Sankt Nikolai kyrka, Lund

Lilla torg var ett torg i centrala Lund, som numera ingår som en del av parken Lundagård. Lilla Torg var, åtminstone sedan 1600-talet, en utvidgning österut av dåvarande Stora Kyrkogatan som i norr hade sin gräns i höjd med Lilla Gråbrödersgatan och i söder avslutades vid ett par byggnader invid Lunds domkyrka. Mellan Lundagård och Lilla torg fanns sedan länge en mur. Den sträckte sig runt parken på dess södra, västra och östra sidor. Muren behölls, förnyades och förseddes med smidda grindar i samband med Johan Hårlemans nyanläggning av parken 1744. Den västra delen av muren mot Lilla torg revs 1837. Lilla torg anlades ordentligt och stensattes i samband med Hårlemans omskapande av Lundagård. Det fanns kvar som torg fram till tidigt 1900-tal, då området planterades och inlemmades med Lundagård.

Kyrkogatan är en gata i centrala Lund. Den börjar vid Stortorget och Lilla Fiskaregatan och fortsätter sedan norrut förbi Klostergatan, Lilla Gråbrödersgatan och Paradisgatan fram till Sankt Petri kyrkogata, där den övergår i Bredgatan. På andra sidan Stortorget börjar Stora Södergatan och fortsätter söderut. Längs gatan östra sida finns ett öppet område som innehåller domkyrkan, Lundagård och universitetsbyggnaden. Inom detta område låg tidigare Lilla torg. Längs dess västra sida finns obrutna husrader med blandad bebyggelse. Gatulinjen präglas av många högre hus och så kallade "bankpalats", men det finns också några äldre tvåvåningshus. Gatan hette Stora Kyrkogatan ända fram till 1920-talet. Namnet ändrades efter att Lilla Kyrkogatan, en mindre gränd från Stortorget upp mot Domkyrkan försvunnit i samband med tillkomsten av Sydsvenska Bankens hus vid Stortorgets norra sida (1913).

Lunds universitet (LU) (ursprungligt namn Regia Academia Carolina, Kungliga Karolinska akademien) är ett svenskt statligt universitet. Det grundades 1666 som det då femte universitetet under dåvarande svensk överhöghet och är det nutida Sveriges näst äldsta lärosäte efter Uppsala universitet. Lunds universitet är ett av de största universiteten i Norden. Under medeltiden fanns en tidigare institution för högre utbildning i Lund. Universitetet rankas återkommande som ett av världens främsta lärosäten. I QS World University Rankings 2024 rankas det som det 85:e främsta i världen och i Times Higher Education World University Rankings 2024 som det 106:e främsta i världen. År 2024 har lärosätet omkring 47 000 studenter (individer) per år (29 000 helårsstudenter) och drygt 8 800 anställda. Universitetet har campus i Lund, Helsingborg och Malmö, samt en trafikflyghögskola i Ljungbyhed. Lunds universitet har cirka 240 utbildningsprogram på grundutbildnings- och avancerad nivå och 1 450 fristående kurser. Omsättningen är totalt 10,4 miljarder SEK, varav två tredjedelar går till forskning och en tredjedel till utbildning. Lunds universitet samarbetar med cirka 560 partneruniversitet i omkring 70 länder och är medlem i de internationella nätverken League of European Research Universities (LERU) och Universitas 21. I Lund utvecklas två stora forskningsanläggningar med koppling till universitetet: synkrotronljusanläggningen MAX IV som invigdes i juni 2016 och europeiska ESS som blir världens mest kraftfulla neutronkälla när den öppnar mot slutet av 2027.

Universitetshuset är Lunds universitets huvudbyggnad och är ritat av Helgo Zettervall. Det ligger centralt i Lund i parken Lundagård och med den i anslutning till byggnaden anlagda universitetsplatsen. Det invigdes 1882 och präglas mycket av Helgo Zettervalls förtjusning i antiken, med kolonner och ståtliga krön.

Lunds socken i Skåne ingick i Torna härad, uppgick 1944 i sin helhet i Lunds stad, och området är sedan 1971 en del av Lunds kommun. Socknens areal var 12,84 kvadratkilometer land. År 1931 fanns här 971 invånare. Delar av tätorten Lund ligger inom sockenområdet. Som sockenkyrka användes Lunds domkyrka i staden.

Lunds domkyrkodistrikt är ett distrikt i Lunds kommun och Skåne län. Det omfattar centrala Lund.

Lunds landsförsamling var en församling i Lunds stift och i Lunds kommun. Församlingen uppgick 1944 i Lunds domkyrkoförsamling. Församlingens område omfattar centrala Lund[förklaring behövs].

Lunds domkyrka är en kyrkobyggnad söder om parken Lundagård i centrala Lund. Den är domkyrka i Lunds stift och församlingskyrka för Lunds domkyrkoförsamling.

