Strausberger Platz

Königsstadt, ibland kallad Königsviertel, Königsvorstadt, Georgenvorstadt, är en av Berlins historiska förstäder, belägen nordost om den medeltida stadskärnan. Området saknar idag administrativ betydelse och är sedan 1920 uppdelat mellan stadsdelarna Mitte, Prenzlauer Berg och Friedrichshain. Namnet Königsstadt var i informellt bruk redan under 1700-talet men blev den officiella beteckningen på stadsdelen först mellan 1873 och 1920.

Volkspark Friedrichshain är en park i centrala Berlin. I parken finns två kullar som består av rivningsavfall från bombade hus. Idén till parken kom ursprungligen från trädgårdsarkitekten Peter Joseph Lenné och år 1840 beslutade Berlins stadsfullmäktige att den skulle anläggas till hundraårsminnet av att Fredrik II av Preussen besteg den Preussiska tronen.

Ostbahnhof, (ty. Östra järnvägsstationen), är en stor järnvägsstation i Berlin. Ostbahnhof är Berlins tredje största järnvägsstation för fjärrtågtrafik efter Berlin Hauptbahnhof och Berlin Südkreuz. Centralen har nio perronger samt 11 spår och trafikeras av både Berlins pendeltåg (S-bahn), regionaltåg samt fjärrtåg. Under DDR-tiden utvecklades Ostbahnhof till Östberlins centralstation men har efter 1990 tappat i betydelse, särskilt sedan öppnandet 2006 av den nya centralstationen för Berlin - Berlin Hauptbahnhof.

Jannowitzbrücke är en pendeltågsstation (S-Bahn) samt en tunnelbanestation (U-Bahn) i stadsdelen Mitte i Berlin. Stationen ligger vid Jannowitzbrücke (Jannowitzbron) och är en knutpunkt för pendeltåg, tunnelbana samt färjor som går på floden Spree. Tunnelbanestationen kom efter Berlinmurens uppförande 1961 att tillhöra Östberlin, men tunnlarna förband endast stationen med västberlinska stationer, och till följd av de östtyska myndigheternas beslut att stoppa den fria rörligheten över gränsen till västsidan så stängdes stationen. Den blev under 28 år, fram till murens fall, en övergiven spökstation. De västtyska tunnelbanetågen passerade stationen, men de angjorde den inte. Bara två dagar efter Berlinmurens fall den 11 november 1989, öppnades U-Bahn-stationen igen.

Luisenstadt är en av Berlins historiska förstäder, belägen sydost om den ursprungliga stadskärnan. Namnet Luisenstadt saknar idag administrativ betydelse och området ligger idag delvis i sydöstra delen av stadsdelen Mitte och delvis i de norra delarna av stadsdelen Kreuzberg. Stadsdelen namngavs 1802 efter den dåvarande drottningen Louise av Mecklenburg-Strelitz, maka till Fredrik Vilhelm III av Preussen.

Märkisches Museum ("Markgrevskapsmuseet") är ett museum i Berlin i Tyskland. Det är beläget på grönområdet "Köllnischer Park", nära Spree i stadsdelen Mitte, i centrum. Museet behandlar Berlins historia och kultur, och är säte för stiftelsen Stadtmuseum Berlin, som är huvudman för ett flertal museer med anknytning till Berlins lokalhistoria. Museet invigdes 1908 och byggdes ursprungligen för att behandla Markgrevskapet Brandenburgs kulturhistoria och naturhistoria, och ritades därför av arkitekten Ludwig Hoffmann i en stil karakteriserad av en blandning av Brandenburgs historiska byggnadsstilar.

Graues Kloster var ett kloster tillhörande Franciskanorden i Berlin, beläget i den medeltida stadskärnan vid nuvarande Klosterstrasse strax söder om Alexanderplatz. Byggnaderna förstördes under andra världskriget och av klostret återstår idag ruinen av klosterkyrkan.

Alexanderplatz (även Berlin Alexanderplatz, populärt Alex) är ett välkänt och historiskt betydelsefullt torg i stadsdelen Mitte samt knutpunkt för kollektivtrafiken i den östra delen av centrala Berlin. Det är med sina 360 000 dagliga besökare (2009) en av Europas mest trafikerade platser. Fernsehturm, Berlins berömda TV-torn och tillika en av stadens främsta signaturbyggnader, reser sig omedelbart väster om torget, och ytterligare några hundra meter västerut återfinns Berlins medeltida centrum samt flera av stadens främsta historiska och kejserliga institutioner utmed Unter den Lindens början vid floden Spree. I nära anslutning till Alexanderplatz ligger också Berlins rådhus, Rotes Rathaus.

