Alexanderplatz

Bahnhof Alexanderplatz vid Alexanderplatz är en av de viktigaste knutpunkterna för regionaltåg, pendeltåg och tunnelbana i östra Berlin. Utanför stationen finns även flera spårvägslinjer.

Berliner Fernsehturm (tyska för "Berlins TV-torn") är ett radio- och TV-torn i Tysklands huvudstad Berlin, som byggdes 1965–1969. Det har en höjd av 368 meter och är beläget vid Alexanderplatz, som ligger i stadsdelen Mitte. Tornet byggdes av den östtyska regimen, som även använde den som en symbol för Östberlin. Det ger en god utsikt över hela staden och därifrån kunde alltså östtyskar se Västberlin, som de flesta inte hade möjlighet att besöka. Det väl synliga tornet påminde även invånarna i Västberlin om den östra delen av staden. På grund av sitt läge nära Alexanderplatz, har tornet fått smeknamnet Alextornet, speciellt av besökare i Berlin.

Graues Kloster var ett kloster tillhörande Franciskanorden i Berlin, beläget i den medeltida stadskärnan vid nuvarande Klosterstrasse strax söder om Alexanderplatz. Byggnaderna förstördes under andra världskriget och av klostret återstår idag ruinen av klosterkyrkan.

Karl-Liebknecht-Haus är en kulturminnesskyddad kontorsbyggnad i stadsdelen Mitte i centrala Berlin och hyser sedan 2007 bland annat det tyska vänsterpartiet Die Linkes huvudkontor. Det ligger vid Kleinen Alexanderstraße 28 och den angränsande Weydingerstraße 14–16 mellan Alexanderplatz och Rosa-Luxemburg-Platz i Mitte. Byggnaden uppfördes 1910 som kontorslokal på uppdrag av fabrikören Rudolph Werth. Den kom att uppkallas efter Karl Liebknecht, sedan Tysklands kommunistiska parti (KPD) förvärvat huset i november 1926. Då inhystes KPD:s centralkommitté, kansliet för partidistriktet Berlin-Brandenburg-Lausitz-Grenzmark, redaktionen för KPD:s tidning Die Rote Fahne, en bokhandel, ungdomsförbundets centralkommitté, en affär för Roter Frontkämpferbund-uniformer och ett tryckeri i byggnaden. Den politiska polisen (Politische Polizei) genomsökte i februari 1933 Karl-Liebknecht-huset flera gånger. Den 26 februari 1933 stängdes det. SA besatte byggnaden den 8 mars 1933 och kallade den Horst-Wessel-Haus. Nu kom det att användas som ett ”vilt” koncentrationsläger för att tortera nazimotståndare, sedermera nyttjas av politiska polisens avdelning för bolsjevismbekämpning, därefter av Gestapo. Efter en ombyggnad tjänade den från 1935 som säte för den preussiska finansförvaltningens lantmäterimyndighet och från 1937 för SA-Gruppe Berlin-Brandenburg. Under andra världskriget förstördes huset delvis. 1949 byggdes det upp på nytt med smärre fasadförändringar. Byggnaden kom nu att nyttjas av Tysklands socialistiska enhetsparti (SED), sedermera av Institut für Marxismus-Leninismus som kontors- och övernattningslokal. Efter samhällsomvälvningarna i Östtyskland 1989–1990 uppstod en tvist om partiernas och massorganisationernas tillgångar. Inom SED och blockpartierna var frågan om rättmätigt eller orättmätigt beslagtagna förmögenheter på tapeten. Som efterföljare till SED förde Demokratiska socialistiska partiet (PDS) tvisterna med de nya statliga myndigheterna. Dispyten nådde klimax i en hungerstrejk med prominenta PDS-medlemmar och diverse husrannsakningar av polisen. I en förlikning avstod PDS slutligen från större delen av sin fasta egendom. Karl-Liebknecht-Haus och Hotel am Wald i Elgersburg i Thüringen är i dag partiets enda fasta egendomar, då dessa tillhörde KPD före SED:s bildande 1946. Från 1990 till 2007 stod Demokratiska socialistiska partiets particentral jämte ledningen för partiets delstatsorganisation i Berlin att finna i byggnaden. Sedan partiombildningen med WASG härbärgerar den partiet Die Linkes riks- och Berlinkansli. I husdelen vid Weydingerstraße finns dessutom en bokhandel och kontor för diverse organisationer och föreningar, däribland FDJ.

