Nordbahnhof, Berlin

För tunnelbanestationen, se Oranienburger Tor (Berlins tunnelbana). Oranienburger Tor var en av Berlins norra stadsportar i tullmuren, belägen vid den plats där Friedrichstrasse övergår i Chausseestrasse vid korsningen med Torstrasse/Hannoversche Strasse. Även om porten revs 1867 används namnet fortfarande idag om gatukorsningen som ligger på platsen. Namnet Oranienburger Tor kommer från staden Oranienburg norr om Berlin som landsvägen ledde mot. Porten utgjorde här gräns mellan stadsdelarna Spandauer Vorstadt innanför porten och Oranienburger Vorstadt utanför porten. Porten låg ursprungligen i höjd med nuvarande Linienstrasse men flyttades senare till Torstrasse. Den ursprungliga portbyggnaden ersattes 1787–1788 med en mer anspråksfull stenport i form av en romersk triumfbåge, ritad av Carl von Gontard. Under 1800-talet kom området närmast utanför porten att utvecklas till ett industriområde för Berlins tunga industri. Triumfbågen revs 1867 i samband med att tullmuren spelat ut sin roll och för att ge plats åt den ökande trafiken. Albert Borsig, ägare till den närbelägna lokomotivfabriken Borsig, förvärvade delar av utsmyckningen i samband med rivningen och sandstensdekorationerna utsmyckar idag portalen till Borsigs herrgård i Gross Behnitz väster om Berlin. Av de arton stadsportarna i tullmuren återstår idag endast Brandenburger Tor.

Naturkundemuseum är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana på linje U6 i centrala Berlin under Chausseestrasse, i stadsdelen Mitte. Stationen är belägen nära Museum für Naturkunde och några hundra meter från Nordbahnhof. Den byggdes av Alfred Grenander och öppnade 1923. Från 1961 till 1990 stannade ej tågen, då tågen från Västberlin passerade under Östberlin och förbi flera spökstationer. Stationen är en knutpunkt till flera spårvagnslinjer. Stationen öppnades 1923 som Stettiner Bahnhof efter den då närbelägna fjärrtågsstationen Stettiner Bahnhof. År 1951 döptes stationen om till Nordbahnhof, efter att Stettiner Bahnhof fått detta namn. År 1991 byttes stationsnamnet till Zinnowitzer Strasse och slutligen 2009 blev namnet Naturkundemuseum.

Dorotheenstädtischer Friedhof, Friedhof der Dorotheenstädtischen und Friedrichswerderschen Gemeinden är en begravningsplats i stadsdelen Mitte i Berlin, med ingång från gatuadressen Chausseestrasse 126. Begravningsplatsen anlades 1762 utanför Berlins norra stadsport, Oranienburger Tor. Dorotheenstadts och Friedrichswerders församlingar hade en rad betydande kulturella institutioner och utbildningsinstitutioner i sitt område, och många av de som verkade vid Akademie der Künste, Singakademie, Bauakademie, Preussens vetenskapsakademi och Berlins universitet hade också sina bostäder i församlingarna. På Dorotheenstädtischer Friedhof ligger därför ett stort antal konstnärer, författare, musiker och andra historiska personer vilket ger den en stor konsthistorisk och kulturell betydelse.

Oranienburger Tor är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana på linje U6 i centrala Berlin under Oranienburger Tor, i stadsdelen Mitte. Stationen ligger nära Friedrichstadt-Palast och Kunsthaus Tacheles. Den byggdes av Alfred Grenander och öppnade 1923. Från 1961 till 1990 stannade ej tågen, då tågen från Västberlin passerade under Östberlin och förbi flera spökstationer. Stationen är en av fem som ligger under affärsgatan Friedrichstrasse och är en bytespunkt till flera spårvagnslinjer.

