place

Jægerdorffsplatsen

KungsladugårdTorg i Göteborg
Jaegerdorffsplatsen, Göteborg (2012 07 01)
Jaegerdorffsplatsen, Göteborg (2012 07 01)

Jægerdorffsplatsen är ett cirka 3 000 kvadratmeter stort torg i stadsdelarna Kungsladugård och Majorna i Göteborg. Den del av torget som går från Slottsskogsgatan och åt nordost ligger i Majorna, då stadsdelsgränsen går i Slottsskogsgatan. Torget avgränsas av Karl Johansgatan i nordväst samt av Gröna gatan och Kustroddaregatan i sydost. Det har sitt namn efter en ostpreussisk by känd från Sjuårskriget.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Jægerdorffsplatsen (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Jægerdorffsplatsen
Slottsskogsgatan, Göteborg Kungsladugård (Centrum)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: JægerdorffsplatsenLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 57.691052777778 ° E 11.915466666667 °
placeVisa på kartan

Adress

Slottsskogsgatan

Slottsskogsgatan
414 53 Göteborg, Kungsladugård (Centrum)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

Jaegerdorffsplatsen, Göteborg (2012 07 01)
Jaegerdorffsplatsen, Göteborg (2012 07 01)
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Kustens hus
Kustens hus

Kustens hus är ett tvåvånings trähus på Majnabbeberget i Majorna i Göteborg. Huset, som är byggt i vinkel, uppfördes troligen på 1780-talet av Kustens varv för bostäder; på en ritning från 1787 ses att flygelbyggnaden samma år försågs med trappa, kapprum och förstuga. Byggnaden blev kring 1810 Kustens Värdshus eller Gibraltar, som anses vara identiskt med det värdshus som Jacob Wallenberg odödliggjort i sin bok: Min Son på Galejan, Eller en Ostindisk Resa, Innehållande Allahanda Bläckhornskram, Samlade på Skeppet Finland, Som Afseglade ifrån Götheborg i Dec. 1769, och återkom dersammastädes i Jun. 1771 och som han då kallade Lilla Klippan. Hotellet eller värdshuset var en gång en omtyckt tillflyktsort för sjöfarande och resande. Även utvandrare tog här gärna en öl före sin avresa till Amerika. Här hölls bröllop, baler och maskerader i flygelbyggnadens festsal. Huset gick olika öden till mötes efter att värdshuset lagts ned: under en period flyttade Frälsningsarmén in och använde stora salen för sina möten, här fanns en kartongfabrik i några år och slutligen flyttade ett hönseri in i den tidigare festsalen. År 1910 uppläts det åt Carl Johans församlingshem, efter att staden, som nu ägde huset, låtit rusta upp det. Sedan församlingshemmet flyttat, var det meningen att huset skulle rivas. På förslag av Kulturminnesföreningen Warfvet Kusten rustades huset upp och kunde användas för kulturella sammanhang. Det blev med tiden utbyggt, ombyggt och använt för olika ändamål. Efter rivningshot på 1960-talet blev det bevarat och används numera av Visans Vänner i Göteborg, som 1970 flyttade in på nedre botten, och Göteborgs Konstnärsklubb med Galleri Majnabbe.

Gröna Vallen, Göteborg

Gröna Vallen är en idrottsplats och en gata i stadsdelen Kungsladugård i Göteborg. Underlaget för fotbollsplanen på idrottsplatsen är konstgräs. Gatan, som ligger nordost om platsen, är cirka 230 meter lång och sträcker sig mellan Ostindiegatan och Peter Bagges gata. Själva konstgräsplanen omfattar cirka 8 000 kvadratmeter. År 1918 fastslogs gatans namn som togs efter lägenheten Grönwallen som först påträffas 1812, med betydelsen 'slätt, gräsvall', eftersom lägenheten här utgjordes av en lång, odlad jordremsa. Ett tidigare namn på området var endast Vallen (1786). Gröna Vallen kom till i samband med stadsarkitekt Albert Lilienbergs stadsplan år 1916. Enligt 1857 års fastighetslängd ingick 'Grönvallen' med tomterna 64-65 i Majornas första rote, kallat "det egentliga Majorna." Nuvarande tomtnummer är 724:62. Gröna Vallen ingick i det som under 1800-talet kallades "Brinkens ängar", vilka arrenderades av jordbrukaren A. Brink. Brinkens ängar, och därmed också Gröna Vallen, låg under Älvsborgs slotts "Ladugårdsängarna". På vallens västra sida låg en bred grässlänt som ledde ner mot 'Heros bäck', senare omdöpt till 'Svanebäcken' (se Svanebäcksgatan (1918)). Fram till åtminstone 1870-talet bestod området av ängs- och åkermarker. Precis söder om Gröna Vallen fanns den drygt 140 meter långa Klintens bana, efter Jonas Klint som arrenderade denna mark 1805 på 30 år för ett repslageri. Banan gick parallellt med Slottsskogsgatan och revs först på 1920-talet. Det var Sällskapet för Friluftslekar, bildat 1901 i Göteborg, som skötte om Gröna Vallen under de tidiga åren. I Göteborgs Adress- och Industrikalender för 1919 anges att gatan Gröna Vallen sträckte sig "mellan Ostindigatan och Klintensgatan" och i 1925 års utgåva anges att sträckningen är "mellan Ostindiefararegatan och Peter Bagges gata". Stavningen "Ostindiefararegatan" förekommer även i stadens officiella karta från 1923 och framtagen till Jubileumsutställningen samma år. Gatunamnslitteraturen tar dock inte upp detta faktum.