Karl-Liebknecht-Haus är en kulturminnesskyddad kontorsbyggnad i stadsdelen Mitte i centrala Berlin och hyser sedan 2007 bland annat det tyska vänsterpartiet Die Linkes huvudkontor. Det ligger vid Kleinen Alexanderstraße 28 och den angränsande Weydingerstraße 14–16 mellan Alexanderplatz och Rosa-Luxemburg-Platz i Mitte. Byggnaden uppfördes 1910 som kontorslokal på uppdrag av fabrikören Rudolph Werth. Den kom att uppkallas efter Karl Liebknecht, sedan Tysklands kommunistiska parti (KPD) förvärvat huset i november 1926. Då inhystes KPD:s centralkommitté, kansliet för partidistriktet Berlin-Brandenburg-Lausitz-Grenzmark, redaktionen för KPD:s tidning Die Rote Fahne, en bokhandel, ungdomsförbundets centralkommitté, en affär för Roter Frontkämpferbund-uniformer och ett tryckeri i byggnaden. Den politiska polisen (Politische Polizei) genomsökte i februari 1933 Karl-Liebknecht-huset flera gånger. Den 26 februari 1933 stängdes det. SA besatte byggnaden den 8 mars 1933 och kallade den Horst-Wessel-Haus. Nu kom det att användas som ett ”vilt” koncentrationsläger för att tortera nazimotståndare, sedermera nyttjas av politiska polisens avdelning för bolsjevismbekämpning, därefter av Gestapo. Efter en ombyggnad tjänade den från 1935 som säte för den preussiska finansförvaltningens lantmäterimyndighet och från 1937 för SA-Gruppe Berlin-Brandenburg. Under andra världskriget förstördes huset delvis. 1949 byggdes det upp på nytt med smärre fasadförändringar. Byggnaden kom nu att nyttjas av Tysklands socialistiska enhetsparti (SED), sedermera av Institut für Marxismus-Leninismus som kontors- och övernattningslokal. Efter samhällsomvälvningarna i Östtyskland 1989–1990 uppstod en tvist om partiernas och massorganisationernas tillgångar. Inom SED och blockpartierna var frågan om rättmätigt eller orättmätigt beslagtagna förmögenheter på tapeten. Som efterföljare till SED förde Demokratiska socialistiska partiet (PDS) tvisterna med de nya statliga myndigheterna. Dispyten nådde klimax i en hungerstrejk med prominenta PDS-medlemmar och diverse husrannsakningar av polisen. I en förlikning avstod PDS slutligen från större delen av sin fasta egendom. Karl-Liebknecht-Haus och Hotel am Wald i Elgersburg i Thüringen är i dag partiets enda fasta egendomar, då dessa tillhörde KPD före SED:s bildande 1946. Från 1990 till 2007 stod Demokratiska socialistiska partiets particentral jämte ledningen för partiets delstatsorganisation i Berlin att finna i byggnaden. Sedan partiombildningen med WASG härbärgerar den partiet Die Linkes riks- och Berlinkansli. I husdelen vid Weydingerstraße finns dessutom en bokhandel och kontor för diverse organisationer och föreningar, däribland FDJ.

Bahnhof Alexanderplatz vid Alexanderplatz är en av de viktigaste knutpunkterna för regionaltåg, pendeltåg och tunnelbana i östra Berlin. Utanför stationen finns även flera spårvägslinjer.

East Side Gallery är ett kvarstående avsnitt av Berlinmuren. Det ligger i närheten av järnvägsstationen Berlin Ostbahnhof samt pendeltågs-/tunnelbanestation Warschauer Strasse vid floden Spree i stadsdelen Friedrichshain. I närheten finns Mercedes-Benz Arena samt East Side Mall. På murens östra sida finns 160 målningar av olika konstnärer från hela världen. Dessa målningar utfördes i början av 1990-talet och visar konstnärernas syn på de politiska förändringarna i Tyskland. Galleriet invigdes den 28 september 1990. Det är 1316 meter lång och fick status av ett byggnadsminne. 1997 var målningarna på grund av vädrets inflytande i dåligt tillstånd och därför restaurerade man en del av dessa. Det anses vara världens längsta galleri.

Altes Stadthaus är en stor förvaltningsbyggnad vid torget Molkenmarkt i stadsdelen Mitte i centrala Berlin.