Stortorget, Lund

Sydsvenska bankens byggnad, adress: Stortorget 1, fastighet: Sankt Laurentius 1, är en tidigare bankbyggnad belägen vid Stortorgets norra sida i Lunds stadskärna. På husets västra sida börjar Kyrkogatan och från den östra börjar Kungsgatan.

Stadshallen är en byggnad i centrala Lund, belägen vid Stortorget. Den ritades av Klas Anshelm och byggdes 1968. Stadshallen tillkom genom en tävling med ett antal namnkunniga arkitekter inbjudna, som Anshelm vann med sitt bidrag "Lunda Torg". Få rum i byggnaden är helt rätvinkliga och längs väggarna i foajén finns rader av glödlampor i taket. I byggnaden finns bland annat en konsertsal och en före detta sessionssal, som under renoveringen 2020-2022 gjordes om till en större sal kallad "Amfi". I och med renoveringsprojektet inrymmer Stadshallen nu även, för första gången, en egen restaurang och ett eget café. I lokalerna har Lunds kommunfullmäktige sina sammanträden. Från färdigställandet 1968 fram till renoveringen 2020-2022 fungerade Stadshallen både som repetitionslokal och konsertlokal för Lunds Stadsorkester och Nordiska ungdomsorkestern.

Domkyrkoforum är Lunds stifts besökscentrum för Lunds domkyrka. I byggnaden finns lokaler för konserter, konferenser, butik och administration. Arkitekt Carmen Izquierdo och landskapsarkitekt Charlotte Lund tilldelades 2011 Lunds stadsbyggnadspris för utformandet av Domkyrkoforum och Domkyrkoplatsen. Domkyrkoforum tilldelades Kasper Salin-priset av Sveriges Arkitekter och Skånes arkitekturpris av Region Skåne 2012. År 2020 utsåg opinionsgruppen Arkitekturupproret byggnaden till Lunds fulaste byggnad och den näst fulaste i Sverige.

Apoteket Svanen är ett apotek som grundades i Lund 1627. Det har legat på sin nuvarande plats på Stora Kyrkogatan, mitt emot domkyrkan, sedan 1647. Mellan 1671 och 1852 lydde apoteket under universitetets jurisdiktion, och hade länge namnet Akademiapoteket. Först 1833 fick apoteket namnet Svanen. Det nuvarande gatuhuset, där apoteket ligger, byggdes om 1862, men genomgick en omfattande ombyggnad 1897–1899, ritad och ledd av arkitekten Folke Zettervall, son till Helgo Zettervall som restaurerade Lunds domkyrka. Entréns portal i sandsten tillkom dock år 1920 efter ritningar av Theodor Wåhlin. Apoteket har än idag kvar den gamla inredningen från 1800-talets slut. Längs med takbården runt om i det stora rummet/officinen samt entrén kan man läsa namn och tidsperiod för Apotekets föreståndare ända från starten 1627.

Kattesund är en kort gata i Lunds stadskärna mellan Stora Södergatan och Grönegatan. Reformationen i Danmark 1536 följdes av ett kungligt beslut att riva kloster och kyrkor, bland andra Sankt Drotten i (Sankt Trinitas Salvator kyrka) i Lund. Därefter drogs den nya gatan Kattesund fram över området, där kyrkan och kyrkogården stått. Namnet Kattesund alluderade troligen på benämningen för ett trångt farvatten, som överförts till att beteckna en trång gatupassage. Också Malmö (Kattsundsgatan), Köpenhamn (Kattesundet) och ett antal andra danska städer från medeltiden har, eller har haft, smala gator med liknande namn. Gatan i Lund hette 1866 Kattsund, från 1876 Kattsundsgatan samt från 1923 Kattesund. Kattesund har efter arkeologiska utgrävningar under de senaste decennierna blivit känt för flera lämningar efter medeltida kyrkor på eller vid gatan: Stenkyrkan Drottens kyrkoruin Träkyrkan Södra Kattesundskyrkan Träkyrkan Östra Kattesundskyrkan Träkyrkan Sankt Trinitas Salvator kyrka

