Älvsborgsdammen

Boll är en skulptur i Göteborg av Berit Lindfeldt i form av ett klot av rostfritt stål med cirka två meters diameter. Klotet är blankpolerat och därefter delvis lackerat i ljusblått, med utsparade blanka prickar. Placeringen vid plaskdammen på Älvsborgsplan gör att den ser ut som en jättestor badboll. Skulpturen utplacerades år 2007.

Mariaplan är ett mindre torg i Kungsladugård i Göteborg. Platsen domineras av en rondell som utgör navet för flera stora gator i stadsdelen. Den breda Slottsskogsgatan, som följer kanten av Gråberget i öster, passerar Mariaplan och utgör den nordliga och sydöstra gatan, i en smal vinkel mot Slottsskogsgatan utgår den breda trädkantade Kungsladugårdsgatan åt söder, åt väster utgår den breda trädkantade Mariagatan, i kvarteret mellan Kungsladugårdsgatan och Mariagatan ansluter den smala Wärnsköldsgatan. Torget namngavs Mariaplan 1918 eftersom det utgör Mariagatans avslutning. Namnberedningen hade först föreslagit namnet Ladugårdstorg efter Älvsborgs Kungsladugård. Anledningen till namnet Mariagatan (namngiven år 1895) är okänt. Området kring Mariaplan planerades av förste stadsingenjör Albert Lilienberg. I stadsdelen Kungsladugård finns den största homogena landshövdingehusbebyggelsen och stadsplanen ligger dels under riksintresse, samt i bevarandeprogrammet. Ett kulturmiljöprogram för stadsdelens bebyggelse och särdrag togs fram och ligger idag till grund för stadsdelens kvaliteter och framtida bevarande/utvecklande. Husen i stadsdelen är uppförda mellan 1916 och 1938, Mariaplan tillkom under den senare hälften. På Mariaplans östra sida låg förr biografen Röda sten. Förbi Mariaplan går 3:ans och 11:ans spårvagnslinjer. I närheten ligger Älvsborgsplan där Kungsladugårdsskolan, en utomhusbassäng/plaskdamm finns och där även 9:ans spårvagnslinje går. Mariaplan har ett stort utbud av affärer och restauranger.

Röda sten, biograf på Mariaplan i Göteborg, som öppnade 27 augusti 1934. Den renoverades under sommarstängningen 1944 och öppnade igen 24 juli med Vägen till Cairo, och stängde 31 maj 1963.

Gröna Vallen är en idrottsplats och en gata i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Underlaget för fotbollsplanen på idrottsplatsen är konstgräs. Gatan, som ligger nordost om platsen, är cirka 230 meter lång och sträcker sig mellan Ostindiegatan och Peter Bagges gata. Själva konstgräsplanen omfattar cirka 8 000 kvadratmeter. År 1918 fastslogs gatans namn som togs efter lägenheten Grönwallen som först påträffas 1812, med betydelsen 'slätt, gräsvall', eftersom lägenheten här utgjordes av en lång, odlad jordremsa. Ett tidigare namn på området var endast Vallen (1786). Gröna Vallen kom till i samband med stadsarkitekt Albert Lilienbergs stadsplan år 1916. Enligt 1857 års fastighetslängd ingick 'Grönvallen' med tomterna 64-65 i Majornas första rote, kallat "det egentliga Majorna." Nuvarande tomtnummer är 724:62. Gröna Vallen ingick i det som under 1800-talet kallades "Brinkens ängar", vilka arrenderades av jordbrukaren A. Brink. Brinkens ängar, och därmed också Gröna Vallen, låg under Älvsborgs slotts "Ladugårdsängarna". På vallens västra sida låg en bred grässlänt som ledde ner mot 'Heros bäck', senare omdöpt till 'Svanebäcken' (se Svanebäcksgatan (1918)). Fram till åtminstone 1870-talet bestod området av ängs- och åkermarker. Precis söder om Gröna Vallen fanns den drygt 140 meter långa Klintens bana, efter Jonas Klint som arrenderade denna mark 1805 på 30 år för ett repslageri. Banan gick parallellt med Slottsskogsgatan och revs först på 1920-talet. Det var Sällskapet för Friluftslekar, bildat 1901 i Göteborg, som skötte om Gröna Vallen under de tidiga åren. I Göteborgs Adress- och Industrikalender för 1919 anges att gatan Gröna Vallen sträckte sig "mellan Ostindigatan och Klintensgatan" och i 1925 års utgåva anges att sträckningen är "mellan Ostindiefararegatan och Peter Bagges gata". Stavningen "Ostindiefararegatan" förekommer även i stadens officiella karta från 1923 och framtagen till Jubileumsutställningen samma år. Gatunamnslitteraturen tar dock inte upp detta faktum.