Rosa-Luxemburg-Platz är ett triangulärt torg och en närliggande tunnelbanestation (U2) i den östra delen av centrala Berlin, uppkallat efter revolutionären Rosa Luxemburg. Torget ligger i det så kallade Scheunenviertel (ladukvarteret) i norra delen av Berlins historiska stadskärna, och endast några hundra meter norr om Alexanderplatz. Från torgets norra hörn utgår den långa gatan Schönhauser Allee som norrut skär rakt in i den trendiga stadsdelen Prenzlauer Berg. Vid torget ligger bland annat teatern Berliner Volksbühne, den gamla biografen Babylon och Karl-Liebknecht-Haus som är den tyska vänsterns particentral. På senare år har torgets liksom de omkringliggande gatornas status varit i ständigt stigande och alltmer fått karaktär av gemytligt kafédistrikt och flanörtätt shoppingtillhåll med talrika märkesbutiker och konstgallerier. Dessa kvarter har relativt nyligen, liksom många andra områden i före detta Östberlin, varit föremål för genomgripande renoveringar av såväl bostadshus som offentliga byggnader samt sett en stor mängd påkostade nybyggnationer uppstå i s.k. Baulücken, gluggar i husraderna som i vissa fall kvarstått sedan världskriget. Torget skapades mellan 1908 och 1914 med namnet Babelsberger Platz för att ge utrymme åt tunnelbanan. Namnet har skiftats flera gånger: mellan 1910 och 1933 hette det Bülowplatz, under nazitiden (1933–1945) Horst-Wessel-Platz, 1945 till 1947 Liebknechtplatz (efter Karl Liebknecht) och från 1947 till 1969, då torget fick det nuvarande namnet, hette det Luxemburgplatz. 1931 mördades på platsen två polismän på uppdrag av Tysklands kommunistiska parti. De två gärningsmännen flydde efteråt till Sovjetunion. 1934 invigdes en staty av skulptören Hans Dammann till minne av de mördade polismännen. Då emellertid den ena av mördarna (Erich Mielke) efter kriget kom tillbaka och blev ledare för Östtysklands säkerhetstjänst, Ministerium für Staatssicherheit, lät man 1950 avlägsna statyn. I september 2006 invigdes på torget ett minnesmärke över Rosa Luxemburg skapat av Hans Haacke. Detta består av 60 metallplattor med citat ur Luxemburgs texter, som är inbyggda i gångbanan eller i asfalten.

Scheunenviertel i Berlin är ett område i norra delen av stadsdelen Mitte i Berlins historiska centrum, beläget norr om stadsbanans järnvägsviadukt mellan Hackescher Markt och Rosa-Luxemburg-Platz. Området utgör den östra delen av den gamla förstaden Spandauer Vorstadt och avgränsas ungefär av Rosenthaler Strasse i väster och Linienstrasse i norr, samt kvarteren omkring Rosa-Luxemburg-Platz i öster. Kvartersnamnet betyder ordagrant "ladukvarteret" och betecknar ett område som ursprungligen låg direkt norr om Berlins fästningsmurar.

Marienviertel betecknar det nordligaste av de fyra kvarteren i den medeltida innerstaden i stadsdelen Mitte i Berlin. Kvarteret har sitt namn efter Mariakyrkan som idag är den enda bevarade medeltida byggnaden i området. Marienviertel betecknade fram till 1700-talet den del av staden innanför befästningarna som låg norr om nuvarande Spandauer Strasse och Rathausstrasse och söder om Berlins stadsmur (som här följde järnvägsviaduktens nuvarande sträckning). Här låg marknadstorget Neuer Markt i området mellan Mariakyrkan och Spandauer Strasse, där Luthermonumentet restes 1895. Andra kända byggnader i Marienviertel var Berlins gamla rådhus, Berlins gamla synagoga och Garnisonskyrkan, alla idag förstörda. Kvarteret drabbades av omfattande förstörelse under andra världskriget och ruinerna revs under DDR-epoken efter kriget. Sedan de stora ombyggnadsprojekten av Östberlins centrum påbörjades på 1960-talet, då större delen av den kvarvarande bebyggelsen jämnades med marken, upptas bebyggelsen i kvartets sydöstra del helt av Fernsehturm och det öppna torget omkring tornet, Park am Fernsehturm. Mariakyrkan, som en av få kyrkor i staden som överlevde kriget i användbart skick, lämnades ensam kvar vid sidan av parken. Kort före Berlinmurens fall 1989 ställdes Lutherstatyn från det tidigare Luthermonumentet upp i anslutning till kyrkan, men på en mer blygsam sockel i jämförelse med den monumentala skulpturgrupp som tidigare omgav statyn. Neptunbrunnen som står uppställd här idag flyttades hit 1969 efter att fram till 1951 ha varit uppställd på Schlossplatz. Under 2000-talet har förslag presenterats på att återställa delar av det tidigare småskaliga gatunätet omkring Mariakyrkan, med tätare stadskvarter, men den framtida gestaltningen av TV-tornets omgivningar är fortfarande föremål för diskussion.

