Bahnhof Potsdamer Platz

Bahntower är en 103 meter hög skyskrapa i centrala Berlin, belägen vid Potsdamer Platz och i stadsdelen Tiergarten. Skyskrapan innehåller kontor åt Deutsche Bahn och ligger alldeles bredvid Sony Center. Grannskyskrapan Kollhoff Tower är lika hög.

Haus Vaterland var från 1928 till 1943 ett nöjespalats vid Potsdamer Platz i Berlin, med krogverksamhet i fyra våningar och årligen omkring en miljon besökare. Vid tillkomsten var huset unikt i världen med idén att placera en nöjespark i en byggnad i stadens centrum, och det blev en tidig föregångare till senare tiders upplevelsegastronomi. Under Leo Kronaus ledning byggdes Haus Potsdam, en kontorsfastighet uppförd 1912, om för att inhysa en av Berlins största biosalonger och stadens största kafé. Efter att byggnaden brunnit till följd av allierade bombningar 1943 drevs endast en begränsad del av byggnadens restaurangverksamhet vidare. Efter krigsslutet låg byggnaden i den sovjetiska ockupationssektorn med ett ofördelaktigt läge i direkt anslutning till gränsen mot Västberlin, och 1953 lades därför den förstatligade restaurangverksamheten i byggnaden slutligen ned. Byggnaden hamnade 1972 i den brittiska ockupationssektorn i Västberlin genom ett utbyte av territorium mellan sektorerna, och 1976 revs slutligen återstoden av byggnaden.

Sony Center är ett byggnadskomplex på Potsdamer Platz i Berlin. Byggnadskomplexet har en stor innegård med ett spektakulärt tak. På innergården finns uteserveringar och en stor fontän.

Filmmuseum Berlin är ett filmmuseum öppnat år 2000 som en avdelning inom Deutsche Kinemathek. Det är ett av sex filmmuseer i Tyskland och är beläget vid Potsdamer Platz i centrala Berlin. Museet visar den tyska filmens historia från starten i slutet av 1800-talet till de senaste produktionerna. En stor utställning kring Marlene Dietrich finns här. 1 juni 2006 blev museet kompletterat med ett TV-museum och Deutsche Kinemathek bytte samtidigt namn till Deutsche Kinemathek – Museum für Film und Fernsehen.

Leipziger Platz är ett torg i stadsdelen Mitte i Berlin. Det ligger i västra änden av Leipziger Strasse, och omedelbart öster om trafikknutpunkten Potsdamer Platz. Torget kallades från början Octogon på grund av sin åttakantiga form och anlades på 1730-talet av arkitekten Philipp Gerlach, omedelbart innanför tullporten Potsdamer Tor, samtidigt som Pariser Platz vid Brandenburger Tor och Mehringplatz vid Hallesches Tor. 1814 döptes torget om till Leipziger Platz till minne av segern i slaget vid Leipzig under Napoleonkrigen. Omkring sekelskiftet 1900 var Leipziger Platz starkt trafikerad och inrymde flera regeringsbyggnader och det stora varuhuset Wertheim. Bebyggelsen kring Leipziger Platz skadades dock svårt under andra världskriget och återuppbyggdes inte efter kriget, då platsen kom att ligga omedelbart intill Berlinmuren, i Östberlin. Efter återföreningen 1990 startades den kända technoklubben Tresor 1991 i det underjordiska valvet som tillhörde ruinerna av Wertheim-varuhuset. Under 2000-talet har de flesta tomterna kring torget åter bebyggts, enligt den gamla tomtplanen, och idag finns bland annat Kanadas ambassad vid torget. Tresor flyttade 2005 efter att marken sålts och ett nytt köpcentrum byggdes på den gamla varuhustomten på Leipziger Platz 12, Mall of Berlin. 2015 öppnade Spy Museum Berlin vid torget.

Denkmal für die ermordeten Juden Europas (Monument över Europas mördade judar), Holocaust-Mahnmal eller Förintelsemonumentet i folkmun, är ett minnesmärke i centrala Berlin. Det tillägnades alla judar som blev mördade under förintelsen. Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005. Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen.

Berliner Philharmonie, byggnad för konserter i Berlin på Kemperplatz vid Tiergarten, uppförd 1960-63 (i dåvarande Västberlin). Byggnaden ritades av Hans Scharoun och är en del av Kulturforum. Här spelar sedan 1963 Berliner Philharmoniker.

