Sankt Laurentiuskyrkan

Lunds domkyrkoförsamling är en församling i Lunds kontrakt i Lunds stift. Församlingen ligger i Lunds kommun i Skåne län och ingår i Lunds pastorat. Församlingens område omfattar centrala Lund.

Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Lunds stad. För orten se Lund, för dagens kommun, se Lunds kommun. Lunds stad var en stad och kommun i Malmöhus län.

Kraftskyrkan var under medeltiden en kyrkolokal för boende i Krafts rote i Lund, nämligen kryptan i Lunds domkyrka. Lund hade på denna tid uppemot ett tjugotal sockenkyrkor, och församlingarna var små. Först efter reformationen i Danmark 1536, efter vilken de flesta sockenkyrkorna i Lund revs, omorganiserades Lunds domkyrkoförsamling till att omfatta större delen av staden Lund med ytterligare nitton församlingar. Namnet kommer av krypta. En del av den plats som idag är Krafts torg var under medeltiden kyrkogård för Kraftskyrkan. Begravningsplatsen fanns kvar fram till 1816. År 1832 omvandlades kyrkogården till en öppen plats. Lunds domkyrkas krypta har, arkitektoniskt sett, i stort sett förblivit orörd sedan 1123. Kryptan kännetecknas av sina många och tätt ställda pelare, vilka skiljer sig mycket från varandra stilmässigt. Mannen bakom utförandet anses vara kyrkans förste arkitekt, Donatus. Kryptans huvudaltare är det äldsta altaret i Lunds domkyrka.

Lundagård är en park i centrala Lund, belägen mellan domkyrkan i söder och Kungshuset. Det är Lunds äldsta park. Grunden till den nuvarande parkanläggningen lades på 1700-talet av överhovintendenten Johan Hårleman. Lundagård blev därigenom en naturlig mötesplats för ”flanörer, studenter och stadens borgerskap”, en oas i den vid tiden i övrigt trädfattiga staden. I väster avgränsas Lundagård av Kyrkogatan och i öster vetter den mot bland annat Tegnérsplatsen och Krafts torg. Direkt norr om Lundagård ligger Universitetsplatsen vilken i mycket utgör en naturlig fortsättning av parken. I väst, mot platsen där tidigare Stora Kyrkogatan möter Lilla Gråbrödersgatan, låg tidigare Lilla torg.

Liberiet är en byggnad belägen i centrala Lund precis söder om Lunds domkyrka. Byggnaden dateras till 1400-talets senare del. Byggnadens användningsområde har ändrats flera gånger. Från början hade domkapitlet sitt bibliotek i byggnaden, därav namnet som härstammar från latinets Liber, bok. Huset är från 2008 Pilgrimsplats Liberiet, en mötesplats för det nära samtalet, en kopp kaffe, en stunds vila och stillhet. Här finns pilgrimslitteratur, information om pilgrimsvägar mm.

Domkyrkoplatsen är ett under 2011 nybildat torg i centrala Lund. Torget är beläget mellan domkyrkan och Domkyrkoforum. Torget invigdes tillsammans med Domkyrkoforum genom biskop Antje Jackelén vid en böneceremoni i domkyrkan den 26 november 2011. Namnsättning sker i Lund genom Byggnadsnämndens beslut. Under namngivningsproceduren av torget uppkom en diskussion kring efterledet -plan eller -plats som gav nationell efterklang . Ärendet återremitterades för nytt beslut med -plats i stället för -plan som efterled, medan man direkt tog beslut att återupprätta cirka 20 meter av den tidigare existerande Lilla kyrkogatan som går in mot Domkyrkoforums utgång mot domkyrkan. Från Domkyrkoplatsen har man fri sikt mot domkyrkan, klosterkyrkan via Klostergatan, Liberiet och Domkyrkoforum. På torget finns en staty av Henric Schartau.

Lunds socken i Skåne ingick i Torna härad, uppgick 1944 i sin helhet i Lunds stad, och området är sedan 1971 en del av Lunds kommun. Socknens areal var 12,84 kvadratkilometer land. År 1931 fanns här 971 invånare. Delar av tätorten Lund ligger inom sockenområdet. Som sockenkyrka användes Lunds domkyrka i staden.

Lunds domkyrkodistrikt är ett distrikt i Lunds kommun och Skåne län. Det omfattar centrala Lund.

Lunds landsförsamling var en församling i Lunds stift och i Lunds kommun. Församlingen uppgick 1944 i Lunds domkyrkoförsamling. Församlingens område omfattar centrala Lund[förklaring behövs].

Lunds domkyrka är en kyrkobyggnad söder om parken Lundagård i centrala Lund. Den är domkyrka i Lunds stift och församlingskyrka för Lunds domkyrkoförsamling.

Krafts torg är en plats i centrala Lund. Platsen ligger sydöst om Lundagård med Historiska museet i norr, domkyrkan och Liberiet i väster och domkapitlet i öster. Ledet "kraft" i namnet är en förvanskad form av "krypta" och syftar på domkyrkans krypta som vetter mot platsen. Torget har givit namn till en av centrala Lunds gamla rotar: Krafts rote. Under medeltiden fungerade Krafts torg som kyrkogård. I senare tid låg en av staden Lunds viktigaste offentliga brunnar här. Här förekom även en del kommers då torget var en mötespunkt för bönderna kom från nordost in till staden. Mitt på platsen finns det offentliga konstverket Intighet som placerats där av av Uarda-akademien.

Kungshuset, även Lundagårdshuset eller Gamla akademien, är en byggnad i Lundagård i centrala Lund. Huset byggdes 1578–1584, men hade då bara två våningar. Det tjänade ursprungligen som residens för danske kungens länsman. Vid besök i staden bodde danske kungen i regel i huset. Under Gustaf Horns krig 1644-1645 blev huset svårt skadat och dessutom plundrat på allt som var av bly, vilket man gjorde ammunition av. Under en period på 1600-talet ägdes och beboddes huset av superintendenten (biskopen) Peder Winstrup, men indrogs 1688 genom Karl XI:s reduktion till kronan. Kort därefter överlämnades huset till Lunds universitet och användes som universitetets huvudbyggnad fram till 1882, då den nuvarande huvudbyggnaden stod färdig. Universitetsbiblioteket blev dock kvar i huset till 1907, då den nya byggnaden vid Helgonabacken stod klar. Kungshuset byggdes om av Carl Hårleman 1740–1749 och Carl Georg Brunius 1835-1839. Vid den senare ombyggnaden fick huset en tredje våning och ett betydligt ålderdomligare utseende än det haft tidigare. Under 1877–1879 genomfördes vissa förändringar i fasaden efter ritningar av Helgo Zettervall. I äldre tid rymde huset bland annat ett astronomiskt observatorium i tornet samt en anatomisk teater. Under 1700-talet fanns universitetets naturaliesamlingar, som grundats av Stobaeus, i huset i västra gavelrummet på andra våningen. I modern tid har Filosofiska institutionen huserat i Kungshuset. Enligt en myt skulle Karl XII ha ridit uppför trappan i husets torn till häst, men detta är falskt, eftersom trapptornet byggdes först efter Karl XII:s livstid.