Östra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Färgaren vid Kattesund, nära Stora Södergatan. Den var en stavkyrka, för vilken det inte är känt vilket skyddshelgon som den hade. Den låg nära både Södra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka , också kallad Drotten). Östra Kattesundskyrkan är den största stavkyrkan som har hittats i Norden. Den var 26 meter lång, varav långhuset var 18 meter långt och elva meter brett. Koret var åtta gånger åtta meter stort. Det fanns två rader med stolpar invändigt, vilka bar upp taket. Inne i kyrkan fanns också åtta kraftiga stolpar av ek som hade en diameter på omkring 55 centimeter. De skulle kunna vara mittpelare i en basilika där mittskeppet var högre än sidoskeppen, men de kan också ha burit upp ett sammanhängande ryggåstak. På västra sidan av kyrkan har det stått fem kraftiga stolpar i marken och det är möjligt att de har ingått i en klockstapel. Runt kyrkan fanns det en kyrkogård som var 45 gånger 60 meter stor, med grävda rännor som gränsmarkering runt om. På kyrkogården har det hittats 320 gravar. Östra Kattesundskyrkan ersattes inte av någon kyrka av sten under 1100-talet. I gatubeläggningen på Kattesund finns markerade med vit gatsten ytterväggarna till kyrkan och de stolpar som bar upp dess tak, samt tre av stolparna till den förmodade klockstapeln.

Domkyrkoplatsen är ett under 2011 nybildat torg i centrala Lund. Torget är beläget mellan domkyrkan och Domkyrkoforum. Torget invigdes tillsammans med Domkyrkoforum genom biskop Antje Jackelén vid en böneceremoni i domkyrkan den 26 november 2011. Namnsättning sker i Lund genom Byggnadsnämndens beslut. Under namngivningsproceduren av torget uppkom en diskussion kring efterledet -plan eller -plats som gav nationell efterklang . Ärendet återremitterades för nytt beslut med -plats i stället för -plan som efterled, medan man direkt tog beslut att återupprätta cirka 20 meter av den tidigare existerande Lilla kyrkogatan som går in mot Domkyrkoforums utgång mot domkyrkan. Från Domkyrkoplatsen har man fri sikt mot domkyrkan, klosterkyrkan via Klostergatan, Liberiet och Domkyrkoforum. På torget finns en staty av Henric Schartau.

Sankta Maria minor kyrka var en medeltida kyrka i Lund, som låg i den södra delen av kvarteret Maria minor, mellan Stora Södergatan och Botulfsplatsen, nära Västra Mårtensgatan. Kyrkan Sankta Maria minor var den mindre av de två Maria-kyrkorna i Lund. Den större var Sankta Maria magle kyrka, som byggdes senare. Kyrkan byggdes som en stavkyrka i trä under senare delen av 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet på samma plats. Denna revs efter reformationen i Danmark 1536. I samband med nybyggnation i början av 1900-talet tog Kulturen hand om lämningarna och återuppbyggde dem på Kulturen längs Sankt Annegatan 1911 och 1914. Ruinen är placerad mellan norra gaveln på Locus Peccatorum och sydgaveln på Rustmästarebostaden. Ruinerna består av omkring 1,5 meter höga delar av yttermurarna, med ena långsidan och absiden. I en skriftlig källa från perioden 1095-1103 anges att kung Erik Ejegod skänkte kyrkan tillsammans med en stor godsmassa till prostämbetet vid domkapitlet. Sannolikt revs träkyrkan strax efter att den donerats till domkapitlet och ersattes med en romansk kyrka av sten. Kyrkan och dess kyrkogård undersöktes arkeologiskt 1911, 1914, 1926 och våren 2020. Träkyrkan hade ett nästan kvadratiskt 8 gånger 8 meter stort kor och det rektangulära långhuset bör då ha varit 16 meter långt och 10 meter brett. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova stolpar av ek både i koret och långhuset, och de bar upp kyrkans tak och gjorde kyrkan treskeppig. Plankorna i kyrkans väggar var 48 till 61 cm breda och 17 till 22 cm tjocka och gjorda av kluvna ekstammar där stammens naturligt runda sida utgjorde kyrkans utsida. Både stolparna och väggplankorna stod nedgrävda i jorden. Det fanns också en brunn gjord av en urholkad ekstam inne i kyrkan, men det fanns annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes, varför brunnen kan ha hört till tidigare bebyggelse. Den ursprungliga romanska stenkyrkan bestod av ett långhus och ett kor med absid. Senare fick kyrkan även ett vapenhus i söder och ett torn i väster, som var byggda i tegel. Det fanns två ingångar till kyrkan på dess södra sida, en i koret som var till för kyrkans präster och en i långhuset som var till för församlingsmedlemmarna. Kyrkan hade invändigt ett stort kapitäl gjort av granit. Det kan ha stått på en kolonn i mitten av kyrkan och burit upp en triumfbåge. Golvet var gjort av kalktuff i både långhuset och koret. Kyrkan drabbades av en brand, sannolikt under 1200-talet, och efter det förnyades den med tribun- och triumfbågar och golvet i långhuset täcktes med tegel. Golvet i koret fick först ett nytt golv med kalktuff, men täcktes senare flera gånger med murtegel. Det kan också ha gjorts för att göra platsen för altaret högre. Under altaret i absiden fanns en kammare där det kan ha förvarats reliker. Det fanns också ett lekmannaaltare och två sidoaltare i östra delen av långhuset. Längs med väggarna i långhuset fanns uppmurade sittbänkar av sten. Kyrkan raserades efter reformationen i Danmark 1536.

