Wermlands nation, Lund

Södra centrumleden var en tänkt trafikled i Lunds stadskärna, vilken planerades främst under 1950- och 1960-talen som en del av en inre ringled i Lund. Planerna förkastades 1969.

Ej att förväxla med Heligkorskyrkan i Dalby, oftast kallad Dalby kyrka. Heligkorskyrkan var en kyrka under medeltiden i Lund, som var helgad åt det heliga korset, det vill säga det kors som Jesus korsfästes på. Kyrkan låg strax norr om Stora Tvärgatan och öster om Lilla Södergatan. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1364. En annan källa från 1524 anger att sockenprästen för Heligkorskyrkan också var föreståndare för Helgeandshuset, som låg en bit ner på Stora Södergatan, nära den södra stadsporten. På tomten Grynmalaren nr 13 i och vid Stora Södergatan har en kyrkogård påträffats, som tros tillhöra kyrkan. Vid grävningsarbeten 1926 hittades gravar som hörde till kyrkogården, och 1957 hittades delar av kyrkans kor och delar av två golvlager. Kyrkan var byggd i romansk stil med rektangulärt långhus och ett kor med absid. Troligen har det funnits en kyrka av trä där tidigare innan stenkyrkan byggdes.

Nöden, officiellt Nya Stan, är ett område i sydöstra delen av Lunds stadskärna. Det var ursprungligen ett av Lunds mindre välbärgade områden. Tidigare hade Nöden också en relativt stor judisk befolkning, vilket var anmärkningsvärt för Skandinavien.

Ej att förväxla med Sankt Mårtens kyrka i Mariehamn Sankt Mårtens kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i kvarteret Sankt Mårten nära hörnet Västra Mårtensgatan/Bankgatan. Sankt Mårtens kyrka byggdes troligen som en träkyrka på 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet. Den var helgad åt Sankt Martin av Tours, som enligt en legend hade gömt sig bland gäss för att slippa bli biskop i Tours, men hade avslöjats av gässens kacklande. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1308, då det anges i domkapitlets gåvobok att det ska hållas själamässor i kyrkan för en avliden person. År 1484 slogs tjänsten som sockenpräst i Sankt Mårtens församling samman med tjänsten som altarvikarie för Johannes Döparens altare i domkyrkans krypta. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1915, 1937, 1963, 1975–1976 och 1993. Kyrkan var byggd i romansk stil med kor och absid, och försågs senare med ett torn i väster. Vid grunden till absiden hittades 64 mynt nedgrävda som ett byggnadsoffer. Mynten präglades under kungarna Olof Hungers och Erik Ejegods regeringsperioder, vilket tyder på att kyrkan byggdes senast i början av 1100-talet. Ett tjockt brandlager tyder på att kyrkan drabbades av brand någon gång under 1200-talet. Vid återuppbyggnaden breddades kyrkans långhus. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Prennegatan är en av de äldre gatorna i södra delen av Lunds stadskärna i Lund, dock ej från medeltiden. Den ligger i tidigare Vårfru rote, i den sydöstra delen av stadskärnan och går mellan Stora Tvärgatan och den medeltida stadsvallen, numera Södra Esplanaden. Namnet kommer från Prennelyckan, som låg i gatans förlängning utanför innerstaden, på andra sidan av en trolig öppning i vallen efter medeltiden. Prennelyckan hade i sin tur namn efter en borgarsläkt i Lund vid namn Pren. Namnet Prenasträtet finns belagt från 1783. Dessförinnan finns namnet Wädermöllegatan belagt från 1669. Varianter på namnet över åren har varit Prennesträtet, Prenegränd, och från 1875 Prennegatan. Prennegatan utgör den västra gränsen för området Nya stan, oftast kallad Nöden, som bebyggdes som en arbetarstadsdel när Lunds befolkning växte på 1870-talet. Mellan Prennegatan, Stora Tvärgatan och nuvarande Södra Esplanaden låg då Ripas äng. Under en period bodde många judiska invandrare i Nöden, och bland annat på Prennegatan fanns hus som då fungerade som synagoga. På närbelägna Lilla Södergatan låg det sista huset som kom att fungera som synagoga. Det revs 1979. Prennegatan är ungefär 260 meter lång. Den delas av Korsgatan, som anlades på 1870-talet och dess förlängning västerut Helgeandsgatan, som lades ut 1939. Vid östra sidan ligger idag kvarteren Gärdet och Bommen, och på den västra sidan kvarteren Repslagaren och Gernandtskalyckan. I kvarteret Repslagaren, med kontorshus mot Stora Södergatan, låg från tidigt 1800-tal Svenska Bindgarnsfabriken med tillverkning av bindgarn. Efter en omfattande brand i fabriken 1946, flyttades tillverkningen successivt till Malmö, medan kvarvarande lokaler i Lund på 1950-talet utnyttjades av hantverkarfirmor. Åren 1979–1981 uppfördes i detta fabrikskvarter bostadshus för HSB-bostadsrättsföreningen Bindgarnet. Bindgarnsfabrikens tidigare kontorshus vid Stora Södergatan 39, som uppfördes 1889, står dock kvar. I nuvarande kvarteret Gernandtskalyckan, bildat 1939, hade under 1800-talets första hälft akademiträdgårdsmästaren Johannes Gernandt en stor trädgård. Lunds medeltida sjukhus, Helgeandshuset, hade sina längor och sin kyrka vid Stora Södergatans östra sida i det tidigare storkvarterets sydligaste del, i nuvarande kvarteret Hospitalsträdgården. Vid norra ändan av Prennegatan, vid Stora Tvärgatan, låg under medeltiden Heligkorskyrkan. Prennegatans norra ända låg i det område som berördes av projektet Södra centrumleden på 1960-talet med en fyrfilig motorled i öst-västlig riktning genom Lunds stadskärna.

