Dalheimers hus

Gröna Vallen är en idrottsplats och en gata i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Underlaget för fotbollsplanen på idrottsplatsen är konstgräs. Gatan, som ligger nordost om platsen, är cirka 230 meter lång och sträcker sig mellan Ostindiegatan och Peter Bagges gata. Själva konstgräsplanen omfattar cirka 8 000 kvadratmeter. År 1918 fastslogs gatans namn som togs efter lägenheten Grönwallen som först påträffas 1812, med betydelsen 'slätt, gräsvall', eftersom lägenheten här utgjordes av en lång, odlad jordremsa. Ett tidigare namn på området var endast Vallen (1786). Gröna Vallen kom till i samband med stadsarkitekt Albert Lilienbergs stadsplan år 1916. Enligt 1857 års fastighetslängd ingick 'Grönvallen' med tomterna 64-65 i Majornas första rote, kallat "det egentliga Majorna." Nuvarande tomtnummer är 724:62. Gröna Vallen ingick i det som under 1800-talet kallades "Brinkens ängar", vilka arrenderades av jordbrukaren A. Brink. Brinkens ängar, och därmed också Gröna Vallen, låg under Älvsborgs slotts "Ladugårdsängarna". På vallens västra sida låg en bred grässlänt som ledde ner mot 'Heros bäck', senare omdöpt till 'Svanebäcken' (se Svanebäcksgatan (1918)). Fram till åtminstone 1870-talet bestod området av ängs- och åkermarker. Precis söder om Gröna Vallen fanns den drygt 140 meter långa Klintens bana, efter Jonas Klint som arrenderade denna mark 1805 på 30 år för ett repslageri. Banan gick parallellt med Slottsskogsgatan och revs först på 1920-talet. Det var Sällskapet för Friluftslekar, bildat 1901 i Göteborg, som skötte om Gröna Vallen under de tidiga åren. I Göteborgs Adress- och Industrikalender för 1919 anges att gatan Gröna Vallen sträckte sig "mellan Ostindigatan och Klintensgatan" och i 1925 års utgåva anges att sträckningen är "mellan Ostindiefararegatan och Peter Bagges gata". Stavningen "Ostindiefararegatan" förekommer även i stadens officiella karta från 1923 och framtagen till Jubileumsutställningen samma år. Gatunamnslitteraturen tar dock inte upp detta faktum.

Majorna var ett stadsdelsnämndsområde i Göteborgs kommun under åren 1989–2010, vilket den 1 januari 2011 gick upp i stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné. Majornas stadsdelsnämndsområde omfattade primärområdena 101 Kungsladugård, 102 Sanna, 103 Majorna och 104 Stigberget. Nyckeltalen redovisar statistik som beskriver Göteborg och dess 96 delområden, primärområden, per den 31 december och kan användas för att jämföra de olika områdena. Nedan redovisas uppgifter för primärområdet och jämförelse görs mot uppgifterna för hela kommunen.

Kungsladugård är en stadsdel och ett primärområde i stadsområde Centrum i Göteborgs kommun, beläget i västra Göteborg. Stadsdelen har en areal på 111 hektar. Stadsdelen består i huvudsak av två delar, de täta kvarteren av landshövdingehus i den norra delen och de öppna trädgårdskvarteren med villor och radhus i den södra delen. Några utmärkande platser är Plaskis (den stora plaskdammen på Älvsborgsplan), Mariaplan som ligger i stadsdelens centrum och Slottsskogskolonin som är ett koloniområde i stadsdelens östra del, närmast Slottsskogen.

Jægerdorffsplatsen är ett cirka 3 000 kvadratmeter stort torg i stadsdelarna Kungsladugård och Majorna i Göteborg. Den del av torget som går från Slottsskogsgatan och åt nordost ligger i Majorna, då stadsdelsgränsen går i Slottsskogsgatan. Torget avgränsas av Karl Johansgatan i nordväst samt av Gröna gatan och Kustroddaregatan i sydost. Det har sitt namn efter en ostpreussisk by känd från Sjuårskriget.

Chapmans torg är ett torg vid Karl Johansgatan i Majorna i Göteborg. Torget fick sitt namn 1939, efter den legendariska sjökaptenen Charles (Carl) Chapman som var verksam i Majorna på 1700-talet. Chapmans torg är omgivet av en blandning av bostadshus och affärer. Vid torget ligger bland annat Majornas bibliotek, Teater Sesam (grundat 1987, vid Chapmans torg sedan 1991), Majornakyrkan, Gothenburg English Studio Theatre och en livsmedelsaffär.

Röda sten, biograf på Mariaplan i Göteborg, som öppnade 27 augusti 1934. Den renoverades under sommarstängningen 1944 och öppnade igen 24 juli med Vägen till Cairo, och stängde 31 maj 1963.

