Oranienburger Tor (Berlins tunnelbana)

För tunnelbanestationen, se Oranienburger Tor (Berlins tunnelbana). Oranienburger Tor var en av Berlins norra stadsportar i tullmuren, belägen vid den plats där Friedrichstrasse övergår i Chausseestrasse vid korsningen med Torstrasse/Hannoversche Strasse. Även om porten revs 1867 används namnet fortfarande idag om gatukorsningen som ligger på platsen. Namnet Oranienburger Tor kommer från staden Oranienburg norr om Berlin som landsvägen ledde mot. Porten utgjorde här gräns mellan stadsdelarna Spandauer Vorstadt innanför porten och Oranienburger Vorstadt utanför porten. Porten låg ursprungligen i höjd med nuvarande Linienstrasse men flyttades senare till Torstrasse. Den ursprungliga portbyggnaden ersattes 1787–1788 med en mer anspråksfull stenport i form av en romersk triumfbåge, ritad av Carl von Gontard. Under 1800-talet kom området närmast utanför porten att utvecklas till ett industriområde för Berlins tunga industri. Triumfbågen revs 1867 i samband med att tullmuren spelat ut sin roll och för att ge plats åt den ökande trafiken. Albert Borsig, ägare till den närbelägna lokomotivfabriken Borsig, förvärvade delar av utsmyckningen i samband med rivningen och sandstensdekorationerna utsmyckar idag portalen till Borsigs herrgård i Gross Behnitz väster om Berlin. Av de arton stadsportarna i tullmuren återstår idag endast Brandenburger Tor.

Berliner Ensemble, en av de mest kända teaterscenerna i Berlin Berliner Ensemble blev känt under Bertolt Brechts ledning. Efter kaotiska repetitioner med talrika ändringar och strykningar uruppfördes Tolvskillingsoperan - utan större förväntningar - på Theater am Schiffbauerdamm i Berlin 31 augusti 1928 med bland andra Weills hustru Lotte Lenja i en mindre roll. Trots de låga förväntningarna blev det hela en storslagen succé.

Tränenpalast (tyska, översatt ungefär tårpalatset eller tårarnas palats) är en byggnad i Berlin vid järnvägsstationen Friedrichstrasse. Termen Tränenpalast kommer från de tårfyllda avsked som ägde rum i byggnaden mellan västerländska besökare och östtyska invånare som inte fick resa till Västberlin. Berlinmuren byggdes 1961 men huset var från 1962 fram till Berlinmurens fall 1989 gränsövergången för resenärer på S-bahn, U-bahn och tåg som gick mellan Öst- och Västtyskland. År 2011 invigdes i byggnaden en permanent utställning om gränsövergångens historia.

Ej att förväxla med Oranienstrasse i stadsdelen KreuzbergOranienburger Strasse (tyska: Oranienburger Straße) är en av Berlins mest kända gator. Här finns olika sevärdheter och många restauranger och kaféer. Gatan är även känd för prostitution som pågår under natten. Sitt namn fick gatan efter staden Oranienburg i den tyska delstaten Brandenburg. Oranienburger Strasse börjar vid platsen Hackescher Markt och fortsättar åt nordväst till gatan Friedrichstrasse, där den historiska stadsporten Oranienburger Tor låg. Ungefär i mitten står synagogam som är andligt centrum för Berlins judar. Den byggdes mellan 1859 och 1866 och kännetecknas av ett delvis guldbelagt kupolvalv. I närheten av Friedrichstrasse står ruinen av ett gammalt köpcentrum. Egentligen skulle huset rivas men 1990 ockuperade ett antal konstnär byggnaden och omvandlade den till ett kulturcentrum med namnet Tacheles. In på 2010-talet kunde man här hitta kaféer, ateljéer, utställningsrum och diskotek, innan all verksamhet tvingades bort av husets ägare. Sedan 1877 går spårvagnstrafik på gatan. Trafiken var bara avbruten mellan 1945 och 1951 på grund av andra världskrigets skador. Vid korsningen med gatan Tucholskystraße finns Oranienburger Strasse station från 1936 som trafikeras av Berlins pendeltåg.

Bahnhof Berlin Friedrichstrasse (med tysk stavning Friedrichstraße), är en av Berlins största järnvägsstationer och knutpunkt för Berlins pendeltåg (S-Bahn), Berlins tunnelbana (U-Bahn) och regionaltåg. Stationen har därtill en plats i historien som gränsstation mellan Västberlin och Östberlin. I anslutning till stationen trafikerar även Berlins spårvagnar. Järnvägsstationen är genom sitt centrala läge mellan Unter den Linden, Brandenburger Tor och Reichstag en populär utgångspunkt för turister. Pendeltågen och regionaltågen i öst-västlig riktning stannar ovan jord vid tre perronger med beteckningarna A, B och C. Dessa ligger på stadsbaneviadukten i en banhall. Tunnelbanans linje U6 går under Friedrichstraße. Berlins pendeltågs Nord-Süd-S-Bahn går under Reichstagufer. Stationen är en av Berlins stora stationer på järnvägslinjen Berlins stadsbana tillsammans med bland annat Berlin Zoologischer Garten, Berlin Hauptbahnhof, Berlin Alexanderplatz samt Berlin Ostbahnhof.

