Stora Södergatan

Sankt Stefans kyrka var en medeltida kyrka i Lund. Den var belägen vid Stora Södergatan i nuvarande kvarteret Repslagaren, där nu Stora Södergatan 45 ligger. Sankt Stefans kyrka uppfördes 1050 och var tillägnad martyren Stefanos. Den första kyrkan, uppförd 1050, var en stavkyrka. På resterna av denna byggdes 1110 en stenkyrka. Kyrkan revs efter 1536. På den tillhörande kyrkogården kan uppemot 3 500 människor ha begravts. Lämningarna efter Sankt Stefans kyrka påträffades och undersöktes 1977–1978. I samband med grävningarna återbegravdes 1983 fler än 2 100 under medeltiden avlidna lundabor från Sankt Stefans kyrka och dess kyrkogård på Fredentorps begravningsplats. Där har placerats ut grundstenar från den tidigare Sankt Stefans kyrka, så att de bildar konturen till kyrkan i full skala. Inom denna markering har återbegravningen skett. På utgrävningsplatsen fanns spår som visade att det funnits tidigare bebyggelse än träkyrkan. Från träkyrkan återfanns tre väggplankor, vilka var plana på ena sidan och runda på andra. De stod på några stenar, som burit upp en horisontell syll av trä som väggplankorna vilat på, vilket var ett annorlunda sätt att bygga mot hur de andra återfunna träkyrkorna i Lund var byggda. Det bedöms att träkyrkan var rektangulär, med ett kor som var lika brett som långhuset, och omkring 18,5 meter långt och sju meter brett. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1283. Stenkyrkan byggdes i romansk stil med långhus, kor och absid. Någon gång under andra hälften av 1100-talet byggdes kyrkan om så att den fick ett torn i väster, ett torn som var lika brett som långhuset. Samtidigt sattes det upp en lektoriemur mellan långhuset och koret. I långhusets östra del fanns ett lekmannaaltare i mitten och två sidoaltare i långhusets nordöstra och sydöstra hörn. Kyrkans tak var täckt med taktegel av typen munk- och nunnetegel. Funna delar av fönsterspröjsar av bly tyder på att kyrkan hade blyinfattade fönster av glas. Efter reformationen revs kyrkan ner till grunden, och stenen från dess murar användes till andra byggnadsprojekt.

Svenska Bindgarnsfabrikens aktiebolag var ett företag med säte först i Lund och senare i Malmö. Bindgarnsfabriken grundades 1847 i stadsdelen Nöden i Lund av repslagarmästaren Ludvig Bohm (1813–1897). Fabriken sysselsatte en betydande del av befolkningen i Nöden, framför allt kvinnor, och var en av Lunds största industrier. Bindgarnet tillverkades av importerad hampa, sisal, manilla och jute som bereddes lokalt, samt av lin. Företaget organiserades som aktiebolag 1889. Från 1897 ingick också i företaget en nyuppförd tågvirkesfabrik i kvarteret Kajan i Limhamn. Vid tiden för första världskriget ansågs Svenska bindgarnsfabrikens AB, tillsammans med den också av Herman Bohm ägda Nykvarns bindgarnsfabrik vid Stångån i Linköping, vara Sveriges viktigaste repslageri- och bindgarnsfabriker med ett sammanlagt produktionsvärde på 2,69 miljoner kronor 1913. Efter en omfattande brand i fabriken 1946 flyttades tillverkningen successivt till Malmö, medan kvarvarande lokaler i Lund på 1950-talet utnyttjades av hantverksfirmor. Vid mitten av 1950-talet producerade företaget bindgarn, snören, vävgarn, skörde- och halmpressgarn, pappersgarn, tågvirke, drevgarn, fördämningsmattor, plastklädda linor, isoleringsrör och förseglingsremsor för ett årligt tillverkningsvärde av ungefär 10 miljoner kronor med 400 arbetare. Företaget hade då dotterbolagen Södertälje bindgarnsfabriks AB och AB Nykvarns bindgarnsfabrik. Tillverkningen av bindgarn och tågvirke avvecklades på 1960-talet, varefter företaget tillverkade dörrkarmar, trösklar och andra byggnadsplastprofiler. Företaget finns kvar som Primo Sverige AB i Limmared, ett dotterbolag till Inter Primo A/S i Danmark. Åren 1979–1981 uppfördes i fabrikskvarteret i Lund bostadshus för HSB-bostadsrättsföreningen Bindgarnet. Bindgarnsfabrikens fastighet på Stora Södergatan 39, som uppfördes av Ludvig Bohms son Herman Bohm 1889, står dock kvar. Huset är ett tvåvåningshus med hög källarvåning med gatufasad i klarrött maskintegel och listverk i formtegel. Huset hade lager och arbetslokaler för fabriken, och rymde också butiker i källarvåningen. Även i Malmö finns på Limhamnsvägen bevarad en tidigare kontorsbyggnad för Svenska Bindgarnsfabriken, uppförd 1916 och ritad av August Ewe och Carl Melin.