Sankta Maria minor kyrka var en medeltida kyrka i Lund, som låg i den södra delen av kvarteret Maria minor, mellan Stora Södergatan och Botulfsplatsen, nära Västra Mårtensgatan. Kyrkan Sankta Maria minor var den mindre av de två Maria-kyrkorna i Lund. Den större var Sankta Maria magle kyrka, som byggdes senare. Kyrkan byggdes som en stavkyrka i trä under senare delen av 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet på samma plats. Denna revs efter reformationen i Danmark 1536. I samband med nybyggnation i början av 1900-talet tog Kulturen hand om lämningarna och återuppbyggde dem på Kulturen längs Sankt Annegatan 1911 och 1914. Ruinen är placerad mellan norra gaveln på Locus Peccatorum och sydgaveln på Rustmästarebostaden. Ruinerna består av omkring 1,5 meter höga delar av yttermurarna, med ena långsidan och absiden. I en skriftlig källa från perioden 1095-1103 anges att kung Erik Ejegod skänkte kyrkan tillsammans med en stor godsmassa till prostämbetet vid domkapitlet. Sannolikt revs träkyrkan strax efter att den donerats till domkapitlet och ersattes med en romansk kyrka av sten. Kyrkan och dess kyrkogård undersöktes arkeologiskt 1911, 1914, 1926 och våren 2020. Träkyrkan hade ett nästan kvadratiskt 8 gånger 8 meter stort kor och det rektangulära långhuset bör då ha varit 16 meter långt och 10 meter brett. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova stolpar av ek både i koret och långhuset, och de bar upp kyrkans tak och gjorde kyrkan treskeppig. Plankorna i kyrkans väggar var 48 till 61 cm breda och 17 till 22 cm tjocka och gjorda av kluvna ekstammar där stammens naturligt runda sida utgjorde kyrkans utsida. Både stolparna och väggplankorna stod nedgrävda i jorden. Det fanns också en brunn gjord av en urholkad ekstam inne i kyrkan, men det fanns annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes, varför brunnen kan ha hört till tidigare bebyggelse. Den ursprungliga romanska stenkyrkan bestod av ett långhus och ett kor med absid. Senare fick kyrkan även ett vapenhus i söder och ett torn i väster, som var byggda i tegel. Det fanns två ingångar till kyrkan på dess södra sida, en i koret som var till för kyrkans präster och en i långhuset som var till för församlingsmedlemmarna. Kyrkan hade invändigt ett stort kapitäl gjort av granit. Det kan ha stått på en kolonn i mitten av kyrkan och burit upp en triumfbåge. Golvet var gjort av kalktuff i både långhuset och koret. Kyrkan drabbades av en brand, sannolikt under 1200-talet, och efter det förnyades den med tribun- och triumfbågar och golvet i långhuset täcktes med tegel. Golvet i koret fick först ett nytt golv med kalktuff, men täcktes senare flera gånger med murtegel. Det kan också ha gjorts för att göra platsen för altaret högre. Under altaret i absiden fanns en kammare där det kan ha förvarats reliker. Det fanns också ett lekmannaaltare och två sidoaltare i östra delen av långhuset. Längs med väggarna i långhuset fanns uppmurade sittbänkar av sten. Kyrkan raserades efter reformationen i Danmark 1536.