Dorotheenstädtischer Friedhof, Friedhof der Dorotheenstädtischen und Friedrichswerderschen Gemeinden är en begravningsplats i stadsdelen Mitte i Berlin, med ingång från gatuadressen Chausseestrasse 126. Begravningsplatsen anlades 1762 utanför Berlins norra stadsport, Oranienburger Tor. Dorotheenstadts och Friedrichswerders församlingar hade en rad betydande kulturella institutioner och utbildningsinstitutioner i sitt område, och många av de som verkade vid Akademie der Künste, Singakademie, Bauakademie, Preussens vetenskapsakademi och Berlins universitet hade också sina bostäder i församlingarna. På Dorotheenstädtischer Friedhof ligger därför ett stort antal konstnärer, författare, musiker och andra historiska personer vilket ger den en stor konsthistorisk och kulturell betydelse.

Oranienburger Strasse station är en underjordisk station för Berlins pendeltåg (S-bahn) som ligger i Berlin Nord-Süd-Tunnel under gatan Oranienburger Strasse. Stationen invigdes 1936. När Berlin var en delad stad stannade inga tåg på stationen, stationen var då en så kallad spökstation. Linjen förenade olika delar av Västberlin och alla tåg åkte förbi stationen och genom Östberlin utan att stanna. Sedan 1877 går spårvagnstrafik på gatan ovanför stationen. Idag trafikerar linje S1,S2,S25 och S26 stationen.

Dorotheenstadt är en tidigare förstad till Berlin, idag en del av stadsdelen Mitte. Dorotheenstadt omfattar de västra delarna av Berlins historiska centrum, Ortsteil Berlin-Mitte, och begränsas i väster av Tiergarten, i norr av Spree, i öster av Kupfergraben och i söder av Behrenstrasse. I stadsdelen ligger många kända sevärdheter, federala ministerier, ambassader och mediehus. Till de mest kända platserna hör shoppingstråket Friedrichstrasse med järnvägsstationen Bahnhof Berlin-Friedrichstrasse, stadsporten Brandenburger Tor, torget Pariser Platz och paradgatan Unter den Linden. Här finns också Berlins äldsta operahus, Staatsoper Unter den Linden, och Humboldtuniversitetets huvudcampus.

Nya Synagogan (tyska: die Neue Synagoge) byggdes 1859–1866 efter ritningar och planer av Eduard Knoblauch och Friedrich August Stüler, i österländska former med modern järnkonstruktion. Den är belägen på Oranienburger Straße i Berlin, Tyskland. Det är den största och bygghistoriskt mest betydande av de bestående synagogorna i staden. Under kristallnatten (Kristallnacht) den 9 november 1938 förstördes synagogans inre och raserades senare av de allierades bombräder. Idag har synagogan blivit restaurerad och används åter för gudstjänster. I närheten av synagogan finns många institutioner och inrättningar med judisk anknytning.

Nordbahnhof (ty. 'Norra järnvägsstationen'), var Berlins stora norra järnvägsstation, en slutstationen för tåg som kom norrifrån mot Berlin. Den stora järnvägscentralen hade flera spår och invigdes år 1842, då under namnet Stettiner Bahnhof. Idag fortsätter järnvägen under jord i Berlin Nord-Süd-Tunnel under centrala Berlin och vidare söderut förbi Anhalter Bahnhof (som var södra Berlins stora järnvägsstation). Station Nordbahnhof trafikeras idag enbart av S-bahn (pendeltåg) på en underjordisk station med fyra spår som invigdes 1936. Ovanpå Nordbahnhof har flera stora kontorskomplex byggts. Från 1961-1990 var stationen en spökstation då inga tåg stannade på stationen p.g.a. Berlinmuren. Idag trafikerar även flera spårvagnslinjer utanför Nordbahnhof förutom S-bahn. Vid utgång Gartenstrasse finns Berlinmurens dokumentationscentrum.

Haus der Schweiz är ett byggnadsminnesmärkt hus i centrala Berlin i korsningen Unter den Linden/Friedrichstrasse. Huset var den enda byggnaden i korsningen som fanns kvar efter andra världskriget, men med större skador.Huset har 6 våningar och det byggdes mellan 1934 och 1936 efter ritningar av Ernst Meier från Appenzell i Schweiz. Kontorsbyggnaden har en klar och enkel konstruktion utan utsmyckningar förutom en staty som föreställer Walther Tell (Wilhelm Tells son) samt texten "Haus der Schweiz". Fasaden bildas av musselkalkplattor. Byggnaden var och är säte för olika schweiziska och tyska finansföretag. Även Scandinavian Airlines hade ett kontor i huset.

Kunst-Werke Berlin (KW Institute for Contemporary Art) är en konstinstitution i Berlin som både har utställningar med samtidskonst och verksamhet för konstnärligt skapande.