Karl-Liebknecht-Haus

Rosa-Luxemburg-Platz är ett triangulärt torg och en närliggande tunnelbanestation (U2) i den östra delen av centrala Berlin, uppkallat efter revolutionären Rosa Luxemburg. Torget ligger i det så kallade Scheunenviertel (ladukvarteret) i norra delen av Berlins historiska stadskärna, och endast några hundra meter norr om Alexanderplatz. Från torgets norra hörn utgår den långa gatan Schönhauser Allee som norrut skär rakt in i den trendiga stadsdelen Prenzlauer Berg. Vid torget ligger bland annat teatern Berliner Volksbühne, den gamla biografen Babylon och Karl-Liebknecht-Haus som är den tyska vänsterns particentral. På senare år har torgets liksom de omkringliggande gatornas status varit i ständigt stigande och alltmer fått karaktär av gemytligt kafédistrikt och flanörtätt shoppingtillhåll med talrika märkesbutiker och konstgallerier. Dessa kvarter har relativt nyligen, liksom många andra områden i före detta Östberlin, varit föremål för genomgripande renoveringar av såväl bostadshus som offentliga byggnader samt sett en stor mängd påkostade nybyggnationer uppstå i s.k. Baulücken, gluggar i husraderna som i vissa fall kvarstått sedan världskriget. Torget skapades mellan 1908 och 1914 med namnet Babelsberger Platz för att ge utrymme åt tunnelbanan. Namnet har skiftats flera gånger: mellan 1910 och 1933 hette det Bülowplatz, under nazitiden (1933–1945) Horst-Wessel-Platz, 1945 till 1947 Liebknechtplatz (efter Karl Liebknecht) och från 1947 till 1969, då torget fick det nuvarande namnet, hette det Luxemburgplatz. 1931 mördades på platsen två polismän på uppdrag av Tysklands kommunistiska parti. De två gärningsmännen flydde efteråt till Sovjetunion. 1934 invigdes en staty av skulptören Hans Dammann till minne av de mördade polismännen. Då emellertid den ena av mördarna (Erich Mielke) efter kriget kom tillbaka och blev ledare för Östtysklands säkerhetstjänst, Ministerium für Staatssicherheit, lät man 1950 avlägsna statyn. I september 2006 invigdes på torget ett minnesmärke över Rosa Luxemburg skapat av Hans Haacke. Detta består av 60 metallplattor med citat ur Luxemburgs texter, som är inbyggda i gångbanan eller i asfalten.

Scheunenviertel i Berlin är ett område i norra delen av stadsdelen Mitte i Berlins historiska centrum, beläget norr om stadsbanans järnvägsviadukt mellan Hackescher Markt och Rosa-Luxemburg-Platz. Området utgör den östra delen av den gamla förstaden Spandauer Vorstadt och avgränsas ungefär av Rosenthaler Strasse i väster och Linienstrasse i norr, samt kvarteren omkring Rosa-Luxemburg-Platz i öster. Kvartersnamnet betyder ordagrant "ladukvarteret" och betecknar ett område som ursprungligen låg direkt norr om Berlins fästningsmurar.

Alexanderplatz (även Berlin Alexanderplatz, populärt Alex) är ett välkänt och historiskt betydelsefullt torg i stadsdelen Mitte samt knutpunkt för kollektivtrafiken i den östra delen av centrala Berlin. Det är med sina 360 000 dagliga besökare (2009) en av Europas mest trafikerade platser. Fernsehturm, Berlins berömda TV-torn och tillika en av stadens främsta signaturbyggnader, reser sig omedelbart väster om torget, och ytterligare några hundra meter västerut återfinns Berlins medeltida centrum samt flera av stadens främsta historiska och kejserliga institutioner utmed Unter den Lindens början vid floden Spree. I nära anslutning till Alexanderplatz ligger också Berlins rådhus, Rotes Rathaus.

Bahnhof Alexanderplatz vid Alexanderplatz är en av de viktigaste knutpunkterna för regionaltåg, pendeltåg och tunnelbana i östra Berlin. Utanför stationen finns även flera spårvägslinjer.

Kaffee Burger är en tidigare klubblokal och samlingsplats för konstnärer på Torstrasse i stadsdelen Mitte i Berlin. Kaffee Burger startades av familjen Burger 1936 i en lokal som funnits sedan 1890. Under DDR-tiden drev familjen caféet vidare och under 1970-talet blev det genom närheten till Volksbühne en träffpunkt för kulturscenen i Östberlin. Kända kulturpersonligheter som träffades här var bland andra Thomas Brasch, Adolf Endler, Heiner Müller, Ulrich Plenzdorf, Klaus Schlesinger, Katharina Thalbach och Bettina Wegner. DDR-regimen ogillade Kaffee Burger och 1979 stängdes det för renovering och tappade sin plats på kulturscenen. 1999 lämnade Uta Burger över lokalen till Karl-Heinz Heymann, Bert Papenfuß-Gorek och Uwe Schilling och den återinvigdes 10 november 1999 och ser ut som på DDR-tiden med några få ändringar. Kaffee Burger har blivit känt för en vidare krets genom bland annat Russendisko som arrangeras av Wladimir Kaminer. Andra kulturarrangemang arrangeras eller har arrangerats av bland andra Heim & Welt och Verbrecher Verlag och enskilda författare. 2020 har Kaffee Burger stängt permanent.

Pfefferberg var tidigare ett bryggeri som numera är ett populärt kultur- och nöjescentrum i stadsdelen Prenzlauer Berg i Berlin.