Ej att förväxla med Oranienstrasse i stadsdelen KreuzbergOranienburger Strasse (tyska: Oranienburger Straße) är en av Berlins mest kända gator. Här finns olika sevärdheter och många restauranger och kaféer. Gatan är även känd för prostitution som pågår under natten. Sitt namn fick gatan efter staden Oranienburg i den tyska delstaten Brandenburg. Oranienburger Strasse börjar vid platsen Hackescher Markt och fortsättar åt nordväst till gatan Friedrichstrasse, där den historiska stadsporten Oranienburger Tor låg. Ungefär i mitten står synagogam som är andligt centrum för Berlins judar. Den byggdes mellan 1859 och 1866 och kännetecknas av ett delvis guldbelagt kupolvalv. I närheten av Friedrichstrasse står ruinen av ett gammalt köpcentrum. Egentligen skulle huset rivas men 1990 ockuperade ett antal konstnär byggnaden och omvandlade den till ett kulturcentrum med namnet Tacheles. In på 2010-talet kunde man här hitta kaféer, ateljéer, utställningsrum och diskotek, innan all verksamhet tvingades bort av husets ägare. Sedan 1877 går spårvagnstrafik på gatan. Trafiken var bara avbruten mellan 1945 och 1951 på grund av andra världskrigets skador. Vid korsningen med gatan Tucholskystraße finns Oranienburger Strasse station från 1936 som trafikeras av Berlins pendeltåg.

Kunst-Werke Berlin (KW Institute for Contemporary Art) är en konstinstitution i Berlin som både har utställningar med samtidskonst och verksamhet för konstnärligt skapande.

Oranienburger Strasse station är en underjordisk station för Berlins pendeltåg (S-bahn) som ligger i Berlin Nord-Süd-Tunnel under gatan Oranienburger Strasse. Stationen invigdes 1936. När Berlin var en delad stad stannade inga tåg på stationen, stationen var då en så kallad spökstation. Linjen förenade olika delar av Västberlin och alla tåg åkte förbi stationen och genom Östberlin utan att stanna. Sedan 1877 går spårvagnstrafik på gatan ovanför stationen. Idag trafikerar linje S1,S2,S25 och S26 stationen.

Nya Synagogan (tyska: die Neue Synagoge) byggdes 1859–1866 efter ritningar och planer av Eduard Knoblauch och Friedrich August Stüler, i österländska former med modern järnkonstruktion. Den är belägen på Oranienburger Straße i Berlin, Tyskland. Det är den största och bygghistoriskt mest betydande av de bestående synagogorna i staden. Under kristallnatten (Kristallnacht) den 9 november 1938 förstördes synagogans inre och raserades senare av de allierades bombräder. Idag har synagogan blivit restaurerad och används åter för gudstjänster. I närheten av synagogan finns många institutioner och inrättningar med judisk anknytning.

Clärchens Ballhaus är en känd danslokal med restaurang i Berlin, belägen på Auguststrasse i det kulturminnesmärkta området Spandauer Vorstadt i stadsdelen Mitte. Lokalen öppnades 1913 av Clara "Clärchen" Bühler (1886–1971) och hennes man Fritz Bühler (1862–1929), och Clara drev lokalen som privatägd danslokal fram till 1967 även under Östberlinepoken. Hennes ättlingar drev lokalen fram till 2003, då verksamheten såldes vidare. Huset förstördes delvis under andra världskriget, men danslokalerna har fortfarande en huvudsakligen oförändrad inredning sedan öppnandet 1913. Lokalen är sedan 1980-talet välkänd i Tyskland och har flera gånger använts vid inspelningar av dokumentärer och spelfilmer, bland andra Stauffenberg (2004) och Inglourious Basterds (2009).

Berliner Ensemble, en av de mest kända teaterscenerna i Berlin Berliner Ensemble blev känt under Bertolt Brechts ledning. Efter kaotiska repetitioner med talrika ändringar och strykningar uruppfördes Tolvskillingsoperan - utan större förväntningar - på Theater am Schiffbauerdamm i Berlin 31 augusti 1928 med bland andra Weills hustru Lotte Lenja i en mindre roll. Trots de låga förväntningarna blev det hela en storslagen succé.

Bernauer Strasse (U-Bahnhof Bernauer Straße) är en tunnelbanestation i Berlins tunnelbana som trafikeras av linje U8. Den öppnades 18 april 1930 och ligger under Brunnenstrasse. Norr om stationen ansluter spårvagnslinjen M10.

Tränenpalast (tyska, översatt ungefär tårpalatset eller tårarnas palats) är en byggnad i Berlin vid järnvägsstationen Friedrichstrasse. Termen Tränenpalast kommer från de tårfyllda avsked som ägde rum i byggnaden mellan västerländska besökare och östtyska invånare som inte fick resa till Västberlin. Berlinmuren byggdes 1961 men huset var från 1962 fram till Berlinmurens fall 1989 gränsövergången för resenärer på S-bahn, U-bahn och tåg som gick mellan Öst- och Västtyskland. År 2011 invigdes i byggnaden en permanent utställning om gränsövergångens historia.