Strömsborg

Strömsborgsbron är en bro i Gamla stan i Stockholm. Bron förbinder Vasabron med Strömsborg. Bron är 45 meter lång och har tre spann. Strömsborgsbron är bara avsedd för intern trafik till Strömsborg. År 1873 byggdes till Strömsborg den första bron, som var en gångbro. Då gick den mellan öns västra sida och Sammanbindningsbanans första järnvägsbro som existerade mellan 1871 och 1954. År 1954 när Centralbron tillkom anlades en ny bro, denna gång mellan Strömsborgs östra sida och Vasabron. Den nuvarande bron uppfördes 1992-1993 och invigdes den 9 juli 1993.

Gjörckeska badinrättningen, (även Lindska- eller Nordstedska siminrättningen) var ett friluftsbad med kallbadhus på Riddarholmen i Stockholm. Den första siminrättning i Sverige upprättades i Uppsala vid slutet av 1700-talet. 1827 öppnades två anläggningar för män vid Riddarholmen: den Åbomska siminrättningen på en flottbro intill Sundhetskollegiums hus och den Lindska siminrättningen av fabrikör Carl David Lindh, vid vattnet där Norstedtshuset nu ligger. De båda anläggningarna erbjöd kostnadsfri simskola till ett stort antal medellösa studerande vid stadens högre och lägre skolor. Efter Lindhs död övergick anläggningen i förläggaren Per Adolf Norstedts ägo. Hans efterträdare Carl Norstedt byggde 1845 om anläggningen till en modern inrättning med ett femtiotal hytter och duschar. Arkitekten Georg Theodor Chiewitz uppgjorde ritningarna. I de två större bassängerna strömmade Riddarfjärdens vatten. Genom föreståndaren, simläraren och dansören vid Kungliga Teatern, Fredrik Alexander Gjörcke (1817–1866), kom badet att kallas Gjörckeska badinrättningen. Efter Gjörckes bortgång övertogs arrendet av hans änkefru. År 1868 fick folkskolans barn tillgång till den Gjörckeska simskolan, med omkring 400 elever. Året därpå anställdes folkskolläraren Olof Köhler som simlärare och han blev efterhand dess föreståndare och övertog arrendet efter änkefru Gjörckes död.. Besöksantalet växte och var vid början av 1880-talet uppe i 2.200 elever. Utöver det badade i medeltal 1.000 vuxna män dagligen på anläggningen.Anläggningen revs 1882 i samband med uppförandet av det nya Norstedtshuset, men kom att ersättas av Strömbadet som öppnades 1884 med Olof Köhler som badmästare.

Norstedtshuset är en byggnad i kvarteret Gråmunkeholmen 4 på Riddarholmen i Stockholm, uppförd 1882-1889 i så kallad rohbau-stil efter ritningar av arkitekt Magnus Isæus. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Gråmunkeholmen 4 är en fastighet på Riddarholmen i centrala Stockholm som består av tre byggnader som utgör ett eget kvarter. Fastigheten domineras av Norstedtshuset som avgränsar kvarteret från Riddarfjärden och centralbron men innehåller också två äldre byggnader som vetter mot Schering Rosenhanes gränd och Tryckerigränd.

Arkivgatan är en gata på Riddarholmen i Stockholm. Gatan leder i nord-sydriktning förbi Gamla riksarkivet och Norstedtshuset. På östra sidan gränser Arkivgatan till sammanbindningsbanan. Namnet bestämdes 1886 och anknyter till Gamla riksarkivet som hade sin verksamhet här mellan 1890 och 1968. I samband med nybygget av Norstedtshuset för P.A. Norstedt & Söner önskade företaget att kvarter och gator i anslutning till deras tryckeri skulle ges namn. Några kvartersnamn blev det inte men Stadsfullmäktiges beredningsutskott föreslog gatunamnen Arkivgatan, Tryckerigatan och Riddarholmshamnen (sedan 1925 Norra Riddarholmshamnen).

Levins villa, även Levins hus, är en byggnad i kvarteret Gråmunkeholmen 4 på Tryckerigatan 12 på Riddarholmen i Stockholm. Tomten tillhörde ursprungligen det Stenbockska palatset, som köptes 1771 av den förmögne köpmannen Adolf Ludvig Levin. Levin avstyckade tomten och sålde palatset och lät på den avstyckade tomten uppföra ett större bostadshus efter ritningar av Erik Palmstedt. Fastigheten inköptes 1833 av bokförlaget P.A. Norstedt.I byggnaden återfanns tidigare Domarnämnden och Domstolsverkets stockholmskontor, och sedan 2015 återfinns kontoret för ett rekryteringsföretag i byggnaden.

