Bahnhof Berlin Friedrichstrasse

Tränenpalast (tyska, översatt ungefär tårpalatset eller tårarnas palats) är en byggnad i Berlin vid järnvägsstationen Friedrichstrasse. Termen Tränenpalast kommer från de tårfyllda avsked som ägde rum i byggnaden mellan västerländska besökare och östtyska invånare som inte fick resa till Västberlin. Berlinmuren byggdes 1961 men huset var från 1962 fram till Berlinmurens fall 1989 gränsövergången för resenärer på S-bahn, U-bahn och tåg som gick mellan Öst- och Västtyskland. År 2011 invigdes i byggnaden en permanent utställning om gränsövergångens historia.

Berliner Ensemble, en av de mest kända teaterscenerna i Berlin Berliner Ensemble blev känt under Bertolt Brechts ledning. Efter kaotiska repetitioner med talrika ändringar och strykningar uruppfördes Tolvskillingsoperan - utan större förväntningar - på Theater am Schiffbauerdamm i Berlin 31 augusti 1928 med bland andra Weills hustru Lotte Lenja i en mindre roll. Trots de låga förväntningarna blev det hela en storslagen succé.

Dorotheenstadt är en tidigare förstad till Berlin, idag en del av stadsdelen Mitte. Dorotheenstadt omfattar de västra delarna av Berlins historiska centrum, Ortsteil Berlin-Mitte, och begränsas i väster av Tiergarten, i norr av Spree, i öster av Kupfergraben och i söder av Behrenstrasse. I stadsdelen ligger många kända sevärdheter, federala ministerier, ambassader och mediehus. Till de mest kända platserna hör shoppingstråket Friedrichstrasse med järnvägsstationen Bahnhof Berlin-Friedrichstrasse, stadsporten Brandenburger Tor, torget Pariser Platz och paradgatan Unter den Linden. Här finns också Berlins äldsta operahus, Staatsoper Unter den Linden, och Humboldtuniversitetets huvudcampus.

Haus der Schweiz är ett byggnadsminnesmärkt hus i centrala Berlin i korsningen Unter den Linden/Friedrichstrasse. Huset var den enda byggnaden i korsningen som fanns kvar efter andra världskriget, men med större skador.Huset har 6 våningar och det byggdes mellan 1934 och 1936 efter ritningar av Ernst Meier från Appenzell i Schweiz. Kontorsbyggnaden har en klar och enkel konstruktion utan utsmyckningar förutom en staty som föreställer Walther Tell (Wilhelm Tells son) samt texten "Haus der Schweiz". Fasaden bildas av musselkalkplattor. Byggnaden var och är säte för olika schweiziska och tyska finansföretag. Även Scandinavian Airlines hade ett kontor i huset.

Unter den Linden (tyska: "under lindarna") är en stor aveny i centrala Berlin i Tyskland. Den löper från Schlossbrücke över Spree i öster fram till Pariser Platz i väster. Gatan anlades 1647 som en allé som förband Berlin med parken Großer Tiergarten i väster och föregicks av en ridväg från 1573. Den har sedermera kommit att fungera som en av stadens paradgator – ofta liknad vid Champs-Élysées i Paris – och har idag i sin västra fond stadens triumfbåge Brandenburger Tor. Före andra världskriget var gatan centrum för Berlins kulturliv. Unter den Linden har varit känd under olika namn men ofta med anknytning till sina lindar, vilka dock fällts och planterats på nytt ett flertal gånger under seklens lopp.

Unter den Linden är en tunnelbanestation i stadsdelen Mitte, Berlin. Stationen ligger under boulevarden Unter den Linden och Friedrichstrasse. Det är en bytesstation mellan linje U5 och U6. Stationen öppnade 4 december 2020 för allmänheten. Med öppningen av stationen blev förlängningen av U5 klar mellan Hauptbahnhof och Alexanderplatz och sträckan mellan Brandenburger Tor station och Alexanderplatz började trafikeras. 2009-2020 gick korta linje U55 endast mellan Hauptbahnhof och Brandenburger Tor. Stationen Französische Strasse, som låg endast 200 meter söder om nya stationen Unter den Linden på linje U6, stängdes på grund av det korta avståndet och ersattes av den nya stationen.

