Sankt Mårtens kyrka, Lund

Lunds saluhall är en saluhall belägen vid västra änden av Mårtenstorget i Lund. Saluhallen invigdes den 21 april 1909. Innan dess hade handel med kött och fisk bedrivits på Stortorget. När saluhallen, vars smäckra inre järnkonstruktioner uppförts av Carl Holmbergs mekaniska verkstad, invigdes bestod den av en stor huvudhall och två mindre hallar för ost och fisk. 1922 installerades saluhallens första kylrum. I början av 1950-talet var hallen i stort behov av renovering, och beslut om en sådan togs 1956. Bara drygt tio år senare, 1967, yrkade stadens hälsoinspektör trots detta på att saluhallen borde utdömas. Arkitekten Sten Samuelson fick i uppdrag att i stället rita ett modernt affärscentrum på platsen. I protest bildades "Saluhallens vänner", vilka dock inte heller ville bevara den ursprungliga verksamheten i huset utan göra detta till ett allaktivitetshus. Resultatet blev till slut ändå renovering med bibehållen funktion 1974–1975. Ytterligare en renovering utfördes 1984 varvid även bereddes utrymme för olika typer av matserveringar. 2009 startade den sista renoveringen av Saluhallen vilket resulterade i en utbyggd restaurangdel med stora glaspartier mot Botulfsplatsen. Idag ryms det 18 handlare och restauranger i Lunds Saluhall. Till kända och långvariga handlare i saluhallen hör Holmgrens charkuteri, som bland annat tillverkar och saluför den berömda knaken.

Krognoshuset, beläget vid Mårtenstorgets nordvästra hörn, är Lunds äldsta bevarade profana byggnad. Huset uppfördes troligen omkring år 1300 och ingick i en privat gårdsanläggning som omfattade hela det nuvarande Mårtenstorget. Under 1300- och 1400-talet ägdes huset av den urgamla Skånsk/Danska adelssläkten Krognos. I början av 1900-talet restaurerades huset och man trodde då felaktigt att det var en rest av Svartbrödraklostret, vilket senare forskning visat legat vid Kiliansgatan. Under 1700-talet ägdes huset av flera professorer, bland annat Johan Jacob Döbelius. 1905 renoverades byggnaden av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin som ville att den skulle få ett mer klosterlikt utseende. 1929 överlät Lunds stad byggnaden åt Konstföreningen Aura.

Botulfsplatsen är ett torg i centrala Lund. Det var från högertrafikomläggningen 1967 till och med 20 augusti 2023 knutpunkt för den lokala busstrafiken. Det är framförallt busstrafiken som har betytt mycket för platsens livaktighet. Botulfsplatsen domineras av Saluhallens baksida, kaféer och restauranger samt småbutiker, bland annat Tehuset Java.

Sankt Botulfs kyrka var en medeltida sockenkyrka i Lund med rötter i en träkyrka, som uppfördes senast vid mitten av 1000-talet. Den har ersatts av en stenkyrka på samma plats, troligen under 1100-talet. Själva kyrkan har ännu inte hittats, men gravar på dess kyrkogård visar att kyrkan låg i kvarteret Sankt Botulfs östra del. Kyrkan var helgad åt Sankt Botulf, som levde under första halvan av 600-talet och sägs ha varit biskop i Utrecht i Nederländerna. Kulten kring Sankt Botulf var utbredd i England och spreds även till Danmark. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1329. I ett påvligt brev 1475 till Barbara Brahe, som var änka efter riksrådet Stig Olufsen Krognos och hade patronatsrätten över kyrkan, beskrevs kyrkan som förhärjad och förbränd av fiender. Den kan ha stuckits i brand vid den svenske kungen Karl Knutssons härtåg i Skåne 1452. Den 16 februari 1452 var den svenska armén i Lund och en stor del av stadsbebyggelsen stacks då i brand. Sankt Botulfs kyrka kan från början ha varit en privat kyrka, ägd av ätten Krognos. I kvarteret på östra sidan av kyrkan fanns en uppåt 11 000 m² stor stadsgård, som senast 1390, men kanske långt tidigare, ägdes av medlemmar av ätten. Det medeltida tegelhuset Krognoshuset var en av gårdens huvudbyggnader. Arkeologiska undersökningar gjordes 1931 och 1954 i kvarterets norra del. Under reformation i Danmark 1536 tycks kyrkan och kyrkogården tillfallit kronan, trots kyrkans karaktär som privatkyrka. I samband med grävningsarbeten 1916 och 1919 i norra delen av kvarteret ut mot Skomakaregatan hittades huggna sandstenar som ingått i ribbor till valv i kyrkan. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1931 och 1954.

