Kungshuset, Lund

Fontänen på Universitetsplatsen i Lund är en fontänskulptur, som färdigställdes i januari 1889. Universitetshuset i Lund stod klart 1882 och universitetsplatsen var också då delvis färdigställd, med terrass och balustrader och en bassäng i betong för en tänkt fontän. Anslagna medel hade dock ej räckt till själva fontänen, och tillkomsten av en sådan fontän tog närmare sex och ett halvt år. Samma dag som universitetshuset invigdes överlämnade färgerifabrikören Carl Otto Borg (1812–1896) och hans maka ett gåvobrev till universitetet på 20 000 kronor för uppförande av "en fontän av ädel form och varaktigt ämne". Universitetshusets arkitekt Helgo Zettervall hade ritat en fontän för universitetsplatsen med fabeldjur, vattenkaskader och en hög kolonn, vilken av kostnadsskäl var tänkt att utföras av betong, krönt av en skulptur föreställande Minerva. Efter Borgs donation utarbetade Zettervall ett nytt förslag eftersommaren 1883, med en stor granitskål vilande på en åttkantig granitpiedestal, omgiven av figurer, sfinxer och snäckor gjutna i zink. Överst tänktes en skulptur av en figur med ymnighetshorn. Projektförslaget beräknades kosta 26 500 kronor, vilket var betydligt mer än tillgängliga medel. Skulptören Per Hasselberg inkom efter anmodan av universitetets rektor Gustaf Ljunggren med ett förslag sommaren 1884, efter att ha slagit igenom 1883 med fontänen Såningskvinnan (Johanna i Brunnsparken) i Brunnsparken i Göteborg. Modell och skisser till fontänen i granit och brons, som skulle ha blivit den vid denna tid största fontänen i Sverige, finns inte bevarade, men det är känt att Hasselberg beräknat kostnaden till 50 000–60 000 kronor. Även detta förslag lades åt sidan. Ett tredje förslag inkom sommaren 1885 från stenhuggerifirman Kullgrens Enka i Uddevalla, en kopia av den av företaget tidigare levererade Kaisersplatzbrunnen i polerad porfyrisk granit till Frankfurt am Main i Tyskland. Kostnaden höll sig inom tillgängliga 20 000 kronor. Skålen skulle ha en diameter på tretton fot, det vill säga ungefär lika stor som skålen i Zettervalls förslag. Höjden var emellertid endast ungefär hälften av fontänen i det zettervallska förslaget. I sitt remissyttrande över Kullgrens Enkas förslag kritiserade Zettervall den lägre höjden och kallade den för en "pygméhistoria", varefter också detta förslag förföll. En bearbetning gjordes därefter av Zettervalls tidigare förslag med förenklingar för att nedbringa kostnaden. Konsistoriet godkände i mars 1886, varefter ett kontrakt skrevs med Graversfors Stenhuggeri och Sliperi i Graversfors om en skål med tre och en halv meters diameter i röd porfyrisk graversforsgranit och en kolonn i grå granit från Skälvs stenbrott i samma område. Den tio och ett halvt ton tunga fontänskålen färdigställdes våren 1888 efter tio månaders huggning och formning samt polering under nästan lika lång tid. Fontänen monterades i Lund i juni 1888, varefter Skånska Cementgjuteriet göt den nedre skålen i mosaikinblandad betong. För figuren återstod en mycket begränsad budget, och slutligen inköptes från Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm för 680 kronor ett antal figurer i målat gjutjärn: toppfiguren ("Gosse blåsande i snäcka"), fyra grodor, fyra snäckor samt fyra lejongap. Modellerna gjordes av en ej till namnet känd bildhuggare efter Helgo Zettervalls ritningar. Fontänen togs för första gången i bruk under en timmes tid på kung Oscar II:s födelsedag den 21 januari 1889.

Lundagård är en park i centrala Lund, belägen mellan domkyrkan i söder och Kungshuset. Det är Lunds äldsta park. Grunden till den nuvarande parkanläggningen lades på 1700-talet av överhovintendenten Johan Hårleman. Lundagård blev därigenom en naturlig mötesplats för ”flanörer, studenter och stadens borgerskap”, en oas i den vid tiden i övrigt trädfattiga staden. I väster avgränsas Lundagård av Kyrkogatan och i öster vetter den mot bland annat Tegnérsplatsen och Krafts torg. Direkt norr om Lundagård ligger Universitetsplatsen vilken i mycket utgör en naturlig fortsättning av parken. I väst, mot platsen där tidigare Stora Kyrkogatan möter Lilla Gråbrödersgatan, låg tidigare Lilla torg.