Liberiet är en byggnad belägen i centrala Lund precis söder om Lunds domkyrka. Byggnaden dateras till 1400-talets senare del. Byggnadens användningsområde har ändrats flera gånger. Från början hade domkapitlet sitt bibliotek i byggnaden, därav namnet som härstammar från latinets Liber, bok. Huset är från 2008 Pilgrimsplats Liberiet, en mötesplats för det nära samtalet, en kopp kaffe, en stunds vila och stillhet. Här finns pilgrimslitteratur, information om pilgrimsvägar mm.

För kyrkoruinen i Visby, se Drottens kyrkoruin, Visby. Drottens kyrkoruin är en medeltida kyrkoruin i centrala Lund som sedermera blivit ett museum. Drottens kyrka, eller Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten), byggdes förmodligen under 1050-talet och revs i samband med reformationen i Danmark. Den ersatte en närliggande träkyrka, Sankt Trinitas Salvator kyrka. Över kyrkans gamla plats utlades senare gatan Kattesund. I samband med utgrävningar på Kattesund under 1970- och 1980-talet återfanns kyrkoruinen. Även en äldre stavkyrka hittades väster om denna plats. Det beslutades att stenarna skulle få ligga kvar och göras om till ett underjordiskt museum och att ett hus skulle byggas ovanpå. Museet kunde invigas den 11 september 1987. Efter att ha varit stängt i några år, återinvigdes museet i december 2006.

Botulfsplatsen är ett torg i centrala Lund. Det var från högertrafikomläggningen 1967 till och med 20 augusti 2023 knutpunkt för den lokala busstrafiken. Det är framförallt busstrafiken som har betytt mycket för platsens livaktighet. Botulfsplatsen domineras av Saluhallens baksida, kaféer och restauranger samt småbutiker, bland annat Tehuset Java.

Centrala staden är en administrativ stadsdel i Lund som omfattar de delar av staden som ligger inom den medeltida stadsvallen samt anslutande områden norr och söder därom. Gränserna för stadsdelen utgörs i väster av järnvägen och i söder av Ringvägen. I öster går gränsen vid Arkivgatan-Hardebergaspåret-Dalbyvägen-Östra Vallgatan-Biskopsgatan-Allhelgona kyrkogata-Bredgatan-Norra kyrkogårdens västra gräns-Kävlingevägen och slutar vid Norra Ringen. Stadsdelen hade 2007 13 358 invånare. Fram till 1800-talet bestod Lund enbart av det som idag benämns Lunds stadskärna, bebyggelsen inom vallarna. Mycket av det medeltida gatunätet finns bevarat. Bebyggelsen domineras däremot av 1900-talet samt några 1800-talsbyggnader. Det finns bara en handfull bevarade byggnader från tiden före 1800. Den sydöstra delen av stadsdelen utanför stadsvallen omfattar bland annat delar av den tidigare byn Lilla Råby, som idag utgörs av flerfamiljshus från 1930-talet och framåt, studentbostadsområdena Parentesen och Ulrikedal, samt det nyare Margretedal. Den sydvästra delen består av Stadsparken och de koloniområden och grusplaner som finns sydväst därom. Den norra delen utanför stadsvallen heter Spoletorp och ligger mellan Norra kyrkogården och järnvägsspåret. Detta område bebyggdes under slutet av 1800-talet samt första halvan av 1900-talet och består främst av bostadsområden. Längst i norr ligger Monumentparken.