Södra Esplanaden

Nöden, officiellt Nya Stan, är ett område i sydöstra delen av Lunds stadskärna. Det var ursprungligen ett av Lunds mindre välbärgade områden. Tidigare hade Nöden också en relativt stor judisk befolkning, vilket var anmärkningsvärt för Skandinavien.

Prennegatan är en av de äldre gatorna i södra delen av Lunds stadskärna i Lund, dock ej från medeltiden. Den ligger i tidigare Vårfru rote, i den sydöstra delen av stadskärnan och går mellan Stora Tvärgatan och den medeltida stadsvallen, numera Södra Esplanaden. Namnet kommer från Prennelyckan, som låg i gatans förlängning utanför innerstaden, på andra sidan av en trolig öppning i vallen efter medeltiden. Prennelyckan hade i sin tur namn efter en borgarsläkt i Lund vid namn Pren. Namnet Prenasträtet finns belagt från 1783. Dessförinnan finns namnet Wädermöllegatan belagt från 1669. Varianter på namnet över åren har varit Prennesträtet, Prenegränd, och från 1875 Prennegatan. Prennegatan utgör den västra gränsen för området Nya stan, oftast kallad Nöden, som bebyggdes som en arbetarstadsdel när Lunds befolkning växte på 1870-talet. Mellan Prennegatan, Stora Tvärgatan och nuvarande Södra Esplanaden låg då Ripas äng. Under en period bodde många judiska invandrare i Nöden, och bland annat på Prennegatan fanns hus som då fungerade som synagoga. På närbelägna Lilla Södergatan låg det sista huset som kom att fungera som synagoga. Det revs 1979. Prennegatan är ungefär 260 meter lång. Den delas av Korsgatan, som anlades på 1870-talet och dess förlängning västerut Helgeandsgatan, som lades ut 1939. Vid östra sidan ligger idag kvarteren Gärdet och Bommen, och på den västra sidan kvarteren Repslagaren och Gernandtskalyckan. I kvarteret Repslagaren, med kontorshus mot Stora Södergatan, låg från tidigt 1800-tal Svenska Bindgarnsfabriken med tillverkning av bindgarn. Efter en omfattande brand i fabriken 1946, flyttades tillverkningen successivt till Malmö, medan kvarvarande lokaler i Lund på 1950-talet utnyttjades av hantverkarfirmor. Åren 1979–1981 uppfördes i detta fabrikskvarter bostadshus för HSB-bostadsrättsföreningen Bindgarnet. Bindgarnsfabrikens tidigare kontorshus vid Stora Södergatan 39, som uppfördes 1889, står dock kvar. I nuvarande kvarteret Gernandtskalyckan, bildat 1939, hade under 1800-talets första hälft akademiträdgårdsmästaren Johannes Gernandt en stor trädgård. Lunds medeltida sjukhus, Helgeandshuset, hade sina längor och sin kyrka vid Stora Södergatans östra sida i det tidigare storkvarterets sydligaste del, i nuvarande kvarteret Hospitalsträdgården. Vid norra ändan av Prennegatan, vid Stora Tvärgatan, låg under medeltiden Heligkorskyrkan. Prennegatans norra ända låg i det område som berördes av projektet Södra centrumleden på 1960-talet med en fyrfilig motorled i öst-västlig riktning genom Lunds stadskärna.

Södra centrumleden var en tänkt trafikled i Lunds stadskärna, vilken planerades främst under 1950- och 1960-talen som en del av en inre ringled i Lund. Planerna förkastades 1969.

Wermlands nation är en av tretton nationer vid Lunds universitet. Nationen ligger på Stora Tvärgatan 13, strax söder om Botulfsplatsen i centrala Lund. Wermlands nation är en studiesocial sammanslutning för studenter vid Lunds universitet som helt drivs och styrs av studenter. Nationen är demokratiskt uppbyggd på medlemskap. Den har en ledningsgrupp kallad kuratelet, med en kurator i spetsen. Därtill finns en styrelse och en inspektor, som är nationens överhuvud och som har en övervakande roll.

Ej att förväxla med Heligkorskyrkan i Dalby, oftast kallad Dalby kyrka. Heligkorskyrkan var en kyrka under medeltiden i Lund, som var helgad åt det heliga korset, det vill säga det kors som Jesus korsfästes på. Kyrkan låg strax norr om Stora Tvärgatan och öster om Lilla Södergatan. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1364. En annan källa från 1524 anger att sockenprästen för Heligkorskyrkan också var föreståndare för Helgeandshuset, som låg en bit ner på Stora Södergatan, nära den södra stadsporten. På tomten Grynmalaren nr 13 i och vid Stora Södergatan har en kyrkogård påträffats, som tros tillhöra kyrkan. Vid grävningsarbeten 1926 hittades gravar som hörde till kyrkogården, och 1957 hittades delar av kyrkans kor och delar av två golvlager. Kyrkan var byggd i romansk stil med rektangulärt långhus och ett kor med absid. Troligen har det funnits en kyrka av trä där tidigare innan stenkyrkan byggdes.

