Leipziger Platz

Berlin Potsdamer Platz är en underjordisk järnvägsstation för pendeltåg (S-Bahn) och Regionaltåg samt tunnelbana (U-Bahn). Första stationen vid Potsdamer Platz, Potsdamer Bahnhof stängdes 1945 p.g.a. skador under kriget. S-bahnstationen från 1939 som låg under Berlinmuren vid Potsdamer Platz, var en spökstation mellan åren 1961 och 1992. U-bahnstationen var stängd 1961-1993 och återöppnades efter renovering. På 1990-talet började även en helt ny järnvägsstation att byggas och den ligger nu i en modern stadsdel med skyskrapor i Berlin tillsammans med gamla S-bahn och U-bahnstationerna vid Potsdamer Platz. Järnvägsstationen för regionaltåg invigdes 2006 som en del av Tunnel Nord-Süd-Fernbahn. En ny S-bahntunnel ska byggas till Potsdamer Platz som kommer att gå direkt från Hauptbahnhof, City-S-Bahn.

Ej att förväxla med Tysklands federala parlament, Förbundsdagen.Berlins representanthus (även benämnt deputeradekammare, tyska: Abgeordnetenhaus von Berlin) är det tyska förbundslandet Berlins parlament och lagstiftande församling. Dess mötesplats är sedan 1993 Preussens lantdagshus (Preußischer Landtag) på Niederkirchnerstrasse i centrala Berlin.

Denkmal für die ermordeten Juden Europas (Monument över Europas mördade judar), Holocaust-Mahnmal eller Förintelsemonumentet i folkmun, är ett minnesmärke i centrala Berlin. Det tillägnades alla judar som blev mördade under förintelsen. Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005. Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen.

Martin-Gropius-Bau är en utställningsbyggnad vid Niederkirchnerstrasse 7 i stadsdelen Kreuzberg i Berlin i Tyskland. Martin-Gropius-Bau ritades av Martin Gropius och Heino Schmieden i nyrenässansstil. Byggnaden uppfördes 1877–1881. Planen är kvadratisk med omkring 70 meters sida och byggnaden är omkring 26 meter hög. Utställningssalarna ligger omkring ett stort atrium, som är dekorerat med mosaiker och vapensköldar för de tyska förbundsländerna, utförda av skulptören Otto Lessing. Huset uppfördes ursprungligen för att härbärgera Kunstgewerbemuseum Berlin, ett museum för konsthantverk. Efter första världskriget användes byggnaden för Berlins historiska museum för förhistorisk och tidig historia och för en samling av östasiatisk konst. Byggnaden blev allvarligt skadad 1945 under andra världskrigets sista veckor och återuppbyggdes 1978–1981. Ytterligare renovering gjordes 1998–1999. Byggnaden låg under 1930-talet och fram till 1945 granne vid dåvarande Prinz-Albrecht-Strasse, nuvarande Niederkirchnerstrasse, med Gestapos numera rivna högkvarter. Efter andra världskriget och fram till Tysklands återförening 1990 låg byggnaden tätt intill gränsen mellan Östberlin och Västberlin, men på västberlinskt territorium, blott ett fåtal meter från muren. Tvärs över gatan ligger Abgeordnetenhaus, den byggnad från 1899 som ursprungligen inhyste Preussens lantdag och som sedan 1993 rymmer Berlins parlament. På det tidigare Gestapohögkvarterets tomt ligger dokumentationscentralen för Tredje riket-tiden, benämnt Topographie des Terrors i form av en arkeologisk utgrävning under tak. Här finns bland annat underjordiska tortyrceller, Heinrich Himmlers och Ernst Kaltenbrunners kontor, och så vidare. Terrormuseet var ett samarbetsprojekt mellan BRD och DDR i anledning av staden Berlins 750-årsjubileum.

Sony Center är ett byggnadskomplex på Potsdamer Platz i Berlin. Byggnadskomplexet har en stor innegård med ett spektakulärt tak. På innergården finns uteserveringar och en stor fontän.

