Stäket, Lund

Fru Görvels hus, också benämnt Borgska huset, är en byggnad på fastigheten Färgaren 57 vid Stora Södergatan i Lunds stadskärna, som troligen uppfördes 1570. Det ingick tillsammans med grannhuset på norra sidan, Stäket, i Fru Görvels gård. Sedan 1813 tillhörde de dock olika tomter. Före 1541 ägdes fastigheten av Lunds domkyrka, men den överläts till arrendatorn mot erläggande av årlig jordskyld. Vid mitten av 1500-talet ägdes gården av riksrådet Lave Brahe och efter dennes död 1568 övergick gården till hans änka Görvel Fadersdotter Sparre. Fru Görvels hus uppfördes som den södra längan i den betydande gårdsanläggning, som Görvel Fadersdotter Sparre lät uppföra åt sig. Gårdens norra länga är den äldre av längorna. Fru Görvels hus är ett tvåvånings gavelhus utan källare med valmat tak med fasader i rött stortegel, som är lagda i munkförband. Bottenvåningen har legat i markplanet, vilket när byggnaden uppfördes var omkring en halv meter längre ner än idag. Bottenvåningens ursprungliga takhöjd är 2,9 meter, medan den övre våningen är 3,2 meter hög. Huvudingången har troligen legat mitt på nordfasaden. Bottenvåningen har haft små och obetydliga fönsteröppningar, medan övervåningens fönster varit avsevärt större. Liksom på den norra längan fanns troligen ett burspråk mot gatan. Färgaren Jöns Petter Borg köpte fastigheten 1823 och bodde i huset. Familjeföretaget Borgs färgerier låg i södra delen av samma kvarter, Färgaren. Byggnaden har inte sedan början av 1800-talet genomgått några större förändringar. Den blev byggnadsminne 1994.

Sankt Andreas kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i norra delen av kvarteret Katedralskolan, vid hörnet Stora Södergatan/Drottensgatan. Kyrkan var helgad åt aposteln Andreas, en av Jesu lärjungar och bror till Simon Petrus. Sankt Andreas kyrka byggdes först som träkyrka under andra halvan av 1000-talet. Vid arkeologiska undersökningar 1943, 1981 och 1986 hittades några gravar från andra halvan av 1000-talet på kyrkogården. Då hittades också en rad med tre stolpar av trä, daterade till omkring 1065, vilka sannolikt har burit upp en klockstapel. Stenkyrkan uppfördes av obearbetad fältsten någon gång under 1100-talet. Delar av de södra grundmurarna har hittats. Det gjordes också arkeologiska undersökningar 2002, då en del av kyrkans kor hittades, samt i november 2018, då en bit av kyrkans norra vägg och golv av tegel hittades. Kyrkan hade sannolikt, förutom långhus och kor med absid, ett runt torn i väster. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1302. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Kattesund är en kort gata i Lunds stadskärna mellan Stora Södergatan och Grönegatan. Reformationen i Danmark 1536 följdes av ett kungligt beslut att riva kloster och kyrkor, bland andra Sankt Drotten i (Sankt Trinitas Salvator kyrka) i Lund. Därefter drogs den nya gatan Kattesund fram över området, där kyrkan och kyrkogården stått. Namnet Kattesund alluderade troligen på benämningen för ett trångt farvatten, som överförts till att beteckna en trång gatupassage. Också Malmö (Kattsundsgatan), Köpenhamn (Kattesundet) och ett antal andra danska städer från medeltiden har, eller har haft, smala gator med liknande namn. Gatan i Lund hette 1866 Kattsund, från 1876 Kattsundsgatan samt från 1923 Kattesund. Kattesund har efter arkeologiska utgrävningar under de senaste decennierna blivit känt för flera lämningar efter medeltida kyrkor på eller vid gatan: Stenkyrkan Drottens kyrkoruin Träkyrkan Södra Kattesundskyrkan Träkyrkan Östra Kattesundskyrkan Träkyrkan Sankt Trinitas Salvator kyrka

