Sveriges ambassad i Oslo

Afghanistans ambassade i Oslo är Islamiska republiken Afghanistans diplomatiska representation i Norge. Den ligger på Gange-Rolvs gate 5. Ambassaden etablerades 2004, och är en av de yngsta ambassaderna i Europa. Ambassaden är belägen i en tegelvilla från 1916 som tidigare (från 1998) tjänade som Indonesiens ambassad.

Vigelandsmuseet (no. Vigeland-museet) är ett kommunalt norskt skulpturmuseum i Oslo, som är ägnat främst skulptören Gustav Vigelands arbeten. Museet ligger på Nobels gate 32, omedelbart söder om Vigelandsanlegget, som visar upp Gustav Vigelands större skulpturer, samt Frognerparken. Vigelandsmuseet öppnade som ett museum 1947. Museets huvuduppgift är att förvalta Vigelands konstnärliga arv. Också Gustav Vigelands lägenhet är bevarad som en del av museet. Det har också ambitionen att vara framträdande som skulpturmuseum och visar också andra konstnärskap inriktade på skulpturer, installationer och videoverk. Gustav Vigeland erbjöd 1919 Oslo kommun att senare till kommunen donera samlingar till kommunen, vilka bestod . av skulpturer, träsnitt, ritningar, skisser, fotografier, brev och ett personligt bibliotek. I gengäld ville Vigeland av kommunen få en ateljé, som omvandlas till ett museum efter hans död. Byggandet av det blivande museet påbörjades 1921. Det ritades av Lorentz Harboe Ree och Carl Buch i neoklassisk stil. Gustav Vigeland flyttade in 1923 och hela byggnaden färdigställdes 1924, utom södra flygeln som var klar 1930. Vigeland dog 1943 och museets öppnades 1947, delvis tack vare budgetöverskott från den kommunala biografen Oslo Kinematografer.

Bymuseet (före 2006 Oslo Bymuseum) är Oslos stadsmuseum. Det är en del av Oslo Museum och ligger i Frognerparken. Det är ett kulturhistoriskt museum för den norska huvudstaden och är inrymt i den tidigare huvudbyggnaden till godset Frogner som ligger mitt i dagens Frognerpark. Museets första utställning invigdes 1909.

Elisenberg är ett område i stadsdelen Frogner i Oslo. Elisenberg nämns inte som ett eget område, men kan definieras till området där Elisenbergveien sträcker sig från Nobels gate till Frognerveien, i Frogner. Namnet kommer från "løkken" Elisenberg, och skänktes av ägaren Zahlkasserer Andreas Schaft till ära för dottern Martine Elisabeth. Løkkebyggnaderna är fortfarande bevarade, och är nu kända som Schafteløkken. Platsen betjänas av hållplatsen Elisenberg på Frognerlinjen, och har också gett namn till en underjordisk järnvägsstation med samma namn som påbörjades men inte blev fullföljd.

Frognerparken är en park i Oslo, Norge. Frognerparken ligger på 100 hektar som ursprungligen tillhörde godset Frogner Hovedgård i Aker i Oslo. Godset tillhörde på 1800-talet bl.a. släkten Anker och den rika preussiska industrifamiljen Wegner, varav Benjamin Wegner var ägare och generaldirektör för bl.a. Blaafarveværket. Oslo kommun köpte egendomen i början av 1900-talet och i herrgårdens byggnader finns nu Oslo Bymuseum. I mitten av parken finns den kända skulpturparken Vigelandsanlegget, som skapades av konstnären Gustav Vigeland i mitten av 1900-talet. I augusti 2005 samlades mellan 120 000 - 150 000 människor i Frognerparken för en gratiskonsert med bland annat popgruppen A-ha .

Vigelandsanlegget (Vigelandsanläggningen) är namnet på skulpturerna av Gustav Vigeland i Frognerparken i Oslo, Norge. Där finns mer än 200 skulpturer gjorda av granit, brons och smidesjärn. De allra flesta föreställer människor i olika åldrar och stadier av livet. Gustav Vigeland framställde själv alla skulpturer i full storlek i lera, men bronsgjutning och bildhuggning gjordes av andra personer efter hans förlagor. Anläggningen är 850 meter lång och indelad i fem huvudsakliga delar: huvudingången, bron, fontänen, monoliten och livshjulet. Arbetet med Vigelandsanlegget påbörjades 1924 men det dröjde till omkring 1950, efter Vigelands död, innan anläggningen blev färdig. Även senare har skulpturer placerats ut. År 2002 placerades den senaste skulpturen ut. Det var Overrasket, skapad av Vigeland 1942 med Ruth Maier som modell, bara några månader innan Maier sändes till Auschwitz och dödades.

