Lunds konsthall

Krognoshuset, beläget vid Mårtenstorgets nordvästra hörn, är Lunds äldsta bevarade profana byggnad. Huset uppfördes troligen omkring år 1300 och ingick i en privat gårdsanläggning som omfattade hela det nuvarande Mårtenstorget. Under 1300- och 1400-talet ägdes huset av den urgamla Skånsk/Danska adelssläkten Krognos. I början av 1900-talet restaurerades huset och man trodde då felaktigt att det var en rest av Svartbrödraklostret, vilket senare forskning visat legat vid Kiliansgatan. Under 1700-talet ägdes huset av flera professorer, bland annat Johan Jacob Döbelius. 1905 renoverades byggnaden av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin som ville att den skulle få ett mer klosterlikt utseende. 1929 överlät Lunds stad byggnaden åt Konstföreningen Aura.

Mårtenstorget är ett torg från 1842 i centrala Lund. Namnet kommer av den medeltida Sankt Mårtens kyrka, som legat sydväst om torget vid tidigare Norra Råttsträtet (numera Bankgatan). I äldre tid kallades torget Oxtorget, detta på grund av den där förekommande kreaturshandeln. Vid torget ligger idag Lunds saluhall, Lunds Konsthall och Krognoshuset. Andra byggnader vid torget är det tidigare Domusvaruhuset och tidigare Torna, Bara och Harjagers Härads Sparbanks bankpalats. Torget används idag för torghandel, varje måndag till lördag 06.30-14.00 med undantag för helgdagar. Övrig tid används torget som parkeringsplats. Utanför konsthallen finns ett flertal konstverk, såsom en fontän i gatstenarna och en talarstol samt en bänk. Lund var i slutet på 1830-talet i behov av ett nytt kreaturtorg, som lämplig plats hade man utpekat Sankt Petri gamla kyrkogård vid Bredgatan. Här låg släkten Borgs familjegrav med färgaren Jöns Petter Borgs föräldrar och farföräldrar. För att bevara kyrkogården skänkte Jöns Petter Borg den mark där Mårtenstorget nu är beläget till staden. Som villkor för gåvan ställdes ett antal regler, till exempel att marken för Sankt Petri kyrkogård aldrig får bebyggas eller användas till handelstorg.

Lunds saluhall är en saluhall belägen vid västra änden av Mårtenstorget i Lund. Saluhallen invigdes den 21 april 1909. Innan dess hade handel med kött och fisk bedrivits på Stortorget. När saluhallen, vars smäckra inre järnkonstruktioner uppförts av Carl Holmbergs mekaniska verkstad, invigdes bestod den av en stor huvudhall och två mindre hallar för ost och fisk. 1922 installerades saluhallens första kylrum. I början av 1950-talet var hallen i stort behov av renovering, och beslut om en sådan togs 1956. Bara drygt tio år senare, 1967, yrkade stadens hälsoinspektör trots detta på att saluhallen borde utdömas. Arkitekten Sten Samuelson fick i uppdrag att i stället rita ett modernt affärscentrum på platsen. I protest bildades "Saluhallens vänner", vilka dock inte heller ville bevara den ursprungliga verksamheten i huset utan göra detta till ett allaktivitetshus. Resultatet blev till slut ändå renovering med bibehållen funktion 1974–1975. Ytterligare en renovering utfördes 1984 varvid även bereddes utrymme för olika typer av matserveringar. 2009 startade den sista renoveringen av Saluhallen vilket resulterade i en utbyggd restaurangdel med stora glaspartier mot Botulfsplatsen. Idag ryms det 18 handlare och restauranger i Lunds Saluhall. Till kända och långvariga handlare i saluhallen hör Holmgrens charkuteri, som bland annat tillverkar och saluför den berömda knaken.

Kanikresidenset är ett bostadshus från medeltiden i Lund. Kanikresidenset ingår numera som en inbyggd, men urskiljbar, del av Folkets hus i på hörnet Magle Stora Kyrkogatan och Kiliansgatan i Lunds innerstad. Folkets hus byggdes 1968-1969 och dessförinnan låg där ett 1800-talshus i vilket också en del av Kanikresidenset var integrerad. Vid bygget beslöts att resterna av medeltidsbyggnaden skulle rustas upp och ingå i den nya byggnaden. Det ursprungliga Kanikresidenset uppfördes under 1200-talet. Det har sedan under århundradena genomgått omfattande omändringar. På 1700-talet revs den ursprungliga andra våningen. och det kvarstod som ett envåningshus med källare. År 1863 byggdes resterna av residenset in i den år 1968 rivna klassicerande tvåvåningsbyggnad, varvid också det tidigare Kanikresidensets sydvästra hörn höggs ned. Under 1300-talets första del beboddes huset vid det då benämnda Killesträtet av kaniken Nils Bunkeflo. Det var då ett väl tilltaget hus med tre våningsplan. Sedan medeltiden har marknivån utanför huset höjts med 1,5 meter, och den våning som idag är källare var då bottenvåning. Runt residenset fanns en omkring 1,5 meter hög sockel av murade obehandlade gråsten. Entrén till huset från Kiliansgatan var en bred dörr i en rundbågig öppning. Den mörka bottenvåningen, med få fönster, bestod troligen av ett enda rum, eventuellt fanns mellanväggar av lättare konstruktion. Golvet i första våningen, som antagligen var en förrådsvåning, låg ungefär i nivå med den gata som fanns när huset byggdes och de rester av det som hittas var av tegel eller flata gråstenar. Andra våningen bedöms ha varit bostadsvåning med dagligstuga och sovutrymmen. Om den rivna tredje våningen finns ingen kunskap.

