Botulfsplatsen

Stadshallen är en byggnad i centrala Lund, belägen vid Stortorget. Den ritades av Klas Anshelm och byggdes 1968. Stadshallen tillkom genom en tävling med ett antal namnkunniga arkitekter inbjudna, som Anshelm vann med sitt bidrag "Lunda Torg". Få rum i byggnaden är helt rätvinkliga och längs väggarna i foajén finns rader av glödlampor i taket. I byggnaden finns bland annat en konsertsal och en före detta sessionssal, som under renoveringen 2020-2022 gjordes om till en större sal kallad "Amfi". I och med renoveringsprojektet inrymmer Stadshallen nu även, för första gången, en egen restaurang och ett eget café. I lokalerna har Lunds kommunfullmäktige sina sammanträden. Från färdigställandet 1968 fram till renoveringen 2020-2022 fungerade Stadshallen både som repetitionslokal och konsertlokal för Lunds Stadsorkester och Nordiska ungdomsorkestern.

Sankta Maria minor kyrka var en medeltida kyrka i Lund, som låg i den södra delen av kvarteret Maria minor, mellan Stora Södergatan och Botulfsplatsen, nära Västra Mårtensgatan. Kyrkan Sankta Maria minor var den mindre av de två Maria-kyrkorna i Lund. Den större var Sankta Maria magle kyrka, som byggdes senare. Kyrkan byggdes som en stavkyrka i trä under senare delen av 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet på samma plats. Denna revs efter reformationen i Danmark 1536. I samband med nybyggnation i början av 1900-talet tog Kulturen hand om lämningarna och återuppbyggde dem på Kulturen längs Sankt Annegatan 1911 och 1914. Ruinen är placerad mellan norra gaveln på Locus Peccatorum och sydgaveln på Rustmästarebostaden. Ruinerna består av omkring 1,5 meter höga delar av yttermurarna, med ena långsidan och absiden. I en skriftlig källa från perioden 1095-1103 anges att kung Erik Ejegod skänkte kyrkan tillsammans med en stor godsmassa till prostämbetet vid domkapitlet. Sannolikt revs träkyrkan strax efter att den donerats till domkapitlet och ersattes med en romansk kyrka av sten. Kyrkan och dess kyrkogård undersöktes arkeologiskt 1911, 1914, 1926 och våren 2020. Träkyrkan hade ett nästan kvadratiskt 8 gånger 8 meter stort kor och det rektangulära långhuset bör då ha varit 16 meter långt och 10 meter brett. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova stolpar av ek både i koret och långhuset, och de bar upp kyrkans tak och gjorde kyrkan treskeppig. Plankorna i kyrkans väggar var 48 till 61 cm breda och 17 till 22 cm tjocka och gjorda av kluvna ekstammar där stammens naturligt runda sida utgjorde kyrkans utsida. Både stolparna och väggplankorna stod nedgrävda i jorden. Det fanns också en brunn gjord av en urholkad ekstam inne i kyrkan, men det fanns annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes, varför brunnen kan ha hört till tidigare bebyggelse. Den ursprungliga romanska stenkyrkan bestod av ett långhus och ett kor med absid. Senare fick kyrkan även ett vapenhus i söder och ett torn i väster, som var byggda i tegel. Det fanns två ingångar till kyrkan på dess södra sida, en i koret som var till för kyrkans präster och en i långhuset som var till för församlingsmedlemmarna. Kyrkan hade invändigt ett stort kapitäl gjort av granit. Det kan ha stått på en kolonn i mitten av kyrkan och burit upp en triumfbåge. Golvet var gjort av kalktuff i både långhuset och koret. Kyrkan drabbades av en brand, sannolikt under 1200-talet, och efter det förnyades den med tribun- och triumfbågar och golvet i långhuset täcktes med tegel. Golvet i koret fick först ett nytt golv med kalktuff, men täcktes senare flera gånger med murtegel. Det kan också ha gjorts för att göra platsen för altaret högre. Under altaret i absiden fanns en kammare där det kan ha förvarats reliker. Det fanns också ett lekmannaaltare och två sidoaltare i östra delen av långhuset. Längs med väggarna i långhuset fanns uppmurade sittbänkar av sten. Kyrkan raserades efter reformationen i Danmark 1536.