Karl XII-huset är en byggnad vid Stora Södergatan i Lund, som var Karl XII:s residens under åren 1716-18. Huset uppfördes under sent 1500-tal, troligen under 1580-talet av riksrådet Corfitz Tønnesen Viffert. Det är byggt i tegel i två våningar i renässansstil. Det ombyggdes 1856 av Lunds domkapitel, då också det nuvarande skiffertäckta sadeltaket tillkom. Det restaurerades 1927, då fasadputsen togs bort. Det är drygt 38 meter långt, 8,5 meter brett och har 90 centimeter tjocka yttermurar. I början av 1700-talet ägdes huset av professorn Martin Hegardt och var ett av de få stenhusen i Lund. Det rekvirerades av kronan för Karl XII:s räkning efter dennes återkomst till Sverige i december 1715 efter vistelser närmast i Stralsund och Bender. Det beboddes av kungen i perioder under åren 1716-18. Sedan 1837 har huset använts av Katedralskolan. Det köptes då av domkapitlet för att inhysa skolan och används fortfarande för skoländamål idag. Huset har adress Stora Södergatan 22, i kvarteret Katedralskolan. Det byggnadsminnesförklarades 1974 tillsammans med andra byggnader på Katedralskolan.

Katedralskolan (i dagligt tal kallad "Katte") är en kommunal gymnasieskola i Lund med enbart högskoleförberedande program. Från 2002 är Katedralskolan en auktoriserad IB-skola med rätt att utexaminera elever på IB Diploma Programme.

Sankt Andreas kyrka var en katolsk kyrka i Lund under medeltiden. Den låg i norra delen av kvarteret Katedralskolan, vid hörnet Stora Södergatan/Drottensgatan. Kyrkan var helgad åt aposteln Andreas, en av Jesu lärjungar och bror till Simon Petrus. Sankt Andreas kyrka byggdes först som träkyrka under andra halvan av 1000-talet. Vid arkeologiska undersökningar 1943, 1981 och 1986 hittades några gravar från andra halvan av 1000-talet på kyrkogården. Då hittades också en rad med tre stolpar av trä, daterade till omkring 1065, vilka sannolikt har burit upp en klockstapel. Stenkyrkan uppfördes av obearbetad fältsten någon gång under 1100-talet. Delar av de södra grundmurarna har hittats. Det gjordes också arkeologiska undersökningar 2002, då en del av kyrkans kor hittades, samt i november 2018, då en bit av kyrkans norra vägg och golv av tegel hittades. Kyrkan hade sannolikt, förutom långhus och kor med absid, ett runt torn i väster. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1302. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Ej att förväxla med Heligkorskyrkan i Dalby, oftast kallad Dalby kyrka. Heligkorskyrkan var en kyrka under medeltiden i Lund, som var helgad åt det heliga korset, det vill säga det kors som Jesus korsfästes på. Kyrkan låg strax norr om Stora Tvärgatan och öster om Lilla Södergatan. Kyrkan nämns i en skriftlig källa första gången 1364. En annan källa från 1524 anger att sockenprästen för Heligkorskyrkan också var föreståndare för Helgeandshuset, som låg en bit ner på Stora Södergatan, nära den södra stadsporten. På tomten Grynmalaren nr 13 i och vid Stora Södergatan har en kyrkogård påträffats, som tros tillhöra kyrkan. Vid grävningsarbeten 1926 hittades gravar som hörde till kyrkogården, och 1957 hittades delar av kyrkans kor och delar av två golvlager. Kyrkan var byggd i romansk stil med rektangulärt långhus och ett kor med absid. Troligen har det funnits en kyrka av trä där tidigare innan stenkyrkan byggdes.

