Loxx

Graues Kloster var ett kloster tillhörande Franciskanorden i Berlin, beläget i den medeltida stadskärnan vid nuvarande Klosterstrasse strax söder om Alexanderplatz. Byggnaderna förstördes under andra världskriget och av klostret återstår idag ruinen av klosterkyrkan.

Alexanderplatz (även Berlin Alexanderplatz, populärt Alex) är ett välkänt och historiskt betydelsefullt torg i stadsdelen Mitte samt knutpunkt för kollektivtrafiken i den östra delen av centrala Berlin. Det är med sina 360 000 dagliga besökare (2009) en av Europas mest trafikerade platser. Fernsehturm, Berlins berömda TV-torn och tillika en av stadens främsta signaturbyggnader, reser sig omedelbart väster om torget, och ytterligare några hundra meter västerut återfinns Berlins medeltida centrum samt flera av stadens främsta historiska och kejserliga institutioner utmed Unter den Lindens början vid floden Spree. I nära anslutning till Alexanderplatz ligger också Berlins rådhus, Rotes Rathaus.

Luisenstadt är en av Berlins historiska förstäder, belägen sydost om den ursprungliga stadskärnan. Namnet Luisenstadt saknar idag administrativ betydelse och området ligger idag delvis i sydöstra delen av stadsdelen Mitte och delvis i de norra delarna av stadsdelen Kreuzberg. Stadsdelen namngavs 1802 efter den dåvarande drottningen Louise av Mecklenburg-Strelitz, maka till Fredrik Vilhelm III av Preussen.

Bahnhof Alexanderplatz vid Alexanderplatz är en av de viktigaste knutpunkterna för regionaltåg, pendeltåg och tunnelbana i östra Berlin. Utanför stationen finns även flera spårvägslinjer.

Klosterstrasse (tysk stavning: Klosterstraße) är en tunnelbanestation på linje U2 i Berlins tunnelbana. Den ligger under gatan Klosterstrasse, nära Alexanderplatz i stadsdelen Mitte, och invigdes år 1913. I närheten ligger Altes Stadthaus, Graues Kloster samt Parochialkirche.

Altes Stadthaus är en stor förvaltningsbyggnad vid torget Molkenmarkt i stadsdelen Mitte i centrala Berlin.

Berliner Fernsehturm (tyska för "Berlins TV-torn") är ett radio- och TV-torn i Tysklands huvudstad Berlin, som byggdes 1965–1969. Det har en höjd av 368 meter och är beläget vid Alexanderplatz, som ligger i stadsdelen Mitte. Tornet byggdes av den östtyska regimen, som även använde den som en symbol för Östberlin. Det ger en god utsikt över hela staden och därifrån kunde alltså östtyskar se Västberlin, som de flesta inte hade möjlighet att besöka. Det väl synliga tornet påminde även invånarna i Västberlin om den östra delen av staden. På grund av sitt läge nära Alexanderplatz, har tornet fått smeknamnet Alextornet, speciellt av besökare i Berlin.

Alt-Berlin är ett område inom stadsdelen Mitte i Berlin som omfattar den medeltida staden Berlins gränser inom den medeltida ringmuren. Namnet används i dagligt språkbruk även om "gamla Berlin" i vidare betydelse men i officiell terminologi syftar begreppet på området nordost om Spree mellan Berlins stadsbana, som idag följer den medeltida stadsmurens sträckning, och flodens huvudfåra. Berlin var under medeltiden administrativt indelat i två städer, Berlin och Cölln, och Alt-Berlin i sin snävaste bemärkelse utgör endast den del som tillhörde det dåvarande "egentliga" Berlin på nordöstra Spreestranden. Det medeltida Berlin omnämns under detta namn första gången i dokument från 1244. Tillsammans med den oberoende staden Cölln på Spreeinsel sydväst om floden, första gången omnämnd 1237, bildade Berlin ett nära förbund, under perioden 1307 till 1442 med gemensamt magistrat och ett gemensamt rådhus på bron mellan städerna. Först 1710 slogs Berlin och Cölln samt de ytterligare förstäderna Friedrichswerder, Dorotheenstadt och Friedrichstadt slutligen samman administrativt till den kungliga huvud- och residensstaden Berlin. Alt-Berlin blev därefter begreppet på Berlins utsträckning före de administrativa sammanslagningarna. Sedan bildandet av Stor-Berlin 1920 och indelningen av Berlin i Bezirke saknar termen idag administrativ betydelse.

Molkenmarkt är ett torg i stadsdelen Mitte i centrala Berlin, beläget söder om Alexanderplatz och omedelbart öster om Nikolaiviertel. Torget är Berlins äldsta marknadstorg och är beläget i närheten av Mühlendamm, där den strategiskt viktiga övergången och handelsvägen över floden Spree mellan dubbelstäderna Cölln och Berlin låg under medeltiden. Fram till 1600-talet kallades torget Olde Markt (på högtyska: Alter Markt). Den äldre bebyggelsen efter det medeltida gatunätet förstördes genom andra världskrigets bombningar, och på 1960-talet breddades Grunerstrasse som passerar torget i öst-västlig riktning till en stor trafikled (Bundesstrasse 1) som idag dominerar gatubilden. Torget är idag betydligt större än före andra världskriget, och många byggnader vid torget låg ursprungligen inte direkt i anslutning till det. Vid torgets östra sida ligger Altes Stadthaus, som under DDR-epoken användes som regeringsbyggnad men sedan 1990-talet åter används av staden Berlins förvaltning. Norr om torget ligger idag Rotes Rathaus. Barockpalatset Palais Schwerin ligger vid torgets södra sida och vid västra sidan av torget ligger det rekonstruerade historiska kvarteret Nikolaiviertel.