Lunds universitet (LU) (ursprungligt namn Regia Academia Carolina, Kungliga Karolinska akademien) är ett svenskt statligt universitet. Det grundades 1666 som det då femte universitetet under dåvarande svensk överhöghet och är det nutida Sveriges näst äldsta lärosäte efter Uppsala universitet. Lunds universitet är ett av de största universiteten i Norden. Under medeltiden fanns en tidigare institution för högre utbildning i Lund. Universitetet rankas återkommande som ett av världens främsta lärosäten. I QS World University Rankings 2024 rankas det som det 85:e främsta i världen och i Times Higher Education World University Rankings 2024 som det 106:e främsta i världen. År 2024 har lärosätet omkring 47 000 studenter (individer) per år (29 000 helårsstudenter) och drygt 8 800 anställda. Universitetet har campus i Lund, Helsingborg och Malmö, samt en trafikflyghögskola i Ljungbyhed. Lunds universitet har cirka 240 utbildningsprogram på grundutbildnings- och avancerad nivå och 1 450 fristående kurser. Omsättningen är totalt 10,4 miljarder SEK, varav två tredjedelar går till forskning och en tredjedel till utbildning. Lunds universitet samarbetar med cirka 560 partneruniversitet i omkring 70 länder och är medlem i de internationella nätverken League of European Research Universities (LERU) och Universitas 21. I Lund utvecklas två stora forskningsanläggningar med koppling till universitetet: synkrotronljusanläggningen MAX IV som invigdes i juni 2016 och europeiska ESS som blir världens mest kraftfulla neutronkälla när den öppnar mot slutet av 2027.

Universitetshuset är Lunds universitets huvudbyggnad och är ritat av Helgo Zettervall. Det ligger centralt i Lund i parken Lundagård och med den i anslutning till byggnaden anlagda universitetsplatsen. Det invigdes 1882 och präglas mycket av Helgo Zettervalls förtjusning i antiken, med kolonner och ståtliga krön.

Lilla torg var ett torg i centrala Lund, som numera ingår som en del av parken Lundagård. Lilla Torg var, åtminstone sedan 1600-talet, en utvidgning österut av dåvarande Stora Kyrkogatan som i norr hade sin gräns i höjd med Lilla Gråbrödersgatan och i söder avslutades vid ett par byggnader invid Lunds domkyrka. Mellan Lundagård och Lilla torg fanns sedan länge en mur. Den sträckte sig runt parken på dess södra, västra och östra sidor. Muren behölls, förnyades och förseddes med smidda grindar i samband med Johan Hårlemans nyanläggning av parken 1744. Den västra delen av muren mot Lilla torg revs 1837. Lilla torg anlades ordentligt och stensattes i samband med Hårlemans omskapande av Lundagård. Det fanns kvar som torg fram till tidigt 1900-tal, då området planterades och inlemmades med Lundagård.

Ej att förväxla med nutida Sankt Laurentii kyrka, Lund Sankt Laurentiuskyrkan är en nutida benämning på en medeltida stavkyrka i Lund, som uppfördes 975 och var den näst äldsta kyrkan i staden. Den uppfördes enligt en hypotes av en Toke Gormsen, som skulle varit regent i Skåne under Harald Blåtands tid. Existensen av en skånsk kung Toke ifrågasätts dock. Kyrkan uppfördes i ett område norr om det norra tvärskeppet i nuvarande Lunds domkyrka. Det har vid utgrävningar 1908 och 1941–1942 hittats ett antal kistor där, men själva kyrkan har inte hittats. De äldsta kistorna har med dendrokronologisk analys daterats till Harald Blåtands regeringstid, omkring 979–980. Kyrkan har troligen varit helgad åt Sankt Laurentius, liksom den senare på samma plats uppförda domkyrkan. Kyrkogården runt kyrkan användes fram till omkring 1010 och det beräknas ha funnits mellan 30 och 50 gravar där.

Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Lunds stad. För orten se Lund, för dagens kommun, se Lunds kommun. Lunds stad var en stad och kommun i Malmöhus län.