Östra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Färgaren vid Kattesund, nära Stora Södergatan. Den var en stavkyrka, för vilken det inte är känt vilket skyddshelgon som den hade. Den låg nära både Södra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka , också kallad Drotten). Östra Kattesundskyrkan är den största stavkyrkan som har hittats i Norden. Den var 26 meter lång, varav långhuset var 18 meter långt och elva meter brett. Koret var åtta gånger åtta meter stort. Det fanns två rader med stolpar invändigt, vilka bar upp taket. Inne i kyrkan fanns också åtta kraftiga stolpar av ek som hade en diameter på omkring 55 centimeter. De skulle kunna vara mittpelare i en basilika där mittskeppet var högre än sidoskeppen, men de kan också ha burit upp ett sammanhängande ryggåstak. På västra sidan av kyrkan har det stått fem kraftiga stolpar i marken och det är möjligt att de har ingått i en klockstapel. Runt kyrkan fanns det en kyrkogård som var 45 gånger 60 meter stor, med grävda rännor som gränsmarkering runt om. På kyrkogården har det hittats 320 gravar. Östra Kattesundskyrkan ersattes inte av någon kyrka av sten under 1100-talet. I gatubeläggningen på Kattesund finns markerade med vit gatsten ytterväggarna till kyrkan och de stolpar som bar upp dess tak, samt tre av stolparna till den förmodade klockstapeln.

För kyrkoruinen i Visby, se Drottens kyrkoruin, Visby. Drottens kyrkoruin är en medeltida kyrkoruin i centrala Lund som sedermera blivit ett museum. Drottens kyrka, eller Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten), byggdes förmodligen under 1050-talet och revs i samband med reformationen i Danmark. Den ersatte en närliggande träkyrka, Sankt Trinitas Salvator kyrka. Över kyrkans gamla plats utlades senare gatan Kattesund. I samband med utgrävningar på Kattesund under 1970- och 1980-talet återfanns kyrkoruinen. Även en äldre stavkyrka hittades väster om denna plats. Det beslutades att stenarna skulle få ligga kvar och göras om till ett underjordiskt museum och att ett hus skulle byggas ovanpå. Museet kunde invigas den 11 september 1987. Efter att ha varit stängt i några år, återinvigdes museet i december 2006.

Sankta Maria minor kyrka var en medeltida kyrka i Lund, som låg i den södra delen av kvarteret Maria minor, mellan Stora Södergatan och Botulfsplatsen, nära Västra Mårtensgatan. Kyrkan Sankta Maria minor var den mindre av de två Maria-kyrkorna i Lund. Den större var Sankta Maria magle kyrka, som byggdes senare. Kyrkan byggdes som en stavkyrka i trä under senare delen av 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet på samma plats. Denna revs efter reformationen i Danmark 1536. I samband med nybyggnation i början av 1900-talet tog Kulturen hand om lämningarna och återuppbyggde dem på Kulturen längs Sankt Annegatan 1911 och 1914. Ruinen är placerad mellan norra gaveln på Locus Peccatorum och sydgaveln på Rustmästarebostaden. Ruinerna består av omkring 1,5 meter höga delar av yttermurarna, med ena långsidan och absiden. I en skriftlig källa från perioden 1095-1103 anges att kung Erik Ejegod skänkte kyrkan tillsammans med en stor godsmassa till prostämbetet vid domkapitlet. Sannolikt revs träkyrkan strax efter att den donerats till domkapitlet och ersattes med en romansk kyrka av sten. Kyrkan och dess kyrkogård undersöktes arkeologiskt 1911, 1914, 1926 och våren 2020. Träkyrkan hade ett nästan kvadratiskt 8 gånger 8 meter stort kor och det rektangulära långhuset bör då ha varit 16 meter långt och 10 meter brett. Inne i kyrkan fanns det två rader med grova stolpar av ek både i koret och långhuset, och de bar upp kyrkans tak och gjorde kyrkan treskeppig. Plankorna i kyrkans väggar var 48 till 61 cm breda och 17 till 22 cm tjocka och gjorda av kluvna ekstammar där stammens naturligt runda sida utgjorde kyrkans utsida. Både stolparna och väggplankorna stod nedgrävda i jorden. Det fanns också en brunn gjord av en urholkad ekstam inne i kyrkan, men det fanns annan bebyggelse på platsen innan kyrkan byggdes, varför brunnen kan ha hört till tidigare bebyggelse. Den ursprungliga romanska stenkyrkan bestod av ett långhus och ett kor med absid. Senare fick kyrkan även ett vapenhus i söder och ett torn i väster, som var byggda i tegel. Det fanns två ingångar till kyrkan på dess södra sida, en i koret som var till för kyrkans präster och en i långhuset som var till för församlingsmedlemmarna. Kyrkan hade invändigt ett stort kapitäl gjort av granit. Det kan ha stått på en kolonn i mitten av kyrkan och burit upp en triumfbåge. Golvet var gjort av kalktuff i både långhuset och koret. Kyrkan drabbades av en brand, sannolikt under 1200-talet, och efter det förnyades den med tribun- och triumfbågar och golvet i långhuset täcktes med tegel. Golvet i koret fick först ett nytt golv med kalktuff, men täcktes senare flera gånger med murtegel. Det kan också ha gjorts för att göra platsen för altaret högre. Under altaret i absiden fanns en kammare där det kan ha förvarats reliker. Det fanns också ett lekmannaaltare och två sidoaltare i östra delen av långhuset. Längs med väggarna i långhuset fanns uppmurade sittbänkar av sten. Kyrkan raserades efter reformationen i Danmark 1536.