Botulfsplatsen är ett torg i centrala Lund. Det var från högertrafikomläggningen 1967 till och med 20 augusti 2023 knutpunkt för den lokala busstrafiken. Det är framförallt busstrafiken som har betytt mycket för platsens livaktighet. Botulfsplatsen domineras av Saluhallens baksida, kaféer och restauranger samt småbutiker, bland annat Tehuset Java.

Lunds saluhall är en saluhall belägen vid västra änden av Mårtenstorget i Lund. Saluhallen invigdes den 21 april 1909. Innan dess hade handel med kött och fisk bedrivits på Stortorget. När saluhallen, vars smäckra inre järnkonstruktioner uppförts av Carl Holmbergs mekaniska verkstad, invigdes bestod den av en stor huvudhall och två mindre hallar för ost och fisk. 1922 installerades saluhallens första kylrum. I början av 1950-talet var hallen i stort behov av renovering, och beslut om en sådan togs 1956. Bara drygt tio år senare, 1967, yrkade stadens hälsoinspektör trots detta på att saluhallen borde utdömas. Arkitekten Sten Samuelson fick i uppdrag att i stället rita ett modernt affärscentrum på platsen. I protest bildades "Saluhallens vänner", vilka dock inte heller ville bevara den ursprungliga verksamheten i huset utan göra detta till ett allaktivitetshus. Resultatet blev till slut ändå renovering med bibehållen funktion 1974–1975. Ytterligare en renovering utfördes 1984 varvid även bereddes utrymme för olika typer av matserveringar. 2009 startade den sista renoveringen av Saluhallen vilket resulterade i en utbyggd restaurangdel med stora glaspartier mot Botulfsplatsen. Idag ryms det 18 handlare och restauranger i Lunds Saluhall. Till kända och långvariga handlare i saluhallen hör Holmgrens charkuteri, som bland annat tillverkar och saluför den berömda knaken.

Stäket, eller Fru Görvels gård, är ett hus vid Stora Södergatan i centrala Lund Stäket uppfördes på 1570-talet och var i äldre tid känt som "Fru Görvels gård" efter Görvel Fadersdotter (Sparre), vilken såsom rik änka ägde det under 1500-talets slut. Stäket utgjorde den norra längan av gården. Även delar av den södra längan, idag känd som Fru Görvels hus, eller Borgska huset, har bevarats och är byggnadsminnesmärkt. Det nuvarande namnet kommer av någon av medlemmarna av släkten Stäck (enligt vissa källor handlaren Joseph Stäck, enligt andra dennes son konstnären Joseph Magnus Stäck) som ägde huset under 1800-talet, då det också delvis fungerade som så kallad studentkasern. I sin nuvarande utformning är Stäket ett resultat av en renovering 1957 och rymmer sedan dess en restaurang, som även den heter Stäket.