Friedrichstrasse (tyska: Friedrichstraße) är en av Berlins mest kända huvudgator. Gatan är uppkallad efter kurfurst Fredrik III av Brandenburg som 1701 kröntes till kung Fredrik I av Preussen. Gatan börjar vid torget Mehringplatz i stadsdelen Kreuzberg och går sedan norrut. Den passerar den före detta gränsövergången Checkpoint Charlie vid Zimmerstrasse, där den också går in i Mitte, korsar sedan Leipziger Strasse och Unter den Linden, passerar Bahnhof Friedrichstrasse och Tränenpalast, går över Spree på Weidendammer Brücke och fram till Oranienburger Tor, där den går över i Chausseestrasse. Vid Friedrichstrasse ligger flera teatrar och andra kulturella institutioner som till exempel Friedrichstadt-Palast (för revyer), Admiralspalast (från 1955 till 1997 under namnet Metropol-Theater) och Kunsthaus Tacheles (ingången från Oranienburger Strasse). Vid gatans etablering låg området utanför själva Berlin, i förstäderna Dorotheenstadt och Friedrichstadt. Huvudsakligen flyttade hugenotter till området. Utbyggnaden av gatans mellersta del forcerades under kung Fredrik Vilhelm I av Preussen. Under revolutionsåren 1848–1849 utkämpades flera gatustrider på Friedrichstrasse. Senare under 1800-talet blev gatan allt mer fylld med hotell, restauranger och platser för konstframställningar. Friedrichstrasse blev även känt som en plats för handel med guld och juveler samt för sin prostitution. Liksom andra stadsdelar av Berlin förstördes många byggnader vid Friedrichstrasse under andra världskrigets bombningar. Friedrichstrasse låg före andra världskriget mitt i det som ansågs som Berlins centrum. Under efterkrigstiden låg den något öster om Berlinmuren. Östberlins centrum lades längre österut. Gatan har efter Berlins återförening upplevt en renässans. Nya byggnader har uppförts och här finns idag kontor, utställningshallar och butiker.

Komische Oper Berlin är ett operahus i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Operan är den minsta av Berlins tre statsägda operor, där de andra två är Staatsoper Unter den Linden och Deutsche Oper Berlin.

Altes Palais ("Gamla palatset"), tidigare även känt som Kaiser-Wilhelm-Palais, är en nyklassicistisk palatsbyggnad i centrala Berlin, belägen i stadsdelen Mitte på Unter den Linden 9. Palatset uppfördes ursprungligen 1834-1837 som vinterresidens för den dåvarande prins Vilhelm, sedermera kejsaren Vilhelm I, och inhyser idag Humboldtuniversitetets juridiska fakultet.

Humboldt-Universität zu Berlin (förkortas HU Berlin), på svenska även Humboldtuniversitetet, är Berlins äldsta och näst största universitet. Universitetet grundades 1810 som Universität zu Berlin genom beslut av kung Fredrik Vilhelm III av Preussen på initiativ av Wilhelm von Humboldt, vars universitetsmodell kan sägas vara grunden för det moderna forskningsuniversitetet. Under perioden 1828–1945 bar universitetet namnet Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin, efter sin kunglige grundare. Efter andra världskriget låg universitetet i Östberlin och kallades till en början enbart Universität Berlin. 1948 splittrades universitetet till följd av ideologiska konflikter mellan väst och öst i det ockuperade Berlin, och många lärare och studenter lämnade universitetet för att istället grunda Freie Universität Berlin. Den östtyska kvarvarande delen av universitetet kom 1949 att uppkallas efter Wilhelm von Humboldt och hans bror, naturforskaren Alexander von Humboldt. Bådas porträtt finns idag i universitetets sigill. Efter Tysklands återförening kom universitetets tidigare kommunistiska ideologiska dominans att reformeras genom omfattande uppsägningar inom lärarkåren och avskaffandet av obligatoriska ideologiska inslag. Idag har universitet drygt 32 000 studenter vid de 9 fakulteterna som befinner sig i de egna lokalerna i stadsdelarna Mitte och Adlershof i Berlin. Förutom dessa tillkommer drygt 5000 av de de omkring 7000 studenterna vid den elfte fakulteten vid universitetssjukhuset Charité, som drivs gemensamt med Freie Universität Berlin. Huvudbyggnaden är inrymd i det efter kriget rekonstruerade Palais des Prinzen Heinrich på Berlins paradgata Unter den Linden i stadsdelen Mitte, där universitetets huvudcampus också befinner sig. Universitetet har även ett modernt campus i förorten Adlershof sydost om Berlins centrum. I juni 2012 utsågs Humboldtuniversitetet genom det så kallade Exzellenzinitiative officiellt till ett av Tysklands elva elituniversitet för särskilda forskningssatsningar.