Berliner Fernsehturm (tyska för "Berlins TV-torn") är ett radio- och TV-torn i Tysklands huvudstad Berlin, som byggdes 1965–1969. Det har en höjd av 368 meter och är beläget vid Alexanderplatz, som ligger i stadsdelen Mitte. Tornet byggdes av den östtyska regimen, som även använde den som en symbol för Östberlin. Det ger en god utsikt över hela staden och därifrån kunde alltså östtyskar se Västberlin, som de flesta inte hade möjlighet att besöka. Det väl synliga tornet påminde även invånarna i Västberlin om den östra delen av staden. På grund av sitt läge nära Alexanderplatz, har tornet fått smeknamnet Alextornet, speciellt av besökare i Berlin.

Graues Kloster var ett kloster tillhörande Franciskanorden i Berlin, beläget i den medeltida stadskärnan vid nuvarande Klosterstrasse strax söder om Alexanderplatz. Byggnaderna förstördes under andra världskriget och av klostret återstår idag ruinen av klosterkyrkan.

Marienviertel betecknar det nordligaste av de fyra kvarteren i den medeltida innerstaden i stadsdelen Mitte i Berlin. Kvarteret har sitt namn efter Mariakyrkan som idag är den enda bevarade medeltida byggnaden i området. Marienviertel betecknade fram till 1700-talet den del av staden innanför befästningarna som låg norr om nuvarande Spandauer Strasse och Rathausstrasse och söder om Berlins stadsmur (som här följde järnvägsviaduktens nuvarande sträckning). Här låg marknadstorget Neuer Markt i området mellan Mariakyrkan och Spandauer Strasse, där Luthermonumentet restes 1895. Andra kända byggnader i Marienviertel var Berlins gamla rådhus, Berlins gamla synagoga och Garnisonskyrkan, alla idag förstörda. Kvarteret drabbades av omfattande förstörelse under andra världskriget och ruinerna revs under DDR-epoken efter kriget. Sedan de stora ombyggnadsprojekten av Östberlins centrum påbörjades på 1960-talet, då större delen av den kvarvarande bebyggelsen jämnades med marken, upptas bebyggelsen i kvartets sydöstra del helt av Fernsehturm och det öppna torget omkring tornet, Park am Fernsehturm. Mariakyrkan, som en av få kyrkor i staden som överlevde kriget i användbart skick, lämnades ensam kvar vid sidan av parken. Kort före Berlinmurens fall 1989 ställdes Lutherstatyn från det tidigare Luthermonumentet upp i anslutning till kyrkan, men på en mer blygsam sockel i jämförelse med den monumentala skulpturgrupp som tidigare omgav statyn. Neptunbrunnen som står uppställd här idag flyttades hit 1969 efter att fram till 1951 ha varit uppställd på Schlossplatz. Under 2000-talet har förslag presenterats på att återställa delar av det tidigare småskaliga gatunätet omkring Mariakyrkan, med tätare stadskvarter, men den framtida gestaltningen av TV-tornets omgivningar är fortfarande föremål för diskussion.

Artikeln behandlar den medeltida kyrkan i stadsdelen Mitte i Berlin. För andra kyrkor med samma namn i Berlin, se även Lista över kyrkor uppkallade efter Maria, Jesu mor. Mariakyrkan (tyska: Marienkirche) är en gotisk kyrkobyggnad vid Karl-Liebknecht-Strasse och Alexanderplatz i centrala Berlin, belägen intill Fernsehturm och Rotes Rathaus. Kyrkans församling tillhör Tysklands evangeliska kyrka. Mariakyrkan är en av Berlins ursprungliga medeltida kyrkor, först omnämnd i skrift 1292. Den är därmed den äldsta kyrkan i Berlins historiska innerstad som fortfarande är i bruk som församlingskyrka, idag för den evangeliska innerstadsförsamlingen St. Petri-St. Marien-Gemeinde.Mariakyrkan fungerar även som universitetskyrka för Humboldtuniversitetet i Berlin.

Rotes Rathaus är en tunnelbanestation som öppnade 4 december 2020 i centrala Mitte, Berlin och som ligger framför Rotes Rathaus och nära Nikolaiviertel. Det är en station på linje U5 och är en del av U5:s förlängning från Alexanderplatz till Hauptbahnhof. Tidigare slutade linje U5 vid Alexanderplatz. En nedre våning finns med spår byggda för linje U10, men som används som uppställningsplats för tåg. Arkitekten gjorde pelare som liknar jättelika svampar.

Alt-Berlin är ett område inom stadsdelen Mitte i Berlin som omfattar den medeltida staden Berlins gränser inom den medeltida ringmuren. Namnet används i dagligt språkbruk även om "gamla Berlin" i vidare betydelse men i officiell terminologi syftar begreppet på området nordost om Spree mellan Berlins stadsbana, som idag följer den medeltida stadsmurens sträckning, och flodens huvudfåra. Berlin var under medeltiden administrativt indelat i två städer, Berlin och Cölln, och Alt-Berlin i sin snävaste bemärkelse utgör endast den del som tillhörde det dåvarande "egentliga" Berlin på nordöstra Spreestranden. Det medeltida Berlin omnämns under detta namn första gången i dokument från 1244. Tillsammans med den oberoende staden Cölln på Spreeinsel sydväst om floden, första gången omnämnd 1237, bildade Berlin ett nära förbund, under perioden 1307 till 1442 med gemensamt magistrat och ett gemensamt rådhus på bron mellan städerna. Först 1710 slogs Berlin och Cölln samt de ytterligare förstäderna Friedrichswerder, Dorotheenstadt och Friedrichstadt slutligen samman administrativt till den kungliga huvud- och residensstaden Berlin. Alt-Berlin blev därefter begreppet på Berlins utsträckning före de administrativa sammanslagningarna. Sedan bildandet av Stor-Berlin 1920 och indelningen av Berlin i Bezirke saknar termen idag administrativ betydelse.