Sankta Hedvigskatedralen, Berlin

Staatsoper Unter den Linden (även Deutsche Staatsoper eller Staatsoper Berlin) är Berlins äldsta operahus och ligger i stadsdelen Mitte i stadsdelsområdet med samma namn.

Bebelplatz (tidigare kallad Opernplatz) är ett torg i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Torget omges av Alte Bibliothek i väster, Unter den Linden, med Humboldtuniversitetets huvudbyggnad på andra sidan boulevarden, i norr, Prinzessinnenpalatsets trädgård i öster och Behrenstrasse, med Sankta Hedvigskatedralen på andra sidan gatan, i söder. På den östra delen av torget står Staatsoper Unter den Lindens byggnad. Platsen är sedan 1947 uppkallad efter August Bebel, det tyska socialdemokratiska partiets ordförande mellan 1892 och 1913, men har tidigare kallats Platz am Opernhaus (1743–1910) och Kaiser-Franz-Joseph-Platz (1910–1947). I dagligt tal kallades dock platsen under lång tid för Opernplatz.

Altes Palais ("Gamla palatset"), tidigare även känt som Kaiser-Wilhelm-Palais, är en nyklassicistisk palatsbyggnad i centrala Berlin, belägen i stadsdelen Mitte på Unter den Linden 9. Palatset uppfördes ursprungligen 1834-1837 som vinterresidens för den dåvarande prins Vilhelm, sedermera kejsaren Vilhelm I, och inhyser idag Humboldtuniversitetets juridiska fakultet.

Neue Wache är en byggnad vid Unter den Linden i Berlin som numera tjänar som en allmän minnesplats över offer för krig och våldsherravälde. Sedan 1993 är Neue Wache Förbundsrepubliken Tysklands minnesplats för offer för krig och våldsherravälde. Vid svenska statsbesök i Berlin brukar man genomföra en kransnedläggning vid Neue Wache till minne av de svenskar i Fusiler Regiment 34 Viktoria von Schweden (Pommerches) som dog under första världskriget.[1]

Kronprinzenpalais, Kronprinspalatset, under 1800-talet även känt som Königliches Palais, är ett palats i centrala Berlin, på adressen Unter den Linden 3, strax väster om platsen för Berlins stadsslott. Det ursprungliga palatset uppfördes 1663 i barockstil och var 1732-1918 residens för medlemmar av den preussiska kungaätten Hohenzollern. Under Weimarrepubliken inrymde huset Berlins moderna konstmuseum. Den nuvarande byggnaden är en rekonstruktion från 1969 av den ursprungliga byggnaden som förstördes 1945.

Humboldt-Universität zu Berlin (förkortas HU Berlin), på svenska även Humboldtuniversitetet, är Berlins äldsta och näst största universitet. Universitetet grundades 1810 som Universität zu Berlin genom beslut av kung Fredrik Vilhelm III av Preussen på initiativ av Wilhelm von Humboldt, vars universitetsmodell kan sägas vara grunden för det moderna forskningsuniversitetet. Under perioden 1828–1945 bar universitetet namnet Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin, efter sin kunglige grundare. Efter andra världskriget låg universitetet i Östberlin och kallades till en början enbart Universität Berlin. 1948 splittrades universitetet till följd av ideologiska konflikter mellan väst och öst i det ockuperade Berlin, och många lärare och studenter lämnade universitetet för att istället grunda Freie Universität Berlin. Den östtyska kvarvarande delen av universitetet kom 1949 att uppkallas efter Wilhelm von Humboldt och hans bror, naturforskaren Alexander von Humboldt. Bådas porträtt finns idag i universitetets sigill. Efter Tysklands återförening kom universitetets tidigare kommunistiska ideologiska dominans att reformeras genom omfattande uppsägningar inom lärarkåren och avskaffandet av obligatoriska ideologiska inslag. Idag har universitet drygt 32 000 studenter vid de 9 fakulteterna som befinner sig i de egna lokalerna i stadsdelarna Mitte och Adlershof i Berlin. Förutom dessa tillkommer drygt 5000 av de de omkring 7000 studenterna vid den elfte fakulteten vid universitetssjukhuset Charité, som drivs gemensamt med Freie Universität Berlin. Huvudbyggnaden är inrymd i det efter kriget rekonstruerade Palais des Prinzen Heinrich på Berlins paradgata Unter den Linden i stadsdelen Mitte, där universitetets huvudcampus också befinner sig. Universitetet har även ett modernt campus i förorten Adlershof sydost om Berlins centrum. I juni 2012 utsågs Humboldtuniversitetet genom det så kallade Exzellenzinitiative officiellt till ett av Tysklands elva elituniversitet för särskilda forskningssatsningar.