Jannowitzbrücke är en pendeltågsstation (S-Bahn) samt en tunnelbanestation (U-Bahn) i stadsdelen Mitte i Berlin. Stationen ligger vid Jannowitzbrücke (Jannowitzbron) och är en knutpunkt för pendeltåg, tunnelbana samt färjor som går på floden Spree. Tunnelbanestationen kom efter Berlinmurens uppförande 1961 att tillhöra Östberlin, men tunnlarna förband endast stationen med västberlinska stationer, och till följd av de östtyska myndigheternas beslut att stoppa den fria rörligheten över gränsen till västsidan så stängdes stationen. Den blev under 28 år, fram till murens fall, en övergiven spökstation. De västtyska tunnelbanetågen passerade stationen, men de angjorde den inte. Bara två dagar efter Berlinmurens fall den 11 november 1989, öppnades U-Bahn-stationen igen.

Märkisches Museum ("Markgrevskapsmuseet") är ett museum i Berlin i Tyskland. Det är beläget på grönområdet "Köllnischer Park", nära Spree i stadsdelen Mitte, i centrum. Museet behandlar Berlins historia och kultur, och är säte för stiftelsen Stadtmuseum Berlin, som är huvudman för ett flertal museer med anknytning till Berlins lokalhistoria. Museet invigdes 1908 och byggdes ursprungligen för att behandla Markgrevskapet Brandenburgs kulturhistoria och naturhistoria, och ritades därför av arkitekten Ludwig Hoffmann i en stil karakteriserad av en blandning av Brandenburgs historiska byggnadsstilar.

Karl-Liebknecht-Haus är en kulturminnesskyddad kontorsbyggnad i stadsdelen Mitte i centrala Berlin och hyser sedan 2007 bland annat det tyska vänsterpartiet Die Linkes huvudkontor. Det ligger vid Kleinen Alexanderstraße 28 och den angränsande Weydingerstraße 14–16 mellan Alexanderplatz och Rosa-Luxemburg-Platz i Mitte. Byggnaden uppfördes 1910 som kontorslokal på uppdrag av fabrikören Rudolph Werth. Den kom att uppkallas efter Karl Liebknecht, sedan Tysklands kommunistiska parti (KPD) förvärvat huset i november 1926. Då inhystes KPD:s centralkommitté, kansliet för partidistriktet Berlin-Brandenburg-Lausitz-Grenzmark, redaktionen för KPD:s tidning Die Rote Fahne, en bokhandel, ungdomsförbundets centralkommitté, en affär för Roter Frontkämpferbund-uniformer och ett tryckeri i byggnaden. Den politiska polisen (Politische Polizei) genomsökte i februari 1933 Karl-Liebknecht-huset flera gånger. Den 26 februari 1933 stängdes det. SA besatte byggnaden den 8 mars 1933 och kallade den Horst-Wessel-Haus. Nu kom det att användas som ett ”vilt” koncentrationsläger för att tortera nazimotståndare, sedermera nyttjas av politiska polisens avdelning för bolsjevismbekämpning, därefter av Gestapo. Efter en ombyggnad tjänade den från 1935 som säte för den preussiska finansförvaltningens lantmäterimyndighet och från 1937 för SA-Gruppe Berlin-Brandenburg. Under andra världskriget förstördes huset delvis. 1949 byggdes det upp på nytt med smärre fasadförändringar. Byggnaden kom nu att nyttjas av Tysklands socialistiska enhetsparti (SED), sedermera av Institut für Marxismus-Leninismus som kontors- och övernattningslokal. Efter samhällsomvälvningarna i Östtyskland 1989–1990 uppstod en tvist om partiernas och massorganisationernas tillgångar. Inom SED och blockpartierna var frågan om rättmätigt eller orättmätigt beslagtagna förmögenheter på tapeten. Som efterföljare till SED förde Demokratiska socialistiska partiet (PDS) tvisterna med de nya statliga myndigheterna. Dispyten nådde klimax i en hungerstrejk med prominenta PDS-medlemmar och diverse husrannsakningar av polisen. I en förlikning avstod PDS slutligen från större delen av sin fasta egendom. Karl-Liebknecht-Haus och Hotel am Wald i Elgersburg i Thüringen är i dag partiets enda fasta egendomar, då dessa tillhörde KPD före SED:s bildande 1946. Från 1990 till 2007 stod Demokratiska socialistiska partiets particentral jämte ledningen för partiets delstatsorganisation i Berlin att finna i byggnaden. Sedan partiombildningen med WASG härbärgerar den partiet Die Linkes riks- och Berlinkansli. I husdelen vid Weydingerstraße finns dessutom en bokhandel och kontor för diverse organisationer och föreningar, däribland FDJ.