Ej att förväxla med Sankt Trinitas Salvator kyrka i sten, också i Lund Sankt Trinitas Salvator kyrka var en medeltida stavkyrka i Lund, som tros ha uppförts på kung Sven Tveskäggs initiativ. Denne var son till kung Harald Blåtand. Kyrkan var, liksom Drotten, troligen helgad åt både Trefaldigheten ("Trinitas") och åt Frälsaren ("Salvator"). Lämningar av en träkyrka hittades vid en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund 1982–1984. Träkyrkan har daterats till omkring år 990. Fyndet ledde då till att den antagna tiden för Lunds grundläggning tidigarelades trettio år. Senare forskning har dock visat att den danska kungamakten erövrade de sydvästra delarna av Skåne och Uppåkra redan 964, och att Lund måste ha anlagts några år därefter. Sankt Trinitas Salvator kyrka bedöms vara den tredje äldsta kyrkan i Lund, efter kungsgårdskyrkan Sankt Clemens, som först byggdes som en träkyrka, troligen under andra hälften av 960-talet samt Sankt Laurentiuskyrkan, som byggdes år 975. Kyrkan hade ett 8,5 meter brett enskeppigt långhus, och antas ha varit ungefär dubbelt så långt som det var brett. Det betyder att långhuset var omkring 17 meter långt. Stolparna var nedgrävda i jorden och förenade med syllar, vilka bar upp väggarnas stavar. Kyrkan kompletterades senare med ett kvadratiskt, sex gånger sex meter stort kor och en 1,4 meter bred och en meter djup gravkammare under koret. Det verkar som om Sven Tveskäggs kvarlevor begravdes i den våren 1014. Kyrkogården runt kyrkan var omkring 68 300 m² stor och innehöll omkring 38 400 gravar. Den omgavs till viss del av grävda rännor som kan ha markerat gränsen för den jord som vigts av en biskop, troligen den engelske prästen Gotebald, som Sven Tveskägg utsåg som missionsbiskop i Skåne omkring år 1000.

Södra Kattesundskyrkan är benämningen på en katolsk kyrka i Lund under medeltiden, som låg i kvarteret Drotten vid Kattesund. Den var en stavkyrka. Den låg nära både Östra Kattesundskyrkan och trä- respektive stenkyrkorna Trinitas Salvator (Sankt Trinitas Salvator och Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten)). I samband med en stor arkeologisk undersökning vid Kattesund 1982–1984 hittades lämningar efter en träkyrka på södra sidan av Kattesund. Dess skyddshelgon är ej känt, varför den kallas bara för Södra Kattesundskyrkan. Hela kyrkan var 19 meter lång och 6,5 meter bred, varav långhuset var 15 meter långt och koret var fyra gånger fyra meter stort. Kyrkans väggar bestod av stavar som placerats i en grävd ränna i marken och de bar också upp kyrkans tak. Det fanns grävda rännor i norr, öster och söder som markerade gränsen för kyrkogården, som var 55 gånger 15 meter stor i öst-västlig riktning. Det har hittats 130 gravar i de två tredjedelar av kyrkogården, som undersöktes arkeologiskt. I kyrkans västra del hittades lämningarna av två klockgjutningsgropar med ett skjul över, vilka fungerat som klockgjutarverkstad. Anläggningen har daterats till omkring 1042–1043. Åtminstone den ena av de två klockor som göts där förmodas varit till för Sankt Trinitas Salvator kyrka (Drotten), som kan ha byggts färdig under 1040-talet under ledning av engelsmannen Henrik, som blev biskop i Lund i början av 1040-talet. Träkyrkan byggdes efter det att klockgjutningen hade avslutats, troligen under 1040-talet, som en kyrka för de engelska klockgjutare, som fick sin sista vila på kyrkogården.

