Vestre gravlund

Vigelandsanlegget (Vigelandsanläggningen) är namnet på skulpturerna av Gustav Vigeland i Frognerparken i Oslo, Norge. Där finns mer än 200 skulpturer gjorda av granit, brons och smidesjärn. De allra flesta föreställer människor i olika åldrar och stadier av livet. Gustav Vigeland framställde själv alla skulpturer i full storlek i lera, men bronsgjutning och bildhuggning gjordes av andra personer efter hans förlagor. Anläggningen är 850 meter lång och indelad i fem huvudsakliga delar: huvudingången, bron, fontänen, monoliten och livshjulet. Arbetet med Vigelandsanlegget påbörjades 1924 men det dröjde till omkring 1950, efter Vigelands död, innan anläggningen blev färdig. Även senare har skulpturer placerats ut. År 2002 placerades den senaste skulpturen ut. Det var Overrasket, skapad av Vigeland 1942 med Ruth Maier som modell, bara några månader innan Maier sändes till Auschwitz och dödades.

Frognerparken är en park i Oslo, Norge. Frognerparken ligger på 100 hektar som ursprungligen tillhörde godset Frogner Hovedgård i Aker i Oslo. Godset tillhörde på 1800-talet bl.a. släkten Anker och den rika preussiska industrifamiljen Wegner, varav Benjamin Wegner var ägare och generaldirektör för bl.a. Blaafarveværket. Oslo kommun köpte egendomen i början av 1900-talet och i herrgårdens byggnader finns nu Oslo Bymuseum. I mitten av parken finns den kända skulpturparken Vigelandsanlegget, som skapades av konstnären Gustav Vigeland i mitten av 1900-talet. I augusti 2005 samlades mellan 120 000 - 150 000 människor i Frognerparken för en gratiskonsert med bland annat popgruppen A-ha .

Vigelandsmuseet (no. Vigeland-museet) är ett kommunalt norskt skulpturmuseum i Oslo, som är ägnat främst skulptören Gustav Vigelands arbeten. Museet ligger på Nobels gate 32, omedelbart söder om Vigelandsanlegget, som visar upp Gustav Vigelands större skulpturer, samt Frognerparken. Vigelandsmuseet öppnade som ett museum 1947. Museets huvuduppgift är att förvalta Vigelands konstnärliga arv. Också Gustav Vigelands lägenhet är bevarad som en del av museet. Det har också ambitionen att vara framträdande som skulpturmuseum och visar också andra konstnärskap inriktade på skulpturer, installationer och videoverk. Gustav Vigeland erbjöd 1919 Oslo kommun att senare till kommunen donera samlingar till kommunen, vilka bestod . av skulpturer, träsnitt, ritningar, skisser, fotografier, brev och ett personligt bibliotek. I gengäld ville Vigeland av kommunen få en ateljé, som omvandlas till ett museum efter hans död. Byggandet av det blivande museet påbörjades 1921. Det ritades av Lorentz Harboe Ree och Carl Buch i neoklassisk stil. Gustav Vigeland flyttade in 1923 och hela byggnaden färdigställdes 1924, utom södra flygeln som var klar 1930. Vigeland dog 1943 och museets öppnades 1947, delvis tack vare budgetöverskott från den kommunala biografen Oslo Kinematografer.

Bymuseet (före 2006 Oslo Bymuseum) är Oslos stadsmuseum. Det är en del av Oslo Museum och ligger i Frognerparken. Det är ett kulturhistoriskt museum för den norska huvudstaden och är inrymt i den tidigare huvudbyggnaden till godset Frogner som ligger mitt i dagens Frognerpark. Museets första utställning invigdes 1909.

Sveriges ambassad i Oslo är Sveriges diplomatiska beskickning i Norge som är belägen i landets huvudstad Oslo. Beskickningen består av en ambassad, ett antal svenskar utsända av Utrikesdepartementet (UD) och lokalanställda. Ambassadör sedan 2024 är Mikael Eriksson. Svenska legationen i Norge fick ambassadstatus 1947.