Sankt Peters kyrka, eller Sankt Peter vid Grönegatan, var en katolsk kyrka under medeltiden vid Grönegatan i sydvästra delen av Lund. Den låg i sydöstra delen av Kvarteret Billegården. För att skilja den från de två andra Petruskyrkorna i Lund, kallades den Sankt Peter vid Grönegatan eller Sankt Peter Lille. Den större av de två sockenkyrkorna med detta namn, Sankt Peter vid Bredgatan, låg vid Bredgatan. Kyrkan var helgad åt aposteln Simon Petrus, som var en av Jesu lärjungar. Den nämns i en skriftlig källa första gången 1304, då Cecilia, som var änka efter riksmarsken Jens Kalf (död omkring 1304), testamenterade medel till kyrkan. Arkeologiska undersökningar har genomförts i området, vilka visar att det var bebyggt redan under 1100-talet. Troligen hade domkapitlet patronatsrätten över kyrkan. Delar av kyrkans kyrkogård har hittats i samband med arkeologiska undersökningar 1945 och 1973, men själva kyrkan har inte hittats. Däremot har det hittats ett kapitälband i sandsten, som daterats till slutet av 1100-talet. Kyrkan revs efter reformationen i Danmark 1536.

Södra centrumleden var en tänkt trafikled i Lunds stadskärna, vilken planerades främst under 1950- och 1960-talen som en del av en inre ringled i Lund. Planerna förkastades 1969.

Prennegatan är en av de äldre gatorna i södra delen av Lunds stadskärna i Lund, dock ej från medeltiden. Den ligger i tidigare Vårfru rote, i den sydöstra delen av stadskärnan och går mellan Stora Tvärgatan och den medeltida stadsvallen, numera Södra Esplanaden. Namnet kommer från Prennelyckan, som låg i gatans förlängning utanför innerstaden, på andra sidan av en trolig öppning i vallen efter medeltiden. Prennelyckan hade i sin tur namn efter en borgarsläkt i Lund vid namn Pren. Namnet Prenasträtet finns belagt från 1783. Dessförinnan finns namnet Wädermöllegatan belagt från 1669. Varianter på namnet över åren har varit Prennesträtet, Prenegränd, och från 1875 Prennegatan. Prennegatan utgör den västra gränsen för området Nya stan, oftast kallad Nöden, som bebyggdes som en arbetarstadsdel när Lunds befolkning växte på 1870-talet. Mellan Prennegatan, Stora Tvärgatan och nuvarande Södra Esplanaden låg då Ripas äng. Under en period bodde många judiska invandrare i Nöden, och bland annat på Prennegatan fanns hus som då fungerade som synagoga. På närbelägna Lilla Södergatan låg det sista huset som kom att fungera som synagoga. Det revs 1979. Prennegatan är ungefär 260 meter lång. Den delas av Korsgatan, som anlades på 1870-talet och dess förlängning västerut Helgeandsgatan, som lades ut 1939. Vid östra sidan ligger idag kvarteren Gärdet och Bommen, och på den västra sidan kvarteren Repslagaren och Gernandtskalyckan. I kvarteret Repslagaren, med kontorshus mot Stora Södergatan, låg från tidigt 1800-tal Svenska Bindgarnsfabriken med tillverkning av bindgarn. Efter en omfattande brand i fabriken 1946, flyttades tillverkningen successivt till Malmö, medan kvarvarande lokaler i Lund på 1950-talet utnyttjades av hantverkarfirmor. Åren 1979–1981 uppfördes i detta fabrikskvarter bostadshus för HSB-bostadsrättsföreningen Bindgarnet. Bindgarnsfabrikens tidigare kontorshus vid Stora Södergatan 39, som uppfördes 1889, står dock kvar. I nuvarande kvarteret Gernandtskalyckan, bildat 1939, hade under 1800-talets första hälft akademiträdgårdsmästaren Johannes Gernandt en stor trädgård. Lunds medeltida sjukhus, Helgeandshuset, hade sina längor och sin kyrka vid Stora Södergatans östra sida i det tidigare storkvarterets sydligaste del, i nuvarande kvarteret Hospitalsträdgården. Vid norra ändan av Prennegatan, vid Stora Tvärgatan, låg under medeltiden Heligkorskyrkan. Prennegatans norra ända låg i det område som berördes av projektet Södra centrumleden på 1960-talet med en fyrfilig motorled i öst-västlig riktning genom Lunds stadskärna.