Bergmanska huset är en tvåvåningsbyggnad från 1700-talet vid korsningen Kyrkogatan/Sankt Petri kyrkogata i Lund. Fastigheten, numera Glädjen 15, uppfördes 1744 av kopparslagarmästaren Anders Bergman och har nuvarande adresserna Kyrkogatan 23 och Sankt Petri kyrkogata 3. Den består sedan 1804 av två hus, varav det senare uppförda vetter mot Sankt Petri kyrkogata. Huset har under 1800-talet använts som en av Lunds omkring 25 studentkaserner och hade då namnet "Lövkojan". Det är byggt som ett korsvirkeshus i eke. År 1830 var det inrett med nio boningsrum och inrymde en handelsbod. I en flygel fanns kök och spiskammare. Fasadputsen togs bort 1944 på huset mot Kyrkogatan och 1959 på huset mot Sankt Petri kyrkogata 3. Bergmanhuset blev byggnadsminne 1978.

Wickmanska gården är en gård vid Bredgatan/Paradisgatan i centrala Lund. Gården utgör den bäst bevarade köpmansgården från 1700-talet i Lund. Omkring den stensatta innergården finns ett antal korsvirkeshus. Huvudbyggnaden uppfördes 1788 och kan ses som en välbeställd köpmans ansikte utåt. Gården var fram till 2002 ett av de äldsta och mest välbevarade husen i Lund. Husets äldsta delar härstammade från 1700-talet och det var Sveriges äldsta köpmannahus ännu i funktion som affärshus. Den 2 augusti 2002 brann dock gården ned och totalförstördes i stort sett. Branden orsakades av en hyresgäst i huset som i förvirrat tillstånd satte fyr på hela byggnaden. Efter diskussioner med försäkringsbolagen och kommunen återuppbyggdes huset igen i samma stil som det gamla, med korsvirke och rå tegelfasad. Några förändringar gjordes dock; bland annat höjdes takhöjden med en halv meter jämfört med det ursprungliga huset. Bottenvåningen, som klarade sig i branden, har fått behålla sin karaktär. Idag inrymmer Wickmanska gården bland annat en restaurang.

Kungshuset, även Lundagårdshuset eller Gamla akademien, är en byggnad i Lundagård i centrala Lund. Huset byggdes 1578–1584, men hade då bara två våningar. Det tjänade ursprungligen som residens för danske kungens länsman. Vid besök i staden bodde danske kungen i regel i huset. Under Gustaf Horns krig 1644-1645 blev huset svårt skadat och dessutom plundrat på allt som var av bly, vilket man gjorde ammunition av. Under en period på 1600-talet ägdes och beboddes huset av superintendenten (biskopen) Peder Winstrup, men indrogs 1688 genom Karl XI:s reduktion till kronan. Kort därefter överlämnades huset till Lunds universitet och användes som universitetets huvudbyggnad fram till 1882, då den nuvarande huvudbyggnaden stod färdig. Universitetsbiblioteket blev dock kvar i huset till 1907, då den nya byggnaden vid Helgonabacken stod klar. Kungshuset byggdes om av Carl Hårleman 1740–1749 och Carl Georg Brunius 1835-1839. Vid den senare ombyggnaden fick huset en tredje våning och ett betydligt ålderdomligare utseende än det haft tidigare. Under 1877–1879 genomfördes vissa förändringar i fasaden efter ritningar av Helgo Zettervall. I äldre tid rymde huset bland annat ett astronomiskt observatorium i tornet samt en anatomisk teater. Under 1700-talet fanns universitetets naturaliesamlingar, som grundats av Stobaeus, i huset i västra gavelrummet på andra våningen. I modern tid har Filosofiska institutionen huserat i Kungshuset. Enligt en myt skulle Karl XII ha ridit uppför trappan i husets torn till häst, men detta är falskt, eftersom trapptornet byggdes först efter Karl XII:s livstid.

Centrala staden är en administrativ stadsdel i Lund som omfattar de delar av staden som ligger inom den medeltida stadsvallen samt anslutande områden norr och söder därom. Gränserna för stadsdelen utgörs i väster av järnvägen och i söder av Ringvägen. I öster går gränsen vid Arkivgatan-Hardebergaspåret-Dalbyvägen-Östra Vallgatan-Biskopsgatan-Allhelgona kyrkogata-Bredgatan-Norra kyrkogårdens västra gräns-Kävlingevägen och slutar vid Norra Ringen. Stadsdelen hade 2007 13 358 invånare. Fram till 1800-talet bestod Lund enbart av det som idag benämns Lunds stadskärna, bebyggelsen inom vallarna. Mycket av det medeltida gatunätet finns bevarat. Bebyggelsen domineras däremot av 1900-talet samt några 1800-talsbyggnader. Det finns bara en handfull bevarade byggnader från tiden före 1800. Den sydöstra delen av stadsdelen utanför stadsvallen omfattar bland annat delar av den tidigare byn Lilla Råby, som idag utgörs av flerfamiljshus från 1930-talet och framåt, studentbostadsområdena Parentesen och Ulrikedal, samt det nyare Margretedal. Den sydvästra delen består av Stadsparken och de koloniområden och grusplaner som finns sydväst därom. Den norra delen utanför stadsvallen heter Spoletorp och ligger mellan Norra kyrkogården och järnvägsspåret. Detta område bebyggdes under slutet av 1800-talet samt första halvan av 1900-talet och består främst av bostadsområden. Längst i norr ligger Monumentparken.