Oranienburger Tor

Dorotheenstädtischer Friedhof, Friedhof der Dorotheenstädtischen und Friedrichswerderschen Gemeinden är en begravningsplats i stadsdelen Mitte i Berlin, med ingång från gatuadressen Chausseestrasse 126. Begravningsplatsen anlades 1762 utanför Berlins norra stadsport, Oranienburger Tor. Dorotheenstadts och Friedrichswerders församlingar hade en rad betydande kulturella institutioner och utbildningsinstitutioner i sitt område, och många av de som verkade vid Akademie der Künste, Singakademie, Bauakademie, Preussens vetenskapsakademi och Berlins universitet hade också sina bostäder i församlingarna. På Dorotheenstädtischer Friedhof ligger därför ett stort antal konstnärer, författare, musiker och andra historiska personer vilket ger den en stor konsthistorisk och kulturell betydelse.

Ej att förväxla med Oranienstrasse i stadsdelen KreuzbergOranienburger Strasse (tyska: Oranienburger Straße) är en av Berlins mest kända gator. Här finns olika sevärdheter och många restauranger och kaféer. Gatan är även känd för prostitution som pågår under natten. Sitt namn fick gatan efter staden Oranienburg i den tyska delstaten Brandenburg. Oranienburger Strasse börjar vid platsen Hackescher Markt och fortsättar åt nordväst till gatan Friedrichstrasse, där den historiska stadsporten Oranienburger Tor låg. Ungefär i mitten står synagogam som är andligt centrum för Berlins judar. Den byggdes mellan 1859 och 1866 och kännetecknas av ett delvis guldbelagt kupolvalv. I närheten av Friedrichstrasse står ruinen av ett gammalt köpcentrum. Egentligen skulle huset rivas men 1990 ockuperade ett antal konstnär byggnaden och omvandlade den till ett kulturcentrum med namnet Tacheles. In på 2010-talet kunde man här hitta kaféer, ateljéer, utställningsrum och diskotek, innan all verksamhet tvingades bort av husets ägare. Sedan 1877 går spårvagnstrafik på gatan. Trafiken var bara avbruten mellan 1945 och 1951 på grund av andra världskrigets skador. Vid korsningen med gatan Tucholskystraße finns Oranienburger Strasse station från 1936 som trafikeras av Berlins pendeltåg.

Berliner Ensemble, en av de mest kända teaterscenerna i Berlin Berliner Ensemble blev känt under Bertolt Brechts ledning. Efter kaotiska repetitioner med talrika ändringar och strykningar uruppfördes Tolvskillingsoperan - utan större förväntningar - på Theater am Schiffbauerdamm i Berlin 31 augusti 1928 med bland andra Weills hustru Lotte Lenja i en mindre roll. Trots de låga förväntningarna blev det hela en storslagen succé.

Tränenpalast (tyska, översatt ungefär tårpalatset eller tårarnas palats) är en byggnad i Berlin vid järnvägsstationen Friedrichstrasse. Termen Tränenpalast kommer från de tårfyllda avsked som ägde rum i byggnaden mellan västerländska besökare och östtyska invånare som inte fick resa till Västberlin. Berlinmuren byggdes 1961 men huset var från 1962 fram till Berlinmurens fall 1989 gränsövergången för resenärer på S-bahn, U-bahn och tåg som gick mellan Öst- och Västtyskland. År 2011 invigdes i byggnaden en permanent utställning om gränsövergångens historia.

Bahnhof Berlin Friedrichstrasse (med tysk stavning Friedrichstraße), är en av Berlins största järnvägsstationer och knutpunkt för Berlins pendeltåg (S-Bahn), Berlins tunnelbana (U-Bahn) och regionaltåg. Stationen har därtill en plats i historien som gränsstation mellan Västberlin och Östberlin. I anslutning till stationen trafikerar även Berlins spårvagnar. Järnvägsstationen är genom sitt centrala läge mellan Unter den Linden, Brandenburger Tor och Reichstag en populär utgångspunkt för turister. Pendeltågen och regionaltågen i öst-västlig riktning stannar ovan jord vid tre perronger med beteckningarna A, B och C. Dessa ligger på stadsbaneviadukten i en banhall. Tunnelbanans linje U6 går under Friedrichstraße. Berlins pendeltågs Nord-Süd-S-Bahn går under Reichstagufer. Stationen är en av Berlins stora stationer på järnvägslinjen Berlins stadsbana tillsammans med bland annat Berlin Zoologischer Garten, Berlin Hauptbahnhof, Berlin Alexanderplatz samt Berlin Ostbahnhof.

