Strömsborgsbron

Strömsborg är en liten, cirkelrund ö med tillhörande byggnad i Norrström mellan Centralbron och Vasabron i Stockholm. Strömsborg är även namnet på kvarteret där ön är belägen. Ett tidigare namn är Stenskär. Här fanns restaurang, badhus samt kägelbanor men ingen bro. Besökarna fick låta sig ros över från Röda bodarna eller Riddarhusgränd av en roddarmadam, den tidens sjötaxi. På 1740-talet köptes ön av handelsmannen Berge Olofson Ström som där uppförde ett hus 1750. En karta över Strömsborg från 1796 avslöjar en grund och stenig omgivning till den delvis konstgjorda ön. På Elias Martins målning (1801) från Fersenska terrassen syns till höger om Helgeandsholmen ett lågt vitt hus i fonden, som bör vara på ön. Nuvarande byggnad invigdes 1897 och var ritad av arkitekten Claes Grundström (1844-1925). 1929-1930 byggdes huset om, denna gång var Ragnar Östberg ansvarig. Sedan år 1934 tillhör ön stadsdelen Gamla Stan. Restaurangperioden på Strömsborg är slut och sedan 1995 används byggnaden som kontor av International Institute for Democracy and Electoral Assistance (IDEA). Byggnaden inhyste även Östersjöstaternas råds sekretariat mellan 1998 och 2010. En smal bro, Strömsborgsbron, leder från Vasabron till ön. Intill järnvägsbron vid Strömsborg öppnades 1884 Stockholms Bad- och Siminrättning, populärt kallat Strömbadet, där man öppnade tidigt och stängde sent ("Öppet från arla till serla").

Vasabron är en bro i centrala Stockholm som förbinder Norrmalm med Gamla stan. Bron börjar i norr vid Fredsgatan och Tegelbacken och slutar vid Riddarhuskajen i söder. Bron är cirka 200 meter lång och blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket är det starkaste skyddet och innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Arkivgatan är en gata på Riddarholmen i Stockholm. Gatan leder i nord-sydriktning förbi Gamla riksarkivet och Norstedtshuset. På östra sidan gränser Arkivgatan till sammanbindningsbanan. Namnet bestämdes 1886 och anknyter till Gamla riksarkivet som hade sin verksamhet här mellan 1890 och 1968. I samband med nybygget av Norstedtshuset för P.A. Norstedt & Söner önskade företaget att kvarter och gator i anslutning till deras tryckeri skulle ges namn. Några kvartersnamn blev det inte men Stadsfullmäktiges beredningsutskott föreslog gatunamnen Arkivgatan, Tryckerigatan och Riddarholmshamnen (sedan 1925 Norra Riddarholmshamnen).

Norstedtshuset är en byggnad i kvarteret Gråmunkeholmen 4 på Riddarholmen i Stockholm, uppförd 1882-1889 i så kallad rohbau-stil efter ritningar av arkitekt Magnus Isæus. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Gjörckeska badinrättningen, (även Lindska- eller Nordstedska siminrättningen) var ett friluftsbad med kallbadhus på Riddarholmen i Stockholm. Den första siminrättning i Sverige upprättades i Uppsala vid slutet av 1700-talet. 1827 öppnades två anläggningar för män vid Riddarholmen: den Åbomska siminrättningen på en flottbro intill Sundhetskollegiums hus och den Lindska siminrättningen av fabrikör Carl David Lindh, vid vattnet där Norstedtshuset nu ligger. De båda anläggningarna erbjöd kostnadsfri simskola till ett stort antal medellösa studerande vid stadens högre och lägre skolor. Efter Lindhs död övergick anläggningen i förläggaren Per Adolf Norstedts ägo. Hans efterträdare Carl Norstedt byggde 1845 om anläggningen till en modern inrättning med ett femtiotal hytter och duschar. Arkitekten Georg Theodor Chiewitz uppgjorde ritningarna. I de två större bassängerna strömmade Riddarfjärdens vatten. Genom föreståndaren, simläraren och dansören vid Kungliga Teatern, Fredrik Alexander Gjörcke (1817–1866), kom badet att kallas Gjörckeska badinrättningen. Efter Gjörckes bortgång övertogs arrendet av hans änkefru. År 1868 fick folkskolans barn tillgång till den Gjörckeska simskolan, med omkring 400 elever. Året därpå anställdes folkskolläraren Olof Köhler som simlärare och han blev efterhand dess föreståndare och övertog arrendet efter änkefru Gjörckes död.. Besöksantalet växte och var vid början av 1880-talet uppe i 2.200 elever. Utöver det badade i medeltal 1.000 vuxna män dagligen på anläggningen.Anläggningen revs 1882 i samband med uppförandet av det nya Norstedtshuset, men kom att ersättas av Strömbadet som öppnades 1884 med Olof Köhler som badmästare.