Alt-Berlin är ett område inom stadsdelen Mitte i Berlin som omfattar den medeltida staden Berlins gränser inom den medeltida ringmuren. Namnet används i dagligt språkbruk även om "gamla Berlin" i vidare betydelse men i officiell terminologi syftar begreppet på området nordost om Spree mellan Berlins stadsbana, som idag följer den medeltida stadsmurens sträckning, och flodens huvudfåra. Berlin var under medeltiden administrativt indelat i två städer, Berlin och Cölln, och Alt-Berlin i sin snävaste bemärkelse utgör endast den del som tillhörde det dåvarande "egentliga" Berlin på nordöstra Spreestranden. Det medeltida Berlin omnämns under detta namn första gången i dokument från 1244. Tillsammans med den oberoende staden Cölln på Spreeinsel sydväst om floden, första gången omnämnd 1237, bildade Berlin ett nära förbund, under perioden 1307 till 1442 med gemensamt magistrat och ett gemensamt rådhus på bron mellan städerna. Först 1710 slogs Berlin och Cölln samt de ytterligare förstäderna Friedrichswerder, Dorotheenstadt och Friedrichstadt slutligen samman administrativt till den kungliga huvud- och residensstaden Berlin. Alt-Berlin blev därefter begreppet på Berlins utsträckning före de administrativa sammanslagningarna. Sedan bildandet av Stor-Berlin 1920 och indelningen av Berlin i Bezirke saknar termen idag administrativ betydelse.

Rotes Rathaus (Röda rådhuset) eller Berliner Rathaus är en byggnad vid Alexanderplatz öster om ön Spreeinsel i floden Spree i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Rådhuset är säte för Berlins regerande borgmästare och senat, som är regeringschef respektive regering i den tyska delstaten Berlin. Namnet på byggnaden kommer från de röda tegelstenarna på husets fasad.

Rotes Rathaus är en tunnelbanestation som öppnade 4 december 2020 i centrala Mitte, Berlin och som ligger framför Rotes Rathaus och nära Nikolaiviertel. Det är en station på linje U5 och är en del av U5:s förlängning från Alexanderplatz till Hauptbahnhof. Tidigare slutade linje U5 vid Alexanderplatz. En nedre våning finns med spår byggda för linje U10, men som används som uppställningsplats för tåg. Arkitekten gjorde pelare som liknar jättelika svampar.

Altes Stadthaus är en stor förvaltningsbyggnad vid torget Molkenmarkt i stadsdelen Mitte i centrala Berlin.

Molkenmarkt är ett torg i stadsdelen Mitte i centrala Berlin, beläget söder om Alexanderplatz och omedelbart öster om Nikolaiviertel. Torget är Berlins äldsta marknadstorg och är beläget i närheten av Mühlendamm, där den strategiskt viktiga övergången och handelsvägen över floden Spree mellan dubbelstäderna Cölln och Berlin låg under medeltiden. Fram till 1600-talet kallades torget Olde Markt (på högtyska: Alter Markt). Den äldre bebyggelsen efter det medeltida gatunätet förstördes genom andra världskrigets bombningar, och på 1960-talet breddades Grunerstrasse som passerar torget i öst-västlig riktning till en stor trafikled (Bundesstrasse 1) som idag dominerar gatubilden. Torget är idag betydligt större än före andra världskriget, och många byggnader vid torget låg ursprungligen inte direkt i anslutning till det. Vid torgets östra sida ligger Altes Stadthaus, som under DDR-epoken användes som regeringsbyggnad men sedan 1990-talet åter används av staden Berlins förvaltning. Norr om torget ligger idag Rotes Rathaus. Barockpalatset Palais Schwerin ligger vid torgets södra sida och vid västra sidan av torget ligger det rekonstruerade historiska kvarteret Nikolaiviertel.