Sankt Botulfs kyrka var en medeltida sockenkyrka i Lund med rötter i en träkyrka, som uppfördes senast vid mitten av 1000-talet. Den har ersatts av en stenkyrka på samma plats, troligen under 1100-talet. Själva kyrkan har ännu inte hittats, men gravar på dess kyrkogård visar att kyrkan låg i kvarteret Sankt Botulfs östra del. Kyrkan var helgad åt Sankt Botulf, som levde under första halvan av 600-talet och sägs ha varit biskop i Utrecht i Nederländerna. Kulten kring Sankt Botulf var utbredd i England och spreds även till Danmark. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1329. I ett påvligt brev 1475 till Barbara Brahe, som var änka efter riksrådet Stig Olufsen Krognos och hade patronatsrätten över kyrkan, beskrevs kyrkan som förhärjad och förbränd av fiender. Den kan ha stuckits i brand vid den svenske kungen Karl Knutssons härtåg i Skåne 1452. Den 16 februari 1452 var den svenska armén i Lund och en stor del av stadsbebyggelsen stacks då i brand. Sankt Botulfs kyrka kan från början ha varit en privat kyrka, ägd av ätten Krognos. I kvarteret på östra sidan av kyrkan fanns en uppåt 11 000 m² stor stadsgård, som senast 1390, men kanske långt tidigare, ägdes av medlemmar av ätten. Det medeltida tegelhuset Krognoshuset var en av gårdens huvudbyggnader. Arkeologiska undersökningar gjordes 1931 och 1954 i kvarterets norra del. Under reformation i Danmark 1536 tycks kyrkan och kyrkogården tillfallit kronan, trots kyrkans karaktär som privatkyrka. I samband med grävningsarbeten 1916 och 1919 i norra delen av kvarteret ut mot Skomakaregatan hittades huggna sandstenar som ingått i ribbor till valv i kyrkan. Delar av kyrkogården undersöktes arkeologiskt 1931 och 1954.

Lunds saluhall är en saluhall belägen vid västra änden av Mårtenstorget i Lund. Saluhallen invigdes den 21 april 1909. Innan dess hade handel med kött och fisk bedrivits på Stortorget. När saluhallen, vars smäckra inre järnkonstruktioner uppförts av Carl Holmbergs mekaniska verkstad, invigdes bestod den av en stor huvudhall och två mindre hallar för ost och fisk. 1922 installerades saluhallens första kylrum. I början av 1950-talet var hallen i stort behov av renovering, och beslut om en sådan togs 1956. Bara drygt tio år senare, 1967, yrkade stadens hälsoinspektör trots detta på att saluhallen borde utdömas. Arkitekten Sten Samuelson fick i uppdrag att i stället rita ett modernt affärscentrum på platsen. I protest bildades "Saluhallens vänner", vilka dock inte heller ville bevara den ursprungliga verksamheten i huset utan göra detta till ett allaktivitetshus. Resultatet blev till slut ändå renovering med bibehållen funktion 1974–1975. Ytterligare en renovering utfördes 1984 varvid även bereddes utrymme för olika typer av matserveringar. 2009 startade den sista renoveringen av Saluhallen vilket resulterade i en utbyggd restaurangdel med stora glaspartier mot Botulfsplatsen. Idag ryms det 18 handlare och restauranger i Lunds Saluhall. Till kända och långvariga handlare i saluhallen hör Holmgrens charkuteri, som bland annat tillverkar och saluför den berömda knaken.

Ej att förväxla med Sankt Mårtens kyrka i Mariehamn Sankt Mårtens kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i kvarteret Sankt Mårten nära hörnet Västra Mårtensgatan/Bankgatan. Sankt Mårtens kyrka byggdes troligen som en träkyrka på 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet. Den var helgad åt Sankt Martin av Tours, som enligt en legend hade gömt sig bland gäss för att slippa bli biskop i Tours, men hade avslöjats av gässens kacklande. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1308, då det anges i domkapitlets gåvobok att det ska hållas själamässor i kyrkan för en avliden person. År 1484 slogs tjänsten som sockenpräst i Sankt Mårtens församling samman med tjänsten som altarvikarie för Johannes Döparens altare i domkyrkans krypta. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1915, 1937, 1963, 1975–1976 och 1993. Kyrkan var byggd i romansk stil med kor och absid, och försågs senare med ett torn i väster. Vid grunden till absiden hittades 64 mynt nedgrävda som ett byggnadsoffer. Mynten präglades under kungarna Olof Hungers och Erik Ejegods regeringsperioder, vilket tyder på att kyrkan byggdes senast i början av 1100-talet. Ett tjockt brandlager tyder på att kyrkan drabbades av brand någon gång under 1200-talet. Vid återuppbyggnaden breddades kyrkans långhus. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Stortorget är sedan tidig medeltid ett triangulärt format torg i centrala Lund, omkring 100 meter söder om Domkyrkan. Det är stadens kanske mest centralt belägna torg men långtifrån det ytmässigt största.

