place

Schering Rosenhanes gränd

Gator och torg på Riddarholmen
Riddarholmen 2009b
Riddarholmen 2009b

Schering Rosenhanes gränd är en gränd på Riddarholmen i Stockholm. Den börjar vid Birger Jarls torg och leder mellan Schering Rosenhanes palats och Norstedtshuset ner till Norra Riddarholmshamnen, sista delen består av trappor. Gränden fick sitt namn 1925. Namnet härrör från överståthållaren Schering Rosenhane (1609–1663) som lät uppföra den västra byggnaden 1652–1656 efter arkitekt Nicodemus Tessin d.ä.s ritningar. I berget på grändens västra sida finns sedan 1886 bakom en järnlucka Normalhöjdpunkten för Sverige. Det i romerska siffror skrivna datumet lyder MDCCCLXXXVI (1886). Härifrån utgick Rikets första gemensamma så kallade precisionsavvägning.

Utdrag från Wikipedia-artikeln Schering Rosenhanes gränd (Licens: CC BY-SA 3.0, Författare, Bildmaterial).

Schering Rosenhanes gränd
Schering Rosenhanes Gränd, Stockholms kommun Riddarholmen (Södermalms stadsdelsområde)

Geografiska koordinater (GPS) Adress Närliggande platser
placeVisa på kartan

Wikipedia: Schering Rosenhanes grändLäs mer på Wikipedia

Geografiska koordinater (GPS)

Latitud Longitud
N 59.325722222222 ° E 18.062916666667 °
placeVisa på kartan

Adress

Schering Rosenhanes palats

Schering Rosenhanes Gränd
101 23 Stockholms kommun, Riddarholmen (Södermalms stadsdelsområde)
Sverige
mapÖppna på Google Maps

Riddarholmen 2009b
Riddarholmen 2009b
Dela erfarenheter

Närliggande platser

Gjörckeska badinrättningen
Gjörckeska badinrättningen

Gjörckeska badinrättningen, (även Lindska- eller Nordstedska siminrättningen) var ett friluftsbad med kallbadhus på Riddarholmen i Stockholm. Den första siminrättning i Sverige upprättades i Uppsala vid slutet av 1700-talet. 1827 öppnades två anläggningar för män vid Riddarholmen: den Åbomska siminrättningen på en flottbro intill Sundhetskollegiums hus och den Lindska siminrättningen av fabrikör Carl David Lindh, vid vattnet där Norstedtshuset nu ligger. De båda anläggningarna erbjöd kostnadsfri simskola till ett stort antal medellösa studerande vid stadens högre och lägre skolor. Efter Lindhs död övergick anläggningen i förläggaren Per Adolf Norstedts ägo. Hans efterträdare Carl Norstedt byggde 1845 om anläggningen till en modern inrättning med ett femtiotal hytter och duschar. Arkitekten Georg Theodor Chiewitz uppgjorde ritningarna. I de två större bassängerna strömmade Riddarfjärdens vatten. Genom föreståndaren, simläraren och dansören vid Kungliga Teatern, Fredrik Alexander Gjörcke (1817–1866), kom badet att kallas Gjörckeska badinrättningen. Efter Gjörckes bortgång övertogs arrendet av hans änkefru. År 1868 fick folkskolans barn tillgång till den Gjörckeska simskolan, med omkring 400 elever. Året därpå anställdes folkskolläraren Olof Köhler som simlärare och han blev efterhand dess föreståndare och övertog arrendet efter änkefru Gjörckes död.. Besöksantalet växte och var vid början av 1880-talet uppe i 2.200 elever. Utöver det badade i medeltal 1.000 vuxna män dagligen på anläggningen.Anläggningen revs 1882 i samband med uppförandet av det nya Norstedtshuset, men kom att ersättas av Strömbadet som öppnades 1884 med Olof Köhler som badmästare.

Överkommissariens hus
Överkommissariens hus

Överkommissariens hus är en byggnad från 1750-talet på Riddarholmen i centrala Stockholm. Huset är beläget vid vattnet på den västra delen av ön mellan Birger jarls torn och Norstedtshuset och nedanför Schering Rosenhanes palats. Huset uppfördes på 1750-talet av den förmögna handelsmannen Berge Olofson Ström, efter ritningar av Carl Hårleman. Ström är också den som gett namn åt holmen utanför – Strömsborg. Fastigheten kom senare att inköpas av kronan och uppläts som bostad och kontor åt Generalassistanskontoret, som var ett pantlånekontor som från 1770-talet hade sina huvudsakliga lokaler i Gamla auktionsverket som också är beläget på Riddarholmen. Pantlånekontorets chef titulerades överkommissarie och det är hans användning av huset som bostad som har gett namn åt huset. Byggnadens översta våning och fasad mot sjösidan tillkom på 1850-talet. När pantlåneinrättningen upphörde i slutet av 1800-talet fick Drätselnämndens arkiv lokaler i huset. Det slogs senare samman med Rådhusarkivet och blev Stockholms stadsarkiv. Stadsarkivet blev kvar på Riddarholmen till 1943, då man flyttade till Kungsholmen. 1949 blev staten åter ägare till Överkommissariens hus. Åren 1950-54 gjordes en stor ombyggnad efter ritningar av arkitekten Cyrillus Johansson för Kammarkollegiet. Förbindelsen mellan Överkommissariens hus och Birger jarls torn murades igen. Idag har förbindelsen åter öppnats och huset är idag, liksom grannhuset Birger jarls torn kontor för Justitiekanslern.

Gamla Auktionsverket
Gamla Auktionsverket

Gamla Auktionsverket är fyra ihopbyggda hus på Riddarholmen i centrala Stockholm. Den äldsta byggnaden är från 1750-talet. Gamla Auktionsverket är beläget vid vattnet på den västra delen av ön mellan Birger Jarls torn och Wrangelska palatset, nedanför Schering Rosenhanes palats. Fastigheten disponeras för närvarande (2015) av Svea hovrätt och Justitiekanslern. Den äldsta delen är från 1750-talet när byggherren Berge Olofson Ström, som även ägde grannhuset Schering Rosenhanes palats, beslöt att genomföra två identiska nybyggnationer på ömse sidor om Birger Jarls torn. På den norra sidan uppförde han den byggnad som numera är känd som Överkommissariens hus och mot väster den äldsta delen av Gamla Auktionsverket. Under perioden 1772-1890 fanns General-assistancekontoret där, en form av pantbank där fattiga invånare kunde låna pengar. Under den tiden växte längan söderut med nybyggnationer av tre hus. Det ursprungliga huset fick också en extra våning, vilket gjorde att likheten med Överkommissariens hus delvis försvann, även om bland annat bottenvåningarna fortfarande uppvisar likheter.Husen fick en ny hyresgäst 1890 när Auktionsverket flyttade in för att stanna till 1950-talet. Dagens hyresgäster är Svea hovrätt och Justitiekanslern flyttade in 1997 och i samband med inflyttningen renoverades huset. Det byggdes om under ledning av Cyrillus Johansson varvid husen fick en gemensam fasad mot landsidan men behöll sina fasader mot sjösidan.