Ej att förväxla med Sankt Mårtens kyrka i Mariehamn Sankt Mårtens kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i kvarteret Sankt Mårten nära hörnet Västra Mårtensgatan/Bankgatan. Sankt Mårtens kyrka byggdes troligen som en träkyrka på 1000-talet och ersattes av en stenkyrka under 1100-talet. Den var helgad åt Sankt Martin av Tours, som enligt en legend hade gömt sig bland gäss för att slippa bli biskop i Tours, men hade avslöjats av gässens kacklande. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1308, då det anges i domkapitlets gåvobok att det ska hållas själamässor i kyrkan för en avliden person. År 1484 slogs tjänsten som sockenpräst i Sankt Mårtens församling samman med tjänsten som altarvikarie för Johannes Döparens altare i domkyrkans krypta. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan. Kyrkan undersöktes arkeologiskt 1915, 1937, 1963, 1975–1976 och 1993. Kyrkan var byggd i romansk stil med kor och absid, och försågs senare med ett torn i väster. Vid grunden till absiden hittades 64 mynt nedgrävda som ett byggnadsoffer. Mynten präglades under kungarna Olof Hungers och Erik Ejegods regeringsperioder, vilket tyder på att kyrkan byggdes senast i början av 1100-talet. Ett tjockt brandlager tyder på att kyrkan drabbades av brand någon gång under 1200-talet. Vid återuppbyggnaden breddades kyrkans långhus. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Svenska Bindgarnsfabrikens aktiebolag var ett företag med säte först i Lund och senare i Malmö. Bindgarnsfabriken grundades 1847 i stadsdelen Nöden i Lund av repslagarmästaren Ludvig Bohm (1813–1897). Fabriken sysselsatte en betydande del av befolkningen i Nöden, framför allt kvinnor, och var en av Lunds största industrier. Bindgarnet tillverkades av importerad hampa, sisal, manilla och jute som bereddes lokalt, samt av lin. Företaget organiserades som aktiebolag 1889. Från 1897 ingick också i företaget en nyuppförd tågvirkesfabrik i kvarteret Kajan i Limhamn. Vid tiden för första världskriget ansågs Svenska bindgarnsfabrikens AB, tillsammans med den också av Herman Bohm ägda Nykvarns bindgarnsfabrik vid Stångån i Linköping, vara Sveriges viktigaste repslageri- och bindgarnsfabriker med ett sammanlagt produktionsvärde på 2,69 miljoner kronor 1913. Efter en omfattande brand i fabriken 1946 flyttades tillverkningen successivt till Malmö, medan kvarvarande lokaler i Lund på 1950-talet utnyttjades av hantverksfirmor. Vid mitten av 1950-talet producerade företaget bindgarn, snören, vävgarn, skörde- och halmpressgarn, pappersgarn, tågvirke, drevgarn, fördämningsmattor, plastklädda linor, isoleringsrör och förseglingsremsor för ett årligt tillverkningsvärde av ungefär 10 miljoner kronor med 400 arbetare. Företaget hade då dotterbolagen Södertälje bindgarnsfabriks AB och AB Nykvarns bindgarnsfabrik. Tillverkningen av bindgarn och tågvirke avvecklades på 1960-talet, varefter företaget tillverkade dörrkarmar, trösklar och andra byggnadsplastprofiler. Företaget finns kvar som Primo Sverige AB i Limmared, ett dotterbolag till Inter Primo A/S i Danmark. Åren 1979–1981 uppfördes i fabrikskvarteret i Lund bostadshus för HSB-bostadsrättsföreningen Bindgarnet. Bindgarnsfabrikens fastighet på Stora Södergatan 39, som uppfördes av Ludvig Bohms son Herman Bohm 1889, står dock kvar. Huset är ett tvåvåningshus med hög källarvåning med gatufasad i klarrött maskintegel och listverk i formtegel. Huset hade lager och arbetslokaler för fabriken, och rymde också butiker i källarvåningen. Även i Malmö finns på Limhamnsvägen bevarad en tidigare kontorsbyggnad för Svenska Bindgarnsfabriken, uppförd 1916 och ritad av August Ewe och Carl Melin.