Lunds stadsteater är en kommunal gästspelsscen i Lund som presenterar ett brett utbud inom scenkonstområdet. Teatern rymmer dramatik, dans, show, konserter, musikaler, spex med mera. Lunds stadsteater är organisatoriskt en del av Lunds kulturförvaltning och rent lokalmässigt en del av Lunds Folkets hus, som innefattar resterna av det medeltida Kanikresidenset. År 1969 gjordes en ombyggnad, då bland annat stadsteatern tillkom efter ritningar av Hans Westman. Teatern rymmer 489 personer, varav 81 platser på balkong och 410 platser på parkett.

Lunds dans- och musikalgymnasium är en gymnasieskola på Kiliansgatan i centrala Lund.

Sankt Botulfs kyrka var en medeltida sockenkyrka i Lund med rötter i en träkyrka, som uppfördes senast vid mitten av 1000-talet. Den har ersatts av en stenkyrka på samma plats, troligen under 1100-talet. Själva kyrkan har ännu inte hittats, men gravar på dess kyrkogård visar att kyrkan låg i kvarteret Sankt Botulfs östra del. Kyrkan var helgad åt Sankt Botulf, som levde under första halvan av 600-talet och sägs ha varit biskop i Utrecht i Nederländerna. Kulten kring Sankt Botulf var utbredd i England och spreds även till Danmark. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1329. I ett påvligt brev 1475 till Barbara Brahe, som var änka efter riksrådet Stig Olufsen Krognos och hade patronatsrätten över kyrkan, beskrevs kyrkan som förhärjad och förbränd av fiender. Den kan ha stuckits i brand vid den svenske kungen Karl Knutssons härtåg i Skåne 1452. Den 16 februari 1452 var den svenska armén i Lund och en stor del av stadsbebyggelsen stacks då i brand. Sankt Botulfs kyrka kan från början ha varit en privat kyrka, ägd av ätten Krognos. I kvarteret på östra sidan av kyrkan fanns en uppåt 11 000 m² stor stadsgård, som senast 1390, men kanske långt tidigare, ägdes av medlemmar av ätten. Det medeltida tegelhuset Krognoshuset var en av gårdens huvudbyggnader. Arkeologiska undersökningar gjordes 1931 och 1954 i kvarterets norra del. Under reformation i Danmark 1536 tycks kyrkan och kyrkogården tillfallit kronan, trots kyrkans karaktär som privatkyrka. I samband med grävningsarbeten 1916 och 1919 i norra delen av kvarteret ut mot Skomakaregatan hittades huggna sandstenar som ingått i ribbor till valv i kyrkan. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1931 och 1954.

Kiliansgatan är en gata i Lund, som går i en båge mellan Krafts torg/Sandgatan vid Lunds domkyrkas absid och Mårtenstorget. Den passerar Magle Stora Kyrkogata, Skomakargatan och Magle Lilla Kyrkogata. Den norra delen av Kiliansgatan kallades tidigare Lilla Kungsgatan, vilken fortsatte västerut från Krafts torg i dåvarande Stora Kungsgatan, numera Kungsgatan, fram till Stortorget. Utmed gatan finns två byggnadsminnen: Kanikresidenset med Folkets hus och Lunds stadsteater, samt Bruniushuset från 1840. Vid gatan finns också Lunds Ungdoms- och Hemgård och Lunds Dans- och Musikalgymnasium. Mellan 1221 och reformationen på 1500-talet, låg Svartbrödraklostret, med en kyrka, längs Kiliansgatan. Klostret, som var det första dominikanerklostret i Danmark, var byggt helt i tegel. Det revs tidigt efter reformationen. Det har funnits bebyggelse i kvarteret Svartbröder, som omges av Kungsgatan, Kiliansgatan och Skomakargatan, sedan tidigt 1000-tal. Kvarterets nuvarande form antas vara den ursprungliga och de omgivande gatorna har sannolikt funnits där i någon form sedan tidig medeltid. Kiliansgatans sträckning, samma som nuvarande, men utan namn, finns dokumenterad i Johannes Meijers karta över Lund från 1600-talet