Thunes mekaniske verksted var en norsk mekanisk verkstad, som bland annat tillverkade lokomotiv. Företaget har sina rötter i den verkstad som grundades 1815 i Drammen av smeden Anders Paulsen Thune (1787–1879). Sonen Halvor Thune tog över företaget och flyttade det 1851 till Kristiania. Från 1870 låg fabriken på Ruseløkkveien 8–10. År 1871 togs företaget över av Halvor Thunes son Andreas Lauritz Thune, under vars tid produktionen utökades och moderniserades. Företaget flyttade Munkedamsveien 3b–5b, där en stor produktion upptogs av lantbruksmaskiner och så småningom också av tvättmaskiner och lokomotiv. När lokalerna blev för små inköptes egendomen Kjellebekk i Skøyen i grannkommunen, dåvarande landsbygdskommunen Aker, Norge. Thunes mekaniske verksted flyttade till Skøyen 1901 och all verksamhet på Munkedamsveien avvecklades 1903. Thunes började också tillverka turbiner i de nya lokalerna. Under 1900-talets första decennium var Thune och Hamar Jernstøberi og Mekaniske Verksted de största leverantörerna av lokomotiv till järnvägarna i Norge. Mellan 1901 och 1920 levererade dessa två företag omkring 250 lokomotiv till statsbanornarna. Ånglokstillverkningen kulminerade med de så kallade "Dovregubbarna", NSB type 49, som byggdes tillsammans med Hamar Jernstøberi. Thune och Hamar levererade fem sådana lokomotiv från 1935 till 1941, då produktionen avbröts på grund av andra världskriget. Thune hade sopm mest omkring 600 arbetare på 1950-talet. Å 1969 slogs företaget samman med Eureka Mekaniske Værksted till Thune–Eureka, och flyttade till Tranby 1976. Thune-namnet försvann 1988, efter det att Myrens Verksted och Kværner Kulde fusionerats med Thune–Eureka under namnet Kværner Eureka.

Vestre gravlund är Oslos största begravningsplats, belägen i västra Oslo. Den ligger precis norr om Frognerparken. Begravningsplatsen invigdes 1902. Gravkapellet, ritat av Alfred Christian Dahl, invigdes samtidigt. Här finns även en särskild internationell avdelning för stupade i andra världskriget.

Gjøa var det första fartyg som seglade genom Nordvästpassagen. Med en besättning på sex personer under ledning av Roald Amundsen, nådde fartyget Stilla havet 1906 efter en resa på över tre år. Den 70 fot stora slupen byggdes 1872 i Rosendal och användes under de första 28 åren för fiske, innan Amundsen köpte den 1901 för att använda den under arktiska expeditioner. De sista 18 åren innan Amundsen köpte den ägdes den av ishavsskepparen Hans Christian Johannesen. Polarforskaren Axel Hamberg medföljde fartyget till vattnen runt Spetsbergen sommaren 1892 för geologiska studier. Gjøa hade i början av 1900-talet en i Trondheim licenstillverkad tändkulemotor av det danska märket Dan. Besättningen ombord på expeditionen var, förutom Amundsen, Helmer Hanssen, Anton Lund, Peder Ristvedt, Gustav Juel Wiik samt kocken Henrik Lindstrøm, som senare följde Amundsen på alla hans expeditioner. Gjøa lämnade Oslo 16 juni 1903 och efter att ha seglat mellan Kanadas fastland och Victoriaöns sydspets, nådde fartyget Nome i Alaska 31 augusti 1906. Den seglade vidare till San Francisco där den fick ett storslaget välkomnande 19 oktober samma år. Under expeditionen bestämde besättningen den magnetiska nordpolens position. Gjøa köptes senare av en nordamerikansk förening som donerade fartyget till San Francisco stad 1909, där det ställdes ut i Golden Gate Park. 1972 fraktades fartyget tillbaka till Norge och finns i dag utställt i en båthall bredvid Framhuset på Bygdøy i Oslo.

Fram är ett skepp som använts av norska upptäckare i Arktis och Antarktis mellan 1893 och 1912. Fram byggdes för att bli det starkaste skeppet någonsin för att kunna motstå isen. Det byggdes med en form sådan att det lyftes upp om det klämdes i isen. Det var Fridtjof Nansen som tog initiativet till att bygga Fram, och han gav uppdraget till Colin Archer från Larvik i Norge. Nansen ville ha skeppet byggt för sin planlagda färd till Nordpolen, där han hade för avsikt att låta skeppet frysa in i isen och driva med isen till Nordpolen. Fridtjof Nansens Fram-expedition misslyckades med att nå Nordpolen, men metoden fungerade i princip och fartyget skruvades inte ned i isen. År 1911 transporterade Fram den expedition som under Roald Amundsens ledning blev den som först nådde Sydpolen. Däremellan hade Fram fungerat som expeditionsfartyg 1898–1902 under Otto Sverdrup, som var kapten under Nansens första expedition. Den expeditionen till nordvästra Grönland och östra Kanada utforskade 150 000 km² och Fram tvingades till fyra övervintringar innan expeditionen kunde återvända. Fram är det skepp byggt av trä, som har seglat längst nord och längst syd, och är fortfarande bevarat på Frammuseet på Bygdøy i Oslo. Fram var på sin tredje expedition 1910 utrustad med en modern fartygsdiesel på 180 hästkrafter, som levererades av AB Diesel Motorer i Sickla.

Bygdøy (före 1877 kallad Ladegaardsøen) är en halvö i västra delen av Oslo i Norge. Bygdøy ingår i stadsdelen Frogner. På Bygdøy ligger Bygdøy Kongsgård, Oscarshalls slott och fem museer: Vikingskipshuset, Kon-Tikimuseet (med Kon-Tiki och Ra II), Frammuseet, Norskt Maritimt Museum och Norsk Folkemuseum.

Kon-Tiki-museet (marknadsfört som Kon-Tiki Museet) är ett museum över Kon-Tikiexpeditionen och över andra expeditioner som letts av Thor Heyerdahl. Det är beläget på Bygdøy i Oslo, i lokaler som invigdes 1957.