International IT College of Sweden

Tysklandsterminalen i Göteborg ligger vid Majnabbe på södra älvstranden, cirka 5 km från centralstationen. Det går ta sig dit med spårvagn, hållplats Chapmans torg. Sedan Götatunneln invigdes kommer man dit ganska lätt med bil från E6:an. Om man kommer på E6 från norr eller E20 från öster bör man tillåta tid för köer på E6.

Kustens hus är ett tvåvånings trähus på Majnabbeberget i Majorna i Göteborg. Huset, som är byggt i vinkel, uppfördes troligen på 1780-talet av Kustens varv för bostäder; på en ritning från 1787 ses att flygelbyggnaden samma år försågs med trappa, kapprum och förstuga. Byggnaden blev kring 1810 Kustens Värdshus eller Gibraltar, som anses vara identiskt med det värdshus som Jacob Wallenberg odödliggjort i sin bok: Min Son på Galejan, Eller en Ostindisk Resa, Innehållande Allahanda Bläckhornskram, Samlade på Skeppet Finland, Som Afseglade ifrån Götheborg i Dec. 1769, och återkom dersammastädes i Jun. 1771 och som han då kallade Lilla Klippan. Hotellet eller värdshuset var en gång en omtyckt tillflyktsort för sjöfarande och resande. Även utvandrare tog här gärna en öl före sin avresa till Amerika. Här hölls bröllop, baler och maskerader i flygelbyggnadens festsal. Huset gick olika öden till mötes efter att värdshuset lagts ned: under en period flyttade Frälsningsarmén in och använde stora salen för sina möten, här fanns en kartongfabrik i några år och slutligen flyttade ett hönseri in i den tidigare festsalen. År 1910 uppläts det åt Carl Johans församlingshem, efter att staden, som nu ägde huset, låtit rusta upp det. Sedan församlingshemmet flyttat, var det meningen att huset skulle rivas. På förslag av Kulturminnesföreningen Warfvet Kusten rustades huset upp och kunde användas för kulturella sammanhang. Det blev med tiden utbyggt, ombyggt och använt för olika ändamål. Efter rivningshot på 1960-talet blev det bevarat och används numera av Visans Vänner i Göteborg, som 1970 flyttade in på nedre botten, och Göteborgs Konstnärsklubb med Galleri Majnabbe.

Taubehuset, Majorna 222:2, är ett hus på Majnabbe-berget i Majorna i Göteborg. Huset byggdes 1796 av Kustens varv för kontor och bostäder. Evert Taubes familj bodde i huset från 1906, även om han själv mest vistades på annat håll. År 1950 ville hamnstyrelsen riva huset, men Evert Taube startade en kampanj för husets bevarande. På 1960-talet kom huset att ligga i vägen för den planerade Oscarsleden. Därför flyttades det 1967 cirka 100 meter till sitt nuvarande läge vid Taubegatan 3. Huset är byggnadsminne sedan den 5 oktober 2010. Evert Taubes kammare är det enda rum där den ursprungliga interiören återskapats. När det nya huset invigdes efter flytten planterades ett päronträd utanför till minne av Evert Taube, som hade haft ett sådant utanför sitt fönster. I dag används huset till bostad, föreningslokal och museum.

Jægerdorffsplatsen är ett cirka 3 000 kvadratmeter stort torg i stadsdelarna Kungsladugård och Majorna i Göteborg. Den del av torget som går från Slottsskogsgatan och åt nordost ligger i Majorna, då stadsdelsgränsen går i Slottsskogsgatan. Torget avgränsas av Karl Johansgatan i nordväst samt av Gröna gatan och Kustroddaregatan i sydost. Det har sitt namn efter en ostpreussisk by känd från Sjuårskriget.

Villa Majviken är en byggnad på Majnabbeberget i stadsdelen Majornas andra rote i Göteborg, uppförd i mitten av 1800-talet.

