Röda sten (biograf)

Mariaplan är ett mindre torg i Kungsladugård i Göteborg. Platsen domineras av en rondell som utgör navet för flera stora gator i stadsdelen. Den breda Slottsskogsgatan, som följer kanten av Gråberget i öster, passerar Mariaplan och utgör den nordliga och sydöstra gatan, i en smal vinkel mot Slottsskogsgatan utgår den breda trädkantade Kungsladugårdsgatan åt söder, åt väster utgår den breda trädkantade Mariagatan, i kvarteret mellan Kungsladugårdsgatan och Mariagatan ansluter den smala Wärnsköldsgatan. Torget namngavs Mariaplan 1918 eftersom det utgör Mariagatans avslutning. Namnberedningen hade först föreslagit namnet Ladugårdstorg efter Älvsborgs Kungsladugård. Anledningen till namnet Mariagatan (namngiven år 1895) är okänt. Området kring Mariaplan planerades av förste stadsingenjör Albert Lilienberg. I stadsdelen Kungsladugård finns den största homogena landshövdingehusbebyggelsen och stadsplanen ligger dels under riksintresse, samt i bevarandeprogrammet. Ett kulturmiljöprogram för stadsdelens bebyggelse och särdrag togs fram och ligger idag till grund för stadsdelens kvaliteter och framtida bevarande/utvecklande. Husen i stadsdelen är uppförda mellan 1916 och 1938, Mariaplan tillkom under den senare hälften. På Mariaplans östra sida låg förr biografen Röda sten. Förbi Mariaplan går 3:ans och 11:ans spårvagnslinjer. I närheten ligger Älvsborgsplan där Kungsladugårdsskolan, en utomhusbassäng/plaskdamm finns och där även 9:ans spårvagnslinje går. Mariaplan har ett stort utbud av affärer och restauranger.

Slottsskogsgatan är en gata i stadsdelarna Kungsladugård, Majornas 1 rote och Slottsskogen i västra Göteborg. Den genomkorsar primärområdet Kungsladugård och löper från Karl Johansgatan — där Jægerdorffsplatsen ligger i flervägsmötet — i norr till ett trevägsmöte med Högsboleden i söder.

Älvsborgsdammen, vanligtvis kallad "Plaskis", är en konstgjord grund bassäng, en så kallad vattenlek, vid Älvsborgsplan i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Plaskdammen är 20-45 cm djup och cirka 50x30 meter stor och inte helt rektangulär. Vattnet är idag klorerat och håller bassängkvalitet. Dammen anlades 1930-1931[källa behövs], samtidigt som Kungsladugårdsskolan som ligger ovanför och bekostades med medel ur Charles Felix Lindbergs donationsfond och kostade totalt 50 000 kronor. Dammen är sommartid en populär badplats för barnfamiljer och har under vår och höst, då den är torrlagd, varit en lika populär yta för skatare, inlineåkare och liknande.

Boll är en skulptur i Göteborg av Berit Lindfeldt i form av ett klot av rostfritt stål med cirka två meters diameter. Klotet är blankpolerat och därefter delvis lackerat i ljusblått, med utsparade blanka prickar. Placeringen vid plaskdammen på Älvsborgsplan gör att den ser ut som en jättestor badboll. Skulpturen utplacerades år 2007.

Gröna Vallen är en idrottsplats och en gata i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Underlaget för fotbollsplanen på idrottsplatsen är konstgräs. Gatan, som ligger nordost om platsen, är cirka 230 meter lång och sträcker sig mellan Ostindiegatan och Peter Bagges gata. Själva konstgräsplanen omfattar cirka 8 000 kvadratmeter. År 1918 fastslogs gatans namn som togs efter lägenheten Grönwallen som först påträffas 1812, med betydelsen 'slätt, gräsvall', eftersom lägenheten här utgjordes av en lång, odlad jordremsa. Ett tidigare namn på området var endast Vallen (1786). Gröna Vallen kom till i samband med stadsarkitekt Albert Lilienbergs stadsplan år 1916. Enligt 1857 års fastighetslängd ingick 'Grönvallen' med tomterna 64-65 i Majornas första rote, kallat "det egentliga Majorna." Nuvarande tomtnummer är 724:62. Gröna Vallen ingick i det som under 1800-talet kallades "Brinkens ängar", vilka arrenderades av jordbrukaren A. Brink. Brinkens ängar, och därmed också Gröna Vallen, låg under Älvsborgs slotts "Ladugårdsängarna". På vallens västra sida låg en bred grässlänt som ledde ner mot 'Heros bäck', senare omdöpt till 'Svanebäcken' (se Svanebäcksgatan (1918)). Fram till åtminstone 1870-talet bestod området av ängs- och åkermarker. Precis söder om Gröna Vallen fanns den drygt 140 meter långa Klintens bana, efter Jonas Klint som arrenderade denna mark 1805 på 30 år för ett repslageri. Banan gick parallellt med Slottsskogsgatan och revs först på 1920-talet. Det var Sällskapet för Friluftslekar, bildat 1901 i Göteborg, som skötte om Gröna Vallen under de tidiga åren. I Göteborgs Adress- och Industrikalender för 1919 anges att gatan Gröna Vallen sträckte sig "mellan Ostindigatan och Klintensgatan" och i 1925 års utgåva anges att sträckningen är "mellan Ostindiefararegatan och Peter Bagges gata". Stavningen "Ostindiefararegatan" förekommer även i stadens officiella karta från 1923 och framtagen till Jubileumsutställningen samma år. Gatunamnslitteraturen tar dock inte upp detta faktum.