Topographie des Terrors ("Terrorns topografi" på svenska) är ett museum i Kreuzberg i Berlin som dokumenterar nazismens brott före och under andra världskriget. Det är beläget på Niederkirchnerstrasse 8 i det kvarter kring dåvarande Prinz-Albrecht-Palais där Gestapo och SS hade sina högkvarter. Sedan maj 2010 finns museet i en permanent utställningslokal med en tillhörande utomhusutställning. På museets tomt finns även en sektion av Berlinmuren bevarad. Topograhie des Terrors drivs av en stiftelse med syftet att tillhandahålla historisk information om nationalsocialismen och dess brott mot de mänskliga rättigheterna, samt att stimulera konfrontation med dess aktiviteter efter andra världskrigets slut 1945. Stiftelsen är också rådgivare till de tyska delstaterna Berlin och Brandenburg i dylika frågor.

Filmmuseum Berlin är ett filmmuseum öppnat år 2000 som en avdelning inom Deutsche Kinemathek. Det är ett av sex filmmuseer i Tyskland och är beläget vid Potsdamer Platz i centrala Berlin. Museet visar den tyska filmens historia från starten i slutet av 1800-talet till de senaste produktionerna. En stor utställning kring Marlene Dietrich finns här. 1 juni 2006 blev museet kompletterat med ett TV-museum och Deutsche Kinemathek bytte samtidigt namn till Deutsche Kinemathek – Museum für Film und Fernsehen.

Hotel Adlon är ett av Tysklands mest kända och traditionsrika lyxhotell, beläget på adressen Unter den Linden 77 i Berlin, i anslutning till Brandenburger Tor vid Pariser Platz. Det ursprungliga Hotel Adlon byggdes 1907 och brann ned 1945. Sedan 1997 ligger en modern efterföljare, lyxhotellet Hotel Adlon Kempinski, på platsen.

Pariser Platz är en cirka 1,5 hektar stor plats på östsidan av Brandenburger Tor i centrala Berlin. Till platsen ansluter de två stora boulevarderna Unter den Linden, från öst, och Strasse des 17. Juni, från väst. Mellan 1945 och Tysklands återförening 1989 utgjorde platsen en del av den sovjetiska sektorns västliga gräns och var sedan Berlinmuren byggdes 1961 en del av den så kallade dödsremsan, som löpte längs den östra sidan av muren. Den avspärrade platsen öppnades igen hösten 1989 och har sedan dess rekonstruerats. År 2008 kommer den sista av de byggnader som före andra världskriget omgav platsen ha återuppbyggts i form av en ambassadbyggnad för USA.

Berlinfrågan (tyska: Berlinfrage eller Berlin-Frage) rörde Berlins omstridda status under åren 1945–1990, efter att ha ockuperats gemensamt av fyra segrarmakter vid andra världskrigets slut. Staden kom att delas genom kalla krigets motsättningar mellan västmakterna och östblocket, för vilka Berlin var både symboliskt och strategiskt viktig. Västberlin hamnade i ett utsatt läge som en de facto västtysk exklav omgiven av Östtyskland, som i sin tur blev extra sårbart av Västberlins närvaro. Berlinfrågan stod i kalla krigets absoluta centrum tills en bit in på 1960-talet. Därefter inleddes en stabilare period under den avvaktande principen om "samexistens på basen av status quo". Problemet fick sin lösning först i och med kalla krigets slut, då en överenskommelse kunde nås mellan inblandade stater och Tyskland därefter återförenades.

Brandenburger Tor är en kombinerad stadsport och propylé, som har kommit att bli en symbol för Berlin. Den har spelat olika roller i stadens historia.

Minnesmärket över sinti och romer under nationalsocialismen (tyska: Denkmal für die im Nationalsozialismus ermordeten Sinti und Roma Europas) i Tiergarten i Berlin, är ett minnesmärke över de romer och sinti som föll offer för nationalsocialismen (Porajmos). Det invigdes 2012 efter 30 års diskussioner.