Märkisches Museum

Luisenstadt är en av Berlins historiska förstäder, belägen sydost om den ursprungliga stadskärnan. Namnet Luisenstadt saknar idag administrativ betydelse och området ligger idag delvis i sydöstra delen av stadsdelen Mitte och delvis i de norra delarna av stadsdelen Kreuzberg. Stadsdelen namngavs 1802 efter den dåvarande drottningen Louise av Mecklenburg-Strelitz, maka till Fredrik Vilhelm III av Preussen.

Jannowitzbrücke är en pendeltågsstation (S-Bahn) samt en tunnelbanestation (U-Bahn) i stadsdelen Mitte i Berlin. Stationen ligger vid Jannowitzbrücke (Jannowitzbron) och är en knutpunkt för pendeltåg, tunnelbana samt färjor som går på floden Spree. Tunnelbanestationen kom efter Berlinmurens uppförande 1961 att tillhöra Östberlin, men tunnlarna förband endast stationen med västberlinska stationer, och till följd av de östtyska myndigheternas beslut att stoppa den fria rörligheten över gränsen till västsidan så stängdes stationen. Den blev under 28 år, fram till murens fall, en övergiven spökstation. De västtyska tunnelbanetågen passerade stationen, men de angjorde den inte. Bara två dagar efter Berlinmurens fall den 11 november 1989, öppnades U-Bahn-stationen igen.

Altes Stadthaus är en stor förvaltningsbyggnad vid torget Molkenmarkt i stadsdelen Mitte i centrala Berlin.

Graues Kloster var ett kloster tillhörande Franciskanorden i Berlin, beläget i den medeltida stadskärnan vid nuvarande Klosterstrasse strax söder om Alexanderplatz. Byggnaderna förstördes under andra världskriget och av klostret återstår idag ruinen av klosterkyrkan.

Molkenmarkt är ett torg i stadsdelen Mitte i centrala Berlin, beläget söder om Alexanderplatz och omedelbart öster om Nikolaiviertel. Torget är Berlins äldsta marknadstorg och är beläget i närheten av Mühlendamm, där den strategiskt viktiga övergången och handelsvägen över floden Spree mellan dubbelstäderna Cölln och Berlin låg under medeltiden. Fram till 1600-talet kallades torget Olde Markt (på högtyska: Alter Markt). Den äldre bebyggelsen efter det medeltida gatunätet förstördes genom andra världskrigets bombningar, och på 1960-talet breddades Grunerstrasse som passerar torget i öst-västlig riktning till en stor trafikled (Bundesstrasse 1) som idag dominerar gatubilden. Torget är idag betydligt större än före andra världskriget, och många byggnader vid torget låg ursprungligen inte direkt i anslutning till det. Vid torgets östra sida ligger Altes Stadthaus, som under DDR-epoken användes som regeringsbyggnad men sedan 1990-talet åter används av staden Berlins förvaltning. Norr om torget ligger idag Rotes Rathaus. Barockpalatset Palais Schwerin ligger vid torgets södra sida och vid västra sidan av torget ligger det rekonstruerade historiska kvarteret Nikolaiviertel.

Alt-Berlin är ett område inom stadsdelen Mitte i Berlin som omfattar den medeltida staden Berlins gränser inom den medeltida ringmuren. Namnet används i dagligt språkbruk även om "gamla Berlin" i vidare betydelse men i officiell terminologi syftar begreppet på området nordost om Spree mellan Berlins stadsbana, som idag följer den medeltida stadsmurens sträckning, och flodens huvudfåra. Berlin var under medeltiden administrativt indelat i två städer, Berlin och Cölln, och Alt-Berlin i sin snävaste bemärkelse utgör endast den del som tillhörde det dåvarande "egentliga" Berlin på nordöstra Spreestranden. Det medeltida Berlin omnämns under detta namn första gången i dokument från 1244. Tillsammans med den oberoende staden Cölln på Spreeinsel sydväst om floden, första gången omnämnd 1237, bildade Berlin ett nära förbund, under perioden 1307 till 1442 med gemensamt magistrat och ett gemensamt rådhus på bron mellan städerna. Först 1710 slogs Berlin och Cölln samt de ytterligare förstäderna Friedrichswerder, Dorotheenstadt och Friedrichstadt slutligen samman administrativt till den kungliga huvud- och residensstaden Berlin. Alt-Berlin blev därefter begreppet på Berlins utsträckning före de administrativa sammanslagningarna. Sedan bildandet av Stor-Berlin 1920 och indelningen av Berlin i Bezirke saknar termen idag administrativ betydelse.