Ankarsmedjan
Ankarsmedjan

Ankarsmedjan är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg. I smedjan tillverkades ankare och kätting åt Ostindiska kompaniets skepp, vilka hade Klippan som uthamn. Byggnaden sägs vara från 1770-talet, men det finns inget exakt datum för uppförandet. Enligt en muntlig tradition skulle den hört till Älvsborgs slott, men detta har inte kunnat beläggas. På en karta från år 1783 finns den utmärkt som Smedia. Ankarsmedjan beskrevs första gången år 1804 i en besiktningshandling med anledning av en försäkringsbegäran från Ostindiska Kompaniet. Den bestod då av en smedja och tunnbindarverkstad, med 1 aln 9 tums tjocka väggar murade i gråsten. Smedjan och tunnbindarverkstaden åtskildes av en likadan mur. I smedjan fanns en smedhärd med en utbyggnad av murtegel och två bälgar. Golvet var av gråsten. Tunnbindarverkstaden hade en spis och golvet bestod av bräder. Byggnaden hade två ingångar med dubbla portar och åtta fönster. År 1917 utbröt en eldsvåda, varefter byggnaden försågs med nytt tak. Under 1930-talet inträffade en ny eldsvåda och byggnaden förföll än mer. Verksamheterna i ankarsmedjan har varierat under åren. I byggnadens östra del bedrevs en tid sillrökeri och gjuteri. På 1880-talet blev smedjan arbetsplats för fångarna på Nya Varvet. Fängelset på Nya Varvet lades ner år 1907 då Härlanda fängelse invigdes. Den kom senare att utgöra förrådsbyggnad för olika verkstäder. Göteborgs stad renoverade byggnaden i början av 1970-talet, varvid den ena av ässjorna togs bort, tegelgolv lades in, murarna vitkalkades och en trappa byggdes upp till loftet, vilket minskades i storlek. Arkitekter för ombyggnaden var Bengt Forser och Christer Larsson. Galleri Kusten flyttade år 1973 från Klippans värdshus till Ankarsmedjan och höll till där fram till år 2000. Året därefter togs det över av restaurang Sjömagasinet. Sedan April 2021 har Ankarsmedjan nya ägare. Huset är numer en restaurang som heter Ankarsmedjan Social och drivs av Mathias Nilsson, Joel Nyström, Erik Carlsson och Hampus Larsson.

Klippans värdshus
Klippans värdshus

Klippans värdshus är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 12. Byggnaden uppfördes år 1762 och har blivit berömd genom skeppsprästen Jacob Wallenbergs bok Min son på galejan. Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen rymde fyra rum, kök och förstuga, medan övervåningen hade tre rum, kök och förstuga. Väggarna i rummen var klädda med papperstapeter och det fanns fem pottekakelugnar i huset. Det ena köket var försett med bakugn. År 1844 var bakugnen igenmurad, då det fanns en gemensam bagarstuga alldeles intill. Jacob Wallenberg besökte värdshuset i väntan på sin avresa med skeppet Finland år 1769 och skildrade i Min son på galejen, kapitlet "Om Klippans behagligheter", händelsen. Värdshuset ägdes av Volrath von Ölthen och arrenderades av värdshusvärden James Carnegie under åren 1762–1770. År 1770 flyttade Carnegie till Göteborg och drev ett kaffehus vid Köpmansgatan intill Tyska kyrkan. Under 1770- och 1780-talen var Hans Wikström värdshusvärd i Klippan. Värdshuset såldes av Göteborgs stad till David Carnegie d.y. år 1856, varefter huvudbyggnaden år 1858 inreddes till privatbostad åt tre familjer. Under åren 1966 till 1972 hade Galleri Kusten utställningar i bottenvåningen, varefter verksamheten flyttade till Ankarsmedjan i Klippan. Byggnaden restaurerades 1974 och lägenheter för fyra familjer inreddes. Den ägs och förvaltas av Familjebostäder i Göteborg.