Ankarsmedjan är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg. I smedjan tillverkades ankare och kätting åt Ostindiska kompaniets skepp, vilka hade Klippan som uthamn. Byggnaden sägs vara från 1770-talet, men det finns inget exakt datum för uppförandet. Enligt en muntlig tradition skulle den hört till Älvsborgs slott, men detta har inte kunnat beläggas. På en karta från år 1783 finns den utmärkt som Smedia. Ankarsmedjan beskrevs första gången år 1804 i en besiktningshandling med anledning av en försäkringsbegäran från Ostindiska Kompaniet. Den bestod då av en smedja och tunnbindarverkstad, med 1 aln 9 tums tjocka väggar murade i gråsten. Smedjan och tunnbindarverkstaden åtskildes av en likadan mur. I smedjan fanns en smedhärd med en utbyggnad av murtegel och två bälgar. Golvet var av gråsten. Tunnbindarverkstaden hade en spis och golvet bestod av bräder. Byggnaden hade två ingångar med dubbla portar och åtta fönster. År 1917 utbröt en eldsvåda, varefter byggnaden försågs med nytt tak. Under 1930-talet inträffade en ny eldsvåda och byggnaden förföll än mer. Verksamheterna i ankarsmedjan har varierat under åren. I byggnadens östra del bedrevs en tid sillrökeri och gjuteri. På 1880-talet blev smedjan arbetsplats för fångarna på Nya Varvet. Fängelset på Nya Varvet lades ner år 1907 då Härlanda fängelse invigdes. Den kom senare att utgöra förrådsbyggnad för olika verkstäder. Göteborgs stad renoverade byggnaden i början av 1970-talet, varvid den ena av ässjorna togs bort, tegelgolv lades in, murarna vitkalkades och en trappa byggdes upp till loftet, vilket minskades i storlek. Arkitekter för ombyggnaden var Bengt Forser och Christer Larsson. Galleri Kusten flyttade år 1973 från Klippans värdshus till Ankarsmedjan och höll till där fram till år 2000. Året därefter togs det över av restaurang Sjömagasinet. Sedan April 2021 har Ankarsmedjan nya ägare. Huset är numer en restaurang som heter Ankarsmedjan Social och drivs av Mathias Nilsson, Joel Nyström, Erik Carlsson och Hampus Larsson.

Chapmans torg är ett torg vid Karl Johansgatan i Majorna i Göteborg. Torget fick sitt namn 1939, efter den legendariska sjökaptenen Charles (Carl) Chapman som var verksam i Majorna på 1700-talet. Chapmans torg är omgivet av en blandning av bostadshus och affärer. Vid torget ligger bland annat Majornas bibliotek, Teater Sesam (grundat 1987, vid Chapmans torg sedan 1991), Majornakyrkan, Gothenburg English Studio Theatre och en livsmedelsaffär.

Westra Piren var en restaurang i Eriksberg i Göteborg Restaurangen öppnade 1990 i en ombyggd servicebyggnad till flytdockorna vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad från 1956. Eriksbergs Förvaltning, som stod bakom den samtida förvandlingen av Norra Älvstranden, värvade krögaren och kocken Mikael Öster för att driva restaurangen. Övervåningens gormetavdelning hade plats för 70 gäster. Köket serverade gormetmat enligt den franska skolan. I husets undervåning fanns bar och brasseri. 1992 fick restaurangen en stjärna i Guide Michelin och rankades länge som en av de främsta i inhemska guider. En ökande konkurrens om representationsmåltiderna ledde dock till att stjärnkrogen försattes i konkurs på vintern 2000.

Klippans värdshus är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 12. Byggnaden uppfördes år 1762 och har blivit berömd genom skeppsprästen Jacob Wallenbergs bok Min son på galejan. Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen rymde fyra rum, kök och förstuga, medan övervåningen hade tre rum, kök och förstuga. Väggarna i rummen var klädda med papperstapeter och det fanns fem pottekakelugnar i huset. Det ena köket var försett med bakugn. År 1844 var bakugnen igenmurad, då det fanns en gemensam bagarstuga alldeles intill. Jacob Wallenberg besökte värdshuset i väntan på sin avresa med skeppet Finland år 1769 och skildrade i Min son på galejen, kapitlet "Om Klippans behagligheter", händelsen. Värdshuset ägdes av Volrath von Ölthen och arrenderades av värdshusvärden James Carnegie under åren 1762–1770. År 1770 flyttade Carnegie till Göteborg och drev ett kaffehus vid Köpmansgatan intill Tyska kyrkan. Under 1770- och 1780-talen var Hans Wikström värdshusvärd i Klippan. Värdshuset såldes av Göteborgs stad till David Carnegie d.y. år 1856, varefter huvudbyggnaden år 1858 inreddes till privatbostad åt tre familjer. Under åren 1966 till 1972 hade Galleri Kusten utställningar i bottenvåningen, varefter verksamheten flyttade till Ankarsmedjan i Klippan. Byggnaden restaurerades 1974 och lägenheter för fyra familjer inreddes. Den ägs och förvaltas av Familjebostäder i Göteborg.