Stäket, eller Fru Görvels gård, är ett hus vid Stora Södergatan i centrala Lund Stäket uppfördes på 1570-talet och var i äldre tid känt som "Fru Görvels gård" efter Görvel Fadersdotter (Sparre), vilken såsom rik änka ägde det under 1500-talets slut. Stäket utgjorde den norra längan av gården. Även delar av den södra längan, idag känd som Fru Görvels hus, eller Borgska huset, har bevarats och är byggnadsminnesmärkt. Det nuvarande namnet kommer av någon av medlemmarna av släkten Stäck (enligt vissa källor handlaren Joseph Stäck, enligt andra dennes son konstnären Joseph Magnus Stäck) som ägde huset under 1800-talet, då det också delvis fungerade som så kallad studentkasern. I sin nuvarande utformning är Stäket ett resultat av en renovering 1957 och rymmer sedan dess en restaurang, som även den heter Stäket.

Helgeandshuset var ett helgeandshus, ett sjukhus och åldersdomshem med tillhörande kyrka, i Lund under medeltiden. Det låg på östra sidan av Stora Södergatan, nära den medeltida Söderport, i nuvarande kvarteret Hospitalsträdgården. Helgeandshuset i Lund var det näst äldsta i Danmark efter helgeandshuset i Roskilde. Det nämns i en skriftlig källa första gången 1269, då det kallas för "hospitale spiritus sancti". Ärkebiskopen hade ursprungligen patronatsrätten och ansvarade för tillsyn, men 1334 togs ansvaret över av ärkedjäknen vid domkapitlet. Verksamheten låg nere under en period mellan slutet av 1300-talet och någon gång under första halvan av 1400-talet. Helgeandshusets kyrka var äldre än själva Helgeandshuset och hade byggts i mitten av 1100-talet. Kyrkan knöts till Helgeandshuset, när detta grundades på 1200-talet. Kyrkan fungerade också som sockenkyrka och var helgad åt Sankt Godehard, som varit biskop i Hildesheim. När vården vid spetälskesjukhuset Sankt Jörgens hospital lades ned 1587, lades det samman med Helgeandshuset. Efter reformationen i Danmark fick Helgeandshuset överta ett antal hemman i Lilla Råby, vilka sköttes från gårdsanläggningen Hospitalsgården, som låg omedelbart norr om kyrkogården på norra sidan av Helgeandshuset. År 1745 låg sjukhuset i en envåningsbyggnad av sten, vilken låg på södra sidan av kyrkan i vinkel mot dess västra gavel. Både norr och söder om kyrkan fanns kyrkogård. Helgeandshuset drevs till 1778, varvid verksamheten togs över av Malmö hospital. Fonden för Helgeandshuset och dess egendomar förvaltades sedan 1773 av två serafimerriddare, och 1778 beslutade dessa att Lunds helgeandshus skulle läggas ned till förmån för Malmö hospital. Kyrkan och sjukhusbyggnaden revs 1834, men Hospitalsgården fortsatte att brukas till 1906, då den flyttades utanför stadskärnan. Ett tympanon från Helgeandshusets kyrka är inmurat ovanför porten till det södra tornet i Lunds domkyrka.

Fru Görvels hus, också benämnt Borgska huset, är en byggnad på fastigheten Färgaren 57 vid Stora Södergatan i Lunds stadskärna, som troligen uppfördes 1570. Det ingick tillsammans med grannhuset på norra sidan, Stäket, i Fru Görvels gård. Sedan 1813 tillhörde de dock olika tomter. Före 1541 ägdes fastigheten av Lunds domkyrka, men den överläts till arrendatorn mot erläggande av årlig jordskyld. Vid mitten av 1500-talet ägdes gården av riksrådet Lave Brahe och efter dennes död 1568 övergick gården till hans änka Görvel Fadersdotter Sparre. Fru Görvels hus uppfördes som den södra längan i den betydande gårdsanläggning, som Görvel Fadersdotter Sparre lät uppföra åt sig. Gårdens norra länga är den äldre av längorna. Fru Görvels hus är ett tvåvånings gavelhus utan källare med valmat tak med fasader i rött stortegel, som är lagda i munkförband. Bottenvåningen har legat i markplanet, vilket när byggnaden uppfördes var omkring en halv meter längre ner än idag. Bottenvåningens ursprungliga takhöjd är 2,9 meter, medan den övre våningen är 3,2 meter hög. Huvudingången har troligen legat mitt på nordfasaden. Bottenvåningen har haft små och obetydliga fönsteröppningar, medan övervåningens fönster varit avsevärt större. Liksom på den norra längan fanns troligen ett burspråk mot gatan. Färgaren Jöns Petter Borg köpte fastigheten 1823 och bodde i huset. Familjeföretaget Borgs färgerier låg i södra delen av samma kvarter, Färgaren. Byggnaden har inte sedan början av 1800-talet genomgått några större förändringar. Den blev byggnadsminne 1994.