Dalheimers hus är ett korttidsboende, daglig verksamhet och friskvårdscenter i Majornas 1:a rote, Göteborg, mellan Gråberget och Slottsskogsgatan.

Broströmska stiftelsen lät 1924 uppföra ett flerbostadshus på Kungsladugårdsgatan 17-27 i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Huset blev byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen den 3 mars 2017.

Ung man är en staty i brons skapad 1948 av Astrid Noack. Statyn placerades på Ståthållaregatan/Fågelfängaregatan i Kungsladugård i Göteborg 1968.

Mariebergs församling var en församling i Göteborgs stift i nuvarande Göteborgs kommun. Församlingen uppgick 1824 i Förenade Kustförsamlingen (Karl Johans församling).

Mariebergs kyrkogård, vardagligen även Mariebergskyrkogården, är en kyrkogård i Majorna i Göteborg, tillhörande Carl Johans församling. Kyrkogården tillkom år 1787. Wilhelm Stenhammar och Johan Fredrik Carpelan är begravna där. Kyrkogården tillhör geografiskt stadsdelen Majornas tredje rote. Kyrkogårdens areal var 1,37 hektar år 1910. Kyrkogården har 1 197 gravar. Efter att Mariebergs församling bildats 1786, beslutades om att anlägga en kyrkogård på "Majberget" (som kyrkogården även fått sitt namn av, en så kallad "uppsnyggning" av Maj > Marie), och 1787 kunde den tas i bruk. Åtminstone två gånger har den utvidgats, 1867 då den införlivade tomtplatserna Standaret, Flaggan, Signalen och en del av Ankaret, det vill säga området söder om stora tvärgången. Denna utvidgning köptes av förvaltarna för trädgårdsmästare Grens konkursbo för 2 000 riksdaler. År 1933 utvidgades det sydvästra hörnet, med tomtplatsen Fanan, där ett litet hus i roten 199 var beläget. Kungl. Maj:t medgav 1786 att offentlig gudstjänst skulle få hållas i ett hus inom Mariebergs församling, till dess en annexkyrka av sten kunde bli färdig. En stor materialbod i trä, som uppförts vid anläggningen av kyrkogården, fick tjänstgöra som provisorium under en övergångstid av 20 år. Lokalen togs i bruk 1787. På västra gaveln hade den ett lågt torn med två ringklockor. Ett orgelverk med 13 stämmor var placerat på en mindre läktare i byggnaden. Kyrkan kallades Mariakyrkan eller Mariebergs Kyrka. Byggnaden revs i juni 1826. Ett begravningskapell uppfördes 1871 samt tillbyggdes 1938. Åren 1894-1924 uppläts inte några nya familjegravar, varken på denna eller Djurgårdskyrkogården, men från 1925 släppte man på detta. Vid den östra sidan av ingången till kyrkogården fanns ännu i början av 1870-talet en trappa på vardera sidan om muren, där kropparna efter så kallade "självspillingar" (självmord) i solnedgången lyftes över muren. Dom tilläts inte som andra avlidna i procession föras in genom porten. Deras begravningsplats blev det nordöstra hörnet intill muren, där de begravdes i stillhet. På en minnestavla vid entrén (uppsatt 1986) står det: "I maj 1786 bildades Mariebergs församling. Året därpå togs denna kyrkogård i bruk. Gudstjänsterna hölls i en byggnad, kallad Majkyrkan, här på kyrkogården. Församlingen var en föregångare till Carl Johans församling vars kyrka invigdes 1826." Kyrkogården innehåller också ett stort monument över sjömän som omkommit under andra världskriget, uppsatt av Sveriges Redareförening. Från Stora Allmänna Vägen (Karl Johansgatan) gick Majbergsliden (del av Såggatan) snett söderut till kyrkogården på 1800-talet.

Kapten Hanssons hus (även Cofferdicaptainens hus) är en byggnad i stadsdelen Majornas 1:a rote i Göteborg. Byggnaden uppfördes av sjökaptenen Elias Hansson år 1850. Den låg ursprungligen vid Karl Johansgatan, men hotades av rivning och flyttades år 1953 till Chapmansgatan 5.

Majorna var ett stadsdelsnämndsområde i Göteborgs kommun under åren 1989–2010, vilket den 1 januari 2011 gick upp i stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné. Majornas stadsdelsnämndsområde omfattade primärområdena 101 Kungsladugård, 102 Sanna, 103 Majorna och 104 Stigberget. Nyckeltalen redovisar statistik som beskriver Göteborg och dess 96 delområden, primärområden, per den 31 december och kan användas för att jämföra de olika områdena. Nedan redovisas uppgifter för primärområdet och jämförelse görs mot uppgifterna för hela kommunen.