Gråmunkeholmen 4 är en fastighet på Riddarholmen i centrala Stockholm som består av tre byggnader som utgör ett eget kvarter. Fastigheten domineras av Norstedtshuset som avgränsar kvarteret från Riddarfjärden och centralbron men innehåller också två äldre byggnader som vetter mot Schering Rosenhanes gränd och Tryckerigränd.

Levins villa, även Levins hus, är en byggnad i kvarteret Gråmunkeholmen 4 på Tryckerigatan 12 på Riddarholmen i Stockholm. Tomten tillhörde ursprungligen det Stenbockska palatset, som köptes 1771 av den förmögne köpmannen Adolf Ludvig Levin. Levin avstyckade tomten och sålde palatset och lät på den avstyckade tomten uppföra ett större bostadshus efter ritningar av Erik Palmstedt. Fastigheten inköptes 1833 av bokförlaget P.A. Norstedt.I byggnaden återfanns tidigare Domarnämnden och Domstolsverkets stockholmskontor, och sedan 2015 återfinns kontoret för ett rekryteringsföretag i byggnaden.

Tryckerigatan är en gata på Riddarholmen i Stockholm. Den börjar vid Birger Jarls torg och leder mellan Gamla riksarkivet och Norstedtshuset ner till Arkivgatan. Namnet bestämdes 1886 och anknyter till tryckeriverksamheten som P.A. Norstedt & Söner bedrev här sedan 1832. Nuvarande byggnad uppfördes 1882–1889 efter ritningar av arkitekt Magnus Isæus. I samband med nybygget önskade P.A. Norstedt & Söner att kvarter och gator i anslutning till tryckeriet skulle ges namn. Några kvartersnamn blev det inte men Stadsfullmäktiges beredningsutskott föreslog namnen Arkivgatan, Tryckerigatan och Riddarholmshamnen (sedan 1925 Norra och Södra Riddarholmshamnen).

Riddarhuskajen är ett kajområde på norra delen av Gamla stan i Stockholm. Området ligger framför Riddarhuspalatsets norra fasad, från Vasabron i öst och Riddarholmskanalen i väst. Riddarhuskajen fick samtidigt med den närliggande Kanslikajen sitt nuvarande namn 1925 som Namnberedningen hade föreslagit 1921 och avsåg området “Mellan Riddarhuset och Riddarholmskanalen". Man hade även diskuterat namnet Riddarhusstranden. Idag (2009) används Riddarhuskajen huvudsakligen som parkeringsplats. I förlängning med Riddarhusets trädgård leder en bred trappa ner till vattnet.

Schering Rosenhanes gränd är en gränd på Riddarholmen i Stockholm. Den börjar vid Birger Jarls torg och leder mellan Schering Rosenhanes palats och Norstedtshuset ner till Norra Riddarholmshamnen, sista delen består av trappor. Gränden fick sitt namn 1925. Namnet härrör från överståthållaren Schering Rosenhane (1609–1663) som lät uppföra den västra byggnaden 1652–1656 efter arkitekt Nicodemus Tessin d.ä.s ritningar. I berget på grändens västra sida finns sedan 1886 bakom en järnlucka Normalhöjdpunkten för Sverige. Det i romerska siffror skrivna datumet lyder MDCCCLXXXVI (1886). Härifrån utgick Rikets första gemensamma så kallade precisionsavvägning.

Gamla riksarkivet är en tidigare arkivbyggnad på Arkivgatan 3 på Riddarholmen, Stockholm. Här låg Riksarkivet fram till flytten till den 1968 nyuppförda Riksarkivets huvudbyggnad på Kungsholmen. Byggnaden var när den uppfördes Stockholms högsta och hade ritats av arkitekt Axel Fredrik Nyström. I dag är byggnaden ett framträdande exempel på det sena 1800-talets institutionsbyggande och ett av få bevarade hus av sin art i Europa. Fastigheten är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

För byggnaden i Tallinn, se Stenbockska huset.Stenbockska palatset (även kallat Stenbocks palats) är ett palats på Birger Jarls torg 4 på Riddarholmen i Stockholm, uppfört kring 1640 för Fredrik Gustavsson Stenbock och hans hustru Katarina De la Gardie. Under en tid, dock senast fram till 1864, hade Serafimerordensgillet här sina kontorslokaler.