar från 1157.

Bygdøy kirke ligger på halvön Bygdøy i västra delen av Oslo i Norge.

Norsk Folkemuseum är ett friluftsmuseum på Bygdøy i Oslo i Norge, med rikstäckande kuturhistoriskt ansvarsområde. Museet grundades den 19 december 1894 i Kristiania (Oslo), på initiativ av bibliotekarien och museimannen Hans Aall. Förebilden var Nordiska museet i Stockholm, vilket grundats 1873 och utvidgats med Skansen 1891. Aalls vision var en norsk parallell som skulle samla och ställa ut "alt, som belyser det norske Folks Culturliv". Alla tänkbara materiella spår av människors liv och verksamhet i stad och land skulle insamlas, bevaras, utforskas och förmedlas genom utställningar och publikationer. Norsk Folkmuseum äger, tillsammans med Lillehammer museum, företaget KulturIT, vilket driver Kulturnav.

Vigelandsmuseet (no. Vigeland-museet) är ett kommunalt norskt skulpturmuseum i Oslo, som är ägnat främst skulptören Gustav Vigelands arbeten. Museet ligger på Nobels gate 32, omedelbart söder om Vigelandsanlegget, som visar upp Gustav Vigelands större skulpturer, samt Frognerparken. Vigelandsmuseet öppnade som ett museum 1947. Museets huvuduppgift är att förvalta Vigelands konstnärliga arv. Också Gustav Vigelands lägenhet är bevarad som en del av museet. Det har också ambitionen att vara framträdande som skulpturmuseum och visar också andra konstnärskap inriktade på skulpturer, installationer och videoverk. Gustav Vigeland erbjöd 1919 Oslo kommun att senare till kommunen donera samlingar till kommunen, vilka bestod . av skulpturer, träsnitt, ritningar, skisser, fotografier, brev och ett personligt bibliotek. I gengäld ville Vigeland av kommunen få en ateljé, som omvandlas till ett museum efter hans död. Byggandet av det blivande museet påbörjades 1921. Det ritades av Lorentz Harboe Ree och Carl Buch i neoklassisk stil. Gustav Vigeland flyttade in 1923 och hela byggnaden färdigställdes 1924, utom södra flygeln som var klar 1930. Vigeland dog 1943 och museets öppnades 1947, delvis tack vare budgetöverskott från den kommunala biografen Oslo Kinematografer.

Vigelandsanlegget (Vigelandsanläggningen) är namnet på skulpturerna av Gustav Vigeland i Frognerparken i Oslo, Norge. Där finns mer än 200 skulpturer gjorda av granit, brons och smidesjärn. De allra flesta föreställer människor i olika åldrar och stadier av livet. Gustav Vigeland framställde själv alla skulpturer i full storlek i lera, men bronsgjutning och bildhuggning gjordes av andra personer efter hans förlagor. Anläggningen är 850 meter lång och indelad i fem huvudsakliga delar: huvudingången, bron, fontänen, monoliten och livshjulet. Arbetet med Vigelandsanlegget påbörjades 1924 men det dröjde till omkring 1950, efter Vigelands död, innan anläggningen blev färdig. Även senare har skulpturer placerats ut. År 2002 placerades den senaste skulpturen ut. Det var Overrasket, skapad av Vigeland 1942 med Ruth Maier som modell, bara några månader innan Maier sändes till Auschwitz och dödades.

Norsk Farmasihistorisk Museum stiftades 1963, men det bygger på en äldre samling. Dagens museum öppnades 1974 och har objekt, inventeringar och litteratur som är insamlad från hela Norge. Museet håller till i Generalitetsgården, en privatbostad från Christiania uppförd 1714. Den revs 1918 och har sedan återuppbyggts på Norsk Folkemuseum på Bygdøy. Hörnrummen på första och andra våningen och en trappuppgång är från den ursprungligen byggnaden. Offisinet från Apoteket Hjorten i Oslo är rekonstruerat i museet. Det visar ett stadsapotek från 1860-talet.