Krognoshuset, beläget vid Mårtenstorgets nordvästra hörn, är Lunds äldsta bevarade profana byggnad. Huset uppfördes troligen omkring år 1300 och ingick i en privat gårdsanläggning som omfattade hela det nuvarande Mårtenstorget. Under 1300- och 1400-talet ägdes huset av den urgamla Skånsk/Danska adelssläkten Krognos. I början av 1900-talet restaurerades huset och man trodde då felaktigt att det var en rest av Svartbrödraklostret, vilket senare forskning visat legat vid Kiliansgatan. Under 1700-talet ägdes huset av flera professorer, bland annat Johan Jacob Döbelius. 1905 renoverades byggnaden av domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin som ville att den skulle få ett mer klosterlikt utseende. 1929 överlät Lunds stad byggnaden åt Konstföreningen Aura.

Sydsvenska bankens byggnad, adress: Stortorget 1, fastighet: Sankt Laurentius 1, är en tidigare bankbyggnad belägen vid Stortorgets norra sida i Lunds stadskärna. På husets västra sida börjar Kyrkogatan och från den östra börjar Kungsgatan.

Kattesund är en kort gata i Lunds stadskärna mellan Stora Södergatan och Grönegatan. Reformationen i Danmark 1536 följdes av ett kungligt beslut att riva kloster och kyrkor, bland andra Sankt Drotten i (Sankt Trinitas Salvator kyrka) i Lund. Därefter drogs den nya gatan Kattesund fram över området, där kyrkan och kyrkogården stått. Namnet Kattesund alluderade troligen på benämningen för ett trångt farvatten, som överförts till att beteckna en trång gatupassage. Också Malmö (Kattsundsgatan), Köpenhamn (Kattesundet) och ett antal andra danska städer från medeltiden har, eller har haft, smala gator med liknande namn. Gatan i Lund hette 1866 Kattsund, från 1876 Kattsundsgatan samt från 1923 Kattesund. Kattesund har efter arkeologiska utgrävningar under de senaste decennierna blivit känt för flera lämningar efter medeltida kyrkor på eller vid gatan: Stenkyrkan Drottens kyrkoruin Träkyrkan Södra Kattesundskyrkan Träkyrkan Östra Kattesundskyrkan Träkyrkan Sankt Trinitas Salvator kyrka

Östra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Färgaren vid Kattesund, nära Stora Södergatan. Den var en stavkyrka, för vilken det inte är känt vilket skyddshelgon som den hade. Den låg nära både Södra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka , också kallad Drotten). Östra Kattesundskyrkan är den största stavkyrkan som har hittats i Norden. Den var 26 meter lång, varav långhuset var 18 meter långt och elva meter brett. Koret var åtta gånger åtta meter stort. Det fanns två rader med stolpar invändigt, vilka bar upp taket. Inne i kyrkan fanns också åtta kraftiga stolpar av ek som hade en diameter på omkring 55 centimeter. De skulle kunna vara mittpelare i en basilika där mittskeppet var högre än sidoskeppen, men de kan också ha burit upp ett sammanhängande ryggåstak. På västra sidan av kyrkan har det stått fem kraftiga stolpar i marken och det är möjligt att de har ingått i en klockstapel. Runt kyrkan fanns det en kyrkogård som var 45 gånger 60 meter stor, med grävda rännor som gränsmarkering runt om. På kyrkogården har det hittats 320 gravar. Östra Kattesundskyrkan ersattes inte av någon kyrka av sten under 1100-talet. I gatubeläggningen på Kattesund finns markerade med vit gatsten ytterväggarna till kyrkan och de stolpar som bar upp dess tak, samt tre av stolparna till den förmodade klockstapeln.

Liberiet är en byggnad belägen i centrala Lund precis söder om Lunds domkyrka. Byggnaden dateras till 1400-talets senare del. Byggnadens användningsområde har ändrats flera gånger. Från början hade domkapitlet sitt bibliotek i byggnaden, därav namnet som härstammar från latinets Liber, bok. Huset är från 2008 Pilgrimsplats Liberiet, en mötesplats för det nära samtalet, en kopp kaffe, en stunds vila och stillhet. Här finns pilgrimslitteratur, information om pilgrimsvägar mm.

Domkyrkoforum är Lunds stifts besökscentrum för Lunds domkyrka. I byggnaden finns lokaler för konserter, konferenser, butik och administration. Arkitekt Carmen Izquierdo och landskapsarkitekt Charlotte Lund tilldelades 2011 Lunds stadsbyggnadspris för utformandet av Domkyrkoforum och Domkyrkoplatsen. Domkyrkoforum tilldelades Kasper Salin-priset av Sveriges Arkitekter och Skånes arkitekturpris av Region Skåne 2012. År 2020 utsåg opinionsgruppen Arkitekturupproret byggnaden till Lunds fulaste byggnad och den näst fulaste i Sverige.