Röda Byggnaden – Klippan 4 är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 4. Byggnaden uppfördes år 1762 och är en av de äldsta i området. Byggnaden, i två våningar och vind, uppfördes i furu- och grantimmer, var klädd med rödmålade bräder och försedd med fogstruket tegeltak. Takrännorna bestod av trä. Nedervåningen inrymde tre rum, kök, visterhus och förstuga, medan övervåningen inrymde tre boningsrum. I tre av rummen fanns tapeter med uppspänd och med limfärg målad duk, medan tre rum hade papperstapeter. I huset fanns fem potekakelugnar och en spis med stekugn. På kopparskylten på huset anges att det använts som boningshus och bagarstuga. Uppgiften om användningen som bagarstuga kommer från en teckenförklaring på H. Hallingers karta från år 1816. Uppgiften motsägs av att på en kopia av kartan anges byggnaden som tullhus, men utan uppgift om att den tidigare varit bagarstuga. Vid renoveringen åren 1967–1968 påträffades heller ingen bakugn. En mindre bagarstuga fanns från år 1783 alldeles intill. På Ostindiska Kompaniets tid bodde en sjökapten Palm, som ansvarade för utrustningen av kompaniets skepp, i huset. Under sina resor införskaffade han bambu, av vilket han byggde ett staket runt huset. Huset benämndes in på 1900-talet för Palmens hus. Från år 1815 disponerades huset av tullen. Vid renoveringen 1967–1968 visade det sig att de flesta rummen använts som förråd och inte varit tapetserade. Kakelugnarna var i dåligt skick och ersattes med tidstypiska från rivningshus i andra delar av Göteborg. Byggnaden inrymmer numera tre kontor och förvaltas av Göteborgs stads fastighetsbolag Higab.

Ostindiska kompaniets corps-de-logi är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg, med adress Klippan 6. Den var huvudbyggnad i det byggnadskomplex, som Svenska Ostindiska Companiet disponerade vid sin hemmahamn vid Göta älv, tre kilometer väster om det dåtida Göteborg. Byggnaden uppfördes år 1792 och tillhörde därmed kompaniets avslutande period. Byggnaden, i två våningar, uppfördes i furu- och grantimmer, och var målad med vit oljefärg. Nedervåningen inrymde fyra rum, två magasin, vistehus och förstuga, medan övervåningen var en större bostadslägenhet med åtta boningsrum, ett kök, två skafferier och en förstuga. Rummen på övervåningen hade tapeter av duk med påklistrat och målat papper, tak av gips och var försedda med kakelugnar. Även rummen i nedervåningen hade kakelugnar. Den välvda källaren, som är bevarad i ursprungligt skick, går upp i första våningen. I taket finns stora upphängningskrokar, i vilka ox- och svinkroppar hängdes innan de fördes ombord på skeppen. Magasinets fönster är täckt med blindfönster på fasaden. På 1850-talet inreddes magasinen till bostadsrum. Byggnaden utgjorde Ostindiska kompaniets ekiperingskontor fram till kompaniets konkurs år 1813. Skulptören Märta Taube-Ivarsson, syster till Evert Taube, hade en tid sin ateljé i en av lägenheterna. Byggnaden renoverades år 1966 och planer fanns att det därefter skulle användas som värdshus. Vid renoveringen minimerades påverkan på rumsindelningen och kakelugnarna bevarades. År 1977 hyrdes det ut till Sjöfartsverket och Trollhätte kanalverk. Sedan 1983 håller företaget Klippans Båtmansstation till i byggnaden, då de flyttade från magasinsbyggnaden, nuvarande Sjömagasinet, där de hållit till sedan år 1912, året efter företagets grundande.

Tullpaviljongen är en byggnad i Klippans kulturreservat i stadsdelen Majorna i Göteborg. Byggnaden uppfördes år 1919. På 1870-talet byggdes en tullpaviljong på en pir ut från tullhuset på land, för att underlätta kontakten med båtarna. Den byggdes om år 1890 och ersattes med den nuvarande år 1919. På 1970-talet behövde älven muddras för att Eriksbergsvarvets nybyggda supertankers skulle kunna sjösättas. Tullpaviljongen flyttades därför år 1975 till Adolf Edelsvärds gata och blev på 1980-talet en del av restaurang Sjömagasinet.