Sankt Stefans kyrka var en medeltida kyrka i Lund. Den var belägen vid Stora Södergatan i nuvarande kvarteret Repslagaren, där nu Stora Södergatan 45 ligger. Sankt Stefans kyrka uppfördes 1050 och var tillägnad martyren Stefanos. Den första kyrkan, uppförd 1050, var en stavkyrka. På resterna av denna byggdes 1110 en stenkyrka. Kyrkan revs efter 1536. På den tillhörande kyrkogården kan uppemot 3 500 människor ha begravts. Lämningarna efter Sankt Stefans kyrka påträffades och undersöktes 1977–1978. I samband med grävningarna återbegravdes 1983 fler än 2 100 under medeltiden avlidna lundabor från Sankt Stefans kyrka och dess kyrkogård på Fredentorps begravningsplats. Där har placerats ut grundstenar från den tidigare Sankt Stefans kyrka, så att de bildar konturen till kyrkan i full skala. Inom denna markering har återbegravningen skett. På utgrävningsplatsen fanns spår som visade att det funnits tidigare bebyggelse än träkyrkan. Från träkyrkan återfanns tre väggplankor, vilka var plana på ena sidan och runda på andra. De stod på några stenar, som burit upp en horisontell syll av trä som väggplankorna vilat på, vilket var ett annorlunda sätt att bygga mot hur de andra återfunna träkyrkorna i Lund var byggda. Det bedöms att träkyrkan var rektangulär, med ett kor som var lika brett som långhuset, och omkring 18,5 meter långt och sju meter brett. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1283. Stenkyrkan byggdes i romansk stil med långhus, kor och absid. Någon gång under andra hälften av 1100-talet byggdes kyrkan om så att den fick ett torn i väster, ett torn som var lika brett som långhuset. Samtidigt sattes det upp en lektoriemur mellan långhuset och koret. I långhusets östra del fanns ett lekmannaaltare i mitten och två sidoaltare i långhusets nordöstra och sydöstra hörn. Kyrkans tak var täckt med taktegel av typen munk- och nunnetegel. Funna delar av fönsterspröjsar av bly tyder på att kyrkan hade blyinfattade fönster av glas. Efter reformationen revs kyrkan ner till grunden, och stenen från dess murar användes till andra byggnadsprojekt.

Vårfruskolan (tidigare Södra skolan) är en grundskola i centrala Lund.

Stora Södergatan är en gata i centrala Lund. Den nästan 700 meter långa gatan går genom hela den södra halvan av Lunds stadskärna från Stortorget ner till Södertull och den forna stadsvallen där den sammanstrålar med Södra Esplanaden och Gyllenkroks allé för att övergå till att bli Malmövägen. Kyrkogatan heter gatan som går norrut från Stortorget, och söderut börjar Stora Södergatan som på väg mot Södra Esplanaden passerar Kattesund, Västra Mårtensgatan, Lilla Tvärgatan, Drottensgatan, Svanegatan/Stora Tvärgatan, Magnus Stenbocksgatan och Tullgatan. Gatan hade länge en karaktär av "torggata" med handel och låg bebyggelse ändå in på 1900-talet. Under 1800-talet hade man börjat bygga högre hus på vissa tomter. Under 1900-talet har gatan genomgått omfattande förändringar. Under 1930- och 1940-talet fanns planer på att bredda gatan som till stor del genomfördes i dess södra del. Här finns nu gott om hyreshusbebyggelse.

Församlingshemmet Ugglan, hus i centrala Lund ritat av Alfred Arwidius som ligger på hörnet Råbygatan-Södra Esplanaden. Byggdes 1901 som församlingshem för Lunds domkyrkoförsamling, men församlingen har sedermera flyttat till församlingshemmet Sankt Mikael på Kiliansgatan. Istället används huset av Pastoralinstitutet i Lund och Diakonicentralen.

Karl XII-huset är en byggnad vid Stora Södergatan i Lund, som var Karl XII:s residens under åren 1716-18. Huset uppfördes under sent 1500-tal, troligen under 1580-talet av riksrådet Corfitz Tønnesen Viffert. Det är byggt i tegel i två våningar i renässansstil. Det ombyggdes 1856 av Lunds domkapitel, då också det nuvarande skiffertäckta sadeltaket tillkom. Det restaurerades 1927, då fasadputsen togs bort. Det är drygt 38 meter långt, 8,5 meter brett och har 90 centimeter tjocka yttermurar. I början av 1700-talet ägdes huset av professorn Martin Hegardt och var ett av de få stenhusen i Lund. Det rekvirerades av kronan för Karl XII:s räkning efter dennes återkomst till Sverige i december 1715 efter vistelser närmast i Stralsund och Bender. Det beboddes av kungen i perioder under åren 1716-18. Sedan 1837 har huset använts av Katedralskolan. Det köptes då av domkapitlet för att inhysa skolan och används fortfarande för skoländamål idag. Huset har adress Stora Södergatan 22, i kvarteret Katedralskolan. Det byggnadsminnesförklarades 1974 tillsammans med andra byggnader på Katedralskolan.