Mariaplan är ett mindre torg i Kungsladugård i Göteborg. Platsen domineras av en rondell som utgör navet för flera stora gator i stadsdelen. Den breda Slottsskogsgatan, som följer kanten av Gråberget i öster, passerar Mariaplan och utgör den nordliga och sydöstra gatan, i en smal vinkel mot Slottsskogsgatan utgår den breda trädkantade Kungsladugårdsgatan åt söder, åt väster utgår den breda trädkantade Mariagatan, i kvarteret mellan Kungsladugårdsgatan och Mariagatan ansluter den smala Wärnsköldsgatan. Torget namngavs Mariaplan 1918 eftersom det utgör Mariagatans avslutning. Namnberedningen hade först föreslagit namnet Ladugårdstorg efter Älvsborgs Kungsladugård. Anledningen till namnet Mariagatan (namngiven år 1895) är okänt. Området kring Mariaplan planerades av förste stadsingenjör Albert Lilienberg. I stadsdelen Kungsladugård finns den största homogena landshövdingehusbebyggelsen och stadsplanen ligger dels under riksintresse, samt i bevarandeprogrammet. Ett kulturmiljöprogram för stadsdelens bebyggelse och särdrag togs fram och ligger idag till grund för stadsdelens kvaliteter och framtida bevarande/utvecklande. Husen i stadsdelen är uppförda mellan 1916 och 1938, Mariaplan tillkom under den senare hälften. På Mariaplans östra sida låg förr biografen Röda sten. Förbi Mariaplan går 3:ans och 11:ans spårvagnslinjer. I närheten ligger Älvsborgsplan där Kungsladugårdsskolan, en utomhusbassäng/plaskdamm finns och där även 9:ans spårvagnslinje går. Mariaplan har ett stort utbud av affärer och restauranger.

Älvsborgsdammen, vanligtvis kallad "Plaskis", är en konstgjord grund bassäng, en så kallad vattenlek, vid Älvsborgsplan i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Plaskdammen är 20-45 cm djup och cirka 50x30 meter stor och inte helt rektangulär. Vattnet är idag klorerat och håller bassängkvalitet. Dammen anlades 1930-1931[källa behövs], samtidigt som Kungsladugårdsskolan som ligger ovanför och bekostades med medel ur Charles Felix Lindbergs donationsfond och kostade totalt 50 000 kronor. Dammen är sommartid en populär badplats för barnfamiljer och har under vår och höst, då den är torrlagd, varit en lika populär yta för skatare, inlineåkare och liknande.

Majornas bibliotek är ett folkbibliotek i Göteborg som inledde sin verksamhet 1902. Det är därmed ett av Göteborgs äldsta bibliotek. Det tillhör Göteborgs stadsdelsbibliotek, tillsammans med 26 andra bibliotek i olika stadsdelar inklusive Stadsbiblioteket. Biblioteket ligger vid Chapmans torg i stadsdelen Majorna i stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné.

Kapten Hanssons hus (även Cofferdicaptainens hus) är en byggnad i stadsdelen Majornas 1:a rote i Göteborg. Byggnaden uppfördes av sjökaptenen Elias Hansson år 1850. Den låg ursprungligen vid Karl Johansgatan, men hotades av rivning och flyttades år 1953 till Chapmansgatan 5.

Boll är en skulptur i Göteborg av Berit Lindfeldt i form av ett klot av rostfritt stål med cirka två meters diameter. Klotet är blankpolerat och därefter delvis lackerat i ljusblått, med utsparade blanka prickar. Placeringen vid plaskdammen på Älvsborgsplan gör att den ser ut som en jättestor badboll. Skulpturen utplacerades år 2007.

Kustens hus är ett tvåvånings trähus på Majnabbeberget i Majorna i Göteborg. Huset, som är byggt i vinkel, uppfördes troligen på 1780-talet av Kustens varv för bostäder; på en ritning från 1787 ses att flygelbyggnaden samma år försågs med trappa, kapprum och förstuga. Byggnaden blev kring 1810 Kustens Värdshus eller Gibraltar, som anses vara identiskt med det värdshus som Jacob Wallenberg odödliggjort i sin bok: Min Son på Galejan, Eller en Ostindisk Resa, Innehållande Allahanda Bläckhornskram, Samlade på Skeppet Finland, Som Afseglade ifrån Götheborg i Dec. 1769, och återkom dersammastädes i Jun. 1771 och som han då kallade Lilla Klippan. Hotellet eller värdshuset var en gång en omtyckt tillflyktsort för sjöfarande och resande. Även utvandrare tog här gärna en öl före sin avresa till Amerika. Här hölls bröllop, baler och maskerader i flygelbyggnadens festsal. Huset gick olika öden till mötes efter att värdshuset lagts ned: under en period flyttade Frälsningsarmén in och använde stora salen för sina möten, här fanns en kartongfabrik i några år och slutligen flyttade ett hönseri in i den tidigare festsalen. År 1910 uppläts det åt Carl Johans församlingshem, efter att staden, som nu ägde huset, låtit rusta upp det. Sedan församlingshemmet flyttat, var det meningen att huset skulle rivas. På förslag av Kulturminnesföreningen Warfvet Kusten rustades huset upp och kunde användas för kulturella sammanhang. Det blev med tiden utbyggt, ombyggt och använt för olika ändamål. Efter rivningshot på 1960-talet blev det bevarat och används numera av Visans Vänner i Göteborg, som 1970 flyttade in på nedre botten, och Göteborgs Konstnärsklubb med Galleri Majnabbe.