Karl XII-huset är en byggnad vid Stora Södergatan i Lund, som var Karl XII:s residens under åren 1716-18. Huset uppfördes under sent 1500-tal, troligen under 1580-talet av riksrådet Corfitz Tønnesen Viffert. Det är byggt i tegel i två våningar i renässansstil. Det ombyggdes 1856 av Lunds domkapitel, då också det nuvarande skiffertäckta sadeltaket tillkom. Det restaurerades 1927, då fasadputsen togs bort. Det är drygt 38 meter långt, 8,5 meter brett och har 90 centimeter tjocka yttermurar. I början av 1700-talet ägdes huset av professorn Martin Hegardt och var ett av de få stenhusen i Lund. Det rekvirerades av kronan för Karl XII:s räkning efter dennes återkomst till Sverige i december 1715 efter vistelser närmast i Stralsund och Bender. Det beboddes av kungen i perioder under åren 1716-18. Sedan 1837 har huset använts av Katedralskolan. Det köptes då av domkapitlet för att inhysa skolan och används fortfarande för skoländamål idag. Huset har adress Stora Södergatan 22, i kvarteret Katedralskolan. Det byggnadsminnesförklarades 1974 tillsammans med andra byggnader på Katedralskolan.

Ej att förväxla med Heligkorskyrkan i Dalby, oftast kallad Dalby kyrka. Heligkorskyrkan var en kyrka under medeltiden i Lund, som var helgad åt det heliga korset, det vill säga det kors som Jesus korsfästes på. Kyrkan låg strax norr om Stora Tvärgatan och öster om Lilla Södergatan. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1364. En annan källa från 1524 anger att sockenprästen för Heligkorskyrkan också var föreståndare för Helgeandshuset, som låg en bit ner på Stora Södergatan, nära den södra stadsporten. På tomten Grynmalaren nr 13 i och vid Stora Södergatan har en kyrkogård påträffats, som tros tillhöra kyrkan. Vid grävningsarbeten 1926 hittades gravar som hörde till kyrkogården, och 1957 hittades delar av kyrkans kor och delar av två golvlager. Kyrkan var byggd i romansk stil med rektangulärt långhus och ett kor med absid. Troligen har det funnits en kyrka av trä där tidigare innan stenkyrkan byggdes.

Svenska Bindgarnsfabrikens aktiebolag var ett företag med säte först i Lund och senare i Malmö. Bindgarnsfabriken grundades 1847 i stadsdelen Nöden i Lund av repslagarmästaren Ludvig Bohm (1813–1897). Fabriken sysselsatte en betydande del av befolkningen i Nöden, framför allt kvinnor, och var en av Lunds största industrier. Bindgarnet tillverkades av importerad hampa, sisal, manilla och jute som bereddes lokalt, samt av lin. Företaget organiserades som aktiebolag 1889. Från 1897 ingick också i företaget en nyuppförd tågvirkesfabrik i kvarteret Kajan i Limhamn. Vid tiden för första världskriget ansågs Svenska bindgarnsfabrikens AB, tillsammans med den också av Herman Bohm ägda Nykvarns bindgarnsfabrik vid Stångån i Linköping, vara Sveriges viktigaste repslageri- och bindgarnsfabriker med ett sammanlagt produktionsvärde på 2,69 miljoner kronor 1913. Efter en omfattande brand i fabriken 1946 flyttades tillverkningen successivt till Malmö, medan kvarvarande lokaler i Lund på 1950-talet utnyttjades av hantverksfirmor. Vid mitten av 1950-talet producerade företaget bindgarn, snören, vävgarn, skörde- och halmpressgarn, pappersgarn, tågvirke, drevgarn, fördämningsmattor, plastklädda linor, isoleringsrör och förseglingsremsor för ett årligt tillverkningsvärde av ungefär 10 miljoner kronor med 400 arbetare. Företaget hade då dotterbolagen Södertälje bindgarnsfabriks AB och AB Nykvarns bindgarnsfabrik. Tillverkningen av bindgarn och tågvirke avvecklades på 1960-talet, varefter företaget tillverkade dörrkarmar, trösklar och andra byggnadsplastprofiler. Företaget finns kvar som Primo Sverige AB i Limmared, ett dotterbolag till Inter Primo A/S i Danmark. Åren 1979–1981 uppfördes i fabrikskvarteret i Lund bostadshus för HSB-bostadsrättsföreningen Bindgarnet. Bindgarnsfabrikens fastighet på Stora Södergatan 39, som uppfördes av Ludvig Bohms son Herman Bohm 1889, står dock kvar. Huset är ett tvåvåningshus med hög källarvåning med gatufasad i klarrött maskintegel och listverk i formtegel. Huset hade lager och arbetslokaler för fabriken, och rymde också butiker i källarvåningen. Även i Malmö finns på Limhamnsvägen bevarad en tidigare kontorsbyggnad för Svenska Bindgarnsfabriken, uppförd 1916 och ritad av August Ewe och Carl Melin.

Stortorget är sedan tidig medeltid ett triangulärt format torg i centrala Lund, omkring 100 meter söder om Domkyrkan. Det är stadens kanske mest centralt belägna torg men långtifrån det ytmässigt största.