Bruniushuset är en byggnad vid Kiliansgatan och Magle Lilla kyrkogata i Lund. Det uppfördes av Carl Georg Brunius 1840 efter egna ritningar i rött handslaget tegel med oputsade fasader. Ett gårdshus i råtegel byggdes 1842 och innehöll drängkammare, stall för två hästar och tre kor samt en vagnsbod. Därefter uppfördes också en magasinsbyggnad 1848 vid Magle Lilla Kyrkogata, vilken användes till spannmålsförvaring och som visthusbod och bostad. Gården var Brunius bostad fram till hans död 1869. Bruniushuset övertogs därefter av apotekaren C.H. Åkerblom, som 1871 lät bygga samman gatuhuset och magasinet med en flygel i samma medeltidsromantiska stil. Den senare ägaren, professorn i nygrekiska och lingvistik Fredrik Wulff, lät 1889-1891 inreda vinden och ta upp fönsterkupor. Han försåg också lägenheten på övervåningen med en praktfull inredning med bland annat kassettak, parkettgolv, väggpanel och dekormålning av Svante Thulin. Byggnaden blev byggnadsminne 1994.

Ej att förväxla med Sankt Mårtens kyrka i Mariehamn Sankt Mårtens kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i kvarteret Sankt Mårten nära hörnet Västra Mårtensgatan/Bankgatan. Sankt Mårtens kyrka byggdes troligen som en träkyrka på 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet. Den var helgad åt Sankt Martin av Tours, som enligt en legend hade gömt sig bland gäss för att slippa bli biskop i Tours, men hade avslöjats av gässens kacklande. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1308, då det anges i domkapitlets gåvobok att det ska hållas själamässor i kyrkan för en avliden person. År 1484 slogs tjänsten som sockenpräst i Sankt Mårtens församling samman med tjänsten som altarvikarie för Johannes Döparens altare i domkyrkans krypta. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1915, 1937, 1963, 1975–1976 och 1993. Kyrkan var byggd i romansk stil med kor och absid, och försågs senare med ett torn i väster. Vid grunden till absiden hittades 64 mynt nedgrävda som ett byggnadsoffer. Mynten präglades under kungarna Olof Hungers och Erik Ejegods regeringsperioder, vilket tyder på att kyrkan byggdes senast i början av 1100-talet. Ett tjockt brandlager tyder på att kyrkan drabbades av brand någon gång under 1200-talet. Vid återuppbyggnaden breddades kyrkans långhus. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Svartbrödraklostret, eller Dominikanerkonventet Sankta Maria Magdalena. var ett dominikankloster i Lund,som grundades år 1221 som det första dominikanklostret i Norden. Dominikanmunkarna, eller svartbröderna som de också kallas, är en tiggarorden. Orden instiftades av Dominicus 1216. Namnet "svartbröderna" fick de därför att de är klädda i svart mantel med kapuschong. Dominikanernas främsta uppgift var att i apostolisk anda utbreda och fördjupa tron genom predikan och undervisning. Ordens grundare Dominicus besökte själv Danmark och troligen även Lund i början av 1200-talet. Svartbrödraklostret i Lund var en stor anläggning med en kyrka som låg längs Kiliansgatan, mitt emot domkyrkans absid. I samband med reformationen upplöstes klostret och raserades troligen omgående. Länge var det okänt var klostret var beläget och det var först år 1940 som man genom arkeologiska fynd kunde slå fast dess plats. År 1947 återkom dominikanerna till Lund och etablerade sig på Råbygatan vid Mårtenstorget. Sedan 1993 ligger konventet på Sandgatan i Lund.

Kiliansgården, eller Hemgården, är en byggnad vid Kiliansgatan 11 i korsningen med Magle Stora kyrkogata, i kvarteret Sankt Mikael i Lunds stadskärna. Byggnaden, som sedan 1949 ägs av Lunds stad, inhyser sedan 1960 Lunds Ungdoms- och Hemgård, en obunden föreningsdriven fritidsgård. Verksamheten startade 1942. På hemgården finns bland annat aktiviteter som biljard, sällskapsspel, pingis, fotolaboratorium samt inspelnings- och repetitionslokaler. Huset byggdes 1775 som bostadshus på en stor tomt som omfattade hela den östra delen av kvarteret. Byggherre var troligen filosofiprofessorn Johan Nelander. Senare ägare till tomten har varit bland andra professorerna Matthaeus Fremling och Peter Dahl. På fastigheten finns idag två byggnader: en stor mitt på tomten och en liten i hörnet av Kiliansgatan och Magle Stora Kyrkogata. Den stora byggnaden är uppförd av ekekorsvirke och har sockel av natursten med en del stenar från medeltida kyrkor. När Lunds stad blev ägare till huset 1949 var hela huset putsat. Taket var klätt med skiffer mot söder och papp mot norr. En omfattande renovering gjordes 1960, då det i möjligaste mån återställdes till husets ursprungliga utseende. Tomtens lilla hus är ursprungligen byggt som uthus till det stora. År 1956 renoverades det och inreddes till en konsthantverksbutik.