Södra Esplanaden är en esplanad i Lund. Gatan följer samma sträckning som de södra delarna av Lunds medeltida stadsvall. Vallen kom under 1800-talet att bli ett hinder för stadens expansion, och redan 1873 lades ett förslag fram att ersätta vallens södra delar med en "promenad". Det var dock först genom ett förslag framlagt av dåvarande stadsarkitekten 1887 kallat "Södra Vallpromenaden" som idén kom att förverkligas. Anläggningsarbetena utfördes under 1890-talet. Södra Esplanaden sträcker sig från Gyllenkroks allé i väster till Östra Vallgatan och Brunnsgatan i öster. Norrifrån leder bland annat Bankgatan och Stora Södergatan ned till Södra Esplanaden. Stadsdelen Nöden ligger på esplandens norra sida. Esplanaden är uppdelad i en enkelriktad gatstensbelagd sträcka med parkeringsfickor vilken går längs bebyggelsen på dess södra sida, och på norrsidan en asfalterad gata som trafikeras i båda riktningarna, bland annat av flera stads- och regionbusslinjer. Mellan dessa delar ligger en promenadsträcka i form av en lindallé som varje lördag på våren och sommaren upplåts för en populär loppmarknad.

Fru Görvels hus, också benämnt Borgska huset, är en byggnad på fastigheten Färgaren 57 vid Stora Södergatan i Lunds stadskärna, som troligen uppfördes 1570. Det ingick tillsammans med grannhuset på norra sidan, Stäket, i Fru Görvels gård. Sedan 1813 tillhörde de dock olika tomter. Före 1541 ägdes fastigheten av Lunds domkyrka, men den överläts till arrendatorn mot erläggande av årlig jordskyld. Vid mitten av 1500-talet ägdes gården av riksrådet Lave Brahe och efter dennes död 1568 övergick gården till hans änka Görvel Fadersdotter Sparre. Fru Görvels hus uppfördes som den södra längan i den betydande gårdsanläggning, som Görvel Fadersdotter Sparre lät uppföra åt sig. Gårdens norra länga är den äldre av längorna. Fru Görvels hus är ett tvåvånings gavelhus utan källare med valmat tak med fasader i rött stortegel, som är lagda i munkförband. Bottenvåningen har legat i markplanet, vilket när byggnaden uppfördes var omkring en halv meter längre ner än idag. Bottenvåningens ursprungliga takhöjd är 2,9 meter, medan den övre våningen är 3,2 meter hög. Huvudingången har troligen legat mitt på nordfasaden. Bottenvåningen har haft små och obetydliga fönsteröppningar, medan övervåningens fönster varit avsevärt större. Liksom på den norra längan fanns troligen ett burspråk mot gatan. Färgaren Jöns Petter Borg köpte fastigheten 1823 och bodde i huset. Familjeföretaget Borgs färgerier låg i södra delen av samma kvarter, Färgaren. Byggnaden har inte sedan början av 1800-talet genomgått några större förändringar. Den blev byggnadsminne 1994.

Sankt Andreas kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i norra delen av kvarteret Katedralskolan, vid hörnet Stora Södergatan/Drottensgatan. Kyrkan var helgad åt aposteln Andreas, en av Jesu lärjungar och bror till Simon Petrus. Sankt Andreas kyrka byggdes först som träkyrka under andra halvan av 1000-talet. Vid arkeologiska undersökningar 1943, 1981 och 1986 hittades några gravar från andra halvan av 1000-talet på kyrkogården. Då hittades också en rad med tre stolpar av trä, daterade till omkring 1065, vilka sannolikt har burit upp en klockstapel. Stenkyrkan uppfördes av obearbetad fältsten någon gång under 1100-talet. Delar av de södra grundmurarna har hittats. Det gjordes också arkeologiska undersökningar 2002, då en del av kyrkans kor hittades, samt i november 2018, då en bit av kyrkans norra vägg och golv av tegel hittades. Kyrkan hade sannolikt, förutom långhus och kor med absid, ett runt torn i väster. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1302. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.