Siegesallee var en av kejsar Vilhelm II beställd, 1895 påbörjad och 1901 avslutad, praktboulevard i Tiergarten i Berlin. 32 monument av marmor framställde samtliga markgrevar och kurfurstar av Brandenburg och kungar av Preussen mellan 1157 och 1888. Siegesallee byggdes om enligt Albert Speers planer under Nazityskland, och statyerna flyttades från allén. Efter andra världskriget förvarades statyerna först vid slottet Bellevue, där de grävdes ner för att skyddas. 1978 grävde man åter upp statyerna och ställde ut dem provisoriskt. Sedan 2009 förvaras statyerna i Zitadelle Spandau, där de är under restaurering.

Ej att förväxla med Tysklands federala parlament, Förbundsdagen.Berlins representanthus (även benämnt deputeradekammare, tyska: Abgeordnetenhaus von Berlin) är det tyska förbundslandet Berlins parlament och lagstiftande församling. Dess mötesplats är sedan 1993 Preussens lantdagshus (Preußischer Landtag) på Niederkirchnerstrasse i centrala Berlin.

Berlinfrågan (tyska: Berlinfrage eller Berlin-Frage) rörde Berlins omstridda status under åren 1945–1990, efter att ha ockuperats gemensamt av fyra segrarmakter vid andra världskrigets slut. Staden kom att delas genom kalla krigets motsättningar mellan västmakterna och östblocket, för vilka Berlin var både symboliskt och strategiskt viktig. Västberlin hamnade i ett utsatt läge som en de facto västtysk exklav omgiven av Östtyskland, som i sin tur blev extra sårbart av Västberlins närvaro. Berlinfrågan stod i kalla krigets absoluta centrum tills en bit in på 1960-talet. Därefter inleddes en stabilare period under den avvaktande principen om "samexistens på basen av status quo". Problemet fick sin lösning först i och med kalla krigets slut, då en överenskommelse kunde nås mellan inblandade stater och Tyskland därefter återförenades.

Martin-Gropius-Bau är en utställningsbyggnad vid Niederkirchnerstrasse 7 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin i Tyskland. Martin-Gropius-Bau ritades av Martin Gropius och Heino Schmieden i nyrenässansstil. Byggnaden uppfördes 1877–1881. Planen är kvadratisk med omkring 70 meters sida och byggnaden är omkring 26 meter hög. Utställningssalarna ligger omkring ett stort atrium, som är dekorerat med mosaiker och vapensköldar för de tyska förbundsländerna, utförda av skulptören Otto Lessing. Huset uppfördes ursprungligen för att härbärgera Kunstgewerbemuseum Berlin, ett museum för konsthantverk. Efter första världskriget användes byggnaden för Berlins historiska museum för förhistorisk och tidig historia och för en samling av östasiatisk konst. Byggnaden blev allvarligt skadad 1945 under andra världskrigets sista veckor och återuppbyggdes 1978–1981. Ytterligare renovering gjordes 1998–1999. Byggnaden låg under 1930-talet och fram till 1945 granne vid dåvarande Prinz-Albrecht-Strasse, nuvarande Niederkirchnerstrasse, med Gestapos numera rivna högkvarter. Efter andra världskriget och fram till Tysklands återförening 1990 låg byggnaden tätt intill gränsen mellan Östberlin och Västberlin, men på västberlinskt territorium, blott ett fåtal meter från muren. Tvärs över gatan ligger Abgeordnetenhaus, den byggnad från 1899 som ursprungligen inhyste Preussens lantdag och som sedan 1993 rymmer Berlins parlament. På det tidigare Gestapohögkvarterets tomt ligger dokumentationscentralen för Tredje riket-tiden, benämnt Topographie des Terrors i form av en arkeologisk utgrävning under tak. Här finns bland annat underjordiska tortyrceller, Heinrich Himmlers och Ernst Kaltenbrunners kontor, och så vidare. Terrormuseet var ett samarbetsprojekt mellan BRD och DDR i anledning av staden Berlins 750-årsjubileum.

Brandenburger Tor är en kombinerad stadsport och propylé, som har kommit att bli en symbol för Berlin. Den har spelat olika roller i stadens historia.