Rotes Rathaus (Röda rådhuset) eller Berliner Rathaus är en byggnad vid Alexanderplatz öster om ön Spreeinsel i floden Spree i stadsdelen Mitte i centrala Berlin. Rådhuset är säte för Berlins regerande borgmästare och senat, som är regeringschef respektive regering i den tyska delstaten Berlin. Namnet på byggnaden kommer från de röda tegelstenarna på husets fasad.

Rotes Rathaus är en tunnelbanestation som öppnade 4 december 2020 i centrala Mitte, Berlin och som ligger framför Rotes Rathaus och nära Nikolaiviertel. Det är en station på linje U5 och är en del av U5:s förlängning från Alexanderplatz till Hauptbahnhof. Tidigare slutade linje U5 vid Alexanderplatz. En nedre våning finns med spår byggda för linje U10, men som används som uppställningsplats för tåg. Arkitekten gjorde pelare som liknar jättelika svampar.

Alexanderplatz (även Berlin Alexanderplatz, populärt Alex) är ett välkänt och historiskt betydelsefullt torg i stadsdelen Mitte samt knutpunkt för kollektivtrafiken i den östra delen av centrala Berlin. Det är med sina 360 000 dagliga besökare (2009) en av Europas mest trafikerade platser. Fernsehturm, Berlins berömda TV-torn och tillika en av stadens främsta signaturbyggnader, reser sig omedelbart väster om torget, och ytterligare några hundra meter västerut återfinns Berlins medeltida centrum samt flera av stadens främsta historiska och kejserliga institutioner utmed Unter den Lindens början vid floden Spree. I nära anslutning till Alexanderplatz ligger också Berlins rådhus, Rotes Rathaus.

Bahnhof Alexanderplatz vid Alexanderplatz är en av de viktigaste knutpunkterna för regionaltåg, pendeltåg och tunnelbana i östra Berlin. Utanför stationen finns även flera spårvägslinjer.

Marienviertel betecknar det nordligaste av de fyra kvarteren i den medeltida innerstaden i stadsdelen Mitte i Berlin. Kvarteret har sitt namn efter Mariakyrkan som idag är den enda bevarade medeltida byggnaden i området. Marienviertel betecknade fram till 1700-talet den del av staden innanför befästningarna som låg norr om nuvarande Spandauer Strasse och Rathausstrasse och söder om Berlins stadsmur (som här följde järnvägsviaduktens nuvarande sträckning). Här låg marknadstorget Neuer Markt i området mellan Mariakyrkan och Spandauer Strasse, där Luthermonumentet restes 1895. Andra kända byggnader i Marienviertel var Berlins gamla rådhus, Berlins gamla synagoga och Garnisonskyrkan, alla idag förstörda. Kvarteret drabbades av omfattande förstörelse under andra världskriget och ruinerna revs under DDR-epoken efter kriget. Sedan de stora ombyggnadsprojekten av Östberlins centrum påbörjades på 1960-talet, då större delen av den kvarvarande bebyggelsen jämnades med marken, upptas bebyggelsen i kvartets sydöstra del helt av Fernsehturm och det öppna torget omkring tornet, Park am Fernsehturm. Mariakyrkan, som en av få kyrkor i staden som överlevde kriget i användbart skick, lämnades ensam kvar vid sidan av parken. Kort före Berlinmurens fall 1989 ställdes Lutherstatyn från det tidigare Luthermonumentet upp i anslutning till kyrkan, men på en mer blygsam sockel i jämförelse med den monumentala skulpturgrupp som tidigare omgav statyn. Neptunbrunnen som står uppställd här idag flyttades hit 1969 efter att fram till 1951 ha varit uppställd på Schlossplatz. Under 2000-talet har förslag presenterats på att återställa delar av det tidigare småskaliga gatunätet omkring Mariakyrkan, med tätare stadskvarter, men den framtida gestaltningen av TV-tornets omgivningar är fortfarande föremål för diskussion.

Kaufhaus Nathan Israel, förkortat N. Israel, var ett varuhus i Berlins historiska centrum, beläget på Spandauer Strasse i Nikolaiviertel. Det var Berlins äldsta varuhus, grundat 1815, och var under lång tid det största i Berlin. Byggnaden förstördes i ett bombanfall 1943 under andra världskriget.