Mårtenstorget är ett torg från 1842 i centrala Lund. Namnet kommer av den medeltida Sankt Mårtens kyrka, som legat sydväst om torget vid tidigare Norra Råttsträtet (numera Bankgatan). I äldre tid kallades torget Oxtorget, detta på grund av den där förekommande kreaturshandeln. Vid torget ligger idag Lunds saluhall, Lunds Konsthall och Krognoshuset. Andra byggnader vid torget är det tidigare Domusvaruhuset och tidigare Torna, Bara och Harjagers Härads Sparbanks bankpalats. Torget används idag för torghandel, varje måndag till lördag 06.30-14.00 med undantag för helgdagar. Övrig tid används torget som parkeringsplats. Utanför konsthallen finns ett flertal konstverk, såsom en fontän i gatstenarna och en talarstol samt en bänk. Lund var i slutet på 1830-talet i behov av ett nytt kreaturtorg, som lämplig plats hade man utpekat Sankt Petri gamla kyrkogård vid Bredgatan. Här låg släkten Borgs familjegrav med färgaren Jöns Petter Borgs föräldrar och farföräldrar. För att bevara kyrkogården skänkte Jöns Petter Borg den mark där Mårtenstorget nu är beläget till staden. Som villkor för gåvan ställdes ett antal regler, till exempel att marken för Sankt Petri kyrkogård aldrig får bebyggas eller användas till handelstorg.

Lunds konsthall är en kommunal konsthall i Lund. Den visar framförallt svensk och nordisk samtidskonst men varje år visas även en eller flera internationella utställningar. Byggnaden ritades av Klas Anshelm och finansierades genom en donation av Gamla Sparbanken till Lunds stad. Redan 1931 beslutade banken att skapa en stiftelse för att upprätta konserthus och konstsalong i Lund. Den 21 september 1957 invigdes konsthallen med sin första utställning, "Svensk nutidskonst". Byggnaden har växelvis höga och låga rum, med avgränsade utrymmen för skulpturer och större bilder och med öppna balkonger. Lunds kommuns kultur- och fritidsnämnd fattade den 10 december 2015 beslut om att lägga ned konsthallen, i syfte att senare återuppta den i rekonstruerad form.

Wermlands nation är en av tretton nationer vid Lunds universitet. Nationen ligger på Stora Tvärgatan 13, strax söder om Botulfsplatsen i centrala Lund. Wermlands nation är en studiesocial sammanslutning för studenter vid Lunds universitet som helt drivs och styrs av studenter. Nationen är demokratiskt uppbyggd på medlemskap. Den har en ledningsgrupp kallad kuratelet, med en kurator i spetsen. Därtill finns en styrelse och en inspektor, som är nationens överhuvud och som har en övervakande roll.

Stadshallen är en byggnad i centrala Lund, belägen vid Stortorget. Den ritades av Klas Anshelm och byggdes 1968. Stadshallen tillkom genom en tävling med ett antal namnkunniga arkitekter inbjudna, som Anshelm vann med sitt bidrag "Lunda Torg". Få rum i byggnaden är helt rätvinkliga och längs väggarna i foajén finns rader av glödlampor i taket. I byggnaden finns bland annat en konsertsal och en före detta sessionssal, som under renoveringen 2020-2022 gjordes om till en större sal kallad "Amfi". I och med renoveringsprojektet inrymmer Stadshallen nu även, för första gången, en egen restaurang och ett eget café. I lokalerna har Lunds kommunfullmäktige sina sammanträden. Från färdigställandet 1968 fram till renoveringen 2020-2022 fungerade Stadshallen både som repetitionslokal och konsertlokal för Lunds Stadsorkester och Nordiska ungdomsorkestern.

Sankta Maria minor kyrka var en medeltida kyrka i Lund, som låg i den södra delen av kvarteret Maria minor, mellan Stora Södergatan och Botulfsplatsen, nära Västra Mårtensgatan. Kyrkan Sankta Maria minor var den mindre av de två Maria-kyrkorna i Lund. Den större var Sankta Maria magle kyrka, som byggdes senare. Kyrkan byggdes som en stavkyrka i trä under senare delen av 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet på samma plats. Denna revs efter reformationen i Danmark 1536. I samband med nybyggnation i början av 1900-talet tog Kulturen hand om lämningarna och återuppbyggde dem på Kulturen längs Sankt Annegatan 1911 och 1914. Ruinen är placerad mellan norra gaveln på Locus Peccatorum och sydgaveln på Rustmästarebostaden. Ruinerna består av omkring 1,5 meter höga delar av yttermurarna, med ena långsidan och absiden. I en skriftlig källa från perioden 1095-1103 anges att kung Erik Ejegod skänkte kyrkan tillsammans med en stor godsmassa till prostämbetet vid domkapitlet. Sannolikt revs träkyrkan strax efter att den donerats till domkapitlet och ersattes med en romansk kyrka av sten. Kyrkan och dess kyrkogård undersöktes arkeologiskt 1911, 1914, 1926 och våren 2020. Träkyrkan hade ett nästan kvadratiskt 8 gånger 8 meter stort kor och det rektangulära långhuset bör då ha varit 16 meter långt och 10 meter brett. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova stolpar av ek både i koret och långhuset, och de bar upp kyrkans tak och gjorde kyrkan treskeppig. Plankorna i kyrkans väggar var 48 till 61 cm breda och 17 till 22 cm tjocka och gjorda av kluvna ekstammar där stammens naturligt runda sida utgjorde kyrkans utsida. Både stolparna och väggplankorna stod nedgrävda i jorden. Det fanns också en brunn gjord av en urholkad ekstam inne i kyrkan, men det fanns annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes, varför brunnen kan ha hört till tidigare bebyggelse. Den ursprungliga romanska stenkyrkan bestod av ett långhus och ett kor med absid. Senare fick kyrkan även ett vapenhus i söder och ett torn i väster, som var byggda i tegel. Det fanns två ingångar till kyrkan på dess södra sida, en i koret som var till för kyrkans präster och en i långhuset som var till för församlingsmedlemmarna. Kyrkan hade invändigt ett stort kapitäl gjort av granit. Det kan ha stått på en kolonn i mitten av kyrkan och burit upp en triumfbåge. Golvet var gjort av kalktuff i både långhuset och koret. Kyrkan drabbades av en brand, sannolikt under 1200-talet, och efter det förnyades den med tribun- och triumfbågar och golvet i långhuset täcktes med tegel. Golvet i koret fick först ett nytt golv med kalktuff, men täcktes senare flera gånger med murtegel. Det kan också ha gjorts för att göra platsen för altaret högre. Under altaret i absiden fanns en kammare där det kan ha förvarats reliker. Det fanns också ett lekmannaaltare och två sidoaltare i östra delen av långhuset. Längs med väggarna i långhuset fanns uppmurade sittbänkar av sten. Kyrkan raserades efter reformationen i Danmark 1536.