Franska domkyrkan (på tyska: Französicher Dom) är en av de två kyrkor som ligger på Gendarmenmarkt, ett torg i Berlin. Kyrkan är den äldre av de två kyrkorna och byggdes av hugenotterna 1701–1705. Kyrkan var inspirerad av den förstörda hugenottkyrkan i Charenton-Saint-Maurice, Frankrike. Tornet är ritat av Carl von Gontard och byggdes till först år 1785. Franska kyrkan innehåller en utsiktsbalkong, en restaurang och ett hugenottmuseum.

Zeughaus är en byggnad på Unter den Linden i Berlin som inhyser Deutsches Historisches Museum Zeughaus byggdes som vapenarsenal (tyghus) och här lagrades en gång i tiden 150 000 gevär. Byggnaden började uppföras 1694 under ledning av arkitekten Johann Arnold Nering, övertogs därefter av Andreas Schlüter och fick sin slutliga gestalt av Jean de Bodt.

Konzerthaus Berlin (Berlins konserthus) är en av de tre dominerande byggnaderna på torget Gendarmenmarkt i centrala Berlin. De andra två är Deutscher Dom och Französischer Dom. Konserthuset invigdes 1821 med namnet Königliches Schauspielhaus och Schauspielhaus är fortfarande ett vanligt förekommande inofficiellt namn.

Deutscher Dom (tyska för Tyska domkyrkan) är belägen i Berlin vid södra änden av torget Gendarmenmarkt. Den är ritad av Martin Grünberg och byggdes 1708 av Giovanni Simonetti. 1785 modifierades kyrkan av Carl von Gontard och fick då sitt torn. Den var domkyrka 1780–1785, men trots att den inte längre är det, benämns den fortfarande som domkyrka. Arkitekturen är Barock. Kupolen är i samma stil som Sainte-Genevièvekyrkan i Paris. Tyska Kyrkan förstördes helt och hållet under andra världskriget av en eldsvåda 1945. Efter tyska återföreningen byggdes kyrkan upp igen åren 1993 till 1996 och återöppnades samma år som ett museum över Tysklands politiska historia.

Museumsinsel är en tunnelbanestation i centrala Mitte, Berlin, vid Museumsinsel och Berlins stadsslott. Stationen ligger på linje U5 och invigdes 2021. Museumsinsel har en central plattform och ligger i den östra änden av Unter den Linden, mellan Deutsches Historisches Museum och Humboldtforum vid Museumsinsel. En del av stationen ligger strax söder om Schlossbrücke under Spree. Entréer finns vid Museumsinsel, Humboldtforum, Kronprinzenpalais och Deutsches Historisches Museum. Stationens dekor formgavs av Max Dudler och inspirerades av Karl Friedrich Schinkels berömda scendekor från 1816 för en uppsättning av operan Trollflöjten av Wolfgang Amadeus Mozart och Emanuel Schikaneder. Taket över spåren är utformat med en akvamarin stjärnhimmel med 6662 små lampor som lyser upp taket. Väggarna utformades med utgångspunkt i den klassicistiska arkitekturen hos de omkringliggande byggnaderna och är inklädda i ljus natursten med granit från Fichtelgebirge. Väggarna bakom spåren visar fotografier av Stefan Müller föreställande byggnaderna vid Museumsinsel.

Schlossbrücke är en bro i centrala Berlin över Spreekanal, som är en utbyggd sidogren av floden Spree. Bron sammanbinder Karl-Liebknecht-Strasse och ön Spreeinsel med avenyn Unter den Linden väster om kanalen. Den nuvarande bron tillkom mellan 1821 och 1824 efter ritningar av Karl Friedrich Schinkel. Grundkonstruktionen är en stenvalvsbro med tre bågar. Den ersatte en mindre träbro (Hundebrücke) som fanns på plats sedan 1500-talet. På norra och södra ände av varje bropelare placerades en sockel i röd granit för skulpturerna, som dock tillkom senare. Mellan socklarna monterades broräcket i målat gjutjärn. Gjutjärnets utsmyckning visar hippokampos, tritoner och delfiner. Mellan 1842 och 1857 kompletterades bron med de åtta statyerna i vit Carraramarmor. De består av ett postament med en cirkelformig medaljong som visar en örn samt av de egentliga skulpturerna. Skulpturerna utfördes av olika bildhuggare efter Schinkels ursprungliga planläggning. Bildhuggarna var elever till Johann Gottfried Schadow och Christian Daniel Rauch. Skulpturerna föreställer de grekiska gudinnorna Nike, Athena och Iris tillsammans med krigshjältar under olika tidpunkter av den militäriska karriären. Under andra världskrigets slutskede flyttades skulpturerna till en depå i en stadsdel som senare tillhörde Västberlin. De återfördes 1983/1984.