För tunnelbanestationen, se Oranienburger Tor (Berlins tunnelbana). Oranienburger Tor var en av Berlins norra stadsportar i tullmuren, belägen vid den plats där Friedrichstrasse övergår i Chausseestrasse vid korsningen med Torstrasse/Hannoversche Strasse. Även om porten revs 1867 används namnet fortfarande idag om gatukorsningen som ligger på platsen. Namnet Oranienburger Tor kommer från staden Oranienburg norr om Berlin som landsvägen ledde mot. Porten utgjorde här gräns mellan stadsdelarna Spandauer Vorstadt innanför porten och Oranienburger Vorstadt utanför porten. Porten låg ursprungligen i höjd med nuvarande Linienstrasse men flyttades senare till Torstrasse. Den ursprungliga portbyggnaden ersattes 1787–1788 med en mer anspråksfull stenport i form av en romersk triumfbåge, ritad av Carl von Gontard. Under 1800-talet kom området närmast utanför porten att utvecklas till ett industriområde för Berlins tunga industri. Triumfbågen revs 1867 i samband med att tullmuren spelat ut sin roll och för att ge plats åt den ökande trafiken. Albert Borsig, ägare till den närbelägna lokomotivfabriken Borsig, förvärvade delar av utsmyckningen i samband med rivningen och sandstensdekorationerna utsmyckar idag portalen till Borsigs herrgård i Gross Behnitz väster om Berlin. Av de arton stadsportarna i tullmuren återstår idag endast Brandenburger Tor.

Ej att förväxla med Oranienstrasse i stadsdelen KreuzbergOranienburger Strasse (tyska: Oranienburger Straße) är en av Berlins mest kända gator. Här finns olika sevärdheter och många restauranger och kaféer. Gatan är även känd för prostitution som pågår under natten. Sitt namn fick gatan efter staden Oranienburg i den tyska delstaten Brandenburg. Oranienburger Strasse börjar vid platsen Hackescher Markt och fortsättar åt nordväst till gatan Friedrichstrasse, där den historiska stadsporten Oranienburger Tor låg. Ungefär i mitten står synagogam som är andligt centrum för Berlins judar. Den byggdes mellan 1859 och 1866 och kännetecknas av ett delvis guldbelagt kupolvalv. I närheten av Friedrichstrasse står ruinen av ett gammalt köpcentrum. Egentligen skulle huset rivas men 1990 ockuperade ett antal konstnär byggnaden och omvandlade den till ett kulturcentrum med namnet Tacheles. In på 2010-talet kunde man här hitta kaféer, ateljéer, utställningsrum och diskotek, innan all verksamhet tvingades bort av husets ägare. Sedan 1877 går spårvagnstrafik på gatan. Trafiken var bara avbruten mellan 1945 och 1951 på grund av andra världskrigets skador. Vid korsningen med gatan Tucholskystraße finns Oranienburger Strasse station från 1936 som trafikeras av Berlins pendeltåg.