Bruniushuset är en byggnad vid Kiliansgatan och Magle Lilla kyrkogata i Lund. Det uppfördes av Carl Georg Brunius 1840 efter egna ritningar i rött handslaget tegel med oputsade fasader. Ett gårdshus i råtegel byggdes 1842 och innehöll drängkammare, stall för två hästar och tre kor samt en vagnsbod. Därefter uppfördes också en magasinsbyggnad 1848 vid Magle Lilla Kyrkogata, vilken användes till spannmålsförvaring och som visthusbod och bostad. Gården var Brunius bostad fram till hans död 1869. Bruniushuset övertogs därefter av apotekaren C.H. Åkerblom, som 1871 lät bygga samman gatuhuset och magasinet med en flygel i samma medeltidsromantiska stil. Den senare ägaren, professorn i nygrekiska och lingvistik Fredrik Wulff, lät 1889-1891 inreda vinden och ta upp fönsterkupor. Han försåg också lägenheten på övervåningen med en praktfull inredning med bland annat kassettak, parkettgolv, väggpanel och dekormålning av Svante Thulin. Byggnaden blev byggnadsminne 1994.

Kanikresidenset är ett bostadshus från medeltiden i Lund. Kanikresidenset ingår numera som en inbyggd, men urskiljbar, del av Folkets hus i på hörnet Magle Stora Kyrkogatan och Kiliansgatan i Lunds innerstad. Folkets hus byggdes 1968-1969 och dessförinnan låg där ett 1800-talshus i vilket också en del av Kanikresidenset var integrerad. Vid bygget beslöts att resterna av medeltidsbyggnaden skulle rustas upp och ingå i den nya byggnaden. Det ursprungliga Kanikresidenset uppfördes under 1200-talet. Det har sedan under århundradena genomgått omfattande omändringar. På 1700-talet revs den ursprungliga andra våningen. och det kvarstod som ett envåningshus med källare. År 1863 byggdes resterna av residenset in i den år 1968 rivna klassicerande tvåvåningsbyggnad, varvid också det tidigare Kanikresidensets sydvästra hörn höggs ned. Under 1300-talets första del beboddes huset vid det då benämnda Killesträtet av kaniken Nils Bunkeflo. Det var då ett väl tilltaget hus med tre våningsplan. Sedan medeltiden har marknivån utanför huset höjts med 1,5 meter, och den våning som idag är källare var då bottenvåning. Runt residenset fanns en omkring 1,5 meter hög sockel av murade obehandlade gråsten. Entrén till huset från Kiliansgatan var en bred dörr i en rundbågig öppning. Den mörka bottenvåningen, med få fönster, bestod troligen av ett enda rum, eventuellt fanns mellanväggar av lättare konstruktion. Golvet i första våningen, som antagligen var en förrådsvåning, låg ungefär i nivå med den gata som fanns när huset byggdes och de rester av det som hittas var av tegel eller flata gråstenar. Andra våningen bedöms ha varit bostadsvåning med dagligstuga och sovutrymmen. Om den rivna tredje våningen finns ingen kunskap.

Domushuset är en populär benämning på en fastighet belägen vid Mårtenstorget i kvarteret Brunius i Lund som förvaltas av KF Fastigheter. Namnet kommer av att huset länge innefattade ett Domusvaruhus. Arkitekt var Nils Johan Lundgren, född 3 juli 1881 i Helsingborg. Han var en inflytelserik arkitekt i Helsingborg mellan 1914 och 1940 och var under en period biträdande stadsarkitekt till Alfred Hellerström. Bland hans verk är Domushuset i Lund. Han är far till arkitekt Filip Lundgren.