Slottsskogsgatan är en gata i stadsdelarna Kungsladugård, Majornas 1 rote och Slottsskogen i västra Göteborg. Den genomkorsar primärområdet Kungsladugård och löper från Karl Johansgatan — där Jægerdorffsplatsen ligger i flervägsmötet — i norr till ett trevägsmöte med Högsboleden i söder.

Dalheimers hus är ett korttidsboende, daglig verksamhet och friskvårdscenter i Majornas 1:a rote, Göteborg, mellan Gråberget och Slottsskogsgatan.

Sannaplan är en cirka 120 meter öppen plats och en gata i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Platsen fick sitt namn 1918 efter Sandarna, även Sanna med grundbetydelsen sandmark, sandslätt. Ursprungligen var platsen begränsad i en triangel av främst Mariagatan och Fridhemsgatan. Nu sträcker sig Sannaplan mellan Bankebergsgatan i nordväst och Fridhemsgatan i sydost. Sannaplan är numrerad från 1 till 8. Öster om platsen ligger kvarteret 27 Kabblekan och på andra sidan Mariagatan, väster därom ligger kvarteret 20 Duvkullan. Kvarteret 19 Majvivan ligger direkt nordost om. I övergången mellan stadsdelarna vid Sannaplan byggdes friliggande landshövdingehus i rader utan gårdar, de var de sista landshövdingehusen som byggdes innan den funktionalistiska stilen kom att dominera. Vid Sannaplans sydöstra del ligger infarten till Västra kyrkogården. Kioskerna vid infarten uppfördes på 1920-talet. Så sent som 1901 fanns endast spridd torpbebyggelse i området för Sannaplan.

Majorna var ett stadsdelsnämndsområde i Göteborgs kommun under åren 1989–2010, vilket den 1 januari 2011 gick upp i stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné. Majornas stadsdelsnämndsområde omfattade primärområdena 101 Kungsladugård, 102 Sanna, 103 Majorna och 104 Stigberget. Nyckeltalen redovisar statistik som beskriver Göteborg och dess 96 delområden, primärområden, per den 31 december och kan användas för att jämföra de olika områdena. Nedan redovisas uppgifter för primärområdet och jämförelse görs mot uppgifterna för hela kommunen.

Kungsladugård är en stadsdel och ett primärområde i stadsområde Centrum i Göteborgs kommun, beläget i västra Göteborg. Stadsdelen har en areal på 111 hektar. Stadsdelen består i huvudsak av två delar, de täta kvarteren av landshövdingehus i den norra delen och de öppna trädgårdskvarteren med villor och radhus i den södra delen. Några utmärkande platser är Plaskis (den stora plaskdammen på Älvsborgsplan), Mariaplan som ligger i stadsdelens centrum och Slottsskogskolonin som är ett koloniområde i stadsdelens östra del, närmast Slottsskogen.

Ung man är en staty i brons skapad 1948 av Astrid Noack. Statyn placerades på Ståthållaregatan/Fågelfängaregatan i Kungsladugård i Göteborg 1968.

Västra kyrkogården, även kallad Västra begravningsplatsen, är en 45 hektar stor kyrkogård i stadsdelen Sandarna i västra Göteborg, med över 28 500 gravar, där de äldsta delarna invigdes 1888.

Broströmska stiftelsen lät 1924 uppföra ett flerbostadshus på Kungsladugårdsgatan 17-27 i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Huset blev byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen den 3 mars 2017.