Thunes mekaniske verksted var en norsk mekanisk verkstad, som bland annat tillverkade lokomotiv. Företaget har sina rötter i den verkstad som grundades 1815 i Drammen av smeden Anders Paulsen Thune (1787–1879). Sonen Halvor Thune tog över företaget och flyttade det 1851 till Kristiania. Från 1870 låg fabriken på Ruseløkkveien 8–10. År 1871 togs företaget över av Halvor Thunes son Andreas Lauritz Thune, under vars tid produktionen utökades och moderniserades. Företaget flyttade Munkedamsveien 3b–5b, där en stor produktion upptogs av lantbruksmaskiner och så småningom också av tvättmaskiner och lokomotiv. När lokalerna blev för små inköptes egendomen Kjellebekk i Skøyen i grannkommunen, dåvarande landsbygdskommunen Aker, Norge. Thunes mekaniske verksted flyttade till Skøyen 1901 och all verksamhet på Munkedamsveien avvecklades 1903. Thunes började också tillverka turbiner i de nya lokalerna. Under 1900-talets första decennium var Thune och Hamar Jernstøberi og Mekaniske Verksted de största leverantörerna av lokomotiv till järnvägarna i Norge. Mellan 1901 och 1920 levererade dessa två företag omkring 250 lokomotiv till statsbanornarna. Ånglokstillverkningen kulminerade med de så kallade "Dovregubbarna", NSB type 49, som byggdes tillsammans med Hamar Jernstøberi. Thune och Hamar levererade fem sådana lokomotiv från 1935 till 1941, då produktionen avbröts på grund av andra världskriget. Thune hade sopm mest omkring 600 arbetare på 1950-talet. Å 1969 slogs företaget samman med Eureka Mekaniske Værksted till Thune–Eureka, och flyttade till Tranby 1976. Thune-namnet försvann 1988, efter det att Myrens Verksted och Kværner Kulde fusionerats med Thune–Eureka under namnet Kværner Eureka.

Elisenberg är ett område i stadsdelen Frogner i Oslo. Elisenberg nämns inte som ett eget område, men kan definieras till området där Elisenbergveien sträcker sig från Nobels gate till Frognerveien, i Frogner. Namnet kommer från "løkken" Elisenberg, och skänktes av ägaren Zahlkasserer Andreas Schaft till ära för dottern Martine Elisabeth. Løkkebyggnaderna är fortfarande bevarade, och är nu kända som Schafteløkken. Platsen betjänas av hållplatsen Elisenberg på Frognerlinjen, och har också gett namn till en underjordisk järnvägsstation med samma namn som påbörjades men inte blev fullföljd.

Afghanistans ambassade i Oslo är Islamiska republiken Afghanistans diplomatiska representation i Norge. Den ligger på Gange-Rolvs gate 5. Ambassaden etablerades 2004, och är en av de yngsta ambassaderna i Europa. Ambassaden är belägen i en tegelvilla från 1916 som tidigare (från 1998) tjänade som Indonesiens ambassad.

Norges Musikhögskola (norska: Norges Musikkhøgskole) belägen på Majorstuen i Oslo är en högskola och Norges främsta institution för högre musikutbildning. Skolan har linjer för klassisk musik (musiker- och pedagogutbildning), dirigering, kyrkomusik, jazz, musikterapi och komposition. Man kan avlägga bachelor- och magisterexamen inom alla dessa inriktningar, samt diplomexamen i klassiskt utövande och komposition. Dessutom bedrivs forskning och utvecklingsarbete inom musikämnet.

Majorstuen[uttal saknas] eller Majorstua är ett område i stadsdelen Frogner i Oslo. Området är känt för sitt pulserande centrumliv, speciellt på shoppinggatan Bogstadveien. Majorstuen är en viktig knutpunkt för kollektivtrafiken i Oslo – alla t-banelinjerna, tre spårvagnslinjer och fem busslinjer passerar här.

Skabo Jernbanevognfabrik AS var en norsk mekanisk verkstad, vilken utvecklade och tillverkade järnvägsfordon. Företaget bildades i Drammen 1864 av Hans Skabo (1823–1923) och blev Norges första fabrik för tillverkning av järnvägsfordon. Företaget började tillverka vagnar för Kongsvingerbanen. Med företagets tillväxt, flyttade det tillverkningen till "Tyskerstranden" mellan Bestumkilen och Frognerkilen vid Skøyen i dåvarande Kristiania i 1873. Fabriken samarbetade nära med grannföretagen Norsk Elektrisk & Brown Boveri och Thunes mekaniske Værksted och var 1895 med i konstruktionen av den första norgebyggda elektriska spårvagnen. Eftersom order på järnvägsvagnar lades oregelbundet, producerade Skabo jernbanevognfabrik en mängd varor. Bland annat tillverkades också bilkarosser under 1920- och 1930-talen. Företaget tillverkade också tekniska apparater och parkett. Skabo Jernbanevognfabrik köptes 1959 av Norsk Elektrisk & Brown Boveri och Strømmens Værksted, varefter tillverkningen efter hand flyttade ut 1988–1983.

Sporveismuseet är ett spårvägsmuseum i Oslo i Norge. Sporveismuseet ligger i Depå 5 Majorstuen och visar verksamhet vid Oslos spårväg, Oslos tunnelbana och Oslos trådbussar. Det drivs av Lokaltrafikkhistorisk Forening. Lokaltrafikkhistorisk forening grundades 1966, sex år efter det att staden beslutat att lägga ned stadens spårvägar och trådbussar. Det skedde efter nedläggningen av Bergens spårväg, där bara en enda spårvagn hade behållits. Museet har ett stort antal rälsfordon, tunnelbanevagnar, bussar och trådbussar. Museet ligger i Vognhall 5, som ritades av Paul Due och uppfördes 1913–1914 för Kristiania Elektriske Sporvei. Det disponeras av Lokaltrafikkhistorisk forening från 1983.