Kunst-Werke Berlin (KW Institute for Contemporary Art) är en konstinstitution i Berlin som både har utställningar med samtidskonst och verksamhet för konstnärligt skapande.

Nya Synagogan (tyska: die Neue Synagoge) byggdes 1859–1866 efter ritningar och planer av Eduard Knoblauch och Friedrich August Stüler, i österländska former med modern järnkonstruktion. Den är belägen på Oranienburger Straße i Berlin, Tyskland. Det är den största och bygghistoriskt mest betydande av de bestående synagogorna i staden. Under kristallnatten (Kristallnacht) den 9 november 1938 förstördes synagogans inre och raserades senare av de allierades bombräder. Idag har synagogan blivit restaurerad och används åter för gudstjänster. I närheten av synagogan finns många institutioner och inrättningar med judisk anknytning.

Dorotheenstadt är en tidigare förstad till Berlin, idag en del av stadsdelen Mitte. Dorotheenstadt omfattar de västra delarna av Berlins historiska centrum, Ortsteil Berlin-Mitte, och begränsas i väster av Tiergarten, i norr av Spree, i öster av Kupfergraben och i söder av Behrenstrasse. I stadsdelen ligger många kända sevärdheter, federala ministerier, ambassader och mediehus. Till de mest kända platserna hör shoppingstråket Friedrichstrasse med järnvägsstationen Bahnhof Berlin-Friedrichstrasse, stadsporten Brandenburger Tor, torget Pariser Platz och paradgatan Unter den Linden. Här finns också Berlins äldsta operahus, Staatsoper Unter den Linden, och Humboldtuniversitetets huvudcampus.

Bodemuseum är ett tyskt museum på Museumsinsel i Berlin, vilket ligger bredvid Pergamonmuseet. Museet återinvigdes i oktober 2006 efter sex års renovering. Museet har bland annat ett stort myntkabinett som grundlades av Julius Friedländer.

Clärchens Ballhaus är en känd danslokal med restaurang i Berlin, belägen på Auguststrasse i det kulturminnesmärkta området Spandauer Vorstadt i stadsdelen Mitte. Lokalen öppnades 1913 av Clara "Clärchen" Bühler (1886–1971) och hennes man Fritz Bühler (1862–1929), och Clara drev lokalen som privatägd danslokal fram till 1967 även under Östberlinepoken. Hennes ättlingar drev lokalen fram till 2003, då verksamheten såldes vidare. Huset förstördes delvis under andra världskriget, men danslokalerna har fortfarande en huvudsakligen oförändrad inredning sedan öppnandet 1913. Lokalen är sedan 1980-talet välkänd i Tyskland och har flera gånger använts vid inspelningar av dokumentärer och spelfilmer, bland andra Stauffenberg (2004) och Inglourious Basterds (2009).

Haus der Schweiz är ett byggnadsminnesmärkt hus i centrala Berlin i korsningen Unter den Linden/Friedrichstrasse. Huset var den enda byggnaden i korsningen som fanns kvar efter andra världskriget, men med större skador.Huset har 6 våningar och det byggdes mellan 1934 och 1936 efter ritningar av Ernst Meier från Appenzell i Schweiz. Kontorsbyggnaden har en klar och enkel konstruktion utan utsmyckningar förutom en staty som föreställer Walther Tell (Wilhelm Tells son) samt texten "Haus der Schweiz". Fasaden bildas av musselkalkplattor. Byggnaden var och är säte för olika schweiziska och tyska finansföretag. Även Scandinavian Airlines hade ett kontor i huset.

Unter den Linden (tyska: "under lindarna") är en stor aveny i centrala Berlin i Tyskland. Den löper från Schlossbrücke över Spree i öster fram till Pariser Platz i väster. Gatan anlades 1647 som en allé som förband Berlin med parken Großer Tiergarten i väster och föregicks av en ridväg från 1573. Den har sedermera kommit att fungera som en av stadens paradgator – ofta liknad vid Champs-Élysées i Paris – och har idag i sin västra fond stadens triumfbåge Brandenburger Tor. Före andra världskriget var gatan centrum för Berlins kulturliv. Unter den Linden har varit känd under olika namn men ofta med anknytning till sina lindar, vilka dock fällts och planterats på nytt ett flertal gånger under seklens lopp.