Vasabron är en bro i centrala Stockholm som förbinder Norrmalm med Gamla stan. Bron börjar i norr vid Fredsgatan och Tegelbacken och slutar vid Riddarhuskajen i söder. Bron är cirka 200 meter lång och blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket är det starkaste skyddet och innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Schering Rosenhanes gränd är en gränd på Riddarholmen i Stockholm. Den börjar vid Birger Jarls torg och leder mellan Schering Rosenhanes palats och Norstedtshuset ner till Norra Riddarholmshamnen, sista delen består av trappor. Gränden fick sitt namn 1925. Namnet härrör från överståthållaren Schering Rosenhane (1609–1663) som lät uppföra den västra byggnaden 1652–1656 efter arkitekt Nicodemus Tessin d.ä.s ritningar. I berget på grändens västra sida finns sedan 1886 bakom en järnlucka Normalhöjdpunkten för Sverige. Det i romerska siffror skrivna datumet lyder MDCCCLXXXVI (1886). Härifrån utgick Rikets första gemensamma så kallade precisionsavvägning.

Schering Rosenhanes palats är en palatsbyggnad på Birger Jarls torg 10, Riddarholmen, Stockholm, uppförd 1652–1656 för överståthållaren Schering Rosenhane efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. Åren 1776–1876 var palatset Svenska Frimurare Ordens stamhus. Flyglarna, som byggdes under denna tid, den östra cirka 1800 och den västra omkring 1850, förändrade palatsets fasad mot landsidan och den muromgärdade trädgården. Fasaden mot sjösidan, Riddarfjärden, har behållit det mesta av sin ursprungliga skönhet. Bakom en järnlucka i palatsets sockel mot Schering Rosenhanes gränd finns sedan 1886 Normalhöjdpunkten för Sverige. Att normalhöjdpunkten för Sverige hamnade just här beror på att Generalstaben inrymdes i huset. Idag används byggnaden av Svea hovrätt.

Tryckerigatan är en gata på Riddarholmen i Stockholm. Den börjar vid Birger Jarls torg och leder mellan Gamla riksarkivet och Norstedtshuset ner till Arkivgatan. Namnet bestämdes 1886 och anknyter till tryckeriverksamheten som P.A. Norstedt & Söner bedrev här sedan 1832. Nuvarande byggnad uppfördes 1882–1889 efter ritningar av arkitekt Magnus Isæus. I samband med nybygget önskade P.A. Norstedt & Söner att kvarter och gator i anslutning till tryckeriet skulle ges namn. Några kvartersnamn blev det inte men Stadsfullmäktiges beredningsutskott föreslog namnen Arkivgatan, Tryckerigatan och Riddarholmshamnen (sedan 1925 Norra och Södra Riddarholmshamnen).

Överkommissariens hus är en byggnad från 1750-talet på Riddarholmen i centrala Stockholm. Huset är beläget vid vattnet på den västra delen av ön mellan Birger jarls torn och Norstedtshuset och nedanför Schering Rosenhanes palats. Huset uppfördes på 1750-talet av den förmögna handelsmannen Berge Olofson Ström, efter ritningar av Carl Hårleman. Ström är också den som gett namn åt holmen utanför – Strömsborg. Fastigheten kom senare att inköpas av kronan och uppläts som bostad och kontor åt Generalassistanskontoret, som var ett pantlånekontor som från 1770-talet hade sina huvudsakliga lokaler i Gamla auktionsverket som också är beläget på Riddarholmen. Pantlånekontorets chef titulerades överkommissarie och det är hans användning av huset som bostad som har gett namn åt huset. Byggnadens översta våning och fasad mot sjösidan tillkom på 1850-talet. När pantlåneinrättningen upphörde i slutet av 1800-talet fick Drätselnämndens arkiv lokaler i huset. Det slogs senare samman med Rådhusarkivet och blev Stockholms stadsarkiv. Stadsarkivet blev kvar på Riddarholmen till 1943, då man flyttade till Kungsholmen. 1949 blev staten åter ägare till Överkommissariens hus. Åren 1950-54 gjordes en stor ombyggnad efter ritningar av arkitekten Cyrillus Johansson för Kammarkollegiet. Förbindelsen mellan Överkommissariens hus och Birger jarls torn murades igen. Idag har förbindelsen åter öppnats och huset är idag, liksom grannhuset Birger jarls torn kontor för Justitiekanslern.

Birger jarls torn är ett torn vid Norra Riddarholmshamnen i Stockholm. Enligt en myt som spreds på 1700-talet skulle tornet ha byggts under Birger jarls tid på 1200-talet och därmed vara Stockholms äldsta byggnad. En undersökning av teglet som genomfördes 1917 visade dock att tornet sannolikt är byggt av murtegel från det 1527 rivna Sankta Klara kloster och därmed betydligt yngre.