Runstenskullen är en liten hög med en samling runstenar på Universitetsplatsen i Lundagård i Lund. Runstenskullen har sex runstenar från olika platser i Skåne. Runstenarna skänktes av Föreningen för Skånes fornminnen och iordningställdes 1868 till 200-årsjubileet av Lunds universitets grundande. Tidigare fanns Lundagårdsstenen också där, men den flyttades 1956 till Universitetsbibliotekets entré.

Sankt Nikolai kyrka var en katolsk kyrka i Lund , som byggdes på 1100-talet och revs på 1500-talet efter reformationen i Danmark 1536. Kyrkan byggdes på södra sidan av Lilla Gråbrödersgatan någon gång under 1100-talet. Platsen låg då sannolikt i norra delen av Kungsgården i Lund i Lundagård. Platsen ligger där Kyrkogatan drogs fram omkring 1703. Det äldsta belägget för kyrkan är från 1160-talet, då två av kyrkans präster finns inskrivna i Lunds domkyrkas gåvobok. Sankt Nikolai kyrka är helgad efter Sankt Nikolaus, som var sjöfararnas skyddspatron. Han var biskop av Myra som ligger i den sydvästra delen av nuvarande Turkiet, men som under Nikolaus levnad var en grekisk stad i Lykien i Romerska riket. Han var den som stod förebild för jultomten. Sin roll som sjömännens helgon fick han efter att ha räddat sjömän från att drunkna genom att be, så stormar på havet lade sig. År 1087 hade kvarlevorna efter biskop Nikolaus förts till Bari i nuvarande Italien. Dit hade den danske kungen Erik Ejegod vallfärdat 1098 och återkommit med reliker. Sankt Nikolai socken omfattade gårdarna närmast kyrkan och gårdar längs västra sidan av Stora Gråbrödersgatans norra del. Kyrkan var en romansk kyrka, troligen med långhus, kor och absid samt med ett senare byggt torn på kyrkans västra sida, men planlösningen är inte helt känd. År 1953 gjordes arkeologiska utgrävningar av Ragnar Blomqvist av kyrkan och dess kyrkogård, varvid delar av flera grundmurar påträffades, av vilka en del hört till kyrkan. Efter det att kyrkan hade rivits, byggdes en möteslokal i tegel på platsen. Arkeologer från Kulturen gjorde 2006 en ny, begränsad undersökning, då delar av kyrkans grundmur av gråsten hittades, bland annat en mur som tolkades tillhöra ett vapenhus på kyrkans södra sida. Det finns en minnesplakett på norra gavelväggen mot Lilla Gråbrödersgatan på huset Kyrkogatan 15.

Lunds domkyrkoförsamling är en församling i Lunds kontrakt i Lunds stift. Församlingen ligger i Lunds kommun i Skåne län och ingår i Lunds pastorat. Församlingens område omfattar centrala Lund.

Kraftskyrkan var under medeltiden en kyrkolokal för boende i Krafts rote i Lund, nämligen kryptan i Lunds domkyrka. Lund hade på denna tid uppemot ett tjugotal sockenkyrkor, och församlingarna var små. Först efter reformationen i Danmark 1536, efter vilken de flesta sockenkyrkorna i Lund revs, omorganiserades Lunds domkyrkoförsamling till att omfatta större delen av staden Lund med ytterligare nitton församlingar. Namnet kommer av krypta. En del av den plats som idag är Krafts torg var under medeltiden kyrkogård för Kraftskyrkan. Begravningsplatsen fanns kvar fram till 1816. År 1832 omvandlades kyrkogården till en öppen plats. Lunds domkyrkas krypta har, arkitektoniskt sett, i stort sett förblivit orörd sedan 1123. Kryptan kännetecknas av sina många och tätt ställda pelare, vilka skiljer sig mycket från varandra stilmässigt. Mannen bakom utförandet anses vara kyrkans förste arkitekt, Donatus. Kryptans huvudaltare är det äldsta altaret i Lunds domkyrka.

Lunds socken i Skåne ingick i Torna härad, uppgick 1944 i sin helhet i Lunds stad, och området är sedan 1971 en del av Lunds kommun. Socknens areal var 12,84 kvadratkilometer land. År 1931 fanns här 971 invånare. Delar av tätorten Lund ligger inom sockenområdet. Som sockenkyrka användes Lunds domkyrka i staden.